Laddar om efter tunga fjolåret: “Värsta jag varit med om”

Han har förlorat två SM-finaler med Linköping. Trots det var fjolårets degradering till Hockeyettan med Almtuna karriärens värsta. För hockeysverige.se berättar Tony Mårtensson om det tunga fjolåret, beslutet att fortsätta spela och hur ett tråkigare Almtuna ska bli mer framgångsrika.
– Vi måste bli ett lag som är fantastiskt tråkiga att möta. Den känslan måste motståndarna känna för att vi ska kunna hamna högre upp, säger han.

SIGTUNA (HOCKEYSVERIGE.SE)
Den 5:e april var en mardrömsdag för Almtuna. Det var då som
Uppsala-laget åkte ur Hockeyallsvenskan efter ett övertidsmål i baken från
Kristianstad hemma i Gränbyhallen. Då trodde också många att Almtuna skulle
komma att spela i Hockeyettan kommande säsong, men i och med att Pantern gick i
konkurs fick Almtuna en gratisbiljett in i Hockeyallsvenskan igen.
– Första dagarna var det att ”nu skiter jag i det här”. Det var den tyngsta
förlusten jag varit med om. Då har jag ändå varit med om att torska två SM-finaler,
berättar Almtunas Tony Mårtensson då vi slagit oss ner med varsin kopp kaffe i
hans kök hemma i Sigtuna samtidigt som hans och Sandras son William röjer runt
bland ett stort antal kex han hällt ut på bordet.
– Det var sjukt jobbigt och jag hade verkligen tårar i ögonen efter den
matchen. Jag kanske kände att det kunde varit den sista matchen i min karriär.

HÄLSADE PÅ HOS KONKURRENTEN   

Det var också många tankar som flög igenom Mårtenssons huvud
när det var ett faktum att Almtuna ramlat ur Hockeyallsvenskan.
– Jag hade aldrig åkt ur med ett lag tidigare, men det kändes som jag svek
föreningen och staden samtidigt som jag visste hur svårt det skulle vara att
komma upp igen.
– Vi åkte bort under några veckor. Bland annat gifte vi oss och jag fick då samtidigt
något annat att tänka på. När jag kom hem fanns ändå suget kvar. Det hade ändå
gått helt okej för mig förra säsongen.
– Då var det fortfarande så att Almtuna skulle spela i division 1, vilket jag
inte var så sugen på. Jag var och träffade Västerås och jag blev superimponerad
över deras bemötandet och hur dom förklarade hur man skulle spela. Då blev jag
sjukt sugen på att gå dit. Dessutom gick (Viktor) Hertzberg dit som jag spelat
med förra säsongen.

I samband med det kom beslutet att Pantern drog sig ur
Hockeyallsvenskan.
– Då kändes det mer bekvämt att vara kvar i Almtuna. Dels hade jag spelat där
innan dels bor jag ju här i Sigtuna.

Var det viktigt för dig att kunna bo kvar här i Sigtuna när
du gjorde valet av klubb?
– Ja, det var prio ett. Det var också därför Västerås var aktuellt eftersom jag
då hade kunnat bo kvar här även om det hade varit lite längre att pendla.
– Om någon frågat mig för två år sedan vad jag skulle göra efter karriären hade
jag svarat att det aldrig skulle vara något med hockey. Senaste säsongen, jag
känner att jag vill involvera mig mer och mer. Jag tycker att det finns mer att
göra i Almtuna som klubb och jag tror att jag kan hjälpa klubben.

På vilket sätt menar du då?
– Dels genom det jag varit med om, all rutin jag har. På senare tid har jag
också tänkt att ”shit, det kanske blir någonting inom hockeyn ändå?”.
– Jag bryr mig idag mer om Almtuna än klubbar där jag kanske spelat längre.
Dels för det kanske är i slutet av karriären och så vidare. Det är många yngre
spelare här och jag vill vara med och hjälpa dom på ett annat sätt än hur jag
tänkt tidigare.
– Nu menar jag inte i första hand spelare som är i tonåren, men dom som är lite
äldre. Dom funderar mycket samtidigt som en del tränare är ”gör så här, gör så
här”. Killarna blir mer som robotar än vågar spela ut. Det är också vad jag
försöker prata med våra unga killar om, att man måste tro på sig själv. En
tränare ska inte få sätta stopp.
– Idag är det till exempel jättelätt att bli satt i ett fack. Då blir det också,
tror jag, jättesvårt att komma därifrån. ”Du spelar i fjärdekedjan och ska åka
och chippa ut pucken.”. Hur utvecklar det dig? Sedan fattar jag att man kanske
måste spela mer försiktigt om man är i en fjärdekedja, men en karriär kan i
princip ta slut om man bara gör det. Då menar jag inget illa med dom som spelar
i en fjärdekedja.

Foto: Tobias Sterner/Bildbyrån

‘VET INTE OM LEKSAND BEHÖVER EN CENTER’  

Tony Mårtenssons svåger, Patrik Zackrisson, skrev på för
Leksand inför säsongen där dessutom 39-åringens tidigare tränare, Roger Melin,
är den som coachar laget. 

– Det har inte varit aktuellt för mig att spela där. Jag har haft Roger Melin
under många år och han är den tränare som betytt mest för mig. Vi brukar messa
lite och visst skulle det vara sjukt kul att få ha honom en sista gång innan
jag lägger av.
– Det var Roger som tog upp mig till A-laget i Arlanda och sedan till SHL
(Brynäs), men även i Linköping. För mig hade det blivit som att sluta cirkeln,
men det blev inte så… Eller vi får se. Man vet inte om Leksand senare under
säsongen behöver en center, säger Tony Mårtensson med ett skratt.

Utanför bryggan på baksidan av Tony Mårtenssons hus paddlar
en av grannarna iväg med på en hund på sin bräda. Att Sigtuna är en idyll går
inte att komma ifrån och för Almtuna-centern har det alltid varit en dröm att
få bor på orten.
– Faktiskt, när jag bodde i Märsta hade jag en dröm redan som liten att jag
ville ha ett hus i Sigtuna. Dels för att jag tycker det är fint och det är en
mysig stad.
– Nu har hockeyn gjort att jag helt enkelt har råd att bo här. Idag har jag
familj och jag vet att det är bra skolor här samtidigt som det är ett bra
ställe för barn att växa upp i. Sigtuna ligger också bra till med närheten till
Uppsala, Stockholm och Arlanda.

Sigtuna är en fantastisk sommarstad, men hur är det här på
vintern?
– Det är kanske inte så roligt, men jag tycker ändå det är mysigt här. Det
finns vad vi behöver och vill vi ha något annat är det, som sagt var, nära till
Stockholm och Uppsala.
– Nere på byn har vi annars några mysiga fik, bra restauranger och så vidare.
Vi trivs verkligen jättebra här.

Åter till hockeyn och senaste säsongen som blev ett
misslyckande för Almtuna.
– För egen del kom jag in i säsongen med ett stukat självförtroende. Jag hade
haft ett rätt tufft år i Linköping. Det var mycket skriverier där nere om att
jag var slut och dålig. Jag tyckte ändå att jag gjorde min roll helt okej. Jag
spelade i en tredje-, fjärdekedja och försökte jobba så hårt som möjligt.
– Klart att jag velat göra mer poäng. Nu blev det inte så, men jag skrev på för
Almtuna eftersom jag kände att jag hade mer att ge. Jag tycker också att jag
visade jag fortfarande håller bra på den nivån.
– Vi som lag hade lite otur i början. Vi hade en tunn trupp samtidigt som vi
fick många backar skadade och vi halkade efter på en gång. Kort och gott tycker
jag ändå att vi helt enkelt hade för många som underpresterade. Från målvakter
och genom hela laget.

“VI SADE VAD VI TYCKTE”

Trots att Tony Mårtensson svarade för 21 mål och totalt 52
poäng på 52 matcher tycker han att sin egen prestation kunnat vara bättre.
– Har jag spelat bättre hade vi kanske klarat det, men det var egentligen hela
laget som underpresterade mot vad vi trodde att vi skulle göra innan säsongen
började.
– Vi satte upp rätt höga mål, men dom kunde vi inte alls leva upp till. Nu fick
vi ändå behålla platsen i Hockeyallsvenskan.

Det var även turbulent på tränarsidan där i slutet av
säsongen Nichlas Falk kom in som tränare bredvid Marcus Ragnarsson, men efter
en kort tid fick Falk lämna klubben.
– Det visade sig i efterhand att vi inte klarade av det där så bra. Det blev
inte bättre när vi tog in Falk, men inte när vi tog bort honom heller. Vi var
ett förlorarlag hela säsongen, en skört lag. Vi kunde börja matcherna bra, men
när vi släppte in ett mål kunde vi sjunka igenom isen på en gång.
– Det här är också något som vi äldre spelare får ta på oss, att vi inte kunde
göra det bättre.
– När det sedan blev allt med Falk, klart att det inte var vi äldre som
sparkade honom, men vi sade vad vi tyckte. Utåt sett blev det som att det var vi
som sparkade honom, men det stämmer inte. Vi har en styrelse som sköter sådant.

Tror du man tar ett uttåg eller en liknande situation olika
beroende på om man är 19 eller 39 år?
– Det tror jag i alla fall. Dom har hela karriären framför sig och många har
bytt lag och kanske glömt lite av förra säsongen.
– Där kände vi, Per Svensson, (Stefan) Lassen med flera… Vi har en lägre budget
den här säsongen och jag tror vi kommer få det jobbigt. Vi vill försöka hänga
kvar, men sedan också att Almtuna kan bygga något på sikt med lite mer egna
produkter.
– Det är så vi måste bygga laget för att dels få mer publik. Vi har inte lika
mycket pengar som andra klubbarna och då måste vi försöka sätta en stolthet i
det på något sätt.

Fjolårssäsongen var riktigt jobbig för Tony Mårtensson och Almtuna.Foto: Dennis Ylikangas/Bildbyrån

ETT DEFENSIVT ALMTUNA

Hur ser du på Almtunas lagbygge kommande säsong?
– Dom värvade spelare för att egentligen spela i Division 1. Nu blev det
allsvenskan där vi kryddat med målvakterna (Jesper Eliasson och Daniel Rosengren) och spelare som exempelvis (Villiam) Haag. Dom blir sjukt viktiga
för oss.
– Vi måste bli ett lag som är fantastiskt tråkiga att möta. Den känslan måste
motståndarna känna för att vi ska kunna hamna högre upp. Vår målsättning är att
ha två lag efter oss.

Med tanke på vad du säger, kommer vi få se ett defensivare
Almtuna den här säsongen?
– Mycket mer defensivt. Det känns nu på försäsongen att vi har förstått det
här. Förra säsongen var vi nog det roligaste laget att spela mot för det var
hela tiden fram och tillbaka. Vi bytte målchanser hela tiden. Ser det ut så
även den här säsongen kommer vi hamna sist.
– Där måste vi bli bättre och det är enda vi och tränarna pratar om varje dag. Det
blir sjukt viktigt.

Du är 39 år ung nu, hur länge kommer du fortsätta spela?
–  (Skratt) Man ska aldrig säga någonting
och jag tar en säsong i taget. Jag älskar att spela hockey, tycker det är sjukt
kul att komma till omklädningsrummet och jag har arbetskamrater som är från 18
år och uppåt. Det gör också att jag känner mig yngre än vad jag är, vilket
också tvingar mig att hålla mig i form.
– Klart att jag är på slutet, det känner jag. Skulle jag dessutom få en skada
är det slut. Så är det ju. Det är lätt när allt flyter på, men får jag en skada
och måste börja om från noll då får jag hitta på något annat, avslutar Tony
Mårtensson samtidigt som hans fru Sandra och dottern Olivia kommer hem från
stallet.