MJÖRNBERG: Ny serie, nytt tålamod…eller?

Brytet där grundserier blivit till Allettor och vårserier vid jul har historiskt gjort många Hockeyettan-klubbar ganska stressade om hösten startat dåligt. Kommer det nya formatet på serien innebära att tålamodet blir längre med herrarna som står på bänkarna?

Säsongen som gick blev tre tränare entledigade i Hockeyettan. Simon Skoog lämnade sin roll i Mörrum, Henrik Sahlin tvingades kliva av i Kalix och sent omsider fick även Magnus Sundquist silkessnöret i Karlskrona. Utöver det försvann sportchefen Tom Tärnström dessutom från Väsby (även om det på papperet fint talades om samförstånd), men som helhet var det väldigt få som tvingades lämna sina roller.

Tidigare år har den där siffran varit uppåt tio stycken, något år var det rent av om jag inte minns helt fel bortåt 15 klubbar som förändrade på ledarsidan. På så vis utgör säsongen 24/25 en väldigt positiv markör i Hockeyettan-historien. Ju färre tränare som tvingas lämna desto mer rätt har ju klubbarna gjort i sin rekrytering och ju mer tålamod har visats. Att så få förvisades ut i kylan kanske kan bli en ny norm.

Det diskuteras väldigt mycket om det nya serieupplägget och dess för- och nackdelar. En aspekt som ofta nämns är att det kommer gynna de lite bättre lagen att Allettan är skrotad och att hela serien därmed mer intar formen av ett maratonlopp. Det behöver inte bli lika kostsamt att få en dålig start och rada upp förluster i sökandet efter formen i början av serien när det inte finns ett bryt redan vid jul.

Det borde vara något som också påverkar tålamodet med tränarna. Risken för panik borde vara mindre om man inte måste nå en specifik tabellposition inom ett kort spann av matcher. Tidigare har klubbar kanske känt sig tvungna att agera efter en taskig start trots att de egentligen haft en tro på den de satt att leda laget i det lite längre perspektivet.

Att serien blir längre och möjligheten att rätta till saker som gått snett större borde kunna ge klubbar och tränare lite mer andrum och arbetsro. Den nya serien borde så att säga innebära nytt tålamod.

Eller?

Ja, vi får väl se. Det är ju trots allt fortfarande så att ishockey är en väldigt emotionellt styrd bransch och får ett missnöje fot och börjar gro bland supportrar och sponsorer kan det vara svårt för klubbrepresentanterna att stå emot. Då kan en tolfteplats till jul bli till katastrof trots att förutsättningarna att vända det till en femteplacering innan serien är färdigspelad är goda.

Säsongen som kommer blir väldigt tävlingsinriktad i det nya formatet och jag har faktiskt svårt att se att så få som endast tre tränare ska få foten innan det hela är över.

Men ju färre tränare som tvingas lämna i förtid, desto bättre är det förstås för ligan och dess klubbar.

* * *

Just det där med sparkade tränare är ett av ämnena som kommer upp i dagens podcast-avsnitt (#372 Tio nya påståenden med Krister Holm) där Hockeyettan-kännaren Krister Holm gästar min podd och bemöter tio påståenden.

Det blir också snack om topplag som släpper spelare uppåt, ett hamsterjhul av skitsnack, strategin i KHKs lagbygge, den ständigt återkommande backbjässen, rivaler som är alldeles för svaga för Vita Hästen, Sollentunas möjligheter att topputmana, Halmstad tillbaka i rollen som underdog, Wings möjligheter att undvika kval, en satsning på vassa division 2-pjäser, klubbar som kan duka under för ekonomin, att kratta för en bantning av ligan och väldigt mycket mer. Ni hittar avsnittet här.

* * *

Trevlig helg!