Damkronornas förutsättningar växer – men det finns mycket kvar att göra: ”Skilda världar”

Hur mår svensk damhockey? Att den mår bättre än på många år kan vi alla vara överens om, men vad kan bli bättre både på kort och lång sikt och hur tänker Svenska Ishockeyförbundet kring att hockeyn ska vara tillgänglig för alla och jämlik? För att skrapa lite på ytan stämde hockeysverige.se träff med Svenska Ishockeyförbundets ordförande Anders Larsson, förbundskaptenen Ylva Martinsen och Djurgårdens målvakt Lovisa Berndtsson.

Det blev ett spännande rundabordssamtal som vi kommer redovisa i tre delar. Först ut var delen om SDHL och hur vår trio ser på antalet utländska spelare i ligan, men även det faktum att lagen hade möjligheten att stärka upp sina lag under slutspelet. Del två, som ni kan läsa här idag handlar om förutsättningarna för Damkronorna. Längre fram kommer ni även kunna läsa om deras syn på vad en jämställd hockey är.

Ylva, om vi ser till Damkronorna kontra Tre Kronor, hur upplever skillnaden i satsningen på dom olika landslagen?
– Det första som dyker upp i huvudet är skilda världar. Samtidigt har jag tagit det här uppdraget, vet om förutsättningar samtidigt som min inställning är att göra så bra som möjligt här och nu av det som är. Inte hålla på att fundera på vad vi inte har.
– Det går inte och vi ska inte heller jämföra dom två verksamheterna på något sätt.

Hur tänker du kring att det är så pass stor skillnad?
– Jag tycker att man kan säga att det är en spegling av dam och herrhockey i stort. Herrspelare åker omkring i SHL och tjänar kanske 100 000 kronor i månaden. Sedan har vi SDHL där förutsättningarna har förbättrats på många håll. Nu behöver tjejerna där kanske inte betala för att spela som det var förr.
– Det är inte relevant i sak att vi ska sträva efter att tjäna 100 000 kronor i månaden. Det är inte heller relevant att diskutera att Damkronorna ska ha det exakt som Tre Kronor har. Rikard (Grönborg) som leder Tre Kronor nu har också utmaningar i den verksamhet med spelare och allt vad det kan vara.
– Jag tror att damhockeyn ska göra sin egen resa, fokusera på den och inte försöka kopiera hur det ser ut i herrhockey. Det är viktigare att se till vilka vägar damhockeyn ska ta. Det finns många klubbar som vill göra bra grejer, vilken resa ska dom göra och på vilket sätt ska Damkronornas resa vara.

Ylva Martinsen spelade sin sista landskamp 2009 och givetvis har det hunnit hända en hel del i och kring Damkronorna sedan dess.
– Alla spelare idag är väldigt professionella. Det märks att spelarna har en bra standard i vardagen.
– När jag spelade var vi samlade mycket oftare. Det var lätt över 100 dagar per år. Om vi går hela vägen i VM och tar bort resdagarna så är vi samlade 41 dagar den här säsongen. Det beror mycket på att dom har en bra vardagsmiljö hemma i klubbarna. Spelarna ska bli så bra som möjligt i sina klubblag. Sedan ska landslaget vara en bonus. Det tror jag på.
– Sedan jobbar vi stenhårt varje dag för att ge spelarna förutsättningar för prestation. Jag hoppas inte, att om du frågar spelarna, att det saknas något sådant i alla fall. Självklart har det även varit att dom kommit hem efter att ha varit i väg med landslaget, att en del spelare varit oroliga för räkningar och att man måste ta igen förlorad arbetstid och sådant, men det smyger in lättnader i det också.

Spelarna har också fått igenom att dom får en viss ersättning då dom är iväg med Damkronorna.
– Även klubbarna ställer upp på ett annat sätt och spelarna har idag, tror jag, en bättre back-up.

Lovisa Berdntsson är målvakt i Djurgården och har gjort flera landskamper för Damkronorna. Foto: Ronnie Rönnkvist

Lovisa Berndtsson spelade i Damkronorna så sent som förra säsongen och har upplevt den positiva trenden.
– Det har alltid varit väldigt proffsigt runt om Damkronorna och man får verkligen, precis som Ylva säger, förutsättningarna för att prestera på topp.
– Det jag själv känt är den inre stressen att exempelvis vara på ett VM under tre veckor, att när jag kommit hem så väntar en månad utan lön. Jag skulle säga att det är vad som varit mest jobbigt, men jag tänker inte på det när just när jag spelar. Det är mer att jag tänkt på det då jag kommit hem.
– Förutsättningarna finns i alla fall då vi varit i väg. Vi bor bra, bra mat och ledare som verkligen är där för spelarnas skull.

”BYGGT TEAMET MED SPETKOMPETENS FÖR ATT GE SPELARNA BÄTTRE STÖTTNING”

Förbundskaptenen, Ylva Martinsen, är också nöjd med det antal som Damkronorna numera har i ledarstaben.
– Ja, nu är jag det. Till förra turneringen och VM fick vi utökat med en ”fysio” till så dom nu är två. Vi fick även en ”materialare” till så dom är också två. Sedan är Alexander (Bröms) från U18 med som en extracoach. Vi är precis den resurs som behövs för att vi ska kunna göra det riktigt bra för spelarna.
Lovisa Berndtsson:
– Som målvakt kan jag flika in att det även är en målvaktstränare med. Under tiden jag har varit med i Damkronorna har vi aldrig haft en målvaktstränare. Även om man har sin målvaktstränare som man jobbar med hemma så är det är det bra att ha en stöttepelare och någon att bolla med på plats.
– Det är väldigt viktig eftersom att målvakt är en speciell position och det är inte alltid så att headcoach eller assisterande coachen är så insatta i målvaktsspelet i sig. Då kan det vara bra att ha någon med som vi målvakter kan bolla med men även prata om smådetaljer med.
Ylva Martinsen:
– Vi har byggt teamet kring Damkronorna med spetskompetens för att ge spelarna bästa stöttningen. Vi har även en olikhet mellan oss ledare som förhoppningsvis också ska hjälpa till.

Det är sex veckor fram till VM och vissa VM-aktuella spelare är redan utslagna, hur har planeringen kring Damkronorna och SDHL sett ut?
– Ytterst handlar det om klubbverksamheten och spelarnas vardag. Sedan är landslaget bonus för några spelare. Egentligen kanske få spelare om vi ser till hur många som egentligen spelar, säger Ylva Martinsen och fortsätter:
– Jag tycker ändå det är bra om vi kan prata om utmaningarna som finns. Det är exempelvis fler matcher nu eftersom det är flera lag än tidigare och även mer slutspelsmatcher i och med att vi spelar bäst av fem. Det gör också att det blir ett längre slutspel.
– Ledarna i lagen har sagt till mig under säsongen att många spelare är slitna eftersom då schemat i SDHL har varit packat vissa stunder. Sedan har vi dessutom åkt iväg med några.

Ibland känns det som att det trycks in matcher för Damkronorna.
– Euro Hockey Tour är inlagt av IIHF och du kan få reda på när det är fyra år framåt i tiden. Det ligger under ”international breake” och det styr inte vi över.
– Däremot kan SDHL ta hänsyn till breaken och förfina planeringen. Det hade underlättat både för spelarna och Damkronorna.

Har dialogen kring det här inte varit på topp?
– Nej, den har inte varit det, men jag har träffat Angelica (Lindeberg, Kommersiell chef SDHL) och framfört hur jag ser på nästa säsong och vad som skulle vara önskvärt. Exempelvis att åker vi på en måndag så hade det varit jättetoppen om inte SDHL spelade fredag, lördag, söndag utan bara fredag eller i värsta fall fredag och lördag så spelarna i alla fall är lediga söndag, men allt ska ju gå ihop också.

Lovisa, hur känns det som spelare att komma i dom här komprimerade lägena?
– En gång fungerar, men är man med i Damkronorna under en hel säsong så sliter det. Det är som Ylva säger att när landslaget åker på måndag så har vissa lag spelat fredag, lördag och söndag.
– Sedan kommer man hem från landslaget och ska man spela onsdag igen. Då vill också tränarna att man helst ska har tränat med laget innan det. Då blir det inte riktigt den här återhämtningen som vi spelare behöver. Jag skulle säga att det är där bristen är och en bättre dialog skulle underlätta mycket, att man kunde formanpassa spelschemat utefter uppehållen. Det tror jag hade gynnat spelet men framförallt spelarna.
– Det blir dessutom väldigt olika för lagen. Vissa lag har fem spelare som åker, andra har en eller ingen. Förutsättningarna blir väldigt olika.
Ylva Martinsen:
– Dessutom har många lag gått tunt på spelare i SDHL så det har varit en tuff säsong på så sätt, men det är inte på grund av Damkronorna för jag tror att vi har rekord-få dagar.
– Slutspelet, det är bra med många viktiga matcher för spelarna, men det blir väldigt utdraget eftersom resurserna inte finns att spela som i SHL, varannan eller var tredje dag. Nu måste omgångarna spelas på helgerna eftersom under vardagarna måste tjejerna gå till jobbet eller skolan. Det här pusslet måste gå ihop.
– Där är vi inte hemma ännu och det kan jag säga, utan att vara bitter på något sätt, är att det drabbar Damkronorna.
– Det är tufft att vissa spelare kommer vara utan matcher i sju veckor innan ett VM som är vår höjdpunkt. Det här ligger mig närmast. Sedan ser givetvis SDHL till det som ligger dom närmast.

Damkronorna spelar VM i början av april. Turneringen spelas i Finland. Foto: Bildbyrån

Hur ser du på att ni inte har möjlighet att ha något läger för VM-aktuella spelarna som inte går vidare efter kvartsfinalerna?
– Det hade varit jättebra att samlat en stor trupp och kört en långhelg. Det är ett drömscenario. Där är vi inte nu, men vem vet hur det ser ut i framtiden. Då kanske man kommer fram till att det behövs.

”SKA INTE AUTOMATISKT KOPIERA DEN RESA SOM HERRHOCKEYN HAR GJORT”

Anders, hur ser du på att Damkronorna inte har förberedelseläger inför VM?
– Damhockeyn är inne på en resa där vi inte automatiskt ska kopiera den resa herrhockeyn har gjort. Snarare ska vi utveckla damhockeyn på det sätt den förtjänar. Vi ser hur många fler tjejer som börjat spela, att vi får behålla fler, satsningen på SDHL från många klubbar och satsningen som behövs för att kommersialisera SDHL har utvecklats. Det är också det enda sättet för att få underlag för mer professionella spelare.
– I takt med det får vi även ett bättre landslag. Vi har valt den svenska modellen där spelarna får utvecklas i sina föreningar. Tidigare körde vi ett landslag som var tillsammans väldigt mycket. Det kanske ger ett snabbare resultat, men ska vi bygga en långsiktig modell måste spelarna huvudsakligen utvecklas hemma i sina föreningar där man inte reser bort från sin familj och sitt arbete.
– Jag tror mycket på den resan. Andra länder som satsar på ”quick fix”, om man får säga så, och har sitt landslag samlade mer kan få kortsiktiga resultat, men jag tror på vår modell. Sedan har vi mycket att utveckla och förfina.

Vad tänker du närmast på då?
– Exempelvis koordineringen med SDHL och landslagsverksamheten. På herrsidan har vi sedan länge något som heter elitkommittén. Där samordnar vi sådana här typer av frågor. Det ter sig ganska givet att vi måste ha en liknande kommitté för damelithockeyn framöver.
– Där kan vi titta gemensamt på spelprogrammet och göra det så bra som möjligt för SDHL, men också koordinera det med landslagsverksamheten. Det är något vi absolut måste ta med oss.
– SM är naturligtvis viktigt på nationell nivå, men Dam-VM är det stora för oss på internationell nivå. Det är såklart otillfredsställande om ett stort antal spelare, potentiella att tas ut i VM-truppen, inte spelat en match på sju veckor. Det är något vi behöver ta med oss, titta på och se hur ett sådant här upplägg kan se ut. Finns det behov av förbundsläger? Kan man lösa det på föreningsnivå?
– I en kommande elitkommitté för damhockey behöver man sätta sig ner och titta på det här. Inte minst med tanke på ersättningssituationen damspelarna har så tror jag att så mycket som möjligt bör ske nära där man bor så man kan få ihop familj och livspusslet.

Anders Larsson är ordförande för Svenska Ishockeyförbundet. Foto: Ronnie Rönnkvist

Anders Larsson menar också att Svenska Ishockeyförbundets satsning på Damkronorna blir bättre och bättre.
– Överhuvudtaget känner jag att vi satsar mer och mer på tjej och damhockeyn. Allt då från Tre Kronors hockeyskola, där vi gör olika typer av insatser, till att vi tillför mer och mer resurser till Damkronorna.
– Jag tror inte på att göra några enskilda tomtebloss utan vi måste bygga det här långsiktigt och hållbart. Jag tycker vi är inne på den resan och vi har vittnesmål här runt bordet om förbättringarna som skett hela tiden.
– Personligen önskar jag att vi hade pengar och resurser så det kunde gå ännu fortare, men jag känner att det är viktigare att utvecklingen fortsätter och vi har en fast takt.
Ylva Martinsen:
– En stor sak som hänt den här säsongen är att SOK (Sveriges Olympiska kommitté) klev bort hel och fullt. Dom stod för ganska många verksamhetsdagar förutom stödet till vissa spelare. Klart att jag känner mig lite tudelad till det, men jag tror att det ändå kan vara bra för den här resan eftersom förbundet nu får stå lite på egna ben utan att det är något som är villkorat från SOK.
– Det kanske är ett hårt slag här och nu, men på lång sikt tror jag att det är jättebra att förbundet äger landslagsverksamheten helt själva. Vi har haft lite RF-bidrag (Riksidrottsförbundet) under säsongen. Det och ett förhoppningsvis framtida stöd från SOK kan bli en form av kick när det väl är dags.
– Sedan tror jag på det här Anders var inne på, att man tillhör klubben. Det är där man utvecklas och är mesta del av tiden. Sedan är det en bonus om man blir uttagen i ett landslag som är ute och tävlar och förhoppningsvis ska göra bra ifrån sig på VM.

FLER JUNIORLANDSLAG KAN GYNNA SPELARNAS UTVECKLING

Förbundskaptenen tror också att en modell med flera landslag på damsidan skulle gynna svenska spelares utveckling.
– Något jag har sagt flera gånger som skulle vara bra för Damkronorna i slutändan är utöka utvecklingsstegen på tjejsidan. Nu har vi haft U18-landslaget länge, men att man utvecklar det med ett U16 eller U22 landslag. För min del får det gärna vara både och för att sedan i Damkronorna har så bra utbildade spelare som möjligt.

Lovisa, kunde du sakna det då du växte upp?
– U18-landslaget fanns inte då utan det var regionsturneringarna man satsade på. Ja, jag kan känna att det saknades, men det fanns inte heller då den bredden av spelare.
– Annars är det en sporre hela vägen att först komma till U18, sedan vill man komma till ett U22 eller U20 och efter det ta steget upp till Damkronorna.
Ylva Martinsen:
– Om vi ser till spelarna som var med Tre Kronor i VM senast, alla vittnade om att dom kände igen den röda tråden. Dom kan komma in dagen innan en VM-match och veta redan då vad som förväntas av dig runt om och på isen. Även om vi inte ska kopiera så är det här något jag tror på.
– Det är först nu vi har börjat, vi i Damkronorna och Alexander i U18, prata om att börja skapa en röd tråd som spelarna ska känna igen sig i. Om dom kommer upp från U18 och får testa i Damkronorna så ska det inte vara skilda världar. Krav, förväntningar och spelidé ska finnas där som en röd trå. Får jag drömma att vi kan bygga det med U16, U18, U22, eller vad det ska vara, och Damkronorna då tror jag att vi är där igen och fajtas med Finland och Ryssland. Där är vi inte idag.
Anders Larsson:
– Det bygger också på att vi får behålla våra tjejer så vi kan på nationell nivå kan bygga den här strukturen med en juniornivå. Idag går många från ungdom direkt till seniorspel. Det behövs att vi hittar en juniornivå även nationellt.

En dröm vore att kunna ha fler ungdomslandslag så att spelarna växer in i Damkronornas organisation. Foto: Bildbyrån

Anders, hur ser du på att ha exempelvis ett U22 eller U16-landslag även här i Sverige?
– Vi följer just nu den internationella modellen och vilka mästerskap som finns. Det är en typisk fråga vi måste titta närmare på. Många länder har inte minst U16-landslag och upplever det som lyckat. Vi har valt en modell där vi inte har det utan har en mer regional utveckling där vi satsat på TV-pucken fullt ut nu.

Vad känner du spontant själv kring den frågan?
– Jag litar fullt ut på våra kompetenta personer som jobbar med det, våra förbundskaptener och utvecklingsavdelningen.
– Jag tror att det är viktigt att vi tittar på det här i lugn och ro så inte jag som ordförande springer före med en flagga och viftar och säger något. När det här gänget sitter ner kommer dom nog fram till vad som är klokast för det är inte säkert att det bästa är att titta på för många grannar och kopiera.
Ylva Martinsen:
– Vi hade ett Ungdoms-OS 2016 för tjejer födda 2000 och 2001. Det var också samma kull som tog silvermedaljen i U18-VM. Jag ska inte säga att det var ett avgörande, men det betydde väldigt mycket för dom spelarna eftersom dom fick internationell erfarenhet genom att möta Tjeckien och andra nationer.
– TV-pucken, absolut, det är en jättebra grej, men det internationella spelet är annorlunda samtidigt som det är media och du får tävla för ditt land på ett annat sätt än i TV-pucken.
– Jag tror att dom länder som ”jackat” i det inofficiella U16-VM, tyvärr utan USA och Kanada men det var tio länder med senast, dom upplever det som positivt för spelarna eftersom dom får en erfarenhet. Jag tror också på den svenska modellen, men jag tror också det är viktigt att få den här internationella erfarenheten om jag ser det rent egoistiskt för landslagsstegen. Men det är såklart att det måste finnas spelarunderlag också. Jag tycker att det börjar finnas tillräckligt med spelare för att utveckla tjejstegen.