MJÖRNBERG: Förtroendekrisen är allvarlig

Att en av lagets få trotjänare valde att lämna på grund av bristande speltid blev droppen. Fansen i Tyringe har fått nog och vädrar sitt missnöje kring hur föreningen sköts. Säsongen när det inte skulle kunna bli kris skakas klubben av en allvarlig förtroendekris.

Säsongen när inget lag åker ur och det därmed inte skulle kunna bli kris blåser ändå krisvindar modell större i Tyringe och de är av arten förtroendekris.

Symbolen för detta är forwarden Isac Bexdal.

25-åringen som fostrats i klubben och spenderat merparten av sin karriär i blått valde i början av veckan efter lång betänketid att bryta sitt kontrakt och lämna klubben. Det blev droppen som fick bägaren att rinna över för de hårt beprövade fansen.

I ett lag som fungerar och har en trupp som är fylld med kompetent spelarmaterial hade det förmodligen inte varit några konstigheter. Om Tyringe vunnit matcher hade fansen förmodligen kunnat tugga i sig att en omtyckt trotjänare inte riktigt platsar och därmed lämnar föreningen. Men med tolv raka förluster på kontot är saken en helt annan.

Isac Bexdal är inte världens bästa hockeyspelare, men för Tyringe-fansen är han det. Fans älskar ju trotjänare. Med tanke på den högst begränsade trupp som skåningarna har att laborera med är det rent ut sagt märkligt att inte kunna skrapa fram tillräckligt med istid till en av få spelare i laget som supportrarna kan identifiera sig med och som har hjärta för klubben.

Supportrars känslor och förtroende är hårdvaluta och något man måste vara väldigt mån om i tider som dessa när det blir svårare och svårare att locka publiken till hallarna.

Laget förlorar och en av ytterst få hemvävda spelare i laget lämnar för att han inte får spela trots att han i media förklarat att han inte vill annat än att spela i just Tyringe. Det är klart att det gör ont. Och så finns ju en annan aspekt av det hela också…

Inför säsongen plockade nye tränaren Mats Lusth med sig inte mindre än tre spelare från sin tidigare klubb Orsa i division 2. Ingen skugga ska falla över Samuel Hansen, Hugo Dengg eller Liam Almlund Ek. De gör sitt yttersta och har ingen skuld i den situation som har uppstått. Men bilden som etableras hos fansen när de spelar och en kille som Bexdal lämnar är tyvärr att tränaren hellre premierar sina ”egna” killar än de Tyringe-fostrade och det är olyckligt.

Det behöver inte ens vara sant att Lusth favoriserar sina Orsa-killar framför andra, narrativet är ändå skapat och blir svårt att tvätta bort efter Bexdals avsked.

Lusth är knappast känd för något annat än att köra sitt eget race och (för att låna ett uttryck från en annan uppmärksammad tränare nyligen) ”skiter väl i vad supportrarna tycker”, men det är inte han som främst hamnat i skottgluggen när Tyringe-fansen vädrar sitt missnöje. Det är sportchefen Daniel Söderberg som får ta smällen och vars jobb kommit att ifrågasättas av supportrarna.

Det är så klart en snöbollseffekt. Söderberg har byggt ett mediokert lag. Mats Lusth matchar det inte enligt supportrarnas vilja. De sportsliga resultaten har uteblivit.

Någonstans är känslan dessutom att det här är en situation man hade kunnat undvika.

Tyringe-ledningen var så berusade av sin värvning av Mats Lusth på ett treårskontrakt att de inte kunde se nyktert på den budgettrupp som sattes ihop. Från sidlinjen var vi många som tidigt deklarerade att Tyringe var ett lag för botten, men sportslig ledning och styrelse försökte av någon outgrundlig anledning sälja in Allettan-drömmar till sina supportrar. Det var förstås helt orimligt och med tolv raka torsk i ryggen är det något som kommer tillbaka och biter dem i arslet.

Daniel Söderberg har misslyckats med flera värvningar och inte lyckats bygga en tillräckligt slagkraftig trupp. Mats Lusth har inte lyckats göra guld av gråsten och på kuppen lyckats driva bort en av få trotjänare samtidigt som klubben inte ens är i närheten av att leva upp till de sportsliga förhoppningar som de fick sina fans att nära. Det är klart att förtroendekapitalet blir naggat.

Supportrarna tror inte på de karaktärer som är satta att driva deras klubb längre och helt ärligt har jag svårt att se hur man ska kunna vända den situationen.

Det här skulle vara en säsong när Tyringe kunde ta sig tid att bygga något hållbart för framtiden. Istället ter det sig mer rimligt att riva ner allt till grunden och starta om igen.

Säsongen när det inte skulle kunna bli kris tampas klubben ändå med en dränerande förtroendekris.