MJÖRNBERG: Cirkusen är igång igen – något måste göras åt Hockeyettan

Det stundar ännu en sommar av kaos när klubbar faller ifrån och vakanser ska fyllas av lag som egentligen inte vill i Hockeyettan. IK Panterns konkurs är förmodligen bara första vågen av cirkus. Så här kan vi inte ha det.

Då är cirkusen igång igen.

IK Pantern har lämnat in en konkursansökan och drar sig således ur Hockeyettan efter bara en säsong i ligan. Den vakanta platsen ska ersättas och Kovland som står först i kön har tackat nej. Likaså Tumba som stod näst på tur.

Det värsta är att det här kaoset var väntat. Och att det förmodligen bara är första vågen av vad som komma skall.

Det behöver så klart inte gå så illa som för IK Pantern för alla, men att klubbar hänger på repen är tyvärr en realitet och att många tvingats fundera ett varv extra kring om de kommer klara av det nya serieupplägget med två 20-lagsserier eller inte har varit en het potatis hela våren.

Nu går IK Pantern i konkurs och ska ersättas. Lite längre fram i sommar kommer en licensprövning som säkerligen kan fälla några och det finns klubbar vars Hockeyettan-framtid fortsatt är i limbo. Det kan uppstå nya vakanser som måste hanteras under de kommande månaderna.

Samtidigt är det ingen självklarhet att det finns lag som är beredda att ta klivet upp även om de står näst i tur att få frågan. Snarare är det nog så att många kommer resonera som Kovland och Tumba.

Det är svårt att mitt i sommaren ställa om från en plan för division 2 till spel i Hockeyettan som innebär något helt annat så väl sportsligt som ekonomiskt.

Ifjol regnade det nej tack över stackarna som traskade runt med frågan innan man slutligen lyckades få Grästorp och IK Pantern att tacka ja till spel i tredjeligan. Malmöklubbens öde ett år senare säger väl det mesta om varför många av division 2-gängen som står på kö tvekar idag.

Att spela i Hockeyettan är förenat med stora kostnader och för en liten klubb utan betydande intäkter kan det lätt bli en ekvation som inte går ihop. Speciellt nu när serieupplägget skruvas upp till att bli ett maraton över 38 omgångar och med långa resvägar.

Det är ett väldigt intressant serieupplägg, men det kan också bli svårt att klara av för många av de mindre klubbarna och därför fruktar jag att det kan bli ännu svårare att få klubbar att tacka ja den här sommaren.

Rent krasst borde gruppen som tog fram förslaget nog också ha aviserat en bantning av ligan.

Man gömmer sig bakom klyschan ”att utreda antalet lag ingick inte i uppdraget”. Det var så klart ett misstag av den som delegerade uppdraget, men samtidigt fanns ingenting som hindrade utredningsgruppen från att göra ett medskick kring hur många lag man tycker borde vara rimligt att trimma bort från ettan.

Man var ju så att säga noga med att påpeka att den nya seriemodellen bestämt kommer fungera oavsett antal lag. Då hade man gott kunnat föreslå att serierna skulle innehålla 16 lag vardera (eller vad man nu fann lämpligt) också.

Men även det är på något sätt en temperaturmätare på hur illa hockeyn mår.

Man petar lite här, ordnar lite där, men alla verkar vara livrädda (eller ointresserade?) av att ta ett helhetsgrepp. Det gäller hela hockeypyramiden, från den politiskt korrekte dunderpampen Anders Larsson i toppen, ner till de som styr och ställer kring Hockeyettan.

När man nu ännu en sommar jagar nya lag för att fylla tomrummen efter andra som kliver av kan det inte betraktas som något annat än att lappa och laga. Som med en gammal bil. Man ersätter den del som gått sönder i stunden med vetskapen att nästa vecka är det säkert något annat som rasar.

Alla förstår ju rent teoretiskt att så här kan vi inte hålla på sommar efter sommar. Det är inte bra för ligan och dess varumärke, det är inte bra för klubbarna som skohornas in i ett system som inte är anpassat för att det ska vara gynnsamt för någon.

Nu är det bara att gilla läget. Det blir en sommar till av kaos. Vakanser som ska fyllas och upplägg som kommer debatteras. Situationen är för långt gången och säsongen för nära i antågande för att det ska gå att göra något annat än att släcka bränder.

Men när vakanserna väl är fyllda (så gott det går) måste någon sätta sig ner och tänka till på riktigt. Lösa mer än bara det fyrkantiga uppdrag som serverats och försöka hitta en väg framåt för Hockeyettan som fungerar utan kaos.

För så här kan vi som sagt inte ha det.