Tog sig vidare som sista lag – men medaljdrömmen lever: ”Vi kan gå in och skrälla”

I söndags tog OS i PyeongChang slut. Men det är mindre än en vecka kvar innan nästa börjar. Denna gång är det Paralympics och hockeysverige.se har träffat ett gäng som har en liten chans på medalj – kälkhockeylandslaget.
— Vi är underdogs och kom in som åttonde och sista lag, säger förbundskapten Erik Vikström.

ENKÖPING (HOCKEYSVERIGE.SE)
Idag reser kälkhockeylandslaget till Sydkorea och den 8:e mars inleds Paralympics i PyeongChang. Dit har Sverige bland annat kvalificerat sig för Parahockey-turneringen. Sveriges medaljchanser? Nja, det ska nog mycket till om laget ska rå på USA eller Kanada, men dörren är inte helt stängd för en bronspeng.

Kälken spelarna använder sig av för att ta sig fram på isen. Foto: Ronnie Rönnkvist

Erik Vikström är svensk förbundskapten.
– Glädjen med Kälkhockey? Vissa kan ha det tufft i vardagen och att då få se glädjen när de får ha så kul tillsammans… Jag blir glad varje gång jag träffar killarna. Har du ett vanligt lag kan det vara lite hängigt dagen efter matchträning i november. Tjusningen här är att killarna driver på hela tiden och vill utvecklas. Vi har killar som är 50 plus som frågar ”hur kan jag göra för att bli bättre”?

Vad krävs för att vara deltagare i Parahockeyturneringen i Sydkorea?
– Du måste ha vissa typer av handikapp för att du ska klassas som en kälkhockeyspelare, men i serien här i Sverige kan vem som helst spela.

Martin Magnewid är en av deltagarna i Sveriges OS-lag. Foto: Ronnie Rönnkvist

Erik Vikström är från Umeå har tidigare varit coach för bland annat Mjölby, danska Esbjerg, Björklövens J20 och så vidare, men det är första gången han gett sig in i Kälkhockeyns värld.
– Jag ville testa på något nytt. Även om jag är ung, 36 år, så har jag varit tränare i 21 år. När jag fick chansen att komma på intervju så kände jag att nu går jag ”all in”.

Påminner kälkhockey om vanlig hockey?
– Ja, men skillnaden är att ingen kan åka baklänges. Annars kör vi samma spelsystem som Tre Kronor. Det är press, backchecking och powerplay på samma sätt.
– Sedan är det roligt att killarna får lära mig en hel del. Vi har killar som var med i Salt Lake City 2010 som ska med till OS och dem får oftast lära mig.

SVÅRT I BÖRJAN

Lagkapten för landslaget är Peter Ojala. Till vardags spelar han för Nacka, men är från Vänersborg.
– Innan jag skadade mig spelade jag fotboll och bandy. När jag kom upp i 19-20 årsåldern blev jobb och grejer mer viktigt.
– När jag sedan skadade mig i en bilolycka, 30:e januari 1996 klockan 11.45 det tog ungefär ett år med sjukhus och rehab, men sedan var det idrotten som fick igång mig. Det var ingen tanke på att bli elitidrottare utan det handlade om att komma igång så min vardag skulle bli så lätt som möjligt.
– Det var verkligen hur svårt som helst från början, men sedan kom jag igång och nu har testat nästan alla paraidrotter man kan göra. Sedan har hockeyn alltid varit intressant och det är en sport jag alltid har gillat. Men jag har för dålig bålstabilitet och allt sådant så jag har hela tiden fått höra att hockey kan jag inte spela för jag skulle inte klara det. Då blev det först så att jag inte provade på hockeyn men när jag väl fick chansen av förra förbundskaptenen så sa han att jag behövde träna på vissa grejer. Jag tränade verkligen på få att komma med i laget.

Peter Ojala. Foto: Ronnie Rönnkvist

TUFF SPORT

Ojala, som är förlamad från midjan och nedåt efter att ha brutit ryggen, insåg tidigt att just Parahockeyn är oerhört tuff.
– Det är nog den svåraste idrott jag någonsin gjort. Jag har även spelat hockey innan olyckan, men det här är det svåraste du kan göra eftersom du gör allting med armarna.
– När du spelar vanlig hockey åker du med benen och skjuter med armarna. Här gör du allt med armarna och du måste ha någonting kvar för att orka skjuta pucken också. Vi spelar med samma puck som i ”stå-hockeyn”.
— Det är dessutom en väldigt fysisk sport. Bland annat har jag pajat axeln tre gånger den här säsongen. Jag har brutit benen och fötter inom hockeyn, men det är ingen fara. Jag kanske får lite feber men jag kan spela vidare. Det har jag inte ont av. Det jag är rädd om är allt från midjan och uppåt.

Du var med i Sotji 2014, vad tar du med dig för erfarenheter därifrån?
– Att lägga fokus på rätt grejer. Vi är där för att spela hockey. Skit i allt annat som händer runtomkring.
– Personligen åkte jag då runt för att titta på andra idrotter och stötta våra lagkamrater som exempelvis åkte skidor. Då kunde jag lägga min lediga dag på det i stället för att istället återhämta mig och ta det lugnt.
– Sedan är det viktigt med lagaktiviteter så man inte ligger på sitt rum och funderar på matchen vi torskat med uddamålet. Det som har hänt har hänt.

Erik, är att ta landslaget till Paralympics det största du varit med om?
– Ja, absolut. Det var mäktigt att se gubbar i 50-årsåldern sitta och grina i ett omklädningsrum för att de ska få åka till Paralympics. Då kunde jag inte heller hålla mig, säger Erik Vikström med glansiga ögon.
– Det största kommer säker bli det vi ska åka på nu. Premiär mot Kanada, fullsatt 10 600 åskådare, sänds live på TSN och i SVT. Kanadas coach har haft Buffalo Sabers tidigare medan Sverige har mig ha ha…

Erik Vikström. Foto: Ronnie Rönnkvist

DISKUTERAR MEDLEMSKAP I FÖRBUNDET

När vi träffar landslaget är dom på läger i Enköping några veckor innan avresan och förbundskapten är så här långt nöjd med förberedelserna inför avresan.
– Vi har haft tre läger, men vi har även ställt in ett läger för att åka till Toronto och spela en vecka. Det var ett önskemål från min sida att vi skulle få möta nordamerikanska lag eftersom Kanada och USA spelar på ett helt annat sätt. Det är lite mer fart, ”give and go” och lite mer tempo.
– Det är Paraförbundet som backar upp oss i det här eftersom vi inte är med i Svenska Ishockeyförbundet. Det förs diskussioner om att komma med där men det ligger fortfarande i sin linda.

Vad vet du om Pyeongchang?
– Att det ligger sju mil från Nordkorea. VM gick där 2017, men då var inte jag med. Av den information vi har fått så ska det vara lugnt där.
– Killarna som är här och varit på Paralympics tidigare säger att det ska vara lugnare än OS eftersom genrepen gjordes redan då. Då har man skalat bort missarna som man gjorde på OS, berättar Erik Vikström.

Övre delen av klubban som spelarna använder sig av. Foto: Ronnie Rönnkvist

Peter Ojala var med under VM 2017.
– Vi bodde lite utanför, men vi såg varje dag hur man byggde upp den här OS-byn och det är en fantastiskt fin ishall. Det hände så otroligt mycket när vi var där. När vi åkte iväg på morgonen var det en halvtaskig grusväg, men när vi åkte tillbaka på kvällen så hade man planterat tio meter höga björkar som en allé.
– Under VM slog jag av axeln och fick besöka sjukhuset och jag kan lova att Sydkorea har en jättebra sjukvård.

Vilka förväntningar har ni på själva turneringen?
Erik Vikström:
– Vi är underdogs och kom in som åttonde och sista lag. Det finns inget skönare än att möta världens bästa lag i premiären, Kanada. Sedan har vi Italien och Norge och det är lag som är mer på vår nivå.
— Det är två grupper med fyra lag där två lag i varje går till semifinal. Sedan spelar övriga lag placeringsmatcher. Vi kan gå in och skrälla samtidigt som Norge har all press på sig eftersom de är storebror och ska ta medalj där. Har Norge då haft lite tungt och ska gå in och möta oss som inte har någon press då kan allt hända.

FÖRSIKTIG MED FÖRVÄNTNINGARNA

Peter Ojala:
– Det laget vi har nu är det bästa på många år med två starka femmor som är väldigt jämna. Sedan har vi även en tredje som vi kommer att använda oss av. I Sotji var i stort sätt en femma och två reserver.
– Andra lagen tycker att det är jobbigt att möta Sverige eftersom vi nöter, nöter och nöter. Det blev tungt att spela så då och vi förlorade flera matcher med uddamålet men förlorade stort mot Kanada. Jag är jätteförsiktig med att säga hur det går eller vad vi har för mål, men jag själv har stora förhoppningar på laget och prestationen. Det ska bli jätteroligt att åka, avslutar Peter Ojala med ett leende och Erik Vikström nickar instämmande.