Den dubbla slovakiska mästaren från Väsby: ”Vi är igenkända och lite småkändisar”

Via spel i AIK, de nordamerikanska juniorligorna OHL och NAHL och slovenska Ljubljana hamnade Gilbert Gabor i slovakiska Banska Bystrica 2017. Sedan dess har 23-åringen från Väsby hunnit bli dubbel slovakisk mästare – och nu laddar Gabor för en tredje säsong i Slovakien.
– Att då vinna mästerskapet där är en stor grej. Det står oftast mellan fotboll och hockey, men vi är igenkända och lite småkändisar i staden där, säger Gabor till hockeysverige.se.

UPPLANDS-VÄSBY (HOCKEYSVERIGE.SE)

Gilbert Gabor växte upp med spel ibland annat SDE Hockey tillsammans med spelare som William Nylander och Dima Tymashov. Han gjorde även en mycket fin säsong i AIK:s juniorer, men vad få inte vet är att den slovakiska hockeykillen från Upplands Väsby faktiskt vunnit guldet i den slovakiska ligan två säsonger i rad.
– Det var aldrig så att det var planerat att jag skulle hamna där bara för mina föräldrar kommer därifrån. Banska Bystricas sportchef hörde av sig när jag spelade i EBEL för Olimpija Ljubljana, ett slovensk lag som spelar i österrikiska ligan, och undrade om jag var intresserad, berättar Gilbert Gabor då vi ses för en intervju på ett av hotellen vid Infra City i Upplands-Väsby.
– Jag såg att dom varit i final två år i rad och var på väg att gå till final även ett tredje år. Jag förstod då att det var ett bra lag som satsade. (Richard) Zednik var assisterande coach och coachen Vladimír Országh hade spelat både i NHL och elitserien. Det var ”wow” och väldigt lockande.

MINDRE ROLL

Hockeyn är väldigt stor i Slovakien, vilket inte minst vi fick uppleva under VM. Att då vinna det landets mästerskap är stort.
– Slovakien har väldigt passionerade hockeyfans och det är ett hockeyland. Problemet är att det inte finns speciellt mycket pengar eller ishallar och inte heller en ungdomsverksamhet som fungerar lika bra som i Sverige, Finland eller Tjeckien. Talangen finns där och det finns intresse, vilket vi inte minst såg i VM.
– Att då vinna mästerskapet där är en stor grej. Det står oftast mellan fotboll och hockey, men vi är igenkända och lite småkändisar i staden där. När jag sedan kommer tillbaka hit kommer jag ner på jorden igen, skrattar Gabor.

Hur stor roll har du haft i Banska Bystricas?
– Jag har inte varit den mest tongivande spelaren i ligan. I början fick jag spela lite som jag ville och i viktiga situationer. När ledningen under säsongen märkte hur bra laget egentligen är ville dom inte ta något för givet. Om man vill vara ett slutspelslag måste man ha en bred trupp.
– Då tog dom ner två spelare som varit utlånade till KHL-laget, Slovan, (Márío) Lunter och Patrik Lamper. Lunter var med i VM-laget och Lamper har spelat OS. Det är två ytterforwards precis som jag. Dessutom tog dom in en centerforward från Kanada. Direkt blev det tre spelare till att konkurrera med för mig. Utan skador i truppen blev det svårt för mig som körde i fjärdelinan att kriga mig till en plats högre upp och mot slutet fick jag mindre istid.
– Vi vann ändå en titel vilket jag är jättestolt över. Jag gjorde det bästa jag kunde utefter den istid jag fick. Jag ska inte klaga för jag har fått spela CHL den här säsongen (där han gjorde ett av säsongens märkligaste mål, se video längst ner), 49 matcher i grundserien och några playoff-matcher. Jag vet också att hade jag spelat i ett annat lag så hade jag spelat mycket mer.

VINNARE. Gilbert Gabor har fått vinna titlar under sin tid i Slovakien. FOTO: Ronnie Rönnkvist

ÅKTE ÖVER TILL NORDAMERIKA I UNG ÅLDER

Givetvis har konkurrens under uppväxten med bland andra William Nylander, Dima Tymashov, Robin Kovacs, Teodor Lennström, Michael Lindqvist med flera betytt mycket gör Gilbert Gabors utveckling som hockeyspelare.
– När jag var yngre hade jag många väldigt framgångsrika säsonger. Först och främst är det tiden med SDE:s 95:or som betytt mycket. Vi hade en bra grupp och spelade flera år tillsammans. Tränaren visste vilken spelare jag var och vilken roll jag skulle ha.
– Jag tävlade med många duktiga spelare och utvecklades mycket av det. Även Tobias Lindberg och Marcus Karlström som jag sett att ni intervjuat förra året var med i SDE. (Oscar) Andrén, (Martin) Mellberg kör college. ”Dima” och Nylander var med ibland även om dom var yngre.
– Det var där i SDE som jag utvecklats mest. Sedan blev det hockeygymnasium och då började jag lite om från ruta ett. Tränarna och ledarna där kände inte mig lika bra. Jag hade en helt okej säsong och lagmässigt hade vi väldigt duktiga spelare i AIK.
– Från det J18-laget är det många som kör på och blivit bra, Lennström, Michael Lindqvist, Kovacs, Henrik Rommel, Viktor Östlund och Adam Winborg som kör på college. Det var många duktiga spelare, men vi fick inte ut all kapacitet, vilket var synd. Självklart utvecklades jag där ändå med tanke på vilka spelare jag spelade med.

Det blev bara en säsong i AIK för Gilbert Gabor innan han åkte över till Nordamerika för spel i Owen Sound Attack.
– Jag fick ett erbjudande att åka över till Kanada. OHL var trots allt en liga som (Gabriel) Landeskog och (Rickard) Rakell spelat i. Samtidigt hade jag kollat på Youtube hur det är där och hört att matcherna är slutsålda. Det var inte jag van med från J18 eller SuperElit i Sverige. Tanken var att jag som stor och fysisk i mitt spel skulle passa in där.

Var du stor även som junior?
– Jag var 1.90 när jag spelade TV-pucken, skrattar Gabor.
– Jag åkte över dit och skulle jag ha en bra säsong där då kunde mycket hända. Nu var jag väldigt ung då jag åkte till Kanada, bara 16 år och fyllde 17 då jag var där, vilket jag tycker var väldigt ungt nu då jag ser på det i efterhand. Dessutom kommer jag inte från en riktig hockeyfamilj så jag visste inte vad som väntade mig och hur det är där.
– Det är inte så att jag ångrar mig och jag lärde mig något, men jag kan idag säga att jag åkte över lite för tidigt.

”DÄR VAR DET VERKLIGEN MOTSATSEN”

För tidigt som människa eller hockeyspelare?
– Som människa. Som hockeyspelare visste jag att jag hade det där och det såg andra också. Det var mera mentalt, mer konkurrens och så vidare. Jag var ändå bara van vid J18-hockey.
– Det var inte så jobbigt att lämna familjen utan mer att jag skulle klara mig själv och lista ut allt på egen hand.
– Samtidigt var det en tuff coach, Greg Ireland. Han var väldigt, väldigt proffsig. Men med tanke på att vi var väldigt unga blev det konstigt för vissa av oss. Jag var van med det lite mer familjära och svenska, men där var det verkligen motsatsen.

Hur hanterade du det?
– Det var lite tufft i början och var också väldigt chockad. Jag kunde göra några mål, men ändå skällde han ut mig och sa att jag hade en bedrövlig match. Jag tog det hårt och var inte förberedd på det här, men jag lärde mig. Så här i efterhand har det också gett mig mycket, men jag vet inte om det var bästa för min utveckling.
– Jag fastnade lite som hockeyspelare och jag fick inte så mycket förtroende mot slutet. Dom ville ha en säsong till. Då fick jag bland annat en skada i handleden och han ville att jag skulle mest slåss och använda min fysik. Jag blev också väldigt fysisk den säsongen, vilket också gav mig en ny dimension i mitt spel, men jag tappade mycket av det jag var duktig på tidigare, att använda min fysik till att skapa lägen och vara en offensiv spelare.
– I stället utvecklade jag mer mitt defensiva spel, vilket gjort att jag idag är en bättre defensiv och fysisk spelare.

Blev det mycket fighter i Kanada?
– Andra säsongen blev det nio stycken.

Ville du det själv också?
– På sätt och vis. Jag är inte för planerade fighter. Hockey är en väldigt aggressiv och emotionell sport. Jag tycker att fighter hör till sporten. Det är inget personligt utan det som händer på isen det händer, men jag gillar inte det här med fula saker. Man måste ha respekt för varandra både på och utanför isen.

STORVUXEN. Gilbert Gabor var 190 centimeter lång redan när han spelade TV-pucken för Stockholm Röd. FOTO: Nils Jakobsson/Bildbyrån

ÅTERVÄNDE TILL SVERIGE

Efter Kanada kommer han till Sverige där det blir spel med först Malmö och sedan Arlanda och AIK. Det blev en säsong som inte började speciellt bra, men slutade på topp.
– Det blev bra på slutet. Jag tänkte att jag ville komma hem efter tiden i Kanada. Dom ville ha en förändring vilket var logiskt eftersom dom bara får ha två importer och jag inte övertygat. När dom inte ville satsa på mig var det samtidigt svårt att leverera.

Varför just Malmö?
– Det var via agenten. Jag var taggad och såg fram emot det. Vi hade ett bra lag, satsade för att vara ett topplag, men det klickade inte.
– Jag ville egentligen till AIK redan från början, komma hem och köra där, men det blev inte av. Innan jul åkte jag hem efter jag fått höra att ett Division 1-lag, Wings, var intresserade. Vi var ett bra lag där och gick till Allettan, men det blev strul med ekonomin i klubben. Jag gick dit för att spela seniorhockey så för mig var det inga problem, men det var andra som hade löner och så vidare. Det här försämrade även vårt resultat.
– Vi hade ändå en bra tränare, Mike Beharrell som använde och fick ut det bästa av mig, men det runtomkring fungerade inte alls.
– Samtidigt visade AIK intresse för mig eftersom dom behövde hålla sig kvar i SuperElit. Jörgen Winborg var tränare där och jag hade tidigare spelat med hans son (Adam). Det kändes riktigt kul att få köra på hemmaplan. Dessutom kände jag nästan hälften av spelarna innan jag kom dit.

En av spelarna i AIK var William Nylanders lillebror Alex.
– Det var flera gamla SDE-spelare där, men även Jesper Bratt och Alex Nylander, vilket var kul. Vi lyckades vinna matcherna vi behövde och gick till slutspel. Där åkte vi ut mot Linköping.

Var du aktuell för spel i A-laget?
– Nej, det tror jag inte. Det var mer att AIK ville ha mig i J20 och det var aldrig något A-lagssnack. Jag fick inte höra något i alla fall.
– Mike Beharrell, som jag hade i Wings, ringde mig och frågade vad jag skulle göra nästa säsong ”Jag tyckte du var riktigt bra och jag gillar din spelstil. Dessutom känner jag en som ska träna ett lag i USA och behöver en spelare som dig. Du ska vara en ledare och få spela både i offensiva och defensiva situationer”
– NAHL var lite under OHL som jag spelat i tidigare, men det var fortfarande bra hockey och många gick den vägen till college. Jag blev faktiskt förvånad över vilken bra liga det var. Jag hade ingen aning om det innan.

MUNTLIGT ÖVERENS

Gilbert Gabor svarade för 21 mål och 37 poäng på 55 matcher i NAHL för Austin Bruins.
– Det var en framgångsrik och riktigt rolig säsong. Jag fick köra mycket powerplay, boxplay och fick mycket istid. Jag fick även förtroendet att vara en ledare.
– Det var dessutom en jättebra stad och (Marcus) Karlström, som är min bästa kompis, kom också dit. Det var faktiskt en tillfällighet att han hamnade i Austin. Han var på väg till ett annat lag först, men han visste var jag var. Då fick han frågan om han också ville gå dit. Det var verkligen ”wow” och vi hade jättekul tillsammans där.
– Allt fungerade bra där, men i slutspelet bröt jag foten. Jag åkte in i sargen. Tre ben och två ligament gick av.

Är du idag helt återställd i foten?
– Ja, men den kommer alltid vara lite stel. Jag har en liten ståltråd i foten som kommer att sitta livet ut, men på isen känner jag ingenting.

Nu har kontraktet gått ut med Banska Bystricas, men nästan allt pekar på att han har klart med vart han ska spela kommande säsong.
– Muntligt var jag överens om ett år till i Banska redan innan jag åkte hem. Vi ska gå igenom en liten föryngring av truppen. Klubben har redan skrivit på med dom mer rutinerade och nu ska sportchefen även skicka mitt kontrakt.

Börjar du inte längta till att spela i Sverige?
– I framtiden vill jag spela i Sverige, men det måste vara något som fungerar för mig. Det måste först också finnas något lag som är intresserade av mig som spelare. Jag har varit runt i många länder nu och jag förstår att det inte kan finnas allsvenska scouter överallt, men jag hoppas på att få en genombrottssäsong nu. Sedan får vi se vad som händer, avslutar dubble slovakiska mästaren Gilbert Gabor.