USA: ”Kan den nya generationen övervinna sina turneringsspöken?”

Hur bra kommer USA att vara i 4 Nations Face-Off? Bortsett från OS 1980 och World Cup 1996 har amerikanerna haft svårt att vinna på den internationella seniorscenen. Nu får man chansen att göra det med det mest talangfulla laget man kunnat sätta på is i landslagssammanhang. Anthony Trudeau undrar om det här är turneringen där USA sätter Kanada på plats.

Den här texten är sedan tidigare publicerad på DailyFaceoff.com och har översatts från engelska till svenska.

Internationell hockey är tillbaka – och inte bara som en turnering mellan spelare som missade slutspelet.

Den kanske största rubriken är USA:s potentiella kliv upp i hierarkin. Deras National Team Development-program har sedan senaste best-on-best-turneringen, World Cup 2016, blivit en pålitlig talangfabrik för NHL.

Den turneringen var ett fiasko för USA, som saknade matchvinnare av Tage Thompsons och Clayton Kellers kaliber. Idag skulle dock varken Thompson eller Keller ta en plats i laget.

Så långt har alltså USA kommit under NHL:s långa frånvaro från den internationella scenen. Om något, skulle de snarare behöva fler spelare i stil med T.J. Oshie – någon som kan göra grovjobbet åt en hel armé av superstjärnor. Snacka om en helomvändning.

USA:s TÄNKBARA LAGUPPSTÄLLNING

Målvakter

Connor Hellebuyck
Jake Oettinger
Extra: Jeremy Swayman

Backar

Zach Werenski – Charlie McAvoy
Jaccob Slavin – Adam Fox
Jake Sanderson – Brock Faber
Extra: Noah Hanifin

Forwards

J.T. Miller – Auston Matthews – Matthew Tkachuk
Kyle Connor – Jack Eichel – Brady Tkachuk
Dylan Larkin – Jack Hughes – Chris Kreider
Jake Guentzel – Vincent Trocheck – Matt Boldy
Extra: Brock Nelson

USA:s MÅLVAKTER

Connor Hellebuyck är världens bästa målvakt. Han lär vinna sin tredje Vezina Trophy den här säsongen och om omröstningen hölls idag hade han kunnat kamma hem Hart Trophy också. Hans senaste slutspel har kanske oroat amerikanska fans, men det borde bara ge honom extra motivation att bevisa att han kan leverera i de stora matcherna.

Hans backups, Jake Oettinger och Jeremy Swayman, har båda visat att de kan prestera när det gäller, och de finns redo om ‘Helly’ skulle drabbas av skador. Swayman har haft problem med ojämnhet och lär få nöja sig med en tredjemålvaktsroll.

USA:s FÖRSVAR

Quinn Hughes har de senaste 18 månaderna utmanat Cale Makar om titeln som världens bästa back, men det hjälper föga nu när hans underkroppsskada håller honom borta från spel.

Men även utan Hughes kommer USA ändå ha en balanserad backsida.

Werenski har blommat ut som en offensiv kraft i Columbus, medan Fox är en av ligans bästa passningsspelare på vilken position som helst. Jaccob Slavins smarta defensiva spel gör honom till en favorit bland hockeypurister, och de tidigare collegestjärnorna Charlie McAvoy (som bär ett ‘A’) och Brock Faber kan anpassa sitt spel efter matchbilden.

Trots en stark backsida har USA inte tagit med lika många defensivt skickliga forwards som Kanada (Cirelli, Hagel), Sverige (Lindholm, Eriksson Ek) eller Finland (Armia, Lundell). Om Miller placeras i topp-sex blir alternativen för en renodlad checking line ännu färre.

Utan traditionella matchup-forwards kommer USA att förlita sig på Detroit Red Wings kapten Dylan Larkin, en underskattad tvåvägsspelare med starkt tekande, för defensiva zonstarter. Trots en tuff säsong har veteranen Chris Kreider fortfarande farten för att spela i en kedja som kan vända försvar till anfall.

USA:s ANFALL

Coach Mike Sullivan kommer noga överväga hur han ska använda Auston Matthews, hans lagkapten och bäste spelare. Matthews är sin generations främsta målskytt men har haft en del upp- och nedgångar under sin första säsong med ‘C’ på bröstet i Toronto Maple Leafs.

I vår prognos får han sällskap av Matthew Tkachuk och J.T. Miller – kanske de två mest fysiska poängmakarna i NHL – för att göra grovjobbet i hörnen och mata in puckar i slottet, där Matthews är den farligaste målskytten i världen.

Winnipeg Jets sniper Kyle Connor kan ge den spelskicklige Jack Eichel en naturlig avslutare på andrakedjan, där Matt Tkachuks storebror Brady står för forecheckingen.

På blålinjen är Norris Trophy-vinnaren Quinn Hughes en stor osäkerhetsfaktor för USA:s powerplay. Om han missar turneringen får Zach Werenski med sitt vassa handledsskott ta plats i förstalaget. Adam Fox, även han en Norris-vinnare, är inte heller något dåligt alternativ.

USA:s COACHER

Mike Sullivan har inte haft särskilt mycket framgång med Pittsburgh Penguins sedan han vann två raka Stanley Cups 2016 och 2017, men de mästerskapstitlarna ger honom stor trovärdighet i en relativt ung internationell trupp.

Om Sullivan kunde få Phil Kessel att acceptera en tredjekedjeroll under den magiska ’16-sommaren, borde han inte ha några problem att få karaktärsspelare som Larkin och Vincent Trocheck att axla en liknande roll för några matcher.

De största personligheterna att hantera kan dock finnas på bänken bredvid honom.

John Tortorella och John Hynes kan sätta en defensiv struktur, men de förespråkar också ett rakt och enkelt spel – något som ofta varit USA:s fall i internationella turneringar. Ett lag med den här skickligheten behöver få utrymme att ta initiativ.

BRÄNNANDE FRÅGA FÖR USA

Är de här killarna vinnare?

Att prata om ‘intangibles’ 2025 är ett säkert sätt att få mothugg av den moderna hockeypubliken, men det här amerikanska laget kommer inte att promenera genom turneringen.

Kanada har tre av världens fem bästa spelare, Sverige har ett backstall i världsklass, och Finland har en väl sammansvetsad trupp med erfarenhet av internationellt spel. Matcherna kommer att vara tuffa – och det krävs tuffa spelare för att vinna dem.

Vi vet att Eichel, Matthew Tkachuk och Jake Guentzel kan leverera i avgörande lägen, men vad sägs om spelare utan slutspelserfarenhet, som Larkin och Brady Tkachuk? Vad sägs om Matthews, vars insatser i slutspelet har varit ifrågasatta genom hela karriären?

GM Bill Guerin har försökt balansera laget med veteraner som Trocheck, Kreider och Brock Nelson, men de kommer inte att spela i topp-sex. Det är upp till den nya generationen att få USA att övervinna sina turneringsspöken.

FÖRVÄNTNINGAR PÅ USA

När min kollega Matt Larkin analyserade Kanadas chanser i 4 Nations Faceoff sa han att USA:s historik av att vika ner sig spelar roll – tills de motbevisar det.

Jag är inte övertygad. Skulle en samling superstjärnor i sin prime vara så paralyserade av minnet av Carey Prices hjältedåd i OS i Sotji – en turnering där ingen av dem spelade – att de bara inte kan slå Kanada?

Eftersom ingen av nationerna har mycket tid att förbereda sig, borde USA:s överlägsna skicklighet räcka för att äntligen säkra en efterlängtad internationell triumf.

USA:s SPELSCHEMA i 4 NATIONS FACE-OFF

Svensk tid anges

Fredag 14 februari, 02:00 USA – Finland (Bell Centre, Montréal)

Söndag 16 februari, 02:00: USA – Kanada (Bell Centre, Montréal)

Tisdag, 18 februari, 02:00: Sverige – USA (TD Garden, Boston)