Publikfavoriten stormtrivs i Medelpad: ”Kommer hänga kvar hos mig under resten av livet”

Vilmos Galló har bara spelat i Timrå i en och en halv säsong men ändå vuxit ut till en publikfavorit i Medelpad. I en intervju med hockeysverige.se berättar han om hur hockeykarriären fick sin start i Flemingsberg, äran att få spela med det ungerska landslaget och vad som krävs av laget för att hålla sig kvar i SHL även nästa säsong.

Som 13-åring kom Vilmos Galló till Sverige från sitt hemland. Första tiden bodde han i Flemingsberg som är beläget söder om Stockholm. Närmare bestämt i Huddinge Kommun. Där började han också sin svenska hockeybana. Men karriären tog ordentlig fart då han kom ner till Linköping som junior. Efter en flytt därifrån till Timrå inför förra säsongen fick han vara med om att ta upp laget till SHL.
– Om jag känner mig mest som ungrare eller svensk? Det är en svår fråga. När jag är hemma i Ungern ser alla mig som en svensk, men när jag är här ser alla mig som en ungrare, skrattar 22-åringen och fortsätter:
– Ja är nog lite både och, men jag vet inte riktigt. Jag känner mig lite som halv ungrare och halv svensk.

”FICK HÅLLA ANDAN FÖR ATT HÄNGA MED”

En viktig del under Timråforwardens första tid i Sverige var språket.
– Jag insåg ganska snabbt att kunde jag inte svenska så skulle det bli ganska tungt under resten av karriären. I Flemingsberg pratade alla svenska vilket gjorde att jag kunde lära mig språket snabbt eftersom nästan ingen i laget kunde engelska. Jag var helt enkelt tvungen att använda svenska hela tiden då jag pratade.

Det var också en stor kontrast för honom att komma till svensk hockey efter att ha spelat sin första tid i Ungern.
– Även om jag var liten då jag kom hit upplevde jag en stor skillnad på ligan i Ungern och den här i Sverige. Det var mycket mer fysiskt spel i Sverige.
– Dessutom spelade jag i ett äldre lag eftersom jag fick vara med 95:orna (Galló är född 1996). Jag kände också direkt att tempot var mycket högre och som att jag fick hålla andan för att hänga med. Det var bara att försöka hänga på och tänka på framtiden.

Har det varit självklart för dig att ställa upp i det ungerska landslaget?
– Ja, ja, självklart. Ungern är mitt land och det jag tillhör. Det är stor ära samtidigt som jag är glad över att jag kan spela där.

”DET VAR HELT OBESKRIVLIGT”

Villmos Galló gjorde fyra säsonger i Linköping innan han inför säsongen 2016/17 valde att lämna klubben och flytta ner en division till Hockeyallsvenskan. Hans nya klubbadress blev Timrå.
– Jag trivdes jättebra i Linköping och det var kul att fått spela där så pass länge, men jag kände att jag inte riktigt fick chansen. Det spelade nästan ingen roll hur jag spelade och det kändes som jag stod kvar på samma ruta.
– Jag vill fortsätta utvecklas som spelare och få mer speltid. Det var anledningen till att jag valde att kliva ner till Timrå i Hockeyallsvenskan.

Var det en stor kontrast att komma till Timrå?
– På ett sätt var det så. Hockeyallsvenskan håller en riktigt bra nivå och det är svårt, framförallt i början, att anpassa sig och ta rätt beslut hela tiden.
– Som stad, jag har fått komma till Sverige, kommit in bra här liksom jag gjorde i Linköping. Nu har jag fått komma hit till Timrå och det har inte varit några problem att komma in i laget och stan här heller.

Vilmos Galló fick som sagt var vara med om att ta upp Timrå till SHL förra säsongen. Ett minne för livet enligt den 23-åriga ungraren.
– Det var helt obeskrivligt. Vi lyckades göra någonting som troligen kommer hänga kvar hos mig under resten av livet. Det är en bedrift och också en anledning att jag spelar hockey, för att få samla på sig sådana minnen.

Galló firar SHL-avancemanget med Timrå. FOTO: Magnus Lejhall/Bildbyrån

BRUKAR TÄNKA TILLBAKA PÅ KVALET

Avgörandet sker mot SHL-laget i Karlskrona på bortaplan i en matchserie där blekingelaget haft ledningen med 3-1 i en matchserie bästa av sju matcher.
– Det jag minns starkast därifrån var tomheten efter matchen. Vi hade gått upp, men jag kände där och då inte av det riktigt. Nu när jag tänker tillbaka på matchen och kollar ”high lights” är det en otrolig känsla. Jag kan nästan inte att prata om det för det betyder så mycket för stan, Timrå som klubb och att alla runtomkring uppskattar det så mycket, säger en nästan rörd Galló med stolthet i rösten.
– När jag behövde åka till Ungern några dagar efter sista matchen hade jag inga handskar eller hjälm eftersom de hade blivit tagna på isen. Det var lite svårigheter i början nere i Ungern för jag var tvungen att först hitta handskar och en hjälm för att kunna spela ha ha…

Du toppade din form lagom till kvalspelet mot Leksand och Karlskrona förra säsongen, vad låg bakom att du lyckades som bäst just då?
– Bra fråga, men jag vet inte. Det känns som slutspelshockey är något jag går igång på ganska mycket. På något sätt tar jag fram allt jag har då, försöker köra på och njuta medan andra kanske blir lite mer nervösa.

Kände du själv att det släppte extra mycket under kvalmatcherna?
– Ja, eftersom jag hade haft strul under säsongen med att sätta mina lägen. Även fast jag skapade lägen blev det aldrig mål. Under SHL-kvalet vände allt och jag fick äntligen lite poäng med mig. Samtidigt kände jag inte att jag spelade sämre eller bättre. Det var mina mål och poäng som gjorde att uppmärksamheten blev lite annorlunda.

Vad krävs det om Timrå ska bli kvar i SHL även nästa säsong?
– Det kommer bli både sämre och bättre matcher, men vi måste ska hålla en jämn nivå. Vi ska inte flyga iväg för mycket då vi vinner och inte heller vara så nere då vi förlorar. Jag tror att just jämnheten kommer bli nyckeln.