Lias ovissa framtid: ”Sista ordet är inte sagt ännu”

Idag kom beskedet att Lias Andersson blir kvar i New York Rangers organisation. Men hur länge? Det vet ingen. Allra minst han själv.
– Det är här borta jag vill spela, men sedan är det inte sagt att jag ska vara här resten av säsongen, säger han till hockeysverige.se.

Frölunda eller New York Rangers? Det är frågan som just nu snurrar i Lias Anderssons huvud. Samtidigt är också det en fråga som bestäms ovanför hans huvud. Som bekant tillhör 19-åringen med Kungälv som moderklubb New York Rangers, men fram till och med Junior-VM har han spelat för Frölunda. Dock ställde en trist axelskada till det för honom under turneringen som gjort att han inte har kunnat spela eller träna något sedan dess.
– Min kropp mår okej idag, bättre än för några veckor sedan. Jag kan i alla fall lyfta armen nu vilket är ett steg i rätt riktning, berättar Lias Andersson på telefon från Hartford där han inom kort hoppas testa på spel i AHL.
– Jag var på is idag och jag är nog tillbaka i spel under dom närmsta veckorna.

Hur har du kunnat träna efter Junior-VM?
– Det har inte blivit så mycket träning utan mest rehab och försöka hålla igång så mycket jag har kunnat. Det har inte heller varit lätt att träna på gym när jag bara haft en arm att jobba med. Då blir det inte mycket gjort.
– Jag har rehabbat, varit på cykeln och kört på så mycket jag kunnat helt enkelt.

Du är kvar borta i New York Rangers organisation, varför har ni tagit det beslutet?
– Det är inte mitt beslut utan det är Rangers som velat det. Självklart är jag med på det också. Rangers tyckte att jag skulle ta chansen här och det är bara att lyssna på dom samtidigt som det är Rangers som äger mig. Jag tackar heller inte nej att få möjligheten att spela i världens bästa liga.
– Det är här borta jag vill spela, men sedan är det inte sagt att jag ska vara här resten av säsongen. Deadlinen är den 15:e februari så sista ordet är inte sagt där ännu, men det känns bra att vara här, jag trivs och dom tar hand om mig så jag har inga problem med att vara här.

Du är OS-aktuell, hur tänker du då kring att eventuellt missa den turneringen om du blir kvar i USA?
– Jag har pratat med Rikard (Grönborg) och jag kan inte, precis som du säger, deltaga i ett OS om jag är här borta. Jag vet att Rikard har pratat med Rangers, men det är så här det ligger till nu.
– Någonstans går ändå Rangers före. Hur gärna än jag vill spela OS så är det Rangers som bestämmer och är viktigast helt enkelt. Jag har inte så mycket att säga till om utan försöker bara rätta in mig i ledet.

Är du förlorad för Frölunda den här säsongen eller kan du tänkas återvända före den 15:e februari?
– Ska jag vara ärlig så vet jag faktiskt inte. Fredrik Sjöström för en dialog med (Chris) Drury (Ass Gen Manager New York Rangers) här borta.
– Jag tror att dom sköter den biten bra. Sedan får vi se vad som händer framöver. Jag försöker inte lägga mig i allt för mycket utan bara spela mitt spel, ha kul och sedan får andra sköta resten. Det är verkligen kul att vara här borta. Det är en helt annat liv, en annan liga och en annan kultur vilket är kul att testa på.

Lias Andersson gör en mycket fin Junior-VM turnering där han på sju matcher svarade för sex mål och totalt sju poäng.
– Jag tycker att det kändes bra för egen del. Det var kul att spela med killar i min egen ålder igen i landslaget, bekanta killar som jag spelat med ett tag.

Vad är det som gjorde den här gruppen så unik?
– Jag vet inte och det är svårt att svara på, men vi har spelat med varandra under många år. Vi hittade den här perfekta mixen samtidigt som alla tyckte om alla. Det var ett skönt gäng, men vad det unika var är svårt att svara på. Det var bara ett ”gött” gäng helt enkelt.

Lias Andersson med Alexander Nylander.

Även om Lias Andersson gjorde en mycket fin turnering så hämmades han en hel del av den skada han drog på sig i gruppspelet.
– Det påverkade min prestation mycket såklart. Jag fick spela på sprutor i sista tre matcherna. Jag försökte kriga på och hjälpa till så mycket jag kunde, men självklart var jag långt ifrån helt hundra. Det var ändå kul att jag kunde vara med och spela.

Blir det inte frustrerande då du nått ett slutspel i Junior-VM men inte är hundra?
– Jo, verkligen. Jag hade varit i en rätt fin form innan och var det när slutspelet skulle börja så det var en rätt taskig tajming att få skadan där.

Så här några veckor efter turneringen avslutats, hur är då känslan över er prestation?
– Klart att jag fortfarande är besviken över att vi inte vann. Den besvikelsen kommer någonstans hänga med mig under hela karriären och resten av livet. Finalmatchen kommer jag aldrig att glömma.
– Samtidigt är jag jäkligt stolt över grabbarna och spelet, men kanske inte över resultatet. Vi spelade en klockren match i semifinalen, men jag tycker även att vi spelade en klockren match i finalen. Det får vi ändå vara nöjda över, om man nu ser det hockeymässigt.