”Inget barn ska behöva genomgå sexuella övergrepp eller trakasserier”

Hans eget mående och de övergrepp han utsattes för som barn fick honom att vilja hjälpa andra. Efter att ha själv försökt ta sitt liv bestämde sig Erik Grönberg för att göra skillnad för andra som utsatts för sexuella övergrepp. Med hjälp av massor med idrottsstjärnor har han synliggjort att övergreppen är vanligare än man tror.
– Tanken var egentligen bara från början att få berätta min historia, men att göra det med personer som exempelvis Micke (Tellqvist) som är en förebild för så många, berättar han för hockeysverige.se.

STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)

– Jag försökte göra mig illa på väldigt många sätt. Det här var något som fullföljde mig under väldigt många år och jag försökte fly från mig själv, fly in i jobb, alkohol… Jag satte upp en dag att nu är det slut. Hade skrivit mina brev och hade middag med en kompis på kvällen, men han visste ingenting. Tanken var att ”nu ska jag bort”.

Det är Erik Grönberg, som spelade hockey i Västerås HC när han var ung, som berättar om hur han mått efter det att han som ung utsattes för sexuella övergrepp av en person i hans närhet. Idag leder Erik Grönberg kampanjen ”Inte ensam aldrig glömd” som vill synliggöra att just sexuella övergrepp förekommer och är vanligare än många tror.

Grönberg fortsätter:
– Jag vaknade upp morgonen efter. Jag hade misslyckats. Det fick mig att känna och tänka efter. Jag hade försökt, men misslyckats. Nu hade jag den här andra chansen och den måste jag göra något med. 
– Det här var för sex år sedan. Då bestämde jag mig för att göra något positivt för andra med liknande bakgrund som jag. Det skulle dröja till 2016 innan jag kom fram till hur jag skulle utforma det. Personer jag hade pratat med om min bakgrund berättade min historia för andra. Jag kände då att jag hade ett behov av att få berätta själv. Lägga korten på bordet som en förklaring till hur jag hade levt, betett mig och misshandlat mig själv. 
– Tanken var egentligen bara från början att få berätta min historia, men att göra det med personer som exempelvis Micke (Tellqvist) som är en förebild för så många, berättar Erik Grönberg när hockeysverige.se träffar honom och OS-guldmålvakten från 2006, Mikael Tellqvist, i centrala Stockholm.

”HADE FÅTT LÄRA MIG ATT DET VAR JAG SOM VAR ÄCKLIG”

Foto: Privat.

Självskadebeteendet hos Erik Grönberg bottnade helt i de övergrepp han hade utsatts för som barn.
– Jag hade fått lära mig att det var jag som var äcklig och att det var fel på mig. Det blev som en nedåtgående spiral. Vad jag än gjorde så slog jag på mig själv. Jag gick även in i relationer som var destruktiva.
– Jag var med tjejer som var otrogna, vilket jag såg som ett straff mot mig själv. Det var ett sätt att överleva, men även ett sätt att leva som jag var van med och hade fått lära mig.

Var det just det här att du misslyckats med självmordsförsöket som gjorde att du började tänka i positiva istället för destruktiva banor?
– Jag ville göra skillnad, men framförallt kände jag att det var dags. Jag var trött på att bära på en ryggsäck som jag inte blev av med.
– Det är lätt att, oavsett vad man gör, skylla på vad man varit med om. ”Jag utsätter mig för det eftersom…”, istället för att konstatera att det har hänt och ta tillfället att acceptera det förflutna och se framåt

”KOMMER FRÅN EN SKYDDAD VERKSTAD”

Mikael Tellqvist är, liksom många stora hockeystjärnor som exempelvis Börje Salming, Pernilla Winberg, David Åslin, Valentina Lizana Wallner med flera, med och stöttar kampanjen ”Inte ensam aldrig glömd”.
– Det var ett uppvaknade för mig också att höra alla dom här storys och att det är tre i varje klass som utsätts för sexuella trakasserar.
– På så vis kommer jag från en skyddad verkstad. Jag har egentligen aldrig upplevt det förutom att jag hört om olika personer, Erik har berättat och så vidare, men det har aldrig varit en verklighet för mig. Kan jag då med mitt namn vara med och stötta personerna som hamnat i den sitsen och tala om att dom är lika mycket värda som alla andra, för det är handlar om dåligt självförtroende och sådana grejer, då gör jag självklart det. Att vi finns där tror jag kan vara jätteviktigt. Inte då bara inom idrotten. Utan rent allmänt också, att det finns stöttning om man skulle behöva det så det inte går så långt som att man inte vill leva längre.

Mikael Tellqvist säger att en drivkraft är att kunna vara en bra förebild för sina egna barn.
– Det är där jag ser min roll i det här, att stötta och få vuxna och framförallt barn i det här fallet att förstå att det här är långt ifrån normalt på något sätt.
– Samtidigt vill jag vara en förbild för mina barn, berätta för dom att sådana här grejer försiggår och att dom ska vågar berätta om saker och ting händer i exempelvis skolan.  

NHL-STJÄRNAN UTSATTES AV TRÄNARE

Lågt räknat inklusive mörkertal är det alltså tre barn i varje klass som utsetts för sexuella trakasserier eller övergrepp.
– Det finns olika typer av övergrepp och allt är naturligtvis hemskt. Ingen person ska behöva utsättas för det ändå, säger Mikael Tellqvist med en allvarlig blick och fortsätter:
– Det är skrämmande och jag tror att det är som så mycket annat, att vi blundar för det lite grann. Det är lite jobbigt när kommer upp på TV om ett barn som svälter. Då byter vi gärna kanal ”det här vill inte jag kännas vid eftersom vi bor i Sverige” eller att man gärna går lite snabbare förbi om man ser en tiggare på gatan. Det är viktigt att man tar tag i problemen istället.

Den här boken av Theo Fleury väckte mycket uppmärksamhet.

Har du som hockeyspelare upplevt att man pratat om sådana här saker i omklädningsrummet?
–  Jag har hört om det så här i efterhand eftersom det har kommit fram hockeyspelare som utsatts. Bland annat Theo Fleury. Han blev utsatt sexuellt av sin hockeytränare då han växte upp. Patrik (Sjöberg) känner alla till och som också är med i det här, men det finns säkert flera.
– Tyvärr tror jag att det här är vanligt inom idrotten än vi tror. Personer med den här läggningen söker sig till miljöer där det är naturligt att springa i duschutrymmen och så vidare. I dagens samhälle med mobiltelefoner är det också lätt att filma i duscharna. Det finns mycket att göra för att få bort det här och vi får inte vara så godtrogna.

Hur tänker du, Erik, kring det Micke säger?
– Micke är verkligen inne på problematiken som råder. Just att det nästan är nästan normaliserat inom idrotten. Det ska finnas en viss kroppslig kontakt i idrotten, men där barn finns hittar du även förövarna. Det är så det är.

”MAN KAN SE TECKEN”

Drabbades du själv inom idrotten?
– Nej, det var inom familjen. Inom idrotten, jag kan säga så här att innan Patrik räddade mig var hockeyn där jag kanaliserade min sorg.
– Jag var väldigt dålig som hockeyspelare, men älskade sporten, samlade på hockeybilder, jagade autografer och var på matcher. Det intresset har varit väldigt, väldigt viktigt för mig.

Vilka signaler ska vi titta på för att upptäcka sexuella övergrepp och trakasserier?
– När jag föreläser får jag alltid frågan om vad tecknen är på att ett barn är utsatt. Det finns givetvis vissa tecken, men när man bryter ner dom kan det visa sig att det är tecken på psykisk ohälsa.
– Därför tycker jag att det är viktigt att ta den här psykiska ohälsan på allvar. Om man är utsatt för mobbing, föräldrar som är alkoholiserade eller sexuella övergrepp så är den psykiska ohälsan gemensamma nämnaren.
– Man kan se tecken, men det behöver inte innebära att det är övergrepp som det handlar om. Jag tror därför att det är viktigare att prata om vad ett sexuellt övergrepp är, vad är din rättighet som barn och att det är din egen kropp och ingen annans.

JOBBAR UTE HOS IDROTTSFÖRENINGAR

Erik Grönberg och Patrik Sjöberg.

När det handlar om att nå ut till barnen med dom här budskapen har både idrottsrörelsen och skolan en viktig roll och funktion att fylla.
– Ja, jag tror att det är jätteviktigt. Idag jobbar jag för organisationen Treskablinoll tillsammans med bland andra Patrik Sjöberg och Elaine Eksvärd. Vi är ofta ute hos idrottsföreningar och pratar om hur man kan prata med om sexualitet med barn.
– Jag brukar säga att man som ledare ska tänka att vi övar på straffar idag, men att han eller hon också vill att när ungdomarna går därifrån idag ska dom ha lärt sig ytterligare en sak, om sin egen kropp, integritet eller vad dom har rätt till så man breddar perspektivet, fortsätter han.
– En ursäkt många har är ”Det händer inte här”. Man kan kontra och säga ”hur vet ni det”. Tänk vad det fantastiskt det skulle vara om klubben stärkte förutsättningarna för dom aktiva både på och utanför isen, säger Erik Grönberg med ett leende.

Mikael Tellqvist har själv två barn som är fyra och sju år, givetvis gör det att han känner ännu mer för att lyfta dom här viktiga frågorna.
– I klubben där vi är har man börjat att ta utdrag ur brottsregistret och sådana grejer för att kolla alla ledarna. Sedan behövs det göras ett bättre uppföljningsarbete kring det här. Om det kommer in nya ledare, att man verkligen checkar av att alla har gått igenom den här utredningen.
– Det är en början i alla fall. Sedan är det viktigt med föreläsningar för ledarna, men även tala om för barnen att dom har rätten till sin egen kropp, ingen annan ska behöva ta på din kropp och sådana saker.

”NÅGON JÄVLA CIVILKURAGE MÅSTE MAN HA”

Hur skulle du själv reagera om något sådant här skulle hända dina egna barn?
– Som alla andra föräldrar antagligen, att jag skulle få någon mördarinstinkt känsla. Speciellt när det handlar om ett barn eftersom dom är så oskyldiga på något vis. Barn söker sig alltid tillbaka till sina föräldrar oavsett vad som hänt. Barnen kan då tvingas att slåss mot sig själva i tankarna.
– Det är så fegt på många sätt att utsätta ett barn för ett sexuellt övergrepp. Samma sak är det dom som rånar äldre… Någon jävla civilkurage måste man ha, säger Tellqvist samtidigt som han får något mörkt och allvarligt i blicken.

Erik, hur har gensvaret varit så här långt?
– Det har varit fantastiskt och det är vi tillsammans som gör skillnaden. Jag brukar säga att det fina i det här är att många vill vara med och påverka.
– När jag läste Patrik Sjöbergs biografi kändes det som att det var första gången någon stod upp mig. Det är också det jag vill åstadkomma med det här projektet. Sitter du på din kammare och har din historia så ska du ändå känna att vi är många som håller om stöttar dig.

DET KAN KLUBBARNA GÖRA

Har du märkt någon skillnad?
– Det är många som hör av sig till mig. Jag får många mail och brev från utsatta där dom berättar att dom känner ett stöd genom att Micke och många med honom gör det här, att dom ställer sig upp för barnen. Många gånger är det den utsatta som själv bär skammen utan att någon hjälper till och stöttar.
Tellqvist:
– En del av problemet är att ”han skulle aldrig göra något sådant”. Oftast har dom här personerna en sorts Schizofreni där man gillar barn på fel sätt samtidigt som man är världens mest perfekta person på jobbet. Manipulativ är kanske ett bättre ord. Det är en konst för dom personerna och att dessutom komma undan med det.
– Jag förstår att det är ett dilemma och svårt att ta första steget och anklaga någon för det här. Samtidigt, det är komplext, men vi gör det här för att inget barn ska behöva genomgå sexuella övergrepp eller trakasserier.
– Jag hoppas också att idrottsföreningar tar tag i det bättre än vad man gjort så här långt. Att klubbarna tar utdragen ur brottsregistren, men också gör dom viktiga efterarbetena.

Erik, hur kan man stötta ert jobb och med det hjälpa våra barn till en bättre miljö så barnen och deras anhöriga kan känna sig tryggare i exempelvis sin idrottsklubb?
– Det lättaste sättet att stötta kampanjen är att köpa en t-shirt, men jag tycker är absolut viktigast är att när någon berättar sin värsta hemlighet att du som vän verkligen vågar lyssna och tar det på allvar för det är alltid det första steget.
– Det samhället måste inse är att när man bär på sin historia så gör man det för livet. Jag är priviligierad att sitta här idag, men tyvärr är det inte alla som är det, avslutar Erik Grönberg.