Släktskapet med Tre Kronor-spelaren inspirerade henne att bli målvakt

Det är ett helt gäng i släkten som spelar hockey – och en av dem nådde hela vägen till Tre Kronor. Lena Wanhainen blev målvakt efter att ha sett släktingen Rolf spela.
– Jag kollade jättemycket på honom då jag var liten och tyckte att det såg jättekul ut att vara målvakt, säger hon till hockeysverige.se.

HUDDINGE (HOCKEYSVERIGE.SE)

Känns hockeymålvaktsnamnet Wanhainen igen? Dom allra flesta förknippar det med tidigare landslagsmålvakten Rolf Wanhainen. Men i Huddinge hittar vi ytterligare en målis med det efternamnet. Det handlar om 28-åriga Lena Wanhainen som har spelat i högsta serien för både Segeltorp och SDE Hockey.
– Frågan om efternamnet har jag fått jättemånga gånger, säger Lena Wanhainen med ett leende när hockeysverige.se träffar henne i Björkängshallens gym för en intervju.
– Vi är släkt på mammas sida. Han är syssling till mamma, men vi har inte någon kontakt med varandra. Vi har träffats lite här och där, men absolut inte jättemycket.

Det kanske inte heller är en slump att Lena precis som Rolf är målvakt.
– Både ja och nej. Jag har hela tiden vetat om att han funnits. Jag kollade jättemycket på honom då jag var liten och tyckte att det såg jättekul ut att vara målvakt.
– Sedan har jag alltid haft han, Henrik Lundqvist och Kim Martin (Hasson) som mina stora idoler. Alla dom tre är målvakter. Det är därifrån intresset kommer samtidigt som nästan alla i släkten har spelat hockey. Bland annat spelar min lillasyster (Ida Wanhainen) i samma lag som mig. Dessutom har min kusin spelat hockey och så vidare.

BÖRJADE MED ANNAN SPORT

Även om Lena och hennes syster Ida började spela hockey som unga blev det en annan sport för dom båda inledningsvis.
– När jag och min syster skulle börja spela hade Södertälje lagt ner damlaget. Istället började vi med Ringette. Ett år senare startade Södertälje ett damlag och då började vi med hockeyn.

Var det en svår övergång från Ringette till hockeyn?
– Det är nästan samma syfte, men andra regler. Du har en ring som du skjuter med, men det är lite annorlunda eftersom man bara har en pinne som man ska fånga ringen med. Det är lite knepigt och du måste vara lite ”skillad” för att klara av det.
– Jag var inte målvakt då och utan blev det först två år efter det att jag börjat spela hockey.

Debuten för Lena Wanhainen i det som då heter Riksserien gjorde hon med Segeltorp 2010.
– Vi hade en tränare där som ville satsa mycket på dom yngre spelarna så vi fick testa på och vara med. Det var mycket ”dubbellag” då och vi körde både i Division 1 och Riksserien.

Kände du dig delaktig i SM-guldet 2011?
– Ja, i det SM-guldet kände jag mig delaktig. Då fick jag vara med hela vägen och kände mig jättedelaktig i laget också. Även fast jag var tredjemålvakt fick jag ändå vara med.

Hur var festen efter guldet?
– Festen var inte jättevild eftersom vi var ganska många som var under 18 år (skratt). Det var definitivt en riktigt kul upplevelse och en häftig känsla.

”MITT SJÄLVFÖRTROENDE HAR SJUNKIT”

Lena Wanhainen har spelat i Riksserien och SDHL. Hon har gjort det bra när hon fått göra inhopp, men trots sin rutin har hon aldrig fått chansen där som förstamålvakt. Det här är något som svider lite hos Huddinge-målvakten.
– Det är jättetråkigt och synd. Jag har alltid velat haft en förstaspade, men jag kanske har haft lite otur där jag haft tränare som inte riktigt har litat på mig. Sedan har jag alltid haft bra målvaktskollegor. I SDE hade jag tre landslagsmeriterade målvakter (Sofia Reideborn, Klara Peslarova, Linnea Olsson Holterud) och det var riktigt tufft att slå ut dom.

Vad har fattats för dig för att bli etablerad i SDHL?
– Lite mer självförtroende. Eftersom jag har aldrig riktigt fått chansen att spela dom här riktigt tuffa matcherna har mitt självförtroende sjunkit rätt rejält.

Du har droppat ner en serie och så vidare, hur har du hanterat hela den här biten mentalt?
– Tankarna har aldrig varit att jag just gått ner en serie. Jag har fortsatt att kämpa i den serien jag varit i. Hela tiden har jag haft ”as-bra” målvaktskollegor och spelare runt om som har peppat och hållit mig uppe så jag orkat kämpa vidare, säger Lena Wanhainen samtidigt som det syns på hennes ansiktsuttryck att det har många gånger varit en tuff resa för henne.
– Det har varit väldigt, väldigt tufft. Jag tröttnade på hockeyn och var ifrån den under ungefär fyra månader. Sedan kom jag tillbaka eftersom jag inte kunde hålla mig ifrån den.

HAR KÄRLEKEN KVAR

Huddingemålvakten är idag 28 år, men har fortfarande drivet och kärleken kvar till hockeyn.
– Det är fortfarande lagkänslan som driver mig, att få vara med i ett lag, träffa alla tjejerna och ha kul tillsammans. Sedan är det också matcherna, att få lira match och känna den här härliga känsla när jag tar en puck, göra en riktigt schysst räddning, kanske en riktigt ful räddning eller om vi vinner en match. Den känslan är riktigt skön.

Lena Wanhainen bor fortfarande i Södertälje och pendlar upp till Huddinge för träning. Dessutom har hon ett tufft fysiskt jobb vid sidan av hockeyn.
– Just nu jobbar jag på Scania med att montera lastbilar. Det är ett väldigt fysiskt jobb (skratt). Jag har varit lite överallt, men just nu är jag på reparation. När lastbilarna inte är vad som borde vara så tar vi in bilarna och gör i ordning dom.

Foto: Ronnie Rönnkvist

Är du bilmekaniker i grunden?
– Nej, jag är inte det. Jag tröttnade på det yrket jag är utbildad till. Då sökte jag lite olika jobb och fick det här på Scania. Jag trivs helt okej och funkar absolut med hockey, men hockeyn har alltid varit mitt prio ett. Det kan ibland göra att jag hamnar lite efter på jobbet eftersom jag kan vara lite seg och trött.

TIPSET: KLIV NED EN SERIE

Du är 28 år och spelar fortfarande trots att det är många tjejer som lägger av tidigt, hur ska vi få tjejer att fortsätta spela längre?
– Det är en väldigt knepig fråga och det beror helt på i vilken serie tjejerna kan tänka sig att spela. I SDHL handlar det mycket om att man inte får tillräcklig ersättning utan måste balansera både jobbet och hockeyn ekonomiskt.
– Sedan finns det tjejer som inte vill gå ner en serie. Antingen vill dom köra 100 procent i sin satsning eller inte köra alls, vilket är jättetråkigt. Gå då ner en serie, testa det och se om det fungerar men ge ändå 100 procent.

Hanna Åström

När vi träffade Hanna Åström före jul berättade hon att hon fått tillbaka glädjen till hockeyn via spel i ettan, kan du känna igen dig i det? 
– Det kan jag absolut göra. Jag har gjort den trippen förut också, att jag har gått ner i Division 1. Där får man köra matcher, känna att man är lite bra igen och inte bara är i SDHL för att man ska vara där. Glädjen till hockeyn kan man absolut hitta om man går ner en serie och får känna att man behövs.

Är det lättare att då även hitta balansen mellan jobb kontra hockeyn?
– O ja. Det finns jättemycket tid över som inte fanns förut, vilket ändå kan vara rätt skönt.

INGA PLANER PÅ ATT SLUTA

Nivån på en del Division 1-lag kan vara väldigt ojämn, vilket även Lena Wanhainen kan skriva under på.
– Serien vi spelar i är ändå hyfsat bra. Den här säsongen är den helt okej, men vissa säsonger har det varit folk med som man kan åka rundor runt och som inte kan åka skridskor.
– Jag tycker att det är lite upp till tränarna i klubbarna att lägga nivån när man ser till vilka spelare lagen tar in. Det är inte speciellt bra om klubbarna tar in spelare som kanske blir överkörda eller intryckta i sargen och skadar sig.

Finns det inte en risk att damhockeyn tappar breddspelare då?
– Så kan det absolut vara. Vi har mött något lag som haft med en jätteliten tjej. Sedan har vi några som är 30-34 år och någon som är lite ”biffig” även hon är 18 år och som ska in i hörnet och kampa om pucken med den här lilla tjejen. Då kanske vår spelare åker ut bara för att hon ramlar. Det är en jättesvår balans…

Hur länge orkar du själv satsa på hockeyn?
– Jag vet inte riktigt, men jag hoppas att jag orkar hålla på så länge som möjligt för det här är min passion och det jag lever för. Jag tycker att det här är skitkul och har gjort så sedan jag började spela, avslutar Lena Wanhainen med ett leende samtidigt som Huddinges herrar har nedsläpp i sin match mot Kristianstad.