Hockeykonstnären från Leksand – Fredrik Jax har många strängar på sin lyra

Draftad av New York Rangers, examen från en konstskola i USA samt flera års arbete som scout. Hockeysverige tog en pratstund med Leksandprofilen Fredrik Jax för att titta närmare på en sällsynt resa inom ishockeyns värld.

LEKSAND/ULLVI (Hockeysverige.se)
Jax är ett bekant namn i hockeykretsar. Hasse Jax minns vi som fyrfaldig svensk mästare med Leksand. Dessutom var han med Tre Kronors silverlag i Wien 1977. Sonen, Fredrik Jax, var också en skicklig spelare i Leksands elitserielag under två säsonger som draftades av New York Rangers. Han spelade senare i USA där han avslutade sin karriär som spelare. Efter tiden som aktiv jobbade han många år som scout och dessutom ingick han i Leksands sportråd då laget gick upp i SHL efter svettig duell med Modo 2016.

Fredriks pappa, Hans Jax

Pappa Hasse och Fredrik har mer än hockeyn gemensamt. Båda kan titulera sig konstnärer. Hasse är en av landets mest uppskattade karikatyrtecknare medan Fredrik valt en annan linje efter att ha gått på konstskola i USA.
– Jag tror intresset började redan då jag var väldigt liten. Jag tyckte alltid om att skapa. Om jag inte målade och skapade var det mycket att bygga lego, berättar Fredrik Jax då hockeysverige.se träffar honom i hans hem i Ullvi som ligger i Leksands utkanter.

KONSTEN OCH HOCKEYN I BLODET

Vi sitter i hans kök med en nästan magisk utsikt över byn ner mot Dalälven där han, så ofta han kan, passar på att simma i det ganska strömma vattnet.
– Sedan ligger det lite i blodet också. Jag har en farsa som ritar väldigt mycket men även spelade hockey precis som jag kom att göra. Han är fantastiskt bra. Jag har följt och sett allt han gjort. Pappa var ju även med i Dalarnas Tidningar under många år med sina karikatyrer.
– Jag ska inte säga att han inspirerar mig, men vi har samma intresse för skapandet. Vi gör två olika saker. Han håller på med karikatyrer medan jag målar med olja, i alla fall för tillfället.

Är det någonstans där allt med konstintresset började?
– Det kommer faktiskt från båda sidorna. Min mor, Ingrid, hon har aldrig hållit på med att måla, men hon har det där i blodet eftersom hennes far är väldigt konstintresserad och ritar väldigt mycket. Jag har till och med tavlor av honom här hemma.

Fredrik Jax

Kunde du underhålla konst och skapandeintresset medan du fortfarande spelade på elitnivå?
– Mycket lite. När jag spelade var det svårt att underhålla det som jag hade velat. Det blev en del periodvis. Exempelvis gjorde jag mer saker på sommaren.

– I Nordamerika gjorde vi lite t-shirts och grejer vid sidan av som vi sålde. Det var en kul grej under tiden jag var i farmarligan där borta. Då var det mer åt karikatyrhållet. Vi gjorde motiv från saker som hade hänt under matcher eller karikatyrer på spelare på t-shirtar som vi sedan sålde vid rinken.

Var det några som köpte det?
– O ja. Sådant där älskar dom där borta (skratt). I alla fall höll jag samtidigt på lite vid sidan om att skissa, rita och så vidare.

– Att hålla på med det där var en dessutom en jäkla avkoppling. Allt skapande, du kopplar bort alla andra tankar och går in i en bubbla, en skapande bubbla. Omvärlden stängs av så det blir på ett sätt som en terapi.

TOG CHANSEN I USA

Fredrik Jax gick även på konstskola i USA, men det var inte anledningen till att han valde att åka över dit 1992. Det som lockade i första hand var att få chansen att spela hockey i New York Rangers organisation.
– Då var det enbart för hockeyn jag åkte över. Jag gick på konstskola där borta, men det var efter det att jag lagt av med hockeyn.
– Jag var i San Diego och blev rekommenderad av bekanta en skola som ligger i Pasadena. Skolan heter Art Center College of Design. Jag har en vän som gått där och sa till mig ”sök dit”. Då hade jag lagt av med hockeyn och var sugen på att studera igen. Då kändes det som den rätta grejen och det är ingenting jag ångrar idag.

– Det var en treårig utbildning och jag den här glöden för att studera igen som jag kanske saknade då jag gick sista åren på gymnasiet här hemma. Det var himla roliga år och jag tog så många kurser jag kunde. Kurser som inte ens var på schemat. Jag hade helt enkelt lite törst för att plugga igen, säger Fredrik Jax med ett leende.

ETT ÅTERUPPVÄCKT INTRESSE

Allt som allt var Fredrik Jax i USA under tolv år, men då fanns inga tankar på att ge sig in i konstnärsyrket efter konstskolan.
– Det blev inte så. Jag gjorde lite logotyper och jobbade lite vid sidan av med grafisk formgivning, lite frilansjobb för hockeyfirmor. Under den här tiden jobbade jag med en ungdomsorganisation som höll på med inlines i San Diego, Kalifornien

Vad fick dig att börja måla då du flyttade hem till Sverige?
– Det var något jag gjorde på sommaren. På vintrarna höll jag på med scoutingen och då vart det givetvis ingen målning.
– På somrarna gjorde jag lite landskapsmåleri och så där. Sådant som jag tycker är kul och rofyllt. Sedan bor jag ju i Ullvi och omgivningen här för jäkla härlig, vilket också sporrade mig att köra igång. Det är härliga vyer, säger Fredrik Jax samtidigt som vi tittar ner över byns hustak, bort över åkrarna och Dalälven som för dagen ligger spegelblank.

Fredrik Jax finner inspiration i omgivningen

POPULÄR PLATS FÖR KONSTNÄRER

Just byn Ullvi utefter Sågmyravägen mot Falun är ett klassiskt ställe för just konstnärer. Dessutom bor Fredrik Jax nästintill granne med grundaren av Skansen, Artur Hazelius (1833-1901), magnifika sommarbostad.
– Det är kul att det bott och verkat så många stora konstnärer här i byn. Ullvi är en känd by när det gäller just konstnärer. Några av dom mest kända dalamålarna hade näste här i Ullvi, Back Erik Andersson, Back Anders Andersson och Back Olof Andersson. Sedan hade du Jufwas (Anders Ersson) som bodde i Ullvi och grannbyn Hälla, Snarfs (Anders Andersson) och en som hette Winter (Carl Hansson) som bodde på andra sidan älven (Yttermo). Personligen ser jag dalmåleriet som den mest originella och intressanta konsten skapad i Sverige, och det säger jag inte bara för att jag är mas.

– Dessutom bodde även Emerik Stenberg och Björn Juhlin ganska nära här och så vidare. Lägg därtill Riber Hansson som bor här på somrarna. Hela byn är som en konstnärskoloni, berättar 46-åringen innan vi tar en promenad runt om i huset och tittar på en del av hans tavlor.

MINDRE HOCKEY – MER TID FÖR SKAPANDE

– Nu har det rullat igång eftersom jag inte jobbat något med hockeyn den här vintern. Då har jag haft tid och har kunnat kruta på så mycket jag bara kunnat. Jag har fått lite förfrågningar från folk som är intresserade av att köpa.

– Givetvis har jag tänkt lite grann på hur jag ska gå till väga med säljandet, vilket i sig är en konst. Det börjar ju bli lite trångt här. Jag får inte plats med alla tavlorna så jag måste börja skeppa ut några, men hur det ska gå till vet jag inte ännu.

Fredrik Jax framför en av sina tavlor

Kommer vi få se några utställningar i omgivningarna?
– Ja, det har jag tänkt eftersom det är många som frågat om jag ska ha någon utställning. Någon form av utställning ska jag ha i alla fall. Om det sedan blir här i Ullvi eller inne i Leksand är inte spikat ännu.

Kan man se din konst någonstans ännu?
– Då får du i så fall komma och knacka på här hemma, skrattar Fredrik Jax medan vi går ner i hans ateljé för att se hans senaste tavla – ett alster som ger känslan av mystik med kyrkbåtar från Leksand som tycks ha hamnat i ett ganska tufft väder.

– Jag är ganska intresserad av själva processen och jag har hittat ett sätt att jobba som passar mig. Det som har fungerat för mig är att måla med målarkniv på vägg, alltså nita fast duken direkt på väggen. Jag håller inte på med penslar utan stryker på färgen med målarknivar. När jag håller på med målarpenslar tappar jag tålamodet, att hålla på att rengöra penslar och så vidare.

– Samtidigt, när jag målar med kniv blir det mer chans i det hela och inte så petigt och pilligt. Jag gillar elementet där det blir lite mer chans i målningen, något som jag fascineras av. Det blir lite oförutsägbart vad resultatet blir… lite kaosartat, avslutar Fredrik Jax med ett leende.