Utbytesstudenten – så hamnade en sparkad NHL-coach i Sverige

STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)

Dave Hakstol har på så vis valt sämsta möjliga tidpunkt att besöka en stad som vanligtvis får turister och gäster att ge tummen upp. Men vad spelar väder och vind för roll när man är en hockeytörstande coach utan jobb? 

Borden i rummet är belamrade av datorer, halvtomma kaffekoppar och anteckningsblock. Fokuserade blickar riktas mot projektorns vita duk. Rikard Grönborg gestikulerar engagerat medan han vevar sekvenser från NHL-matcher mixat med klipp från de senaste VM- och OS-turneringarna.

Intill honom sitter den tidigare Philadelphia Flyers-coachen med en sammanbiten och samtidigt koncentrerad min. I rummet finns även de assisterande coacherna Peter Popovic och Johan Garpenlöv, videocoachen Johan Andersson, målvaktstränaren Stefan Ladhe samt PR & kommunikationsansvariga Emma Spennare.

COACHADE COLLEGELAG I 15 SÄSONGER

Hakstol, som fick lämna sitt jobb som coach för Flyers 17 december, är på plats i Sverige för att förkovra sig. Via kontakter med tränarnas fackförening NHL Coaches Association kom han i kontakt med Rikard Grönborg. Kanadensaren bjöds in att tillbringa Beijer Hockey Games-veckan i Stockholm för att följa Tre Kronor från insidan, få inspiration och nya infallsvinklar i en tränarkarriär som för tillfället är pausad.

Sedan 1996, när hans aktiva spelarkarriär tog slut, har 50-åringen coachat på olika nivåer.  Först i den amerikanska juniorligan USHL, sedan 15 säsonger i den amerikanska collegehockeyn för University of North Dakota och senast tre och en halv säsong i NHL. Nu står han ”mellan jobb” för första gången.
– Det gäller att skapa sig nya rutiner, säger Hakstol.
– När du jobbar med ett lag har du ett väldigt tydligt fokus, nästan som ett tunnelseende, under en säsong. Det är nästa match, nästa träning i ett väldigt inrutat liv. När du helt plötsligt kastas ut ur det måste du hitta egna rutiner för att få tillvaron att rulla på.
– Jag har studerat sporten med ett lite större utifrån-perspektiv nu, försökt få grepp om trender och nya taktiska drag. Lära mig nya saker och få inspiration för att på sikt kunna bli en bättre tränare. 

Han stannar upp, ler och säger:
– Det gör mig förhoppningsvis till en klokare tränare, men jag kan inte lova att jag kommer göra något annorlunda för det. 

Foto: Uffe Bodin

”VAD JAG BRUKAR KALLA ‘TOMBOLA’”

Egentligen skulle Dave Hakstol kunna kosta på sig att ligga i en solstol med en drink i handen på en betydligt behagligare plats än februari-Stockholm. Se lönen från Flyers fortsätta att trilla in under resten av kontraktstiden och njuta av en mer avslappad tillvaro än kaoset i NHL. Men han är inte den sortens person som vill ta ett brejk och vila från hockey. Tvärtom.
– As coaches, we coach, som han uttrycker det.
– När jag fick lämna Flyers var det många som gav mig rådet att koppla bort allting ett tag, men jag har inte känt det behovet. Jag har inte känt mig sliten eller bränd på det sättet. 

Engagemanget märks i nyfikenheten han visar upp under videogenomgången med Grönborg och hans kollegor. Det är ett konstant utbyte av information. Frågor om spelupplägg, hur man använder underliggande siffror och statistik och hur man arbetar individuellt med spelarutveckling.

Det är givetvis en stor skillnad i hur man jobbar med ett landslag, med enstaka samlingar per säsong, kontra ett klubblag, med daglig kontakt med spelarna. Men i olikheterna finns ändå lärdomar att ta fasta på.

Som när diskussionen kring bordet kommer in på hur man bygger kedjor. Dave Hakstol förklarar att han oftast utgår från en kombo av två spelare och försöker hitta rätt komplement till dem. Funkar inte kedjan som den ska under en match byter han oftast ut den tredje spelaren mot en som för dagen är hetare för att sedan försöka gå tillbaka till den ursprungliga formationen.

Grönborg har genom sin tid som förbundskapten på olika nivåer gjort sig känd för att hålla fast vid sina kedjor. Något han emellanåt fått kritik för.
– Media tycker att man ska agera, förändra och så. Det är vad jag brukar kalla ”tombola”, att bara kasta ihop spelare. Men att göra förändring för förändringens skull ser jag inte poängen med. Det blir oftast bara sämre, menar han.

Hakstol har kanske en lite annorlunda filosofi, men håller med om att det är viktigt att stå för sina beslut.
– Det är tränarstaben som känner spelarna och laget bäst. Då måste man gå på sin magkänsla, säger han. 

Grönborg nickar.
– Precis. Och vad är magkänsla? Det är information och erfarenhet man har samlat på sig. Inte gissningar. 

Foto: Bildbyrån/Johanna Lundberg

AVANCERAD STATISTIK – VATTENDELARE

Det som av många kallas ”avancerad statistik”, eller ”analytics” på engelska, avhandlas också under pratstunden. Det vida begreppet har blivit något av en vattendelare i branschen. Under en lång tid handlade det om för och emot, men vid det här laget har de flesta klubbarna – både i NHL och Sverige – anammat det på ett eller annat sätt. Så även Tre Kronor. 

Det finns fortfarande motsättningar i hockeyvärlden mellan de som vill lägga stor vikt vid vad siffrorna säger och de som vill lägga mindre vikt vid dem.
– Siffrorna kan vara missledande, varnar Dave Hakstol.
– Man måste se till att man verkligen testar dem mot vad ögat säger. Om någon kommer med siffror vill jag se klipp som backar upp dem. Säger någon att vi släpper till för många tre-mot-tvåor emot oss vill jag se 40 olika klipp på dem, se hur de kommer till och var de blir till. Kanske är det lägen som jag faktiskt är okej med. 

Rikard Grönborg:
– Sedan måste man ta reda på varifrån informationen och siffrorna kommer. Det kan finnas personer som aldrig har utövat sporten som har tagit fram dem. Vi har vår egen kille som vi litar på och som vi har en samsyn med, säger han och nickar mot videocoachen Johan Andersson mitt emot honom. 

Dave Hakstol:
– Mycket av statistiken är bullshit, ren och skär bullshit. 

Han hade ett vad han kallar ett ”fantastiskt” gäng i Philadelphia som försåg honom med statistik.
– Det är värdefull information, helt klart, förtydligar han.
– Men det handlar om att veta hur man applicerar den till spelet på ett realistiskt sätt. Man kan inte bara blint förlita sig på statistiken, det funkar inte så.

Rikard Grönborg visar upp på statistik som hans stab har tagit fram på hur de olika kedjorna i landslaget presterat under en match. Det får Dave Hakstol att tända till. Han plockar fram telefonen och tar bilder, bevisligen imponerad av vad han ser.
– Det här är perfekt! Klarhet och tydlighet. Ofta blir det alldeles för komplicerat, utbrister han.

Rikard Grönborg nickar instämmande.
– Vanligtvis är vi restriktiva med att dela med oss av statistik till spelarna eftersom vi inte vill att de ska åka runt och tänka på det. Men det här är bra för att det skapar tävling mellan kedjorna och det är alltid positivt.

”DE SKA SE MIG SOM EN RESURS”

Samtalet går vidare och berör allt från vad som gör ett lag bra på att täcka skott till huruvida man, likt Tre Kronor, jobbar med en spelbok i NHL-klubbar för att förenkla den taktiska inlärningsprocessen för spelarna. Det blir också en diskussion kring ledarskap och spelarnas behov av feedback.
– Det råder nya tider för en coach, skrockar Dave Hakstol och syftar på hur tiderna har förändrats jämfört med när han själv spelade. 

Dagens hockeyspelare påstås vara på jakt efter återkommande feedback för att kunna förbättra sitt spel. Coacher som inte kommunicerar med sina spelare på ett individuellt plan har därför blivit utrotningshotade. Har man inte en öppen kanal till sina spelare och kan förmedla feedback är det svårt att vinna förtroende hos dagens spelare.
– Det gäller att hitta och förmedla det positiva även i det dåliga, konstaterar Peter Popovic.
– Visa dem vad de ska göra, inte vad de inte ska göra, fyller Rikard Grönborg i.

Tiden springer i väg och det är dags för lunch. Under eftermiddagen samlas gänget på Hovet för att ha genomgång inför den väntande träningen. Dave Hakstol åker runt och studerar övningarna på isen, hjälper till att samla ihop puckar och håller en ganska låg profil. Han är där för att observera, inte lägga sig i.
– Jag sa till killarna att de ska se mig som en resurs, någon de kan vända sig till om de har frågor om hur det funkar i NHL. Men min uppgift här är inte att peta i något, poängterar han.
– Jag kommer att följa matchen (mot Tjeckien) på torsdag från läktaren, sitta med i alla möten och vara med på isträningarna. Men inte mer än så.

Foto: Uffe Bodin

TITTAR FORTFARANDE PÅ FLYERS

Dave Hakstol klargör tidigt att han inte kommer att kommentera tiden i Philadelphia Flyers och framför allt inte hur den avslutades för snart två månader sedan. Han avslöjar däremot att han inte har några problem att följa lagets matcher på tv. Han hävdar också att det inte smärtar att se spelarna han själv basade för under flera år på isen.
– Inte alls. Det är vad det är, säger han och rycker på axlarna.
– Jag ser så många NHL-matcher jag kan för att hänga med. Om det sedan är Flyers eller något annat lag som spelar gör ingen skillnad. Det närmaste jag kom sporten innan jag kom hit var att coacha mina barns lag där vi bor i New Jersey.

Träningen är över och Dave Hakstol lämnar isen för att möta väntande journalister. Just den biten säger han skämtsamt att han inte har saknat. Däremot märks det med all önskvärd tydlighet att han trivs med att känna pulsen kring ett hockeylag igen.
– What’s not to like? undrar han med ett stort leende och slår ut med armarna.
– Det är skönt att bara sitta och prata hockey med någon över en kaffe på morgonen. Det är något jag verkligen har saknat. Som tränare är det här man vill ha: pulsen, gemenskapen och känslan av att gemensamt sträva mot ett gemensamt mål. Jag kan inte nog tacka Rikard och hans gäng för att jag fick den här möjligheten.

På lördag beger sig Dave Hakstol tillbaka hem till USA. Han berättar att han och hans fru har en liten semesterresa inplanerad i slutet av månad. Därefter väntar en oviss väntan, en väntan på en ny möjlighet att visa att han kan vara en vinnande coach i NHL.
– Jag brinner fortfarande för det här och vill tillbaka till NHL. Det är målet. Vi tränare är också tävlingsmänniskor. Har man en gång tävlat mot de bästa vill man tillbaka dit igen.