”Det ser bekymmersamt ut i många klubbar”

Orden ”ekonomisk kris” blir vanligare och vanligare i svensk hockey.
Nu ger Anders Larsson, ordförande på Svenska Ishockeyförbundet, sin syn på klimatet och de möjliga lösningarna.
– Det vill verkligen till att klubbledningarna i varje klubb tar sitt ansvar och kanske inte låter sportchefen gasa på mer än vad man har resurser för, säger Larsson till hockeysverige.se.

JOHANNESHOV (HOCKEYSVERIGE.SE)

Det har nästan blivit mer regel än undantag att det varje månad flaggas från någon klubb att det är ekonomisk kris i verksamheten. Vi hänger såklart inte ut någon enskild med tanke på att det nog är rätt många ”toppar” i olika klubbar som svettas en del över just ekonomin.

Anders Larsson är Ordförande på Svenska Ishockeyförbundet. Hockeysverige.se satte sig ner med honom på VM-kansliets lokaler invid Hovet i Stockholm för att lyssna hur han ser på det ekonomiska klimatet som idag råder inom svensk hockey.

– Det är ingen hemlighet att det ser bekymmersamt ut i många klubbar. Det har varit en tid med skenande kostnader, inflation och resor som dragit i väg, säger Anders Larsson och fortsätter:
– Jag möter många idrottsledare som vittnar om hur utmanande det är inom klubbhockeyn. Inte minst på kostnadssidan. Med det sagt är det också viktigt att varje klubb, deras styrelse och ledning tar det yttersta ansvaret. Det handlar om att på ett ansvarstagande sätt driva sin verksamhet.
– Från förbundets sida, tillsammans med våra medlemmar, har vi tillsammans tagit fram ett licensregelverk. Det har funnits under många år i olika skepnader, men som syftar till att säkra tävlingen. Det vill säga att inget lag som går in i en säsong har en sådan ekonomi att man hamnar i konkurs eller konkursliknande situation.
– Det regelverket har tjänat och tjänar sitt syfte, men man ska komma ihåg att det inte löser klubbarnas långsiktiga frågor. Det måste ledningen i respektive klubb göra, men det är klart bekymmersamt på mer än ett håll.

Mycket handlar om höga löner för spelare, hur står sig lönerna i SHL i den internationella konkurrensen? Jag tänker då främst på europeiska ligorna.
– Jag har inte tillgång till någon generell lönestatistik, men vill man vara en av Europas bästa ligor måste man vara beredd på att betala löner därefter. Klart att det ofta talas om att schweiziska lönerna är väldigt höga och så vidare.
– Ska man vara en konkurrenskraftig liga, vilket SHL verkligen är i ett europeiskt perspektiv, behöver man ha med sig inställningen att man behöver betala för dom bästa.

Då måste det finnas en ekonomi för det också…
– Ja, du måste rätta munnen efter matsäcken. Jag får lite nu och då information från våra licensnämnder som följer upp klubbarnas ekonomi. Det vill verkligen till att klubbledningarna i varje klubb tar sitt ansvar och kanske inte låter sportchefen gasa på mer än vad man har resurser för.

Tveksam till att förändra systemet: ”Lagt kort ligger”

Mycket handlar det om att klubbledningar vill ha snabba resultat för att gå långt i slutspel, undvika defensiva kval, vinna kval uppåt och så vidare. Då väljer sportchefer/klubbar att lägga pengar på dyra nyförvärv. Samtidigt som man redan har en dyr trupp. Just det här systemet med att det blir för kostsamt att åka ur eller missa att gå upp ställer klubbarnas ekonomi inför utmaningar. Men om det här systemet vi har i svensk hockey bör förändras är Anders Larsson tveksam till.

– Det är påtagligt att systemet vi har föder en stress och press. Inte minst i nedre hälften av respektive tabell då det börjar närma sig serieslut, kvalet finns där och alla vet att ett lag åker ur. Förut såg modellen annorlunda ut.
– Samtidigt, om vi ser till toppen i Hockeyallsvenskan, hur det diskuteras och kittlar kring möjligheten att gå upp. När Ola Lundberg gjorde sin utredning som ledde fram till beslutet 2019 på årsstämman slog hockeysveriges medlemmar fast att det är viktigt att alltid ett lag går åker ur och ett går upp. Att det syresätter systemet och är den svenska modellen.
– Det skapar också spänning och naturligtvis press på klubbledningarna. Klart att jag möter en och annan som är i nedre delen av tabellen och som tycker att systemet borde tätas till. Samtidigt kanske jag träffar någon som är på väg uppåt och som tycker att det borde öppnas upp mer.
– På något vis hittades det en balanspunkt med att ett lag var garanterat att gå upp och ett annat att åka ur. Det utvärderades så sent som efter förra säsongen av våra ligor. Det gick att konstatera att det inte finns stöd eller majoritet för att göra någon ändring.
– Lagt kort ligger och vi har avtal med olika ligorna fram till 2030, men det är inget snack om saken att den här nerven och kittlandet, och därmed spänningen, skapar press. Inte minst på klubbledningarna.

Och då kan det tillkomma tuffa kostnader för klubbarna och risk för mindre bidrag. 

– Det driver upp kostnaderna. Sätter press på klubbledningar. Naturligtvis också på spelare, ledare och lag.

Kan du se att vi på sikt behöver gå över till en stängd proffsliga i Sverige?
– Jag har väldigt svårt att se våra medlemmar vilja överge den grundmodellen vi har i svensk ishockey och som genomsyrar mycket av svensk idrott. Det här med att det finns en seriepyramid och en möjlighet att gå upp. Därmed också en risk att åka ur.

Lönetak?
– Den där frågan kommer upp lite nu och då i olika typer av samtal. Vi ska komma ihåg att det inte är alldeles enkelt inom gällande lagstiftning hantera sådana frågor.
– Personligen tror jag mycket på ansvarstagande i klubbarna. Att vi har klubbledningar som tar ett stort ansvar, vilket vi också har i en väldigt stor utsträckning.

Vi har sett det här i klubbar och organisationer i andra länder runt om i Europa och att det inte något som enbart är isolerat till svenska föreningar.

– Att det är tufft i olika hockeyklubbar, men också andra idrottsklubbar just nu i dessa tider är ett faktum.
– Jag träffar kollegor från andra idrotter här i Sverige som vittnar hur tufft det varit senaste åren med skenande inflation och därmed ökade resekostnader, men också arenahyror och annat som dragit i väg.
– Det här är en bild som inte bara gäller svensk ishockey utan en stor del av idrotten och hockeyn utanför våra gränser, absolut.

Bör förbundet utbilda föreningarnas styrelser?

Det dyker upp en hel del lycksökare (min upplevelse) som vill sätta avtryck och skapa något stort här och nu. Ofta lämnar dessa personer klubbarna med en ekonomi i gungning bakom sig. Kan ni från förbundshåll utbilda hockeyklubbarnas föreningsfolk eller liknande då det kommer till ekonomi och hur ni rekommenderar hur en förening ska hanteras på bästa sätt? En licens?
– Vi lever med en fördelningsmodell i Sverige som är väldigt fin. Den bygger på demokrati, medlemsinflytande och 51-procentsregeln som finns i botten.
– Det betyder också att medlemmarna i varje klubb beslutar och väljer vilka som sitter i deras styrelse. Det gör inte vi på Svenska Ishockeyförbundet åt klubbarna. Däremot kan vi på olika sätt hjälpa till med förenings och styrelseutvecklingsinsatser.
– Jag tror att det sådana gånger, både som enskild medlem och grupper av medlemmar, alla tänker på att verksamheten är ganska komplex och stor i många av våra elitklubbar. Att man i den ivern av att åstadkomma saker försöker tänka till.
– Jag tror också det är otroligt viktigt, vilket vi underskattar ibland, att lyssna på valberedningarna som finns. Valberedningarna kan lyssna på medlemmarna, men också se till vad verksamheten behöver utifrån olika kompetenser. I grund och botten är medlemsinflytandet grunden.

Kan det vara idé att från förbundshåll hålla i en utbildning för folk i föreningars styrelser?
– Absolut. Vi kan göra olika saker. Något vi håller på att titta på nu är ett pilotprojekt som vi jobbar med uppe i region norr. Vårt hockeykontor där tillsammans med hockeyföreningarna i region norr. Hur kan vi hjälpa till att säkra och utveckla ekonomikompetensen, ekonomistyrningen, i klubbarna utifrån hur det ser ut i Hockeyettan.
– Vi kan göra väldigt mycket, men valen av vilka personer som ska sitta i styrelserna det är medlemmarnas beslut och inte förbundets.

Nu har vi pratat om många dåliga exempel kring hur en del klubbar sköter sin ekonomi, hur ser du generellt på hur föreningarna runt om i landet hanterar plus och minus på bankkontona?
– Bra att du ställer frågan för många av våra klubbar gör ett otroligt fint arbete. Och lyckas åstadkomma mycket med knappa resurser genom stort ideellt engagemang. Många gånger i kombination med anställda och professionella. Klubbarna hittar den kombinationen på ett bra sätt.
– Väldigt många gör väldigt mycket bra. Klart att det på många håll ser bekymmersamt ut. Det kan vi inte sticka under stolen med. Väldigt ofta i sådana här debatter kommer oftast dåliga exemplen upp. Vi skulle nog bli lite bättre på att ibland lyfta dom bra exemplen för det finns många solskenshistorier om duktiga klubbledare och fina verksamheter.

Damhockeyns status: ”Visat att det finns en potential”

Om vi ändå håller oss lite till kring dåliga exemplen, ser du risker att det spiller över på ungdomsidrotten, och i det här fallet hockeyn, i klubbar där ekonomin missköts?
– I klubbar som verkligen brottas med ekonomiska utmaningar är det lätt att fatta kortsiktiga beslut som kanske innebär att man prutar lite på framtidsinvesteringarna. Läs: Ungdom, tjejsatsningar eller annat. Det tycker jag är bekymmersamt.

Hur ser du att ekonomin utvecklas inom damhockeyn bland klubbarna runt om i landet?
– Som det ser ut just nu är det många av ledande herrklubbarna som också bedriver damverksamhet och gör väldigt fina satsningar.
– Det finns en del samarbetspartners som klivit in ordentligt i dam och tjejhockeyn eftersom dom tycker att jämställdhetsperspektivet är viktigt. Ett sådant lysande exempel är Svenska Spel som är huvudparter och sponsor för hela hockeyrörelsen.
– Det i kombination med vad som sker i Nordamerika är väldigt spännande. Där har man med den nya professionella damhockeyligan kommit över en slags krön. I PWHL är det fulla hus. När jag var över på 4-nations träffade jag ett antal representanter från Kanada och USA som sa ”Nu börjar det här bli business. Sälja tröjor och souvenirer till fans”
– Vi är inte riktigt där, men ligan i Nordamerika har på kort tid visat att det finns en potential.

Och SDHL har satt publikrekord…
– Ja, men fortfarande på nivåer vi tycker är för låga, men det går i rätt riktning, avslutar Anders Larsson.