Sveriges första NHL-tränare: ”Det har varit en intressant resa”

Sveriges först NHL-tränare är rätt okänd för den breda massan. Anders Sörensen har successivt jobbat sig uppåt – och är nu huvudtränare för Chicago Blackhawks.
Med anledning av den historiska anställningen återpublicerar vi här en intervju från juli 2023 med tränaren – som berättar om:

• Så hamnade han i Chicago: ”Har varit en intressant resa”
• AHL:s förändring: “Tror inte bilden vi har i Sverige stämmer”
• Har legendaren som bollplank: “Det var han själv mästare på”
• Skillnader i tränarfilosofi: “Klart det finns tränare där som man undrar…”

OBS: Den här artikeln publicerades för första gången den 21 juli 2023 – här kan du läsa originaltexten.

Det finns inte många, om någon, svensk tränare som är närmare NHL än Anders Sörensen. 48-åringen är huvudtränare för Rockford Icehogs, farmarlag till Chicago Blackhawks, och har de senaste åren jobbat sig uppåt inom organisationen.

Men trots det är det ett relativt okänt namn här i Sverige.

För de som kommer ihåg var han tränare för SSK under ett par i början på 2010-talet, men det är nu tränarkarriären har tagit fart på riktigt.
– Det har varit en intressant resa. Jag lämnade Södertälje 2014 efter tre år där i Hockeyallsvenskan. Tanken var att jag skulle komma över och jobba i Chicago Mission. Sen när jag kom lärde jag känna Stan Bowman genom Mats Hallin. Stans grabb var lika gammal som min och jag var där och tittade på hockey, träffade Stan och sa att jag skulle flytta tillbaka till Chicago.

– Han ringde mig då där i november och frågade vad jag ville ha för roll. Då erbjöd han mig att bli spelarutvecklare. Jag har jobbat i lite olika roller sedan dess. Jag började som spelarutvecklare, och sen när det blev träningsförändringar, där när Colliton gick upp i NHL, då frågade de mig om jag ville göra det och bli tränare i AHL.

Svensken började då som assisterande i Rockford, samtidigt som Jeremy Colliton och Tomas Mitell rattade skeppet uppe i NHL. När de sedan fick sparken klev Derek King, som då var huvudtränare i Rockford, upp i NHL.

Sverigebilden av AHL: “Stämmer nog inte riktigt”

Anders Sörensen fick då förfrågan att ta huvudansvaret över farmarlaget, och valde att hoppa på det projektet.

Vad är din bild av AHL?
– Det är intressant. AHL har börjat gå mot en bättre utvecklingsmiljö de senaste åren. I varje organisation tänker de mer på utveckling. Bilden av AHL som vi har i Sverige stämmer nog inte riktigt. 

Resan är som sagt ovanlig, och i detta nu finns det ingen annan svensk tränare i AHL. Men för Anders blev det ganska snabbt självklart att fortsätta klättra på stegen i Nordamerika.
– När jag flyttade tillbaka till Chicago var det inget som jag hade tänkt på. Det är klart att man alltid vill utveckla sig själv. Jag pratar mycket med tränare i Sverige och i Finland. Där jag är just nu trivs jag, så får vi se vad som händer. Jag har två år på kontraktet, men Chicago har varit väldigt bra för mig hela tiden. 

Efter att ha varit och kollat på en av sina söners matcher ramlade han alltså in på banan, och har nu följt på den inslagna vägen.

Relationen med Colliton: “Han har gjort det jättebra”

Till nästa säsong går Anders Sörensen in på sitt andra raka år som huvudtränare. Förra säsongen gick Rockford till slutspel efter att ha slutat femma i sin division.

Samtidigt är det en förening som är i en total rebuild. Där man de senaste säsongerna har varit ett av ligans sämsta lag, och därför också kunnat plocka en sådan som Connor Bedard i NHL-draften.

Hur är det för en AHL-tränare att vara i en organisation som är inne i en rebuild?
– Jag tycker det känns jättebra. Kyle Davidson har gjort ett jättebra jobb och har satt tydliga linjer. Luke Richardson har gjort ett jättebra jobb med att etablera en viss kultur. 

När Anders Sörensen kom fram i Rockford var det samtidigt som den tidigare Moratränaren Jeremy Colliton var där. Samma Jeremy som väckte stor uppmärksamhet i Sverige genom att förvandla Mora till en lagmaskin och ta upp dalalaget till SHL.

Hur är er relation i dag?
– Jag jobbade en del med honom på spelarutvecklingssidan. Jag har en väldigt bra relation med Jeremy och jag tycker att han har gjort det jättebra. Han fick en tuff situation i att fylla legendaren Quennevilles skor, och fick tyvärr sparken. Nu är han i Abbotsford och gör det bra där. 

“Jag var väl som bäst när jag satt på bänken i Södertälje…”

Som spelare kom Anders Sörensen fram i hemstaden Södertälje. Där blev det 15 matcher för SSK innan det blev spel i Frankrike, Norge och sedan ett gäng ligor i USA.

Någon större succé blev det dock inte på den fronten, och istället valde han att bli tränare redan som 25-åring.
– Som spelare var jag inte jättebra. Jag var väl som bäst när jag satt på bänken i Södertälje… Det var såpass längesedan och jag började som tränare år 2000 och fick vara med och lära upp allt från sju- och åttaåringar till 18-åringar. Man lärde sig själv under resans gång.

Vad vill du ska prägla dig som tränare?
– Jag är rätt analytisk och hockeynördig av mig. Ja gillar att titta på mycket hockey. I Chicago vill ha ett starkt och skridskoåkande lag. Det som är viktigt för mig med spelarna i AHL som kommer från juniorhockey, Europa och olika kulturer, är deras dagliga vanor. Det är viktigt att vara noggrann där.

Något som annars präglar och är viktigt för Anders Sörensen är spelarutvecklingen. Enligt honom själv är han fortfarande mer utav en spelarutvecklare än en tränare.

Det har också varit många duktiga NHL-spelare som har passerat honom under åren.
– I Chicago Mission hade jag tur att få vara med många bra spelare och få följa deras resa. Som exempelvis Vinnie Hinostroza Man har lärt sig av hur de har lyckats. Att alla har olika resor, det är kul när man har sett dem från en ung ålder.

– I Sverige och Södertälje var det spännande att få se spelare som Nylander och Pastrnak. Sedan kan man dra slutsatser utifrån deras resor.

Anders Sörensen: ”Då vill vi ha över honom”

I Sverige pratar vi mycket om det här med NHL-kontrakt i dag. När ska man skriva? När ska man åka över? Vad finns det för fördelar och nackdelar?

För Anders Sörensen som är mitt i det, men som ändå ser debatten utanför finns det inget självklart svar.
– Jag tror att det beror helt på spelaren. Det beror på spelarna och hur föreningarna ser spelaren. Vissa sätter de i AHL och säger lycka till. Vi har Reichel som kom över när han var 18. Vi hade en detaljerad plan i hur vi vill att han ska se ut om två år och följde det steg för steg. Sen måste man också fråga sig, var är NHL-laget? Är det en utmanare? Ja, då kanske det är bättre att ta det lugnt ett tag, om det är till NHL du vill direkt.

Från din roll som tränare, ser du helst att era talanger kommer och spelar under dig eller stannar i exempelvis Sverige?
– För mig som tränare, ser vi en kille som är draftad i tredje/fjärde rundan vill vi ha över honom. Men sen vet jag att det finns jättebra möjligheter för spelarutveckling i Sverige. Om inte AHL-föreningen jobbar med honom och vill spela honom topp sex, då kanske det kommer ta ett år innan man kommer upp. Är man inte beredd på det ska man nog vänta lite.

– Varje person är så unik med flickvän, familj och allting. Ibland tycker jag de som uttalar sig inte är så insatta i spelarens situation. Och hur föreningen ser på det och vad det kan bli bra för honom här. I SHL vill de vinna också, och det är inte kul att sitta och spela sju minuter per match i en bottenkedja.

Hur ser du på svenskarna som åker över till AHL, är de redo?
– Jag tror att det är många när de kommer dit som blir lite förvånade, det är en rakare hockey och allting går lite fortare. Filip Roos som kom från Skellefteå förra säsongen och började i NHL innan han kom ner till AHL. Det blev en liten omställning, du möter spelare som är rakare och tyngre i spelet. Allting händer lite snabbare. Det blir inte ett lika rent spel. 

Skillnaderna i träningsfilosofi: “Finns tränare där som man undrar…”

I den nordamerikanska hockeyn har det under flera år funnits ett motstånd mot europeiska tränare. Där det under flera år har varit svårt för européer att ta sig in på tränarmarknaden där borta.

Vi väntar fortfarande på vår första svenska huvudtränare i NHL.

Känner du att det finns skillnader mellan dig och amerikanska tränare?
– Det kan det absolut finnas. Det har varit en annan kultur här borta. I AHL är det många unga tränare, men det är klart det finns tränare där som man undrar… det finns tränare som skickar ut sin fjärdeline för att ruffa upp vår första. Där har man lärt sig mer hur man kan vara med på det.

När vi fastnar på träning och olika filosofier är det också någonting annat som vid fastnar vid. Nämligen träningsmängd och hur man lägger upp en plan för utvecklingen på spelaren.
– Här i Sverige har vi en förmåga att träna mer och lite hårdare. Där kan det vara lite skillnad mot tränare de har haft förut. 

Är det några tränare från USA/Kanada du har försökt ta efter?
– Man har lärt sig mycket om olika tränare som Quenneville, och även Jeremy. Jag har också en nära relation med Scotty Bowman, och pratar med honom minst en gång i veckan. Han är otroligt kunnig och ett jättebra bollplank att ha. Speciellt när det kommer till matchups och coachning inom matcher, det var han själv en mästare på. Vad man ska tänka på i olika situationer och såna grejer. I Södertälje var det mer bara att skicka ut spelarna på planen.

Anders Sörensen var huvudtränare i AHL

Efter att ha gått från spelarutvecklare till huvudtränare i AHL är frågan vad som händer efter de här två åren som är kvar i Rockford.

Samtidigt som han själv har gått uppåt, har han även fått se sina kollegor, som Jeremy Colliton, Derek King med flera tagit steget upp till Chicago Blackhawks. Tränare som tidigare innehade rollen som huvudtränare för AHL-laget.

Tänker du på hur nära NHL du faktiskt är?
– Jag vet inte om jag har tänkt så mycket på det. Jag är ett steg därifrån, men om man kollar på Chicago har de en jättebra ledarstab. Det hade varit jättekul att få chansen, men jag trivs väldigt bra där jag. Jag tror att jag är den enda AHL-tränaren som är svensk. Sen, Uffe Samuelsson är väl alltid nära att få ett nytt NHL-jobb. Det finns också många duktiga svenska tränare i Europa. 

Bara 48 år gammal finns det också många år kvar i branschen för Anders Sörensen.

Vad har du själv för mål med karriären?
– Alla vill väl så klart komma till den högsta nivån, vilket är NHL. Men, det viktigaste är att man får jobba med något där man är en del av teamet och tillför någonting till gruppen och till spelarna. För mig är det viktigt att vara en del av det och jag vill inte vara i NHL bara för att.