Första smaken av Hockeyallsvenskan – som 29-åring: ”Det är inte så jäkla fett där”

29 år gammal får backen Fredrik Lindblom äntligen debutera i Hockeyallsvenskan. Detta efter Kristianstads avancemang till andraligan i våras. Han har haft anbud att spela i ligan tidigare – men dödar myten om att man blir rik på att spela där.
– Det har funnits lite erbjudanden genom åren, men jag har alltid tyckt att dom varit dåliga. På något vis har det inte känts värt att få 10 000 kronor i lön, säger han till hockeysverige.se.

JÄRNA (HOCKEYSVERIGE.SE)
Den 14 april 2019 är ett datum som alltid kommer finnas nära Fredrik Lindbloms hjärta. Efter tolv säsonger i division 1 och 2 fick han vara med om att spela upp Kristianstad i Hockeyallsvenskan. Det innebär att den 29-årige backen äntligen får chansen att spela i vår näst högsta serie.
– Det datumet ser jag tillbaka på med glädje samtidigt som det var stort, riktigt stort, berättar Fredrik Lindblom då hockeysverige.se träffar honom i hans barndomshems kök i Järna, inte alls långt ifrån där uterinken låg där han inledde sin hockeykarriär.
– Jag kände redan då vi dagen innan åkte upp för att möta Almtuna att det skulle bli kul. Jag satt och pratade med ”Hasse” (Fredrik Hansson) om det längst bak i bussen, att jag aldrig hade varit så nervös inför en match. När vi vaknade på morgonen kände vi att det var något speciellt och jag var otroligt taggat.

Den avgörande matchen mot Almtuna blev nagelbitare som avgjordes först i förlängningen.
– När matchen blev som den blev kände vi hela tiden att vi hade den. Almtuna hade allt att förlora och vi kände att dom var väldigt nervösa.
– När förlängningen började satte vi in en back och två forwards. Samtidigt såg vi att dom skickade in två backar. Jag tänkte på en gång att dom ville ha matchen till straffar. Då kände jag också att vi hade övertaget och det vara bara för oss att trumma på.
– Sedan går pucken in och då blir det bara en eufori i hela skallen, säger KIK-backen med ett stort leende.

SKÖNT ATT RAKA AV KVALSKÄGGET

Matchvinnare för Kristianstad i förlängningen var backen William Pethrus, som nu lämnat skåningarna för spel i Karlskrona.
– Hockeymässigt är det här största som hänt mig, att äntligen få vinna någonting. Det är svårt att beskriva vad jag kände just då, säger Fredrik Lindblom.
– Jag hade precis bytt så jag satt på bänken och var väldigt trött. Sedan sneglar jag in på isen och ser att dom kommer två-mot ett och det blir mål. Då var det ren glädje och det svartnade nästan för ögonen.

Foto: Bildbyrån/Petra Älvstrand

Hann du ägna Almtunas spelare någon tanke i det här ögonblicket?
– Personligen gjorde jag inte det just då. När allt lagt sig lite och jag åkte förbi deras bås såg jag hur tufft det var för dom. Klart att jag då kände för dom killarna också eftersom jag varit med och förlorat några år och vet hur det känns.
– Sedan är det såklart värre att åka ur än att förlora det sista steget för att gå upp, men just då kände jag mest glädje.

Var det skönt att få raka av sig skägget efter matchen?
– Ja, faktiskt. Det började klia. Det var bara en kul grej med slutspelsskägg. Vi hade så många unga spelare i laget som inte verkade kunna få skägg så vi fick visa dom hur det skulle se ut, skrattar Fredrik Lindblom.

”IBLAND VAR VI BARA 14 PERS PÅ TRÄNINGARNA”

Det var inte en alldeles spikrak resa fram till avancemanget för Kristianstad.
– Förra gången vi var i kvalet med Kristianstad hade vi ett mycket mer ”skillat” lag, alltså ett bättre lag på pappret, men den här gruppen var något extra.
– Vi hade väldigt många motgångar från början. Folk slutade, det var skador, hjärnskakningar och allt möjligt där ett tag. Ibland vara vi bara 14 personer på träningarna. Det kom in lån, tre, fyra från Rögles J20 som var med, tränade och spelade en match. Sedan kom det in en annan och spelade en match… Det blev väldigt hattigt.
– Vi som var med från början kom ändå ihop väldigt bra och blev en väldigt stark grupp. Det tillsammans med att tränarna körde på med det dom trodde på, vilket gjorde att vi också fick en tro. På så vis gick det vägen.

Givetvis fanns det även en stor hockeykomptens i laget.
– Absolut. Vi var såklart ett väldigt bra lag och hade spets på i stort sett alla positioner.
– Almtuna hade också ett bra lag och det var ingen som trodde att dom skulle hamna i botten av Hockeyallsvenskan och sedan åka ur även om dom senare fick Panterns plats i serien.
– Det handlar verkligen om att få ihop gruppen, att alla tror på det och drar åt samma håll. Då kan man komma långt. Det är också vad vi får bygga vidare på den här säsongen.

Foto: Bildbyrån/Andreas Sandström

Fredrik Lindblom har aldrig tidigare spelat högre än division 1, men han både tror och hoppas att det steget inte kommer vara alltför stort att ta.
– Hockeymässigt tror jag inte det är en så stor skillnad mot matcherna i division 1 och kvalserien. Skillnaden är att det blir sådana matcher hela säsongen. Sedan är såklart toppen på Hockeyallsvenskan bättre än toppen på ettan. Det är inget hymla om.
– För egen skull är jag inte orolig att jag inte ska klara av det. Jag tycker bara att det ska bli väldigt kul.

Hur viktig blir din roll i laget kommande säsong med tanke på att du tillhör det äldre gänget i laget?
– Den blir nog ganska viktig. Vi äldre, precis som vi gjort alla år i Kristianstad, får se till att alla drar åt samma håll och ingen fuskar med någonting. Att alla verkligen kör när dom är där. Jag brukar kunna säga till om någon faller ur så det blir inga problem.

”HOCKEYKULTUREN OBEFINTLIG”

Fredrik Lindblom växte alltså upp i Järna som ligger 15 kilometer söder om Scaniarinken i Södertälje.
– Här är nästan hockeykulturen obefintlig. Järna hade något juniorlag som var hyfsade. Bland annat var Bemströms söner här och spelade. Nu finns det i alla fall ett A-lag här igen och det vore kul för den här lilla byn om det fanns någonting som ungdomarna här kan se upp till, men samtidigt är det svårt eftersom det inte bor så många här.

Som för så många andra var det fotboll på sommaren och hockey på vintern som gällde för 29-åringen.
– Det var pappa som fick mig att börja, men det var min morbror som lärde mig åka skridskor då jag var jätteliten. Han tog med mig till uterinken här bredvid. Sedan fortsatte det med att pappa var tränare för 87:orna här i Järna. Då var jag med där under många år och spelade med dom som var två år äldre än jag. När jag var 12-13 år gick jag till Södertälje.
– Jag spelade både hockey och fotboll. Sedan var det faktiskt fotbollen i Järna som ställde som kravet att jag skulle köra där hela tiden. SSK sa ingenting. Då bestämde jag mig för att bara spela hockey eftersom jag tyckte det var roligast.

Hade du redan tankar då på hur långt du ville nå med hockeyn?
– När jag var liten pratade jag om att jag ville spela i NHL. Man måste ju ha drömmar vart man vill spela någonstans, men jag insåg första året i J20 att ”okej, NHL är kört”, skrattar Fredrik Lindblom och fortsätter samtidigt som kraftigt slagregn tar vid utanför fönstret.
– Jag har alltid haft som mål att kunna leva på det eftersom hockeyn är det jag tycker är kul. När jag varit några år i ettan har jag kunnat jobba halvtid och då kunnat satsa hyfsat på hockeyn. Framför allt har jag haft det bra i Kristianstad. För att vara division 1 har det till och med varit väldigt bra.

Har det varit en stor skillnad jämfört med då du spelade i Hockeyettan med Kiruna, Västervik och Visby/Roma?
– Ja, det tycker jag. Kiruna var helt okej faktiskt. Jag trivdes väldigt bra dom två år jag var där uppe, men där var det väldigt långa resor och väldigt speciellt att bo. Däruppe fick jag också vänner för livet som inte spelar hockey. På det sättet var Kiruna väldigt, väldigt bra.

”INTE SÅ JÄKLA FETT”

I Visby/Roma spelade han tillsammans med en av sina bästa vänner, Acke Ringström, som ni mött tidigare i en längre intervju på hockeysverige.se.
– Där var resorna ännu värre eftersom vi fick åka båten fram och tillbaka nästan varje söndag. I Västervik och Kiruna jobbade jag, men i Visby jobbade vi inte.

Det har också varit på gång för Fredrik Lindblom att ta steget upp i Hockeyallsvenskan tidigare.
– Det har funnits lite erbjudanden genom åren, men jag har alltid tyckt att dom varit dåliga. På något vis har det inte känts värt att få 10 000 kronor i lön. Sedan ska man ha en lägenhet på det. Dessutom ska det betalas skatt, vilket skulle gjort att jag hade haft 2000 kronor kvar att leva för. Det är inget som riktigt lockat.
– Alla som inte är involverade själva tror att Hockeyallsvenskan är en bra penningliga, men det är inte så jäkla fett där.
– Sedan blev det här en perfekt ”match” för mig som har sambo, två barn och har köpt radhus i Kristianstad, att då ta upp ett lag var perfekt.

Varför hamnade du i Kristianstad från första början?
– Tanken var från början att jag skulle plugga på högskolan där. Kristianstad hörde av sig och sa att det fanns en högskola där. Jag sökte dit samtidigt som jag direkt skrev på för två säsonger. Efter det har jag blivit kvar.
– Först och främst trivs jag jättebra i klubben. Det har varit lite halvrörigt runt omkring med många olika tränare. Dessutom har det varit väldigt många olika spelare. Det har gått folk till både höger och vänster. Jag har spelat med säkert över 100 spelare där.
– Det har varit lite speciellt, men det har blivit bättre och bättre för varje säsong. Klubben har tagit kliv hela tiden. Jag hoppas organisationen är redo för Hockeyallsvenskan för vi spelare tycker det ska bli riktigt kul.

Ni har köpt radhus i Kristianstad, innebär det att ni ska rota er där?
– Jag vet inte, men både jag och sambon (Sofia) trivs där så det är inte omöjligt att vi blir kvar där. Äldsta dottern går dessutom på förskolan där.

Foto: Ronnie Rönnkvist

Det blir antagligen ett annorlunda liv för dig nu som spelare i Hockeyallsvenskan, hur tänker du kring det?
– Jag jobbar åt en sponsor som tekniker och det jobbet kommer jag ha kvar. Hur mycket jag jobbar får vi se. Det blir att jag jobbar på timmar nu. När jag kan kommer jag ställa upp och jobba samtidigt som jag tycker det är kul att få lite annat att tänka på också.
– Dessutom ställer chefen där alltid upp för mig så vill jag absolut ställa upp tillbaka.

Är det skönt att få det här avbrottet från hockeyn?
– Ja, men när jag väl är ledig kanske jag vill vara hemma med familjen också. Jag är så van att jobba vid sidan. I division 1 tränade vi klockan två varje dag. Då jobbade jag fram till lunch, gick och käkade för att sedan träna. Det blir ungefär samma upplägg som förra säsongen. Jag är en sådan vanemänniska så jag tror att det bara kommer att rulla på. Skillnaden blir att jag blir borta lite mer hemifrån eftersom resorna blir lite längre.

Vad säger familjen om att du blir borta mer?
– Min sambo får dra ett stort lass och har så alltid gjort. Hon kämpar på bra, men hon är nog glad för min skull att jag får testa på Hockeyallsvenskan något år, ler Fredrik Lindblom.