50 år sedan flygolyckan i Hedesunda

Det är nu 50 år sedan flygolyckan i Hedesunda inträffade. Västra Frölunda skulle flyga upp för att möta Brynäs – när planets motor helt plötsligt la av.
– När det blev dödstyst tänkte jag att nu jävlar är det bara att sitta stilla, vänta och hoppas att jag klarar mig, säger Lars Erik Esbjörs, som var en av passagerarna.

I våras var det 50 år sedan flygolyckan i Hedesunda. Säsongen 1974/75, närmare bestämt den 13 februari, skulle Västra Frölunda spela bortamatch mot Brynäs. För ovanlighetens hade lagledningen beslutat att laget ska flyga upp till Gävle med tre mindre Cessnaplan hyrda från Baron Air i Helsingborg. I det ena av planen som lyfte från Torslanda satt förutom piloten Reijo Junno även Svante Granholm, Kjell-Ronnie Pettersson, Henric Hedlund, Leif Henriksson, Lars-Erik Esbjörs, Krister Sterner och Christer Ståhl.

På söndag möter ni Krister Sterner i serien OLD SCHOOL HOCKEY där bland annat han och Lars-Erik Esbjörs berättar om olyckan. 

Lars-Erik Esbjörs gillade inte att flyga i små plan och ringde tränaren Lasse Lundwall kvällen innan. Han har berättat i en tidigare intervju för Old SCHOOL HOCKEY och hockeysverige.se hur han mindes den här flygresan som kunde kostat honom, Krister Sterner och flera spelares liv.
– Olyckan skedde kvart över tio och den här dagen minns jag fortfarande mycket väl. Jag ringde Lasse på kvällen när jag såg att vi skulle flyga och sa att jag tar bilen upp. Då är jag ändå uppe samtidigt som er. ”Nej”, sa Lundwall. ”Det går fort upp och ännu fortare ner.”, skrattade Lundwall. Och det gjorde det fan i mig.
– Som tur var klarade vi oss allihop. Man kan skratta och skoja om det så här lite efteråt men det var givetvis lite kämpigt runt omkring det hela.

”Man trodde att man var Stålmannen”

Hur gick dina tankar just då det stod klart för dig att ni är på väg att störta?
– Först hörde jag att en motor började hosta och sedan dog den. Då tänkte jag att vi klarar oss på en motor. Men när den andra började hosta, stånka och lägga av började jag fundera på vad i helvete det var som hände. Jag satt bakom piloten i den tiosittsiga Cessnan. Dom andra halvsov och jag tror att det bara var jag och Krister Sterner som var vakna.
– När det blev dödstyst tänkte jag att nu jävlar är det bara att sitta stilla, vänta och hoppas att jag klarar mig. Som tur var tog han trädtopparna. Vingarna slets ju av men flygplanskroppen förblev hel. Piloten var fastklämd och skadade sig ganska allvarligt. Efter kraschen såg jag ett hål vid sidan som jag kunde gå ut igenom. Men då märkte jag att det inte var så lätt att gå eftersom höften hade hoppat ur led.

Det är helt otroligt att ni alla klarar er, men känner man någon dödsångest eller liknande i ett sådant läge?
– Någon dödsångest hade jag väl inte. Jag satt bara och väntade på att det skulle smälla. Man trodde att man var Stålmannen och satt där med raka armar. Men dom blev som gummiarmar när det small i trädtopparna. Armarna vek sig givetvis och jag slog näsan och tänderna i pilotens stol.
– Sedan hade jag ena benet ute i gången så jag hade bara vänsterbenet bakom honom. Det var också därför som höften hoppade ur led eftersom jag körde in knäet i ryggen på honom. 

Hur fick din fru Eva reda på olyckan?
– Eva fick reda på via radion att det hade hänt någonting, men hon visste inte vilka som var med på det planet. Det tog någon timme innan dom hittade oss. Det första jag sa till läkaren efter det att dom hade hittat oss och jag kommit in på lasarettet var att ringa hem till Eva och tala om att jag lever.
– Det dröjde en lång stund innan hon fick reda på det eftersom läkarna först ville ha reda på vad det var för fel på mig innan dom kunde rapportera vad det var. Eva fick nog reda på det genom att alla spelarna som inte var med i planet hade ringt till henne. Svante Granholms var hemma hos min fru och eftersom jag och Svante inte hade ringt hem så förstod dom att vi var med på det planet.

Berättar om flygolyckan i Hedesunda: ”Hann inte få panik”

Krister Sterner:
— Jag skulle åka med dom som var flygrädda. Eftersom jag hade flygcertifikat tänkte man att jag kunde hoppa in om det hände piloten något.
— Jag satt en bra bit bak i planet. Ingen av oss fick sitta vid piloten. När han hörde att jag hade ”cert” sa han att jag kunde sitta där på vägen hem.

När började du förstå att det nog inte skulle gå så bra?
— När piloten skulle börja sin inflygning. Han skrek till oss att motorerna hade stannat.
— Jag kollade väl att alla hade bälten på sig och sa till dom jag såg inte satt riktigt att sätta sig upp. Det tror jag gjorde nytta.

Blev det någon panik hos killarna som var flygrädda?
— Nej, man hann inte få panik eftersom allt skedde under en så kort tid. Även om det var en eller två minuter från tusen meters höjd som vi var på hann i alla fall jag inte bli rädd.
— I och med att vi alla spelade hockey hade vi nog också lite av en buffertzon som hjälpte oss.

Minns du fortfarande ljudet då ni gick ner mellan träden?
— Nej och jag minns inte själva kraschen. Det jag minns är att vi ligger och krälar inne i planet och försöker ta oss ut. Också att det låg något träd över dörren.
— Efteråt har jag tänkt att vi hade en väldig tur som gick ner i skogen och båda vingarna med bränslet försvann så inte planet kunde började brinna.
— Innan jag sprang i väg för att söka hjälp ville jag se statusen på folk. Jag sa också åt dom som var runtomkring mig att jag skulle springa i väg eftersom det var bråttom att få hjälp, men jag tror inte dom kom ihåg det utan undrade nog efteråt vart jag hade tagit vägen.
— Vi visste inte vart vi var någonstans, men jag hittade en väg som gick bort till en bondgård. Dom hade inte sett eller hört något så jag berättade om vad som hade hänt.

Har slutat flyga – men inte på grund av olyckan

Hur tänker du idag kring det du var med om för 50 år sedan?
— Att jag har haft matjord i fickorna.

Svetsade det här samman gruppen också?
— Det är så mycket man är med om tillsammans i ett lag och vi var nog sammansvetsade innan också.
— Jag var också den enda från det planet som spelade matchen efter och flera låg kvar på lasarettet, Svante Granholm, Lars-Erik Esbjörs… (Henrik) ”Tosse” Hedlund kom läkarna fram till att han hade lunginflammation. Jag vet inte om det är sant eller inte. Själv hade jag slagit i huvudet lite och fick sy några stygn.

Det här blev såklart enormt uppmärksammat i media.
— Jag tror att det här var ute på nyheterna redan vid lunchtiden. Våra fruar nere i Göteborg ringde till varandra och var oroliga eftersom dom inte hade hört så mycket.
— Min sambo jag hade då gick över till Esbjörs fru när hon fick höra vad som hade hänt. Vi bodde dessutom ganska nära varandra. Klart att dom måste varit förvirrade. 

Anledningen till olyckan ska ha varit ha berott på problem med bränsletillförseln.

Numera flyger alltså inte Krister Sterner och då inte ens som passagerare, men det har inget med själva flygolyckan att göra.
— Jag tänker på barn och barnbarn och vill inte spilla ut så mycket koldioxid i luften. El-flyg är nog den väg vi måste mot, men det kommer nog ta lite tid att lösa det här med att flyga på el. Dessutom kör jag elbil sedan sju, åtta år tillbaka.