På tillväxt i NHL-fabriken: ”Finns så många bra spelare att se upp till”

De är juniorlaget med en organisation som slår flera SHL-klubbar. Det är i den kanadensiska NHL-fabriken London Knights som svenske backtalangen och JVM-stjärnan Adam Boqvist ska ta nästa steg och bli en spelare som gör skillnad för Chicago Blackhawks.
– Jag vet att Chicago har bra kontakter med London och någonstans får de den miljön de vill ha för honom, säger förbundskapten Tomas Montén till hockeysverige.se.

VICTORIA (HOCKEYSVERIGE.SE)
Brendan Shanahan.
Rick Nash.
Corey Perry.
Patrick Kane.
John Tavares.
Max Domi.
Matthew Tkachuk.
Mitchell Marner.
Listan över de NHL-stjärnor som vid något tillfälle under juniorkarriären representerat London Knights kan göras ännu längre och ännu mer imponerande. OHL-laget, som hör hemma utanför Toronto, har gjort sig känt som den kanadensiska juniorhockeyns största maktfaktor med en organisation värdig en SHL-klubb. Sedan bröderna Mark och Dale Hunter tog över klubben 2000 har man vunnit OHL-mästerskapet fyra gånger och det stora kanadensiska juniormästerskapet Memorial Cup två gånger.

Den här säsongen har man återigen ett riktigt vasst lag som går för titeln.
En av nyckelspelarna: den svenske JVM-backen Adam Boqvist.

COACHEN – NÄST MEST UTVISAD I NHL-HISTORIEN

18-åringen från Hedemora skulle egentligen ha representerat Brynäs i år. Men efter att ha valts som åttonde spelare av Chicago Blackhawks i NHL-draften i somras kom det nya besked. Chicago sajnade snabbt Boqvist till ett kontrakt, fick kontroll över hans öde och placerade honom i Nordamerika för att få bättre överblick över hans utveckling.
– Det är bara att kolla på vilka spelare som har varit där. Jag tror de har flest spelare av alla juniorklubbar som tagit sig till NHL, säger Boqvist till hockeysverige.se om sin nya hemmiljö.
– Mark och Dale gör ett bra jobb, de tar hand om oss väl och försöker alltid göra oss bättre. Jag jobbar extra med backcoachen varje dag efter träningarna och kollar på video. Allt är jäkligt proffsigt.

Dale Hunter, som är lagets coach, gjorde sig känd som en tuff och stundtals riktigt ful NHL-spelare med 3 565 utvisningsminuter på 1 409 matcher. Bara Dave ”Tiger” Williams är värre i NHL-historien. 58-åringen har ett temperament som tränare också.
– Jag har inte pratat med honom så mycket, han är mest inne i tränarrrummet. Men när vi spelar dåligt får vi höra det och då kan vissa enskilda spelare få höra det inför hela laget, flinar Adam Boqvist.

Har du råkat ut för det?
– Nej, faktiskt inte. Det är några andra i laget som gjort det, men vi är så pass gamla nu att vi ska kunna klara av sånt.

Dale Hunter. Foto: Imago Sport

Adam Boqvist, som har nio mål och 25 poäng på 23 OHL-matcher, känner att han tagit stora kliv i sin utveckling sedan flytten till Kanada. Men det är inte bara rent hockeymässigt som han växt.
– Det blev ju annorlunda med ett nytt språk. Jag har en lärare där så jag kör engelska två gånger i veckan och det är bra. Sedan är det ju hockey på liten rink man får spela och fokus på hur man beter sig som professionell hockeyspelare. Vad som förväntas av en. Det finns ju så många bra spelare de har haft i organisationen man kan se upp till på det viset, Domi, Marner och de där killarna.

”DE FÅR DEN MILJÖN DE VILL HA FÖR HONOM”

Juniorkronornas förbundskapten Tomas Montén ser en stor skillnad på Boqvist jämfört med i fjol, då han inte riktigt kunde spela till sig en ordinarie roll i Brynäs eller ta plats i JVM-laget.
– Han har mognat ett år och blivit mer ansvarsfull. Han är en offensiv back som vill väldigt mycket, men han har utvecklat sitt spel utan puck väldigt mycket. Han har alltid haft bra skridskoåkning och nu tycker jag att han utnyttjar den på ett bättre sätt defensivt. Han ligger i bra position och spelar med en bra klubba. Gör man det behöver man inte spela så fysiskt i alla situationer. Då blir man kvickare i spelet, säger Montén.

Han tror sig förstår varför Blackhawks valde att placera Boqvist i London framför Brynäs.
– Känslan med Adam var att Chicago ville ha honom där. Jag vet inte om de hade känslan att han inte skulle få någon bra roll i Brynäs eller vad det var, men han var bra på NHL-campen och förvånade nog många. Det fanns nog en tanke på att sätta honom i AHL också, men de har så jäkla många svenskar där redan (skratt).
– Jag vet att Chicago har bra kontakter med London och någonstans får de den miljön de vill ha för honom.

Foto: Kajsa Kalméus & Bildbyrån

”KOM SIST AV ALLA PÅ FYSTESTERNA”

Försäsongen var bra. Adam Boqvist fick flera träningsmatcher med Blackhawks innan klubben skickade honom till OHL. Upplevelsen med Blackhawks lär han inte glömma i första taget.
– Det var speciellt. Jag hade inte förväntat mig att få vara kvar så länge. Efter första cutten blev de flesta AHL-spelarna nedskickade och då var det vi juniorer som stod på tur. Då fick man stanna kvar och det var en bonus och bra för självförtroendet. Sedan kom dagen när de skickade ned mig och jag tror det var bäst för mig också, säger han.

Hur var det att kliva in i ett omklädningsrum fyllt av veteraner med en massa Stanley Cup-ringar? Var det nervöst eller kunde du ta för dig?
– Man var lite nervös där första träningarna, men det är bara att gå ut och försöka göra det bästa av situationen. När man fick kliva ut och spela powerplay med (Patrick) Kane och gubbarna var man extra nervös, men de sa åt mig att jag skulle ut och göra min grej, ”det är därför du är här”. De tog hand om mig väl.

Just Kane var en av dem som fick honom att slappna av – med hjälp av en liten pik inför en match.
– Jag kom sist av alla på fystesterna så Kane drog ett litet skämt innan en av matcherna. Han sa ”du var inte en av de bästa på fystesterna, men nu får vi se om du har några hockeyskills i alla fall”. Det blev en liten lättnad, alla började skratta och det var fem minuter innan match, berättar Boqvist med ett skratt och tillägger att kaptenen Jonathan Toews också var ett stort stöd.
– Inför första hemmamatchen kom han förbi och satte sig bredvid mig och pratade om lite annat än hockey. De försökte få mig att inte bli så nervös. Det var en lättnad när man kunde vända sig till dem. De är så professionella och ödmjuka att de inte bara fokuserar på sig själva.

Foto: Bildbyrån/Erich Schlegel

”HAR GÅTT UPP NÅGRA KILON – VET INTE OM DET ÄR MUSKLER”

Just fysiken är Adam Boqvists största utmaning som hockeyspelare just nu. Alla är medvetna om vilka offensiva egenskaper backtalangen besitter, men han är medveten om att han måste bli starkare.
– Jag försöker köra så mycket som möjligt i London. Om jag ska ta nästa steget i min karriär och utvecklas ännu mer i egen zon och använda mitt skott är det det viktigaste just nu, konstaterar han.

Känner du att du gör framsteg?
– Ja, jag har gått upp några kilon. Jag vet inte om det är muskler eller vad det är (skratt). Men jag tycker att jag blivit tryggare i egen zon. Jag är inte lika lätt att putta bort längre. Det går framåt.
– Jag har mycket kontakt med Christian Burrus, som är fystränare i Blackhawks. Han åker runt och jag har träffat honom en gång. Sedan har två andra killar från Chicago varit i London och hjälpt mig på isen. Det blir mycket sånt, men jag försöker också tänka på vad jag äter så att jag inte stoppar i mig fel saker. Det är det viktigaste att tänka på när man vill bygga på sig.

”JUOLEVI VAR INSTÄNGD PÅ RUMMET HELA TIDEN”

Flytten till Kanada har också medfört att han har fått flytta in hos en så kallad ”billett family”, alltså en familj som tar in honom i sitt hem och håller honom med mat och husrum under tiden i säsongen.
– Det har varit rätt lugnt. Jag är rätt öppen av mig själv, inte så blyg, säger Boqvist.
– (Finske backtalangen) Olli Juolevi bodde hos den här familjen innan mig och han var nästan instängd på sitt rum hela tiden. Men jag brukar gå ned i källaren och kolla hockey med billett-farsan, prata lite hockey och så. Man kan inte bara ligga på rummet, men det kan ju lätt bli så om man inte vågar ta för sig och vågar känna familjen. Jag tror att det är viktigt om man ska trivas där borta.

Trivs gör han på JVM också. Adam Boqvist har plockat upp tre assist på Sveriges två första matcher och är nöjd med både sitt eget och lagets spel.
– Vi fick en bra start mot Finland, över förväntan. Jag trodde inte ens själv att det skulle gå så bra. En första match är alltid en första match och man brukar vara lite spänd och så. Men det känns som att alla var taggade och fokuserade på rätt sätt, säger han om 2–1-segern i premiären.
– Sedan hamnade vi i Slovakiens tempo och de fick matchen dit de ville. det blir lite så när man har gjort en bra första match och tror att det ska bli bättre och kanske tror att det ska gå enklare för att det är ett sämre lag. Det gäller att vi studsar upp mot USA. Vi skulle behöva en vinst.