Vill etablera finska klubben – i Hockeytvåan

Finska IFK Mariehamn är hemmahörande i det svenska seriesystemet.
Nästa säsong spelar Ålandslaget i Hockeytvåan – där Alexander Grundström nu hoppas att laget kan etablera sig.
– Förväntningarna ska vara att vi håller oss kvar. Det här ska bli den nya plattformen, säger han till hockeysverige.se.

GRISSLEHAMN (HOCKEYSVERIGE.SE)

Nästa säsong kommer vi ha ett finskt lag med i Hockeytvåann. Det handlar såklart om IFK Mariehamn från Åland som senaste säsongerna spelat i svenska division 3.

En av nyckelspelarna i det lag som vann trean med Mariehamn förra säsongen är Alexander Grundström från Ljusne i Hälsingland.

– Hockeyn på Åland är stort. Du har fotbollen som tar mycket under sommaren. Samtidigt har man inte så mycket att göra under vinterhalvåret på Åland och många tycker hockeyn är rolig att komma och titta på även fast det är på en lite lägre nivå, berättar 34-åring då hockeysverige.se träffar honom och hans flickvän Sarah efter dom gått av färjan från Eckerö till fastlandet.
– Folket där tycker hockey är en sport det alltid händer något i. Det blir en tillhörighet och sammanhållning där alla känner alla.

”Det var nära att klubben skulle gå i graven”

Har ungdomarna på Åland främst svenska eller finska hockeyspelare som förebilder?
– Folk har mest koll på den svenska sidan när det gäller hockeyspelare. På något blir det ändå vi som spelar i representationslaget som är stora förebilderna i och med att dom hela tiden ser oss spela.
– Det är inte som i Sverige där du har dina SHL-klubbar du kan åka och titta på. Vi är inte deras stora idoler, men det är upp till representationslaget på Åland man vill nå då man är ung.

Finns det en bra återväxt bland unga hockeyspelare där?
– Den har blivit bättre senaste åren sedan Calle (Juslin-Nyqvist) har kommit in som ny verksamhetsledare. Han är en gammal kompis till mig och varit ungdomstränare i Djurgården och Jokerit.
– Föreningen låg illa till för två år sedan och hade ekonomiska problem. Det var nära att klubben skulle gå i graven efter att någon inte hade skött sitt jobb riktigt.

Uppvuxen i Ljusne

Alexander Grundström inledde sin hockeyresa i Ljusne AIK,
– Jag är uppvuxen i en liten by som heter Ljusne och i ishallen där. Egentligen började jag åka skridskor på en liten tjärn i byn då jag var tvår år.
– Under ungdomsåren spelade jag i Ljusne Ishall. Pappa var tränare där och hela den biten. Jag var inte heller i väg så mycket då jag var yngre utan var mest i Ljusne och spelade.
– Jag har varit med i TV-pucken, men aldrig varit den som varit topp, topp. Det har alltid funnits andra i min årskull som varit bättre. Jag fick heller aldrig chansen att gå på hockeygymnasium eftersom jag inte räckte till på den tiden.

Efter spel i Söderhamn/Ljusne och Hudiksvall valde han 2013 att flytta över till Mariehamn.
– Jag hade spelat i Ljusne i tvåan. Efter det fick jag chansen i ”Hudik”, men där satte det stopp och jag tröttnade lite på kombinationen jobb och hockey. Jag fick inte heller den cred jag tyckte att jag borde fått där.
– Sedan hade jag en bekant som jag spelade med i ”Hudik” och som var från Åland, Robin Englund. Han skulle flytta hem. Hockeyn på Åland var i division 4 på den tiden.
– Vi var i väg på en finlandsbåt och hade lite roligt. Festade lite. Då kom han med någon idé om att jag skulle följa med honom till Åland. Vi började spåna lite samtidigt som jag hade kört fast lite i arbetslivet och med hockeyn. Då tog jag min väska och drog. Nu har det blivit 13 år.
– Det är inte den resan som dom flesta gör (skratt), men jag ville göra något nytt och det blev lyckat.

Pendlat till Sverige – för matcher i division 4

Hur var nivån på hockeyn där då?
– Vi spelade i fyran och det var en ganska låg nivå. Jag minns första matchen efter att jag kommit dit. Vi mötte Tierp-2 och jag gjorde tolv poäng i första matchen. Då tänkte jag ”vad har jag gett mig in på?”
– Det kunde redan på den tiden ändå vara 200 på läktaren under våra matcher. I tvåan hemma i Ljusne var det oftast bara närmast sörjande och tittade.
– Som jag sa, fanns det inte mycket att göra på Åland under vintern så vi fick ganska mycket uppmärksamhet även på den tiden fast det var en låg nivå. Det skrevs om oss i tidningarna och vi lyckades nästan direkt gå upp i division 3.
– Vi har alltid fått synas även om vi spelat på en lägre nivå. Det är också roligare att hålla på när folk kommer för att titta och heja på oss.

Ni kom med färjan nu och jag antar att det inte är första gången du åkt den?
– (Skratt) Nej, du.

Hur har det varit att pendla över till Sverige under alla år för att spela bortamatcher i division 3 och 4?
– Det skulle jag säga är den tuffaste biten. Det har varit olika upplägg olika säsonger. Vi har alltid åkt lördag och söndag. Man spelar två matcher på samma helg för att få ihop säsongen.
– Båten går åtta på morgonen. Samling vid sjutiden. Sedan åker vi och spelar lite under lördagen. Hemma tolv på kvällen för att sedan spela en ny match under söndagen.
– Det är ganska slitsamt att göra den biten och krävs mycket för att orka med det från oktober till april.

Är du så mycket hockeynörd så du känner att spela hockey med dom här förutsättningarna är det bästa som finns?
– Man måste gilla det, men hockeynörd skulle jag inte säga att jag är. Någonstans måste man ändå älska hockey. Annars skulle jag inte hålla på med det. Några ersättningar är det inte frågan om.
– Skulle det varit som i Sverige, att det bara är närmast sörjande som var där och hejade, hade jag nog inte hållit på fortfarande.
– Det svårt att förklara, men det är tidningar och media på Åland. Det blir som på riktigt, men är på en hobbynivå. Alla har koll, hejar och ropar på oss om man träffar någon på stan.
– Det finns mycket härligt med hockeyn på Åland samtidigt som det finns mycket där man får bita i det sura äpplet för och bara göra. Just båtresorna är tuffast.

Spelade i finska seriesystemet för fyra år sedan

Säsongen 2020/21 spelade IFK Mariehamn i finska division 3.
– Det var corona-året och stängt för oss att åka till Sverige för att spela. Det öppnades upp så vi kunde få spela i Finland, men det höll bara några matcher innan det stängdes ner efter att coronan brutit ut igen.

Om du blickar tillbaka på senaste säsongen, hur skulle du sammanfatta den?
– Som ett stort lyckorus när vi äntligen fick gå upp, säger Alexander Grundström som spricker upp i ett stort leende innan han fortsätter:
– Om jag ska sammanfatta säsongen på något vis hade vi varit i samma situation för två år sedan då vi misslyckades. Den tanken fanns med oss även den här säsongen. Vi vann första serien. Vi vann andra serien i Alltrean, men vi fick inte till den här högstanivån som vi kände att vi hade potential för.
– Vi kände ändå att det fanns där, men var också lite för ungdomliga. Även om vi var individuellt skickliga fick vi inte riktigt ihop det som lag under säsongen, men ändå lyckades vi på något vis att knyta ihop det och spela som ett lag då det senare blev kvalserie.

Känslan att vinna och gå upp med ett lag, hur upplevde du den?
– Det första jag kände var en otrolig lättnad. Jag bara suckade eftersom det var ett sådant misslyckande säsongen innan inför 1000 personer på läktaren.
– Sedan spelar det ingen roll vilken nivå det är. När du vinner så vinner du avsett och alla är otroligt glada.

Du är inte direkt yngst i det här laget…
– Nej, så är det.

… hur ser du då på din roll och hur har den växt under åren?
– Den har varit till och från för mig och jag har inte varit med hela säsongerna. I början har det varit lite transportsträcka då vi spelat i trean. Då har jag i stället jobbat under första delen och kommit in senare.
– Min roll i laget har alltid varit, utifrån den person jag är, att jag tar plats och syns. Jag hörs kanske inte mest, men det märks att jag är där. Jag tror att folk känner en trygghet då jag är med och har det bagaget jag ändå fått med mig. På den nivån jag spelar på idag är det ett bra bagage att ha varit med länge.

Även om du är en bra hockeyspelare måste du ändå ha en ännu viktigare roll vid sidan av isen?
– Ja, absolut. Det är lite som när man ska bjuda på kalas och inte vet vilka man ska bjuda eftersom man kommit så många nära genom åren. Jag är också en sådan person, att jag kommer många väldigt nära och har fått många kompisar. Jag tror och hoppas att jag är en bra och omtyckt lagkamrat.

Vill etablera laget i Hockeytvåan

Nu väntar Hockeytvåan för IFK Mariehamn.
– Nu har jag inte skrivit på kontraktet ännu, men till 99 procent blir det att jag kommer att spela.
– Förväntningarna är att vi ska få ihop ett lag så vi åtminstone blir ett stabilt division 2-lag och inte blir någon slagpåse som åker ner direkt. Förväntningarna ska vara att vi håller oss kvar. Det här ska bli den nya plattformen.

Vad krävs det av er för att nå upp till förväntningarna?
– Vi har mött division 2-lag som varit på gränsen. Lag som hållit sig kvar efter kvalserien och som vi alltid har kunnat spelat jämt med. Vi har till och med slagit några av lagen så vi vet att det finns kapacitet, men det gäller att hålla det över en hel säsong.
– Det tror jag kan bli det svåra när vi bor på Åland och ska möta så pass bra lag lördag och söndag. Jag tror att det kommer krävas en bred trupp, ett par, tre spetsvärvningar och behålla hela den truppen vi har. Då har vi alla chanser att bli ett okej lag.

Och du blir kvar på Åland eller har ni planer på att flytta tillbaka till Ljusne?
 – Jag blir kvar på Åland. Det finns nog ingenting som kan få mig tillbaka till Söderhamn. Nu har jag samlat på mig så mycket bagage på Åland så det är som hemma nu, säger Alexander Grundström samtidigt som flickvännen Sarah nickar instämmande.

Vad är det bästa med Åland?
– Man låser inte ens bilen eller dörrarna hemma. Åland är så lugnt och tryggt. Jag skulle vilja växa upp som barn där. Därför vill jag vara kvar så mina barn får växa upp där. Bra skolor och en riktigt härlig sommar ö.

Vad gör ni helst en dag utan hockey på schemat?
– Idrottar rätt mycket. Det kan vara padel, innebandy…

Sarah:
– Åland är ändå en sport-ö. Det finns också väldigt fina möjligheter till idrott där.

Alexander:
– Jag håller med. På sommaren lever man också upp lite mer än vinterhalvåret. Man ser folk mycket mer under sommaren, men så är det överallt. Samtidigt kommer det mycket turister till Åland så det blir lite speciellt.

Om jag ska turista på Åland, vad får jag inte missa då?
– Skärgården och våra två mikrobryggeri som är suveräna, avslutar Alexander Grundström.