KARLSSON: Fem saker som skiljer lagen åt

Luleå närmar sig SM-guldet. Måns Karlsson skriver en snabbtyckare om den tredje SM-finalen i ishockey, som Luleå vann med 5-1 mot Brynäs – och hittar fem saker som han menar skiljer lagen åt just nu.

Målvakterna

Erik Källgren har inte varit dålig i finalserien. I match ett var han strålande och i både match två och match tre har han väl varit okej, utan att på något sätt glänsa. Hans prestationer är inte de enskilt största anledningarna till varför Brynäs förlorat matchen. Men när man förlorar målvaktsmatchen så tydligt som han gjort i match två och tre kommer man ha svårt att vinna matchen. Utan att Källgren varit dålig har skillnaden mellan honom och Matteus Ward ändå varit på tok för stor.

När Brynäs skapar bra eller halvbra lägen behöver Luleåspelarna eller deras supportrar knappt ens bli oroliga. De kan ligga kvar på sin vilopuls. Ward är så vansinnigt säker och det krävs sjukt mycket mer att göra mål på honom än vad det krävs att göra mål på de målvakter som motståndarna ställt i kassen under slutspelet.

Här är det klar fördel Luleå. Och det är inte så mycket att göra åt det för Brynäs.

Special teams

Ja, det här behöver man inte vara någon expert för att peka ut som en gigantisk skillnad mellan lagen.

Tre mål i PP senast. Två mål idag. Luleå dominerar den här matchserien fullständigt i special teams. Brynäs har haft kolossala problem i både PP och BP, framför allt boxplay, i slutspelet och är nu nere på historiskt låga nivåer. Det är en prestation att ens ta sig till final med ett så dåligt spel i boxplay.

Luleå har ett enormt självförtroende i både powerplay och boxplay och vet att man kommer vinna den matchen i matchen. Och då är väldigt mycket vunnet.

När man vet att man har ett så dåligt BP-spel som Brynäs har är det också närmast provocerande vilka enkla utvisningar de drar på sig. Det är en tackling i ryggen i mittzonen senast, en holding the stick, en ”too many men” och så vidare den här gången. Utvisningarna de drar på sig är aldrig nödvändiga, det vill säga att de stoppar en tydlig målchans, utan kan så gott som alltid undvikas.

Kontringarna

Det som varit Brynäs styrka både i Hockeyallsvenskan och i SHL har varit att de både kan vinna matcher på att vara spelförande och på att man varit ett otroligt vasst kontringslag. Jag vet inte hur många gånger Jack Kopacka, Bobby Trivigno, Anton Rödin och de övriga kommit i frilägen eller två mot ettor.

Det anfallsvapnet har Luleå så gott som dödat helt och hållet.

Och samtidigt har Luleå själva fått en enorm utdelning på just det sättet. De har gjort 15 mål på omställningar i slutspelet och har fortsatt vara vassa där även i finalen. Idag kom exempelvis Linus Omarks och Pontus Andreassons mål på just det sättet. Där är Luleå vansinnigt bra just nu.

De enkla misstagen

Luleå gör så, så, så få misstag just nu. De är okej med att Brynäs är spelförande i fem mot fem, för de har ändå läget under kontroll. De går aldrig bort sig.

Samtidigt gör Brynäs klart fler misstag. Miks Indrasis huvudlösa krosspassningsförsök inför Linus Omarks 2-1-mål idag kan ju faktiskt ha blivit den matchavgörande sekvensen. Och vid flertalet tillfällen tjuvar man också med en extra gubbe på en lös puck, vilket ofta varit det som gjort att Luleå fått sina snabba omställningar.

Ska Brynäs kunna vända den här finalserien är det här det första de behöver åtgärda.

Utsida, utsida, utsida

Luleå har den här säsongen inte varit det Luleå man varit på senare år. De har inte alls haft samma defensiv, utan har snarare varit mer spelförande och haft en dödlig effektivitet. Kollar man de underliggande siffrorna ser Luleå inte ut som ett lag som ska vara två segrar från ett SM-guld.

Men här i finalserien har man, med undantag för period tre, fyra och fem i match ett, varit det Luleå vi tidigare sett under ”Bulan” Berglunds ledning. De har varit magnifika på att hålla Brynäs på utsidan och ligga i skottlinjen. Brynäs vinner skotten, har klart fler skottförsök, men knappt ett enda avslut i slottet. I den statistiken är Luleå klart bättre i den här finalserien.

Luleå har på intet sätt lyckats luckra upp Brynäs defensiv just när det gäller att ta sig in i slottet, men de gör ju sina mål i special teams och på kontringar. Brynäs behöver de här långa anfallen (som de fått även i finalen) där de till slut jobbar fram en målchans (vilket de inte lyckats med i finalen).

Spelmässigt går det att säga att Brynäs är det bättre laget i fem mot fem. Men det är också lite av en chimär att påstå det. Jag tror Luleå är ganska tillfreds med hur matchbilden ser ut, just med tanke på att de vet att de är betydligt effektivare när det gäller att skapa målchanser.