Robertsson: ”Alla bestämde sig för att sitta kvar i båten”

Följ HockeySverige på

Google news

”Jag börjar varje morgon med EP” – hockeyvärldens mest nedladdade app just nu

Malmö Redhawks går mot alla odds emot en slutspelsplats.
”Rödhökarna” har varit den största positiva överraskningen hittills i SHL, efter att ha vänt en tung start till succé.
– Det var också vad som hände när vi förlorade åtta matcher i rad, att alla bestämde sig för att sitta kvar i båten och göra som vi kommit överens om. Då blev det stabilare, säger backtränaren Bert Robertsson till Hockeysverige.se.

Bert Robertsson vid Malmö Arenas is. Foto: Ronnie Rönnkvist

”Rödhökarna” från Malmö har hittills varit SHL:s stora positiva överraskning. Det talades om risk för negativt kval, men nu talar det mesta för att laget kommer sluta topp sex. Tomas Kollar är huvudtränare och en av hjärnorna bakom framgången, men lika viktiga har Jens Nielsen och en kille från Nykvarn som bor i Skellefteå, Bert Robertsson, varit.

– Det börjar ta sig lite grann. Från början var det tudelat eftersom jag inte har någon relation till Malmö, klubben eller laget här, berättar Bert Robertsson när hockeysverige.se träffar honom i Malmö Arena för en intervju och frågar hur han trivs med att bo i Malmö.

– Jag kände att det blev en skön känsla framför allt med Kollar när jag pratade med honom. Sedan tänkte jag att jag ville prova något nytt och annorlunda. Då blev det Malmö.

– Nu håller jag på att växa in i föreningen och känner för grabbarna och stan också för den delen. Det börjar hända något här, och det var den energin jag var ute efter; att kunna vara med och skapa.

– I den här branschen är allting en chansning. Det har alltid varit så för min egen del att jag har hoppat på de mest oförutsedda jobben, vilket inte alltid har fallit väl ut, men just viljan att chansa och verkligen utmana mig själv är det som drev mig hit. Jag tycker också att vi symboliserar det som lag, att vi går för det.

Kände du Tomas Kollar innan, men var du även bekant med Jens Nielsen?

– Nej, ingenting. Han hade väl fintat bort mig ute på hockeybanan någon gång, vilket han påmint mig om, säger Bert Robertsson med ett leende och fortsätter:

– Inte annars. Han är en väldigt trevlig bekantskap och jag tycker att han, tillsammans med Christopher Nihlstorp, limmar ihop tränarkonstellationen på ett fantastiskt sätt. Vi har en skön känsla i ledargruppen.

Tomas Kollar, huvudtränare i Malmö Redhawks sedan januari 2022 och Jens Nielsen.
Foto: Ronnie Rönnkvist

Berättar om staben: ”Prestigelöst”

Vilka är era största olikheter? Jag tänker att du och Tomas Kollar är lite hetare än vad Jens Nielsen och Christopher Nihlstorp är?

– Ja, det är vi absolut. Sedan kan ”Jensa” bli het på sitt sätt, men han är lite av den lugnare sorten som inte brusar upp så snabbt.

– Jag är väl mitt emellan och Kollar är…, avslutar Bert Robertsson meningen med ett leende innan han fortsätter:

– Christopher är också jättelugn. Den balansen är jätteviktig för oss, och vi är bra på olika saker. ”Jensa” är fantastisk i det offensiva och på att ta killar som är offensivt lagda, medan jag är på andra sidan.

– ”Stoffe” och Kollar är jätteduktiga på att planera och strukturera, så vi fyller våra funktioner på ett bra sätt. Dessutom är det prestigelöst.

Christoffer Nihlstorp har gjort ett bra jobb med Marek Langhamer och kollegan Oskar Blomgren under säsongen.
Foto: Christian Örnberg / Bildbyrån

Är du en annan ledare idag än innan du åkte till Rapperswil 2021?

– Absolut.

På vilket sätt?

– Jag försöker verkligen ta min roll på ett sätt som är lite mer tillbakadraget. Det blir då lugnare.

– Jag är ganska eldig på insidan och känner att jag inte behöver så mycket triggers utifrån som jag går igång på. Då kan jag fokusera mer på mitt jobb. Det är också den insikten som är bra att ha i den här branschen, att göra det man är bra på och försöka hantera det man faktiskt kan kontrollera.

Hittat sin roll: ”Kompletterar varandra på ett bra sätt”

Kommer det även till viss del med åldern?

– Ja, så kan det också vara. Ett tag var jag nyfiken på det här med huvudtränarjobbet, men jag tycker att det där och då inte föll väl ut.

– Nu har jag hittat tillbaka till en roll som jag är mer bekväm i. Dessutom har jag hittat en tränarkonstellation som jag verkligen trivs i och där vi kompletterar varandra på ett bra sätt. Jag tycker att man då får ut mycket av mig samtidigt som jag mår bra.

Malmö 2025/26, vad är nyckeln till er fina säsong så här långt?

– Vi gick igenom ett rejält stålbad i början av säsongen där vi hade åtta raka förluster, vilket inte var smickrande.

– Att få en grupp att driva tillsammans och ta sig an den kollektiva uppgiften är nyckeln. Det tycker jag att vi har lyckats med. Det tar sig olika vägar för att nå dit. Jag tror att de här åtta matcherna vi förlorade i rad gav oss lite hjälp som tränarkonstellation.

– Att vi då fick gruppen att verkligen ta sig an spelet och förenkla saker och ting. Jag ger all credd till gruppen, att de helt enkelt har bestämt sig för att spela tillsammans och kämpa för varandra.

Alla killar i laget kan spela hockey och ni ledare kan hockey, handlar det mycket om att ni även fått de mentala bitarna på plats efter era åtta raka förluster?

– Nej, jag skulle inte säga de mentala bitarna. Absolut inte. Egentligen har det bara varit att strukturera upp, förenkla spelet och se till att alla vet vad de ska göra ute på isen.

Den hetlevrade coachen och hans lag har gått igenom en speciell säsong hittills.
Foto: Johan Löf / Bildbyrån

Malmös motsvarighet till gruvarbetare

Kom det mentala och självförtroendet automatiskt då?

– Absolut. Det blev tryggare, enklare och stabilare i spelet. Sedan har vi lyckats bygga därifrån.

– Vi har pucken mer på bladet och släpper faktiskt till färre chanser, vilket är bra för oss. Vi ger oss chansen att vinna hockeymatcher på ett helt annat sätt än vi gjorde tidigare genom att vara mer strukturerade.

– Sedan vill jag inte gå in på alltför många detaljer i vilka punkter vi har rättat till. Ibland är framgångsreceptet att göra saker och ting enklare, framför allt för spelarna.

I Skellefteå sa du att killarna var gruvarbetare, vad är motsvarigheten här i Malmö?

– Det är mer någon form av fiskare…

Fiskare i blåställ?

– Ja, lite grann så. Jag får dra den liknelsen, men det är också så att man står pall då det är tufft.

– Det blåser hårt här och går höga vågor ute på havet. Då gäller det att stå stadigt, stoppa ner årorna och driva åt samma håll. Det går inte att alla hoppar över bord.

– Det var också vad som hände när vi förlorade åtta matcher i rad, att alla bestämde sig för att sitta kvar i båten och göra som vi kommit överens om. Då blev det stabilare, avslutar Bert Robertsson samtidigt som ismaskinen glider ut i Malmö Arena för att snygga till isen efter holmgången mellan Malmö och Brynäs.

Den här artikeln handlar om:

Dela artikel: