LHC:s tränare om tillvaron: ”Jag har kollegor som sätter stopp”

Sedan drygt sju månader tillbaka är Tommy Jonsson tränare för Linköping Hockey Club i SHL – hans tredje uppdrag som huvudtränare på elitnivå. Från första kontakt till beslut om flytt tog det två dagar, och Jonsson trivs i Linköping, där han bor själv:
– Man lär känna sig själv, säger han till hockeysverige.se.

Den 4 april stod det klart att det inte skulle bli någon fortsättning för Dan Tangnes i Linköping Hockey Club. Tomrummet blev relativt kort och redan 17 dagar senare hade lagledningen med Fredrik Emvall i spetsen hittat ersättaren.  En ersättare som inte stått i ett tränarbås på nästan två år.

Tommy Jonssons senaste tränaruppdrag hade varit i Björklöven, en klubb han hade fått lämna under sommaren 2016. Men LHC agerade kvickt och intresset var besvarat i princip direkt.
– Det var ett telefonsamtal från Emvall. Det gick på i princip två dygn, sedan var det klart. Jag är oerhört tacksam för det, för att jag får vara här. Jag försöker se på hela mitt liv på det sättet: Jag har en stor tacksamhet för att jag får hålla på med det jag verkligen tycker om och brinner för, säger han ödmjukt när vi möts i Saab Arenas katakomber efter att hans LHC vänt och vunnit mot Malmö Redhawks med 4-3.

HEMMASTADD I LINKÖPING

Utanför lagets omklädningsrum flyter personer förbi åt olika håll. Tommy Jonsson är noga med att hälsa på alla och får iväg ett ”ha det bra” eller ”trevlig helg” i slutet på varje kort interaktion. Han trivs i sin nya miljö. Och i sin nya hemstad.
– Det gör jag verkligen. Till en början är det en omställning. Jag flyttade själv också. Att komma till en helt ny stad där man inte har någon bekantskapskrets är lite speciellt. Jag har ju mina kollegor men det har varit en omställning att hänga med sig själv ganska mycket. Det har varit väldigt lärorikt.

På gott och ont, får man förmoda?
– På gott och ont, absolut! Jag försöker se det positiva i det. Man kan ju ägna sig väldigt mycket åt jobbet. Men sen blir det att lära känna sig själv också, säger han och brister ut i ett skratt:
– Bara en sån sak som att gå ut och käka själv! Gå på bio. Men jag tycker väldigt mycket om staden. Jag trivs oerhört bra med mina kollegor och organisationen i stort.

Men finns inte risken att du ägnar dig för mycket åt jobbet då?
– Det kan det finnas. Sen beror det väl på lite hur man är lagd. Själv är jag ganska analytiskt lagd, men då har jag kollegor som sätter stopp när jag kanske funderar lite för mycket. Nu när vi känner varandra kan de hjälpa mig att komma ur vissa tankebanor eller tankeloopar, kanske.

BLUES, ROCK OCH GOLF

Det är en ombytlig bransch där tränaren kan vara den som ryker först när ett lag går tungt. Från att vara guld värd kan en tränare vara syndabocken över en natt. För många skulle säkert den vetskapen vara en stress och en yttre faktor som skulle kunna krypa väldigt nära när ens lag inte går enligt plan. Men:
– Jag har själv valt att vara i branschen. Sen kan man tycka vad man vill om att man sparkar tränare till höger och vänster. Det är inte alltid det beror på just tränaren när det går trögt. Men det är så det fungerar, det är resultatbaserat. Men jag har valt det här och jag känner en stor tacksamhet för att jag får hålla på med det. Ska man vara på toppen – och det här är toppen – så blåser det. Då ställs det krav.. Jag har varit med såpass länge nu att jag har erfarenheter både från när det går bra och mindre bra. Jag vet om förutsättningarna, säger han med ett leende.

Hur hanterar du allt? Vad gör du för att koppla bort arbetet?
– Jag lyssnar mycket på musik. Jag spelar musik, gitarr och sådär. Men det har blivit för lite av det. Jag kommer mig inte för det just nu, säger han, nästan som om han är lite irriterad på sig själv.

Vilken typ av musik är det som gäller?
– Oj, jag är allätare men det blir mest blues och rock. BB King, John Mayer, Joe Bonamassa. Led Zeppelin och Toto är några exempel. Men det är mycket, och det är blandat.

Annars då? Är musiken allt eller blir annat?
– Jag tränar mycket. Går på många promenader och på somrarna spelar jag golf. Det händer att jag tittar på lite serier och jag kollar även på golf.

MYCKET SOM SKA STÄMMA

LHC-bänken har en gemensam bild

När en spelare värvas till ett lag är det för dennes egenskaper. Det kan vara en specifik sak i spelarens egenskaper som eftersöks och denne värvas för att fylla ett enda krav. En tränare värvas som överhuvud och då ska personkemier, tankebanor och inte minst spelidéer stämma mellan lagledningens vision för klubben och tränarens vision på isen.

Hur gjorde ni när du kom till LHC för att alla skulle ha samma plan klar för sig?
– När jag kom hit gjorde vi en djupdykning. Jag ville få fram mer än bara en spelidé. Jag ville hur vi skulle sätta våra roller. Så vi åkte ut och hade konferens. Det var alla ledare och våra GM, ”Emmis” och ”Pajen”. Jag ska inte gå in på alla detaljer men vi gick på våra styrkor som ledare – vad vi brinner för – och sedan satte vi rollerna utifrån det. När det gäller spelidén presenterade jag vad jag står för och där började vi.

Men spelidén bör väl ha diskuterats redan när du pratade i telefon med Fredrik Emvall?
– Absolut. Då pratade vi i stora drag och min generella idé stämde överens med deras tankesätt. På den här konferensen gick jag in på detaljerna mer i djup. Sen har jag och mina kollegor tagit fram ett koncept som vi känner att alla står bakom. Där har jag fått backa lite på vissa saker men samtidigt är det jag som har sagt okej till alltihop.

Avslutningsvis, hur fortsätter man att ingjuta energi i ett lag som blir bortdömda, oavsett om man tycker att det är rätt eller fel domslut, två gånger på kort tid?
– Det var ett litet antiklimax. Att få två bortdömda i en period och ligga under med två mål. Men det var inget skitsnack i det jag sa till grabbarna i pausen. Där kan jag inte säga att vi ska göra något annat. Vi gjorde en bra period och det var bara att fortsätta trumma på. Det var bara att köra på.

Trafiken i Saab Arenas kulisser har börjat sina. Ute på isen spelar LHC’s damlag SDHL-match mot Djurgården. Inifrån LHC’s omklädningsrum hörs basen från segermusiken. Vårt samtal har nått vägs ände denna gång och vi säger adjö. Jag frågar lite snabbt om han haft en bra dag till slut.
– Jadå, det har den varit, säger han med ett stort leende innan han går in till sina spelare.

Det har varit en del blues på sistone.
Men Tommy Jonssons LHC har en hel del rock i repertoaren också.