Från ÖB till ordförande i Börje Salmings ALS-stiftelse

Micael Bydén har tidigare varit överbefälhavare i nio år. Nu är 61-åringen ordförande i Börje Salmings ALS-stiftelse.
— Att då få frågan att representera stiftelsen i hans namn och den andan var så självklart för mig. Det kändes fint, berättar han för Hockeysverige.se.

Redan innan sin bortgång i november 2022 grundade Börje Salming ALS-stiftelsen tillsammans med Generalsekreteraren Karin Karlström. Grunden till att han valde att starta stiftelsen var att “Vi måste få stopp på den här skiten”.

Under många år har Rikard Josefsson varit stiftelsens ordförande och som det gjort ett jättefint jobb i Börje Salmings anda, men nu lämnar han från februari 2026 över stafettpinnen till tidigare Överbefälhavaren, som också under många år varit ambassadör i stiftelsen, Micael Bydén.

— Anledningen var många. Dels var det för att jag var god vän med Börje. Att då få frågan att representera stiftelsen i hans namn och den andan var så självklart för mig. Det kändes fint, svarar Micael Bydén när hockeysverige.se frågar honom om varför han valde att gå in i stiftelsen från början.

Bydén fortsätter:

— Sedan handlar det kopplingen till sjukdomen som sådan. Jag har följt tre personer i min tidigare organisation som drabbats av ALS och vet hur svårt och eländigt det är att vara sjuk. Dels att vara den som drabbas direkt, dels vad som då händer i ens nära omgivning, familjen…
— Det är flera som drabbas. Om jag då på något sätt kunde bidra med någonting i det här kände jag att det här ville jag göra. Det var inte någon fråga om utan hur snabbt jag kunde få bli ambassadör.

Blev god vän med Börje Salming

Vem var Börje Salming för dig?
— I många, många år var Börje för mig det han var för väldigt många. Någon form av ikon inom det han gjorde. Han var större än sig själv och hela hockeysverige på något sätt.
— Då kände jag inte honom. Hade aldrig heller träffat eller varit i närheten av honom, men hela andan runt honom var något positivt. Alla delarna som alla följt med ”standing ovation” i Canada Cup och så vidare. Det var svårt att förstå att någon från lilla Sverige kunde vara så stor någon annanstans inom en idrott.
— För mig var han ikonisk och en fantastisk idrottsman som jag förstod var något mer som person.

Micael Bydén kom senare att bli nära vän med Börje Salming.

— Jag lärde känna Börje 2018 genom en god vän till honom och som tog med honom i ett sammanhang som gjorde att vi träffades. Efter det umgicks vi. Då fick jag se vilken otroligt pigg, varm och omtänksam person han var samtidigt som han var så ödmjuk i allt det stora han gjort.
— Det är så många tillfällen jag haft förmånen att vara i hans närhet och sett hur andra reagerar då dom möter honom. Att han då alltid tog sig tid oavsett vem det var och i vilket sammanhang, att ge tid åt en person som kanske ville ha en autograf eller ta en selfie. En förbild.

Du kommer från det militära, höll du själv på med idrott och kan du se likheter i då det kommer till hur man jobbar där kontra ett idrottslag?
— Jag växte upp i ett litet samhälle i södra Norrland längst kusten och höll på med det alla killar gjorde på den tiden. Vi spelade fotboll på sommarhalvåret. Sedan spolades det upp is på vintrarna så vi kunde åka skridskor.
— Däremot har jag själv aldrig spelat hockey, men jag har alltid varit intresserad. Av det jag kommer ihåg från att växa upp på 1960 och 70-talet är att det var Brynäs och Leksand. Sedan förstod jag att det fanns några som tog sig iväg och spelade på andra sidan.
— Jag har inte kunnat jämföra någon egen idrottsprestation med det Börje gjort. Däremot har jag jobbat i miljöer som är ganska lika och där det handlar väldigt mycket om laget. Börjes uppoffring för laget är precis det jag själv upplevt under ganska många år. Exempelvis genom att vara stridspilot på en division där du varje dag strävar efter att bli så extremt skicklig i din professionella utövning som individ, men du sätter dig aldrig som individ före laget. Det är alltid laget först. Gör du inte så överlever du inte där jag var. I Börjes fall vinner man inga matcher. Det är vad jag kan säga är väldigt jämförbart.
— I våra samtal insåg vi att det var precis så här och gjorde att jag var så otroligt glad att få lära känna honom. Börje var verkligen laget personifierad med att han gick in i varje närkamp och situation, vilket var starkt.

Åkte med Börje till Toronto: ”Att få se hur stor han fortfarande var…”

Den 22:a november 2022 kom beskedet att Börje Salming somnat in i sviterna av ALS.

— Det jag kommer ihåg starkast är en av gångerna jag träffade honom då han var på sjukhuset. Det var otroligt känslosamt eftersom det var så uppenbart åt vilket håll det gick.
— Jag var där med min vän som introducerade mig till Börje och som är en av mina bästa vänner idag. Det var tungt, men samtidigt finns det något väldigt fint i sådana typer av möten.
— I mitt professionella liv har jag ställts inför situationer där jag behövt möta personer som har farit väldigt illa eller dom som finns kvar när dom som farit illa är borta. Personer i någon form av kris och en väldigt oönskad situation. Jag har också lärt mig att det är dom situationerna man inte får rygga för. Man får gå in där med vetskapen om att det inte spelar någon roll vad du säger eller gör. Du behöver bara finnas där, lyssna och finnas till hands. Sedan får man känna efter själv, men jag vet hur betydelsefullt det här kommer vara längre fram. Inte minst för anhöriga som är kvar.
— Det var väldigt fint å ena sida, men samtidigt väldigt jobbigt. Jag vet såklart också exakt vart jag var, i Stockholm, när jag fick beskedet att han gått bort.

Micael Bydén delar också med sig av ett minne han har med sig från sin tid som nära vän till Börje Salming.
— Idag har jag nästan bara ljusa minnen av Börje och den han var.  Vi åkte till Toronto i januari 2020. Han åkte över med ett gäng som fick följa honom där. Upplägget var en match med Toronto i Nova Scotiabank Arena och en såg vi på en pub.
— Vi åkte dit så vi kunde vara där några dagar och gick själva runt i Toronto. Börje, jag och vår gemensamma vän. Sedan hade jag en person med mig från jobbet.
– Dagarna där, att gå runt med Börje i Toronto, få höra honom berätta och uppleva mötena med människorna som formligen bara skrek rakt ut när vi gick på andra sidan och dom fick se honom…
— Att få se hur stor han fortfarande var. Jag kan inte säga att han var förvånad, men det fanns en sådan ödmjukhet runt det här och inget han tog för givet. Bland annat dök vaktmästaren upp där en dag och var jätteglad att få träffa Börje. Allt var otroligt fint.

Från överbefälhavare till ALS-stiftelsen

Vad har du sett pengarna som stiftelsen dragit under åren har betytt för ALS-forskningen?
— Det jag vet är att grunden av pengarna går till vetenskap och forskning. Det är också där det finns väldigt mycket kvar att göra, att verkligen vinnlägga sig om att hitta läkemedel som kan underlätta och kanske till och med kan göra att man kan överleva den här typen av resa. Där är man inte medicinskt idag.
— Det är också vad jag fått återrapporterat från sjukvården, vad det här ger och att det är otroligt viktigt.
— Mer konkret, forskningen kommer ta tid eftersom ett läkemedel ska gå igenom alla processer som det ska innan det är framme.
— Det som händer dagligen och kontinuerligt är alla jättefina initiativen där stiftelsen inte bara tar in pengar för att sedan dela ut dom. Stiftelsen är ute med personer och genomför aktiviteter. Tillexempel på Annandag jul då Karin (Karlström) och ”Stigge” (Stig Salming) var i Timrå när det spelades en SHL-match där. Också aktiviteter kring personer som blivit sjuka och för deras familjer. Att vara på plats, berätta och visa närvaro. Knyta kontakter med blivande partners.
— Det är en väldigt aktiv stiftelse, vilket jag uppskattar väldigt mycket. Här är stiftelsen unik i aktiviteter och vad som händer. Det tycker jag är väldigt fint.

Var det givet att tacka ja då du fick frågan om du ville kliva in som ordförande?
— Jag har tackat nej till ett antal fina erbjudanden och andra typer av styrelsearbeten. Skälet till det är att jag inte vill ta på mig för mycket. När jag går in i något måste jag känna att jag utrymme för att göra det.
— När det här kom, det gick inte att tacka nej när nuvarande styrelse och familjen, som jag uppfattade det, tyckte att jag skulle kliva in i det här. Jag vill själv också hitta former, som Börje själv uttryckte det, att bli av med den här skiten. Dels att hjälpa till med det, dels också att få göra det i andan av Börje Salming.
— Det går inte att hitta ett argument emot, att för mig att säga nej till det. Om människorna jag lärt känna i det här anser att jag kan göra ett bra jobb som dessutom är meningsfullt, då är det bara att tacka ja.
— Sedan får vi se. Jag vet inte om jag är en perfekt ordförande för stiftelsen eller i något annat. Jag får kliva in i det här med en rätt stor ödmjukhet och göra vad jag kan. Sedan får jag lita på att dom som finns där kan det rent formella som jag sedan får lära mig.

Vad kan jag och folk runt om göra för att bidra till forskningen kring ALS?
— Det tycker jag är en otroligt fin fråga. Det är alltid så att ingen kan göra allt, men alla kan gör någonting oavsett om du representerar ett företag, organisation eller dig själv.
— Man kan ge en enkel donation i det lilla, bli månadsgivare eller komma till någon av aktiviteterna. Om man stöter på sjukdomen kan man lära sig lite med om den. Har man någon i bekantskapskretsen som får ALS kan man då engagera sig i den personen. Förklara för den att stiftelsen finns. Att stiftelsen även kan vara med och bidra.
— Att föra ut budskapet om stiftelsen är något vi är väldigt tacksamma för. Det kan man göra i sina sociala medier eller i sammanhang där man träffar andra. Eller ge stiftelsen tips och råd om en god partner som skulle kunna gå in i det här.
— Det finns massor av saker att göra utan att det för den sakens skulle behöver kosta en massa tid eller påverka den privata ekonomin. Det viktiga är att man gör någonting, avslutar Micael Bydén.

Här kan ni läsa mer om Börje Salmings ALS-stiftelse: Börje Salming ALS-stiftelse