Kempe – den hockeytokiga familjen: ‘Enda sättet att få lugn på honom var att sätta på en film med Gretzky och Lemieux’

Båda hör hemma i NHL. Den ena av dem vann dessutom VM-guld i våras. Säsongen 2017/2018 var minst sagt lyckad för bröderna Kempe. Hockeysverige.se åkte till Hammarby Sjöstad och träffade bröderna, samt en av nycklarna till deras framgång: Pappa Mikael.
– Jag tror att jag är ganska skyldig till deras hockeyintresse, säger Mikael.

STOCKHOLM/HAMMARBY SJÖSTAD (HOCKEYSVERIGE.SE)

Båda är NHL-spelare, en är världsmästare samt vunnit AHL och den andra har haft en mycket finkarriär i KHL och även fått debutera i NHL den här säsongen. De vi talar om är bröderna Mario och Adrian Kempe från Kramfors i hockeylandskapet Ångermanland. Den senaste säsongen spelade Mario i Arizona medan Adrian har klivit fram som en av Los Angeles viktigaste kuggar.

Det som personifierar dom båda bröderna, som det är åtta år emellan, är seriositeten i sin idrott. Men vad bottnar det i? Hockeysverige.se stämde träff med dom båda bröderna och deras pappa Mikael, till vardags sportchef i Göta/Traneberg, för att förstå vad det här drivet kommer ifrån.
– Jag tror att jag är ganska skyldig till deras hockeyintresse, säger Mikael Kempe när vi slår oss ner vid ett bord vid Hammarby Kanal samtidigt som solen ser till att reflektera ljuset från kanalens blåa vatten.
– Det finns en rolig historia om Mario. Han hade inte ens lärt sig gå och det enda sättet att få lugn på honom var att sätta på en All Star-film med Wayne Gretzky och Mario Lemieux. Då ligger han och käkar på nappflaskan och är hur cool som helst. Det var ett VHS-band som gick i två och en halv timme. Han låg och kollade på den hör matchen hela tiden.
– När Mario började gå i en gåstol fick han en klubba. Sedan gick han runt och klappade till en legobit så hockeyintresset tror jag dom föddes med båda två. Adrian hade nog absolut ingenting att välja på, säger Mikael Kempe med ett skratt samtidigt som båda bröderna ler och nickar instämmande.

Spelade du själv hockey som ung?
– Ja, det gjorde jag. Det var i gamla division 2-nivån som bäst. Jag spelade mest för skoj skull, men jag älskar all idrott. Som pojklagsspelare spelade jag både i AIK och Vireberg. Sedan höll jag även på med Taekwondo…

Varför just den kampsporten?
– Jag var liten och lite klent byggd så det började där någonstans. Jag kom till kampsportslokalen. Där träffade jag en bra tränare som tränade mig både mentalt och fysiskt.

TOG HJÄLP AV KAMPSPORTEN

Just kampsport är också något som Mario Kempe utövade som ung.
– Det stämmer. Jag höll på med kampsport fram till det jag var 12-13 år. Sedan tog hockeyn över mer och mer.

Kan du känna att du haft nytta av den träningen i din hockey?
– Det är en bra träning. Idag är jag inte lika smidig som då när jag bland annat kunde gå ner i spagat. Bra tajming har jag säker fått genom det där. Jag vet både hur man ska ge och ta en tackling. I den åldern lär sig kroppen ett mönster och, som jag sa, kroppen kan idag ta en tackling och parera smällar i hörnen eller vad det nu kan vara. Där har jag nog haft nytta av kampsporten.

Mikael Kempe:
– I just taekwondo står vi mycket och hoppar på tårna. Då får du en naturlig spänst. Det har jag sett på grabbarna. Nu vet jag inte om deras snabbhet är naturlig, men jag ser att den är otrolig hos dom. Marios explosivitet, det märkte jag redan från början när han tränade taekwondo och sparkade att dom förmodligen är hårdare än vissa kampsportares för han har dessutom en enorm styrka i benen.
Adrian Kempe:
– Jag tävlade inte på samma sätt som Mario, men jag var i lokalen och lekte lite.

”OFTAST BARA JAG OCH PAPPA I ISHALLEN”

Båda bröderna har Kramforsalliansen som moderklubb och tiden i Kramfors ser båda två tillbaka på med glädje.
– Det var en väldigt bra uppfostran med mycket träning och mycket is. Efter skolan var det alltid till ishallen för att hinna köra lite innan träningen, berättar Adrian Kempe och fortsätter:
– Jag försökte kolla på Mario och lära mig av honom då jag var liten. Sedan körde jag på så mycket som dom ville och jag fick.

Mario Kempe:
– Det var intresset allt handlade om. Det var oftast bara jag och pappa som var uppe i ishallen och körde efter skolan. När Adrian var tillräckligt gammal började vi ta med även honom. Sedan började jag på hockeygym så vi hann inte med att träna så mycket tillsammans. Men jag skulle säga att jag mest var i ishallen under min vakna tid.

Mikael Kempe:
– Hockeyintresset är stort i Kramfors, men det är få som har samma intresse som dom här båda killarna.

Mario Kempe:
– Jag märkte av att intresset blev större och större. Jag kommer ihåg att första åren var jag varje dag helt själv på isen. Sedan blev det mer och mer folk som dök upp samtidigt som skolan började lägga in allmänhetens åkning. 

Pappa Mikael.

Micke, hur mycket vågade du lägga dig i killarnas hockeyuppfostran?
– Oj, oj, oj… wow… Vilken fråga. Nu har jag försökt stimulera och inspirera. Det känns som att jag har lyckats bra eftersom båda fortfarande har intresset kvar, lirar och har den här kärleken till hockeyn.
– Jag har alltid sagt ”spela inte för att du vill bli något utan spela för att du älskar sporten”. Nu har båda haft drömmar om att vilja bli något. Då har vi ställt oss frågan vad som krävs för att komma dit. Då pratar vi inte bara om ”on ice” utan även ”off ice”. Alltså det mentala och allt det där, att lära sig slappna av och vila. Det här är ingenting killarna bara säger utan även något som dom gör.

”HADE ALLTID MED MIG SKRIDSKORNA”

Har pappa varit viktigast för er ”on ice” eller ”off ice”?
– Både och. Det var många gånger jag inte var så sugen att åka ner till allmänhetens åkning, men han stod ändå där med bilen och körde dit mig. Det har jag honom att tacka för. Han var alltid med ute på isen så jag inte bara åkte runt fjanta mig. Det var teknikövningar, skott och detaljer som vi jobbade på. Det kanske var den största skillnaden jämfört med dom andra grabbarna som också var på allmänhetens åkning. Vi tyckte ändå det var kul, berättar Mario Kempe varpå Micke fyller i:
– Vi ska inte glömma spontanhockeyn för ni var ute och lirade mycket.

Mario Kempe igen:
– Absolut. Jag hade alltid med mig skridskorna till skolan och körde på isen där.

Upplevde du samma sak, Adrian?
– Ja, som jag minns det så upplevde jag också det så. Det var, som sagt var, inte alltid så att jag var jättesugen att köra efter skolan varje dag, men jag märkte att jag blev bättre och bättre hela tiden så det var att åka dit och köra så mycket som möjligt.

Hur känns det i pappahjärtat när du ser Marios och Adrians framgångar?
– Det har pendlat mellan massor av känslor. Att få vara med och följa killarna… Att hela tiden fått vara med dom på isen är en ära och helt fantastiskt. Den kärleken…
– Att sedan få se Mario och Adrian utvecklas till professionella hockeyspelare är mer än en dröm. Det kanske låter kaxigt, men någonstans, vi sa redan tidigt att får dom vara friska, hela och göra sakerna riktigt så skulle det, ursäkta om jag svär, fan mycket till om dom inte lyckades, säger Mikael Kempe som idag alltså själv är sportsligt ansvarig i Göta/Traneberg, alltså hos första svenska mästarna (1922).
– En förening som, tror jag, har mest utövare i Stockholm. Jag går nu in på femte säsongen där.
– Jag kan historien klubben har och det är också därför jag tycker att det var så häftigt att få ta mig an den föreningen.

Mario Kempe.

HAR BRA KONTAKT – MED HJÄLP AV TV-SPELEN

Båda bröderna Kempe bor i Hammarby Sjöstad när dom är i Sverige, men när dom är i USA spelar alltså Adrian i Los Angeles medan Mario tillbringat en hel del tid i Arizona.
– Vi pratar rätt mycket med varandra under säsongen. Om man sett ett mål den andre har gjort så skriver vi grattis och så vidare, säger Mario Kempe och fortsätter:
– Idag spelar man ju TV-spel ”online”. Då blir det lätt att vi pratar över nätet. Det är ett jäkla bra sätt att hålla kontakt med både Adrian och med mina andra kompisar. Folk som inte spelar TV-spel kanske inte har samma kontakt med sina barndomsvänner på grund av att man flyttat långt ifrån varandra och så vidare.

Adrian Kempe ser det också som ett bra stöd i USA och Los Angeles att ha en bra och tät kontakt med sin bror.
– Absolut. Jag tycker det är jättebra. Vi pratar oftast med varandra efter matcherna, vilket är lättare nu då vi båda är på samma sida med ungefär samma tidsskillnad. Det gör att vi kan att vi kan pratade både på dagen och efter matcherna om vi vill. Det var lite svårare när Mario spelade i Ryssland.

Lillebror Adrian Kempe.

NÖJD MED DEBUTSÄSONGEN

Mario Kempe i AHL.

Mario Kempe spelade 18 matcher i Arizona senaste säsongen. Där svarade han för två mål och totalt fyra poäng. Mesta tiden fick han tillbringa i farmarlaget Tucson där det blev 18 mål och totalt 37 poäng på 47 matcher.
– Jag är ändå nöjd med min säsong. Mitt mål var att ta en plats i Coyotes, vilket jag gjorde från start. Sedan handlade det om att få vara kvar där, men det blev som det och det fanns inte så mycket jag kunde göra åt saken. Det kändes som att jag spelade bra fast laget gick tungt.
– Dom behövde en förändring efter 20 matcher. Då blev det ett enkelt val att skicka ner mig eftersom jag hade ett tvåvägskontrakt, ett förstakontrakt så jag behövde inte gå igenom waivers. Jag sa redan innan säsongen att jag var medveten om att jag kunde bli nedskickad. Jag åkte över som 28 åringen och skulle ta en plats i NHL, det är kanske inte är det lättaste om man inte har några NHL-meriter sedan tidigare och inte draftad av klubben jag kom till. Därför sa jag också att jag inte kommer att ge upp om jag blir nedskickad. AHL är också en bra liga så det var bara att jobba på där nere. Sedan blev jag uppkallad ett par gånger till men fick sitta på läktaren.

Vad krävs det av dig för att bli etablerad i NHL?
– Att spela lika bra. Jag kommer att ta ytterligare ett steg, men jag vet att spelar jag lika bra som förra säsongen kommer jag ta en plats. Så känner jag och det tror jag Coyotes också känner.

AVSLUTADE SÄSONGEN MED VM-GULD

Adrian Kempe hjälpte Tre Kronor till VM-guld.

Adrian Kempe spelade 81 matcher för Los Angeles. Där svarade han för 16 mål och totalt 37 poäng. Dessutom spelade han fyra matcher i slutspelet innan han avslutade säsongen med VM-guld.
– Jag är också nöjd med min säsong. Vi fick en tidig skada på en viktig center (Jeff Carter). Jag kände då att jag hade en bra chans att etablera mig i NHL-laget och ligan. Jag fick chansen och jag tycker att jag gjorde det bra.
– Det gick riktigt bra fram till jul både offensivt och defensivt samtidigt som jag fick spela väldigt mycket. Jag är jättenöjd med det, men efter jul gick det lite sämre för både mig och laget. Vi fick tillbaka centern och då fick jag ta ett litet steg tillbaka. Jag fick inte lika mycket istid och förtroende som jag hade innan, men överlag var det en bra säsong och jag är jättenöjd med den.

Och säsongen avslutades ganska bra…
– Ja, exakt. Det var surt när vi åkte ut i slutspelet mot Vegas, men sedan ringde dom och ville ha med mig på den här resan i Köpenhamn. Jag är väldigt glad och tacksam för att jag fick vara med.
– Det var grymt kul. Visst hade vi ett riktigt bra lag på pappret och visste att vi hade en bra chans att ta det hela vägen samtidigt som vi hade en riktigt bra sammanhållning i laget både på och utanför isen. Det var grymt.

Innan vi bryter upp från solskenet i Hammarby Sjöstad med utsikt mot både Södermalm och Finnboda måste vi fråga om bröderna fick chansen att möta varandra i NHL under säsongen.
Mario Kempe:
– Inte i NHL. Det var en match som vi skulle mötas men då blev jag struken just innan matchstart, men vi möttes på försäsongen och det var coolt.