MJÖRNBERG: Bespara oss videogranskning från Wish

Kommande säsong ska domarna i Hockeyettan ha möjlighet att kliva av isen och kolla på tv-sändningen för att kunna ta beslut när det gäller de lite större straffen. En förändring man kan ha väldigt mycket åsikter om både ideologiskt och tekniskt.
Jag säger nej tack. Bespara oss videogranskning från Wish!

Dagens ”nyhet” om att Hockeyettan kommande säsong kommer falla under samma disciplinnämnd som SHL och Hockeyallsvenskan är otroligt positiv. Det innebär en jämlik bedömning rakt över hela ligan och kommer göra bestraffningsärendena mer trovärdiga. Men det är egentligen old news. Det har varit känt sedan i våras att så skulle bli fallet.

Vad som däremot dök upp som en nyhet (i alla fall för mig) i sammanhanget är att Hockeyettan kommer införa sin egen variant av videogranskning till kommande säsong.

Tanken är att det ska finnas en dator i varje sekretariat dit domarna ska kunna åka och titta på Hockeyettan Play-sändningen om de blir osäkra inför något av de större utvisningsstraffen.

Det sägs vara på starkt önskemål av domarledningen och domarna själva, men tillåt mig uttrycka den spontana känslan inför den här förändringen – det är ett helt horribelt beslut!

Det går att ha synpunkter på det ur flera olika synvinklar, så väl ideologiskt som tekniskt.

Det är väl ingen hemlighet att jag är en ganska stark motståndare till videogranskningar i största allmänhet. Det är hopplöst att vara på plats eller titta på sändningar från SHL och Hockeyallsvenskan där det blir evighetslånga avbrott för att domarna i någon form av jakt på millimeterrättvisa ska stå och titta på video. Det förstör flytet i matcherna och skapar långa avbrott som förstör underhållningsvärdet.

Jag brukar stolt och med lite humor i botten rekommendera Hockeyettan till folk när de knorrar över ideliga videogranskningar och berätta hur skönt det är med hockey som får vara hockey på riktigt och den autentiska charmen med Hockeyettan. Långt borta från det där med videogranskningar. Det är nästan så jag borde bröla om att vara personligt förorättad av det här klivet mot granskningar i rock’n’roll-ligan vi är så många som älskar.

Hockeyn säger sig vilja nå ut till fler och attrahera även den unga målgruppen. Ni vet den med ett attention span som knappt existerar. Att då gå åt hållet att söla ner istället för att snabba upp matcherna (för det är rent krasst det videogranskningar gör) framstår för mig dessutom som hål i huvudet.

Men nå väl, låt oss fundera över det tekniska.

Domarna ska alltså kunna gå ut och kolla på Hockeyettan Play. Man undrar ju om den som tagit det beslutet någon gång har tittat på Hockeyettan Play? Det är inte en TV4-sändning med en uppsjö av olika kameravinklar direkt.

I ett begränsat gränssnitt där det rent av kan vara ganska bökigt att göra en så enkel sak som att spola och där man ska vara glada om förseelser ens fastnat på film eller att bildkvaliteten är av tillräckligt god kvalitet i den statiska vinkel som erbjuds ska domarna alltså kliva ut och försöka få en bättre översikt än vad de får på isen. Det blir videogranskning från Wish om ni så vill.

Det kanske är raljant att påstå att Hockeyettan Play alltid är begränsat, men det är ett ofrånkomligt faktum att kvaliteten och omfånget av sändningarna skiljer sig väldeliga mellan de 40 klubbarnas hemmaarenor. Vissa har fin krispig bild, andra har nån kamera från det forna östblocket tidigt 90-tal. Vissa har lysande repriser, andra har inga alls. Vissa filmar från en fashionabel hylla, andra har kameran placerad i en så besynnerlig vinkel att man knappt kan få perspektiv på spelet. Ni fattar poängen.

Det man tar sig bort från med en gemensam disciplinnämnd istället för fyra olika regioner, det vill säga olika bedömningar på olika ställen i landet, skapar man med den här tanken om videogranskning. Eftersom sändningarna skiljer sig så dramatiskt åt kommer bedömningsgrunderna bli helt olika på olika arenor. Spelare kommer kunna straffas olika hårt beroende på var de spelar matcherna. Om inget av de andra argumenten (som det om hockeyns själ) biter kanske det ändå är en ganska rimlig poäng att det blir ojämlikt när förutsättningarna är så skiftande.

Jag kan inte se att någonting blir bättre för att domarna ska kunna titta på begränsad video. Det hjälper inte produkten Hockeyettan ett dyft, utan det enda det innebär är att vi riskerar långa tröstlösa avbrott i matcher som hade kunnat vara böljande underbara.

Helt ärligt framstår den här förändringen främst som ett mindervärdeskomplex från Hockeyettan som liga. Sånt där som sipprar fram ibland när man försöker kopiera saker från SHL och Hockeyallsvenskan, men göra det i en egen lite sämre version. Tredjeligan har sin charm långt bortom de fina salongerna, man borde renodla den rock’n’roll-ådran istället för att försöka apa efter storebröderna.

Kanske är det även ett mindervärdeskomplex för domarkåren som inte vågar gå ut på isen och lita på sina beslut.

Jag säger nej tack. Bespara oss videogranskning från Wish!

* * *

Just beslutet om videogranskning är något vi pratar om i dagens podcast-avsnitt (#377 Ett angrepp på själen i ligan). Där blir det också snack om diplomatiska sportchefer, glädjen och oron inför nya serieupplägget, en idé om framtida seriestruktur, bytet av lånespelare, svajiga Forshaga, en av silly seasons nyttigaste värvningar, lånet som kanske spricker, Visbys favoritstatus, spetsvärvningen som lockbete (?), en bra backförstärkning, toppklubbens överraskande lån, hård förbundskritik, padelinstruktörer och väldigt mycket mer. Ni hittar avsnittet här.