Polletten har trillat ner för succébacken: ”Jag hade inte mentaliteten”
Han var en av Hockeyallsvenskans stora överraskningar ifjol. Men vägen fram till succén har till viss del varit krokig för Västerås nya back Josef Ingman.
— När man är runt 18 år, men även yngre, är det svårt och du måste vara så pass mogen att du fattar att det här är något jag ska lägga ner min själ i och att det är mitt jobb, berättar han i en intervju med hockeysverige.se.
VÄSTERÅS (HOCKEYSVERIGE.SE)
En av Hockeyallsvenskans stora utropstecken förra säsongen var en 24-åring från Örnsköldsvik, Josef Ingman. Han lämnade Modo redan som junior, flyttade till Alaska för att senare starta om sin svenska karriär i Kallinge/Ronneby. Förra säsongen plockade Patric Larsson in den talangfulla backen till Karlskrona där han fick ett nationellt genombrott. På 52 matcher svarade han för fem mål och totalt 22 poäng.
STARTADES UPPROP
Att Ingman fortfarande är populär hemma i ”Ö-vik” råder det inga tvivel om. På sociala medier har det till och med varit upprop om att få hem honom till Modo, men trots det kommer han inte spela där nästa säsong. I stället hittar vi honom hos konkurrenten Västerås.
– Västerås var nästan på en gång det mest intressanta, men även SHL har funnits på kartan. Det är också dit jag vill, vilket jag även sa innan jag kom till Karlskrona, berättar Josef Ingman när vi träffar honom för en intervju i solen utanför klassiska Rocklundahallen (ABB Arena) i Västerås.
– Varför det blev Västerås? Dels åkte jag för att träffa (Thomas) Paananen och ”Zäta” (Patrik Zetterberg) på flygplatsen. Dom gav ett sjukt starkt intryck. Jag har tidigare haft både lite för hårda och okänsliga tränare, men även lite för snälla tränare. Nu träffade jag på Paananen och ”Zäta. Dom har en positivitet och framåtanda i sitt tänk vilket verkligen är något jag söker och som kan passa mig väldigt mycket.
Kan du utveckla det?
– Jag kör ett öppet ärligt spel och tycker om att prata om saker. Är jag missnöjd vill jag kunna säga det. Är tränarna missnöjda med mig vill jag att dom säger det. Det känns som dom verkligen jobbar på det sättet.
– Lite moderna ledare helt enkelt. Det var framförallt den biten som var viktigt för mig. Sedan vet jag självklart att Västerås vill någonting. Dessutom har klubben ett bra rykte med tanke på hur många spelare Västerås har skickat till SHL, vilket också är mitt mål. Nästa säsong vill jag spela i SHL och helst då med Västerås.
Hur tänker du kring att Modo:s fans vill ha hem dig?
– Jag vet om det. Redan innan jag skrev på för Karlskrona kom #ingmanskahem, säger Västerås-backen med ett leende och fortsätter:
– I grund och botten tror jag det handlar om att jag är rätt omtyckt eftersom jag är väldigt trevlig. Det är inte mer än rätt att dom som står där på läktaren, varför ska jag inte kunna visa glädje gentemot fansen och att jag uppskattar dom? Sådan har jag varit hela tiden och med det också kanske gjort ett gott intryck.
– Sedan har jag en hel del kompisar där uppe eftersom det är hemstaden. Då blir det att dom vill ha hem mig igen.
KONKURRENS I MODO
Trots det har inte Josef Ingman spelat i Modo sedan 2015.
– Modo har varit i kontakt med min agent och så vidare, men det var egentligen från deras sida som det inte blivit något. Dom tyckte att jag hade gjort det jättebra, men kände att dom hade (Victor) Berglund och några yngre som skulle kunna ta samma ansvar som jag skulle göra.
Ingman är alltså fostrad i Modo. Där spelade han i samma juniorlag som exempelvis Victor Olofsson, Dmytro Timashov, Daniel Muzito Bagenda, Adrian Kempe, Carl Grundström, Robert Hägg med flera. Givetvis betydde den här konkurrenssituationen mycket för hans utveckling.
– Självklart har konkurrensen betytt någonting. Sedan är det också ganska intressant för då jag blickar tillbaka på den tiden hade jag inte en aning om vad det innebar att satsa på hockey.
– Det är först efter min första säsong i Kallinge, alltså för två år sedan, jag förstod vad det innebär att satsa för att spela hockey.
Vad menar du så här i efterhand var kontrasten?
– När man är runt 18 år, men även yngre, är det svårt och du måste vara så pass mogen att du fattar att det här är något jag ska lägga ner min själ i och att det är mitt jobb. Då måste man ge 100 procent vad det än gäller, oavsett om det gäller sömn, kost eller träning.
– Det här förstod inte jag eftersom jag spelade bara hockey för att det var kul. Jag hade inte mentaliteten att det spelar ingen roll vad jag gör, det måste vara till 100 procent.
– Då hade jag också slarvigt i lägenheten, ostädat, åt färdigmat och kunde försova mig. Jag var ostrukturerad. Helt plötsligt började jag fatta vad det handlar om efter att ha blivit både tillsagd och vrålad på. Ungefär ”Fattar du inte vilken talang du har och ändå kastar du bort den?”.
– Sedan är det också så att det är först när du är redo och inser det här som polletten trillar ner. Hade jag förstått det då jag var i den åldern hade jag nog tagit samma bana som dom du nämner, men jag har fått gå en omväg bort till andra sidan, kämpat lite i Division 1 och nu till Hockeyallsvenskan.
När du var i Fairbanks förstod du inte vad som skulle krävas av dig för att lyckas?
– Problemet var nog att i den ligan jag gick till, NAHL, spelade man mest för att det var kul. Man kan man väl säga att jag hamnade i fel liga, men nu när jag förstått har det varit nyttigt för mig med det här hårda, tuffa, snabba spelet som var där.
– Jag fortsatte annars likadant där, hade kul, spelade hockey men även festade lite. Man kan säga att jag var en klassisk tonåring som spelade hockey för det var roligt, men förstod inte innebörden av att satsa på och hockeyn.
Ångrar du det här eller kan du känna att det är ganska skönt att gått igenom det stadiet också?
– Samtidigt som det är skönt att haft det gjort önskar jag att jag förstod redan då jag var yngre att det är hockey jag vill spela. Det bästa hade varit om jag inte hade haft den andra delen överhuvudtaget.
KALLT I ALASKA
Trots att Josef Ingman med facit i hand kan ångra att han inte satsade tidigare på hockeyn trivdes han bra i Fairbanks även om det var en viss tristess utanför hockeyn.
– Det var fest, kul och hockey kontinuerligt. Jag bodde i Alaska så det blev långa resor samtidigt som det bara var hockey och laget. Kul och hockey var det jag fick nöja mig med.
– Sedan är kanske inte Alaska det glamourösaste stället att bo på. 50 minus en vecka var kanske ingen höjdare. Samtidigt har det gett mig erfarenheter och jag har blivit lite hårdhudad.
Alaska är också känt för sitt rika björnliv och natur, men någon Grizzlybjörn fick han inte se under sina två år där.
– Jag såg ingen Grizzly, men en brunbjörn. Sedan är älgarna där uppe dubbel-size jämfört med Sverige, skrattar förre Fairbanks-spelaren.
Förra säsongen tillbringade Josef Ingman i Karlskrona. Det var också där han fick sitt genombrott i Hockeyallsvenskan.
– Jag tror att jag var den största underdogen i Hockeyallsvenskan. Dels hade jag då förstått redan ett år innan vad jag behövde göra. Bland annat träffade jag min tjej (Amanda) då, vilket var väldigt nyttig för mig utanför isen. Hon är ganska tuff när det kommer till att hålla rent och snyggt omkring sig.
Hon håller ordning på dig med andra ord?
– Ja, ja. Sedan är hon så att ”ska du spela hockey så får du satsa”. Jag hade också bestämt mig att oavsett vilket lag jag kommer spela för så ska jag spela mitt spel. Sedan är det självklart att det finns spelsystem, olika tränare och så vidare.
– Jag hade ingen aning om vad som skulle hända i Karlskrona. Jag hade noll koll, noll erfarenhet och visste ingenting. Jag gick bara ut och körde. Jag har varit respektlös på ett bra sätt, vilket jag tror ha gjort att jag hamnat i den position jag är idag.
HYLLAR KARLSKRONA
Karlskronas tränare, Ove Molin, lät också Josef Ingman spela sitt spel.
– Jag har ingen annan att tacka än Arto (Miettinen) och Ove. Självklart även Patric Larsson också. Det var han som hittade och trodde på mig till tusen, vilket dom också visade.
– Hela tiden fick jag spela mycket och mitt spel. Dom har hjälpt mig att höja mina starka sidor och självklart även förbättrat mina sämre. Att jag just fick spela mitt spel har höjt mig. Det i en kombination med att jag har gett allt både på och utanför isen.
Trots succén i Karlskrona valde han att lämna klubben för Västerås.
– Jag tittade 100 procent till min utveckling och vad jag behöver för att ta mig till SHL. Karlskrona har blivit lite av mitt nya hem. KHK tycker jag också om jättemycket, men tyvärr på grund av ekonomin inte riktigt stämde, KHK hade inte fått svar från varken kommunen eller Svenska ishockeyförbundet, kunde jag inte sitta och vänta på att dom skulle fixa tränare, ekonomin och alltihop. Självklart fick jag press härifrån Västerås också.
– Då kände jag att vill jag ha det här som min karriär så måste jag ta steget att flytta ifrån Karlskrona även om jag i hjärtat inte ville.
Flytten var också något som sportchefen, Patric Larsson, hade full förståelse för.
– Han förstod mig till 100 procent. Jag var ärlig, sa precis varför och körde med helt öppna kort. Det hade jag också lovat honom att göra. Självklart blev han nog besviken, men det blev jag själv också på att det inte blev klart i Karlskrona.
– Det finns absolut inga sura grejer därifrån och jag kommer komma tillbaka till Karlskrona någon gång i framtiden. Så är det bara.
HADE SHL-INTRESSE
Att en spelare i Hockeyallsvenskan vill till SHL är inget konstig och Västerås nyförvärv hade också intressenter från högsta ligan som ville se honom i sitt lag.
– Det var på tal ganska tidigt under säsongen, men jag är sådan att när jag spelar vill jag inte ha yttre faktorer som påverkar. Jag sa till min agent att jag inte ville höra någonting innan jag var färdig med säsongen.
– När det stod klart att det inte gick tillräckligt bra för oss i slutspelet hörde min agent av sig och sa hur det låg till. Då fanns det intressenter från SHL och finns egentligen så fortfarande. Om jag skulle tagit steget redan den här säsongen så skulle det vara till ett lag som har en plan för mig. Att komma till SHL från att spela i Division 1 för en säsong sedan är ändå ett stort steg.
– Man ska inte vara dumdristig och hoppa på tåget bara för man kan. Allt måste passa in och idag är jag 100 procent inställd på Västerås. Mitt mål är SHL och i första hand vill jag spela där med Västerås.
En stor anledning till att Josef Ingman skrev på för Västerås var Thomas Paananen och hans ledarskap.
– Dom sa till mig då vi satt på Arlanda ”Vad behöver du hjälp med, vad vill du att vi ska hjälpa dig med?” Då började jag räkna upp allt det jag tycker att jag är dålig på. Han stannade upp mig och sa ”Nu berättar du bara grejer du är dålig på. Vi vill förbättra dina starka sidor så du kan bli ännu bättre. Dina dåliga sidor kommer du ändå träna på hela tiden”.
– Den här grejen gillar jag starkt. Att ha en tränare som vill förbättra mina bästa sidor är det bästa som finns. Det här är en stor anledning till att jag valde Västerås.
– Sedan kommer han självklart vara en tuff tränare, men just det här att han vill ha fram det positiva. ”Du kommer göra misstag, men fortsätter du inte göra misstag så kommer du inte heller bli bättre”. Just den här positiviteten föll jag för och att han är engagerad, men även öppenheten. Dörren till hans rum står alltid öppen.
Du skulle möta mig vid Rocklundahallen, men skickar ett sms från IKEA i Erikslund och undrar vart jag är, hur går det med att lära dig hitta här i stan?
– (Skratt) Största problemet har varit att hitta här. Själv är jag från en liten stad, men det har ändå gått positivare än vad jag trott. Jag trodde att Västerås skulle vara ännu större än vad det var. Det är Sveriges femte största stad så jag tänkte innan ”okej, vi får se hur det går”.
– Västerås är en stor stad, men känns ändå liten. Än så långe har det gått hyfsat att hitta, förutom idag och någon gång tidigare. Det är tur att jag har GPS på mobilen, avslutar Josef Ingman innan vi går in till materialförvaltaren, Tobias Hansson, för att låna hans nya tröja med nummer elva för fotografering. För övrigt första gången han har på sig sin nya matchtröja.
Den här artikeln handlar om: