Det finska underbarnet – Old School Hockey Pekka Arbelius

I veckans Old School Hockey berättar Pekka Arbelius om sitt tidiga genombrott, åren i Modo – och den knäckande och oväntade nobben från OS-truppen 1984,

Pekka Arbelius slog igenom som ett finskt underbarn i början på 1980-talet. Från det han fyllt 19 år fram till han fyllt 22 år hade han hunnit med ett Junior-VM, två VM-turneringar och ett Canada Cup. Han kom från Kärpät i Uleåborg, men gjorde även två säsonger i Modo där han blev mycket uppskattad.
– Jag bodde i Uleåborg och spelade hockey i Oulun Kärpät. Sedan flyttade jag till Örnsköldsvik och Modo. Där spelade jag under två säsongen. Efter Modo blev det Jyväskylä och Jyp Hockey Team. Jag spelade där under tre säsongen, men efter det kom jag tillbaka till Kärpät, berättar Pekka ”Arppi” Arbelius för OLD SCHOOL HOCKEY och fortsätter:
– Hemma i Uleåborg spelade jag även Fotboll och Tennis. Jag tyckte ändå att hockey var min sport. Vi var väldigt många bra pojkar i Kärpät, Reijo Ruotsalainen, Kari Jalonen, jag, men även många andra stora stjärnor.
– Vi spelade ihop under många säsonger och vann alla serier som barn, A, B, C och så vidare. Vi hade samma lag nästan hela tiden och när jag var 20 år vann vi SM-guld tillsammans.

Vad var det som gjorde att du, Kai Suikkanen, Kari Jalonen, Reijo Ruotsalainen och så vidare från samma generation blev så pass bra samtidigt?
– Det är svårt att svara på, men självklart tränade vi mycket. Reijo Ruotsalainen och Kari Jalonen var väldigt bra. Vi fick alltid spela tillsammans. Givetvis var en sådan sak både väldigt roligt och utvecklande för oss som hockeyspelare.

Pekka Arbelius.

Pekka Arbelius gör sin första hela säsong i Kärpät 1979/80. Där svarar han för 18 mål och totalt 33 poäng på 36 matcher. Lägg därtill sex mål och totalt sju poäng på sex matcher i slutspelet. Dessutom utses han till SM-liigans ”Rookie of the year”.
– Det var bra säsonger Kärpät. Första säsongen spelade jag även i finska J20-landslaget. Efter det kom jag även med i finska landslaget. Allt gick väldigt snabbt till att bli landslagsspelare.
– Vi hade Mikko Leinonen som spelade i förstakedjan och jag var i andrafemman. Min femma var Kari Jalonen, Kai Suikkanen, Kari Suoraniemi och Juha Tuohimaa. Mikko var väldigt bra vid den här tiden. Den bästa i vårt lag tillsammans med Jalonen och Ruotsalainen, men vi hade många bra spelare i Uleåborg.

Junior-VM 1980 spelas i Helsingfors och Vanda. I det finska laget spelade spelare som bland andra Jari Kurri, Jarmo Mäkitalo, Reijo Ruotsalainen, Timo Blomqvist med flera. Finland slutar på silverplats efter Sovjet medan Sverige knep bronset. Pekka Arbelius svarade för tre mål och totalt sex poäng på fem matcher.
– Det jag minns starkast från den turneringen var då vi spelade mot Sovjet och förlorade med 2-1. Det var så nära att vi hade vunnit guld. Det var Igor Larionov som gjorde Sovjets andra mål och vi förlorade den matchen.
– Det var alltid fullt i hallen när vi spelade och det var en rolig turnering att fått vara med och spela i.

Reijo Ruotsalainen.

Säsongen 1980/81 får Pekka Arbelius vara med och vinna ligaguld med Oulu Kärpät efter att ha slagit Tappara i finalspelet.      
– En anledning till att vi vann guldet 1981 var att vi hade en bra förstafemma med Mikko Leinonen, Reijo Ruotsalainen, Juha Huikari, Marko Kiimalainen. Alla dom är väldigt bra spelare. Jag spelade i andrakedjan med Jalonen, Suikkanen.
– Vi hade ett väldigt bra lag och det här var första guldet i Kärpät och en stor händelse i Uleåborg givetvis. Det var även en stor sak i hela Finland eftersom det var första gången ett SM-liiga guld gått till Lappland, skrattar Arbelius och fortsätter:
– Hela staden var ute på gatorna i stan och firande efter guldet, men idag är det större firande även om det var väldigt stort 1981 också. I den avgörande finalen gjorde jag ett mål och passade till två.
– Efter säsongen gick många spelare, Leinonen, Ruotsalainen, Suikkanen och Suoraniemi till NHL. Vi fick aldrig samma starka lag någon mer gång under 80-talet och det skulle dröja till 2004 när Kärpät skulle vinna guld igen.

Var du själv besviken över att inte få chansen i NHL?
– Det var nära att jag skulle spela med Buffalo Sabers, men så blev det aldrig. Jag tror att anledningen till att jag inte fick åka över var att jag inte var speciellt bra i ett par matcher vi spelade mot Sovjetunionen i Helsingfors.
– Samtidigt vet jag inte riktigt, men på 80-talet var det inte heller så vanligt att man flyttade över till NHL och det fanns inte heller lika många lag där då som det gör idag.

Pekka Arbelius var även med i VM 1981 som spelades i Göteborg.
– Vi gick inte till slutspel och jag hade ingen stor roll i det finska laget. Jag gjorde ett mål mot USA (vinst 4-2). Det var givetvis stort att spela en VM-turnering, men jag var inte mogen för att spela VM redan då. Oftast spelade i fjärdefemman och fick inte heller mycket speltid.
– Kalevi Numminen var coach i VM och även i Canada Cup 1981, men även 1982 då VM spelades i Helsingfors. Jag tyckte att han var en bra coach.

Foto: Bildbyrån

Canada Cup som spelades hösten 1981 blev ingen stor turnering för finsk hockey.
– Precis som vid VM 1981 spelade jag mest i fjärdekedjan. Självklart var det en väldigt stor händelse för mig att få chansen att spela i Canada Cup. Givetvis var det också väldigt roligt att spela mot spelare som Wayne Gretzky, Guy Lafleur och många andra stora stjärnor.
– Första matchen, den mot Kanada, förlorade vi med 9-0 ha ha…

Ni förlorade mot Kanada med 9-0, Tjeckoslovakien 7-1, Sverige 5-0 och Sovjet med 6-1, hur var stämningen i laget egentligen under turneringen?
– Vi hade stora problem. Jag kan väl säga så här att vissa finska spelare tyckte om att vara ute sent på nätterna, gå på restaurang och så vidare. Det var mycket sådant också.

Du spelade även VM 1985, 1986 och 1990, vilken ser du sin din bästa turnering?
– 85 i Prag var väldigt bra. Jag gjorde fem mål och fyra pass på tio matcher. Den turneringen spelade jag i förstafemman med (Pekka) Järvelä, (Hannu) Järvenpää. Markus Lehto och Arto Ruotanen.
– Det var samma femma som spelade ihop även i Kärpät förutom Markus Lehto (Jokerit). Vi spelade väldigt bra i finska ligan och det var anledningen till att vi vart förstafemman i VM. Hannu Järvenpää gjorde nio mål och jag fem. Efter turneringen utsågs jag till finska lejonenens bästa spelare. Efter den turneringen fick jag kontrakt med Modo.

Pekka Arbelius.

En av Arbelius stora besvikelser i hockeykarriären är att han inte kom med till OS 1984 i Sarajevo.
– Det var konstigt. I finska ligan gjorde jag 26 mål på 34 matcher så jag förstod inte varför jag inte fick vara med i Sarajevo 1984. Jag hade varit med i matcherna innan OS och gjorde två mål mot Sovjetunionen i Helsingfors när vi förlorade med 7-2, men det kom in en annan spelare och tog min plats.
– Stora tidningarna här i Finland skrev ”Varför är inte Pekka med till OS?”. Det var många som var förvånade och det var jag med.

Inför säsongen 1985/86 valde alltså den finske VM-forwarden att lämna Kärpät för spel i Sverige med Modo.
– Det var Juha Tuohimaa som ringde mig och sa att Modo var intresserade av att jag skulle komma dit. Han sa att jag måste komma så ”okej, jag kommer dit” (Skratt). Det blev två säsonger där och det var en väldigt rolig tid.

Blev det en stor omställning för dig på isen?
– Det var många saker som inte var det samma som i Finland. Spelarna i Sverige hade bättre passningar, var skickligare skridskoåkare och bättre taktiskt. Nu tycker jag att finska liga och SHL är ungefär detsamma, men så var det inte på 1980-talet. Jag trivdes väldigt bra i Örnsköldsvik. Det är verkligen en hockeystad.

Pekka Arbelius längst till höger.

Första säsongen i Modo svarade Pekka Arbelius för åtta mål och totalt 30 poäng, en besvikelse enligt honom själv.
– Första säsongen spelade jag med Lars Molin och (Per-Arne) ”Pirro” Alexandersson. Två jättebra ishockeyspelare. Jag tycker ändå att jag inte gjorde tillräckligt med mål i Modo. Jag hade inga problem att göra mål i den finska ligan så jag förstår inte att jag hade så svårt för det i elitserien.
– När jag spelade VM i Moskva 1986 gjorde sex mål, men i elitserien hade jag ändå problem. Däremot gjorde jag många assist. Efter den säsongen fick jag i alla fall pris i Modo som publikens favorit.

Arkivbild

Båda säsongerna Pekka Arbelius spelade i Modo fick han uppleva hur det är att spela kval för att hålla sig kvar i elitserien. Säsongen 1985/86 vinner Modo kvalserien ganska enkelt före VIK-Hockey (Västerås). Arbelius svarade för ett mål och totalt åtta poäng på sex matcher. Även andra säsongen, 1986/87, vinner Modo kvalet enkelt före sensationslaget Väsby. I det kvalet svarade den finländske forwarden för två mål och totalt fem poäng på fyra matcher.
– Det är hårt att spela ett kval. Jag förstod inte att vi skulle få möta så bra spelare som vi gjorde i kvalet.
– Vi hade Håkan Nygren som coach och han var speciell. Han var lite konstigt, eller annorlunda passar nog bättre, men samtidigt en bra tränare.

Efter två säsonger i Modo väljer Arbelius att flytta hem till Finland för att spela med JypHT.
– Vi hade fått barn och det kändes då lite lättare att bo i Finland. Alla lagen i Finland ringde hela tiden till mig så jag tänkte att ”okej, jag åker tillbaka till Finland spelar”.
– Kärpät erbjöd inte mig något bra kontrakt. Jag pratade även med Rauman Lukko, men jag tyckte att JypHT var bästa platsen för mig. Första säsongen där gick inte så bra, men andra var bättre. Den säsongen spelade vi final mot Tappara men förlorade. Tredje säsongen slutade vi sjua.
– Efter den säsongen ville jag komma hem till Uleåborg. Kärpät spelade i andra divisionen. Jag hade spelat VM 1990, men men… Jag tänkte att jag kunde vara med och bidra till att Kärpät skulle kunna ta sig tillbaka till SM-liigan. Trots att jag spelade där under fyra säsonger så lyckades vi inte gå upp.

Efter säsongen 1993/94 valde Pekka Arbelius att lägga skridskorna på hyllan.
– Jag kom tillbaka till Uleåborg 1990 och började sälja hus. Jag slutade spela 1994. Klubben hade inte speciellt mycket pengar då jag hjälpte klubben med det ett år. Efter det har jag jag bara jobbat med hus.
– Det har heller aldrig blivit att jag hälsat på i ”Ö-vik” även om jag har tänkt många gånger att jag måste göra det. Senast var 20… nej det är ju 30 år sedan jag var där, skrattar Pekka Arbelius.
– Jag har några kompisar kvar i Örnsköldsvik, men när jag spelade där var vi fyra finska spelare. Det var jag, Håkan Hjerpe Jouko Narvanmaa och Juha Tuohimaa.