”Kände mig misslyckad när Johan fick sparken”

Han värvades till klubben som en mentor för Johan Lindbom och resten av ledarteamet. Nu har han istället fått ta över skutan själv och ska leda HV71 uppåt i tabellen.
– Jag skulle vilja vara i HV till jag går i pension, säger Stephan ”Lillis” Lundh till hockeysverige.se.

JÖNKÖPING (HOCKEYSVERIGE.SE)
Det var inte länge sedan majoriteten av hockeyintresserade tittade på HV71 och direkt tänkte kris, åtminstone sportsligt. Efter att ha förlorat fem matcher i rad låg laget elva i tabellen och hade sju poäng till slutspel men endast två poäng ner till negativt kval. Något var tvunget att ske och HV71 agerade genom att sparka guldtränaren Johan Lindbom.

Drygt en månad senare har HV71 tagit sig ovanför sträcket och ligger på den sista slutspelsplatsen i SHL. Med nye huvudtränaren Stephan ”Lillis” Lundh vid rodret har man tagit fem segrar på sju matcher. Med det är man seriens näst formstarkaste lag över sju matcher.

”Lillis” har gjort det mesta man kan. Han har vunnit flera SM-guld och SM-silver, blivit utsedd till årets tränare i SHL, varit förbundskapten för Tre Kronor och avancerat till HockeyAllsvenskan med Pantern. Han har dessutom varit tränare i snart 30 år, med det är han en av de mest rutinerade coacherna i SHL säsongen 18/19.

JOBBAT MYCKET MED OFFENSIVEN

Denna rutinen var attraktiv för HV71 som under 2016 kände att man behövde en meriterad coach som kunde agera mentor åt oprövade Johan Lindbom samt flera andra i ledningen. Det blev succé direkt med ”Lillis” i båset som assisterande tränare och klubben tog sitt femte SM-guld. Därefter gick det inte lika bra och nu har Lundh gått upp sig och blivit huvudtränare istället för Lindbom. Han berättar hur han har upplevt den första tiden för hockeysverige.se.
– Delade känslor, det är aldrig roligt när man blir tvungen att förändra i en ledargrupp. Samtidigt för mig så fanns det inga alternativ än att säga ja till det ansvaret, jag är ju mer van vid den här rollen. Sedan har jag ett enormt bra team runt mig, inte bara killarna i laget utan mina kolleger Nicklas Rahm, Jonas Holmström och William Rahm, säger han och fortsätter:
– Hela uppsättningen tränare vi har i HV tycker jag är riktigt bra så det känns lätt att jobba. Jag tycker att vi arbetar hårt för att förändra saker, vi har fortfarande problem att göra mål och i powerplay. Just de offensiva bitarna har vi försökt skruva till. Något som är bra att vi ändå hamnar i lägen. Just idag har vi ett jättebra powerplay utan att få utdelning och skapar enormt vassa målchanser. På något sätt gäller det att ta sig ur denna ekluten som vi är i och jag tycker att vi har börjat bra i alla fall.

Det har gått mycket bättre för er sedan du tog huvudansvaret, vad har du förändrat?
– Jag tror att förändringen ibland är sättet du talar, sättet du säljer in. Det jag har försökt trycka hårt på är att vi ska spetsa till offensiven. Jag vet att det gör också att det lättar lite på killarna för annars tänker man bara på att inte släppa in mål men nu fokuserar vi på att göra mål.
– Vi vill ha ett rakare spel, ta upp pucken och sätta igång första aktionen snabbare för att komma in i anfallszon med mer kontrollerad puckkontroll. Nästa steg har varit att skapa mer tid, mer farligheter och vara starkare på puck i anfallszon. Vi tycker att vi mest bara var inne och gästspelade där tidigare. Det har blivit bättre enligt mig. I takt med framgångarna tror jag också att det kommer att se ännu bättre ut.

”GUNNARSSON GER OSS ALLTID CHANS ATT VINNA”

”Lillis” vill däremot understryka att spelet inte var så illa när han tog över. Av de fem raka förlusterna klubben hade innan han tog över var det en uddamålsförlust och tre strafförluster.
– Det vi fortfarande behåller sedan dess, tycker jag, är att vi är svåra att göra mål på, även om det blev tre mål mot Färjestad innan jul. Vi släpper in väldigt få mål och har ett bra försvarsspel och det har gjort att vi har kunnat tryckt mer på de offensiva bitarna. Gunnarsson i målet ger oss också chansen i match efter match att vinna.

Stephan Lundh i sin första match som huvudtränare för HV71. Foto: Bildbyrån

Det ligger något i det ”Lillis” säger, i skrivande stund är det endast tre lag i SHL som har släppt in färre mål än HV71. En anledning har naturligtvis varit försvarsspelet men som han också nämner så kan en stor anledning stavas Jonas Gunnarsson.

Det är något annat som Lundh har förändrat, innan han tog över stod Gunnarsson nästan lika många matcher som målvaktskollegan Felix Sandström. Därefter har ”Gunnar” stått alla sju matcher och hållit tre nollor med ”Lillis” vid rodret. Ett medvetet val menar coachen själv.
– Felix tävlar stenhårt, sedan var han tyvärr sjuk under landslagsuppehållet. Det gäller samma för målvakter som för utespelare att den bästa för dagen står. Vi är i den positionen att vi kan inte tänka på att alla ska få spela lika mycket. Jag tycker däremot att Felix är bra och vi har ganska många matcher på kort tid framöver och kommer behöva rotera. Jag tycker att vi har det bra ställt på med två bra målvakter. När Felix stod så kan det ha handlat mycket om att vi var ineffektiva framåt.

”MISSLYCKADES SOM MENTOR FÖR JOHAN”

HV71 blev Stephan Lundhs fjärde SHL-klubb som tränare. De tidigare tre var Djurgården, Malmö och Frölunda. Efter det valde han däremot att blicka ut mot Europa. Han spenderade tre säsonger som huvudtränare för Dunaújvárosi i Ungern innan han vände hem till Sverige och Pantern.

Tänkte du på SHL när du var i Ungern och nere i Hockeyallsvenskan med Pantern?
– Nej, absolut inte. Jag har haft turen i min karriär att få vinna det man kan vinna. Jag har varit tränare för de flesta landslagen. Jag kände när jag åkte utomlands så var det ny grej att uppleva. Jag började högst upp som tränare för Djurgården i gamla Elitserien då. Jag tänkte att det vore skönt, när man väl sitter där i gungstolen, att ha kunnat få uppleva det mesta på alla nivåer.
– Det var skitkul där i Ungern och få vinna allt som gick där och sedan komma tillbaka till Sverige och division ett med Pantern och gå upp med hjälp av laget och sedan hålla oss kvar. Efter det dök det här upp, HV frågade egentligen mig ett år tidigare men då ville jag vara kvar i Pantern.
– Detta var ju en ny roll för mig att fungera som en mentor och stötta, för många i HV var på den tiden ganska gröna och oerfarna. Det var en jätterolig roll vilket också gör att jag känner mig lite misslyckad då jag skulle hjälpa Johan bli en stabil SHL-coach och så fick han gå istället.

”HAN ÄR EN FANTASTISK MÄNNISKA”

Men ni vann ju ändå ett SM-guld tillsammans?
– Ja, verkligen. Det kan man aldrig ta ifrån oss. Johan var med och ledde HV till ett SM-guld första året jag var med. Jag har själv varit i en liknande situation i Frölunda, vi tog SM-guld 2005 och sedan silver året därpå men sedan när det gick knackigt på hösten så fick man gå. Det känns ju alltid surt, man vill ju ställa saker och ting till rätta. Samtidigt är det något som triggar en vilket också var en stor anledning att jag kom tillbaka till SHL, för att tävla på den högsta nivån, med de bästa, mot de bästa.

Stephan ”Lillis” Lundh och Johan Lindbom tillsammans i båset under SM-slutspelet 2017. Foto: Bildbyrån

Hur skiljer sig ditt ledarskap mot Lindboms?
– Oj, det är en svår fråga. Johan är en fantastisk människa. Det är väldigt svårt att säga. Jag gillar att leva mig in i allting men Johan var också enormt engagerad. Det är en tuff värld det här och det är resultatbaserat. Det är alltid lättare att kapa ett huvud än 25 andra. Den frågan får jag nog passa på, det får andra runt omkring mig svara på istället.

OVANT ATT VARA ASSISTERANDE

Efter att varit ”boss” i flera år som huvudtränare fick Lundh istället ta ett steg tillbaka och bli assisterande. En annorlunda roll för honom då han hunnit vänja sig vid att alltid ha sista ordet. Mycket hade även förändrats under de fem åren han var borta från den svenska högstaligan.
– Det var ovant för under tiden jag var borta så bytte det namn till SHL. Nu har man även större ledarteam. Samtidigt kan jag ju bara vara mig själv men det är klart att det blir annorlunda när du är van att bestämma och ha sista året så det var lite ovant. Jag har alltid hållit på med det här för lagidrotten, jag vill känna mig som en del av framgången likväl som en del av motgången.
– För mig handlar det om att vi som är vid sidan av, vi ska försöka krävas av och jobba precis som killarna ute på isen. Jag har ingen prestige egentligen i att vara just huvudtränare utan jag vill vara en del av något oavsett roll. Det är klart att det är lättare när man är van, jag har ju varit huvudtränare nästan hela min karriär och det kanske är där jag ska vara, där jag passar bäst.

”Lillis” poserar med Le Mat-pokalen efter Frölundas SM-guld 2005. Foto: Bildbyrån

Hur skiljer du dig som assisterande jämfört som huvudtränare?
– När man är assisterande så, många gånger, vill man kanske kliva in men försöker samtidigt att undvika att prata i mun på någon annan och ta över för mycket. Det är klart att i vissa situationer då går man på ryggmärgen. Jag har hela tiden förmedlat det jag tycker och tänker. Sedan är det ju så att om jag säger något till dig och du ska förmedla det vidare så blir det inte likadant som jag vill. Ibland är det inte en större skillnad än att det är en annan person som pratar, en annan röst. Någon som kanske trycker på detaljer som ingen annan gör.

”TRIVS ENORMT BRA I HV”

Enligt ”Lillis” var det en självklarhet att återgå till jobbet som huvudtränare när chansen dök upp. Han tycker att det är där han fungerar bäst och det är där han trivs mest.
– Jag har svårt att undgå ansvar. Sedan är det klart att det är synd för man har jobbat med en människa man tycker om och hela den biten. Samtidigt är HV71 nummer ett och jag är tvåa. Ger de mig det ansvaret så är jag ganska trygg med det, jag tvivlade inte en sekund utan direkt när frågan ställdes så sade jag ja direkt.

Hade du i bakhuvudet att du ville bli huvudtränare igen, oavsett lag?
– Jag hade inte tänkt så långt utan har haft lyxen att kunna ta ett år i taget. Jag har alltid haft möjlighet att välja, aldrig tvingats stå utan valmöjligheter. Mitt kontrakt går ut efter den säsongen, jag vet inte vad som kommer att hända. Jag vet bara att jag trivs enormt bra i HV och i min situation och skulle de fråga om jag ville vara kvar så skulle jag ha väldigt svårt att tacka nej. Vi får väl se, näsan räcker inte mer än dag för dag och varje dag är viktigt för oss så jag tänker inte så långt framåt. Jag försöker vara här i nuet eftersom det känns viktigast då vi är där vi och måste jaga uppåt. Det gäller att hålla fokuset uppe varje dag.

Något som ”Lillis” inte kan undgå är ålderns makt. Han är nu 59 år gammal och är med det den äldsta huvudtränaren i SHL. Enligt honom har han däremot inga problem att hålla glöden vid liv.
– Det är detta jag drivs av, jag älskar att tävla och att vinna. Den dagen jag tappar det då lägger jag av direkt. Jag tycker fortfarande varje dag är jättekul. Här måste man vara engagerad, hockey har börjat som en hobby, sedan en livsstil och nu har man kunnat försörja sig på det.

Stephan Lundh och Hardy Nilsson som förbundskaptener för Tre Kronor år 2000. Foto: Bildbyrån

”VILL VARA HÄR TILL JAG SLUTAR”

Trots att han jobbar i Jönköping så har han familjen över 250 kilometer bort, fågelvägen, i Malmö. Under de flesta av sina år som tränare i SHL har han haft familjen på distans men det är inget som stör honom mycket.
– Vi flyttade ner dit när jag var tränare där 1998 och har blivit kvar och har det som bas även om jag är i Göteborg eller Jönköping. Det är klart att min fru drar ett jättelass, hon skapar förutsättningarna så att jag kan jobba med detta som jag älskar. Det är självklart tufft att ha dem så långt ifrån sig men det funkar.

Skulle det locka mer om du fick ett anbud av en klubb nära Malmö?
– Nej, så är det inte. De tycker det är kanon att komma upp till Jönköping och för dem är det viktigt vad jag tycker. I varje klubb jag är i har jag inställningen att ”här ska jag vara till jag slutar”. Så känner jag nu med, det finns inget annat jag önskar. HV har allting, en fantastisk publik, en otroligt bra organisation och det är en klubb som har vunnit guld och vill vinna och det är en positiv press som jag gillar. Vi ska vara en klubb som alltid ska skjuta mot guldet.
– Det beror inte bara på mig utan det är vad klubben vill. Just nu är min inställning att vi ska rätta till det här och klättra oss upp till fast mark. Frågan om min framtid i klubben är sekundär just nu.

Vad är eran målsättning för resten av säsongen?
– Vi har samma målsättning som när säsongen startade. Vi vill vara bland de sex lagen som går direkt till kvartsfinalen. Serien är ju så jäkla tajt så det gäller att inte titta så mycket utan påverka det vi kan göra vilket är vårt eget spel. Ikväll vann vi mot Färjestad som ligger tvåa så vi kan vara där och fajtas.
– Det är många lag mellan oss och topplaceringarna men det är inte många poäng. Det är absolut greppbart för oss men vi kan bara påverka oss själva. Vi har några tuffa matcher framför oss som vi tittar på, säger Stephan ”Lillis” Lundh.