MJÖRNBERG: Tydliga brister i galet målkalas

Halmstad besegrade Västervik med 8-5 i en fullständigt galen match där hemmalaget bitvis briljerade, men där bortalaget också visade upp varför de inte räcker till mot de andra topplagen.

Halmstad Hammers besegrade Västervik i en fullständigt galen match med 8-5. För femte gången på lika många försök förlorade Västervik ett möte med en toppkollega ovanför Allettan-strecket och nu börjar det faktiskt synas lite mönster.

I merparten av matcherna som de forna allsvenskarna fallit mot Karlskrona (en gång), Troja-Ljungby (tv gånger) och Halmstad (två gånger) har man spelat hockey i ett lägre tempo och med sämre intensitet än sina motståndare. Skickligheten finns där, men inte den hundraprocentiga offerviljan och framförallt inte noggrannheten.

Laget kan vara hur skickligt som helst på att straffa de lite sämre lagen, det Västervik visat upp så här långt i toppmatcherna räcker helt enkelt inte till för att tillhöra de allra främsta lagen i Hockeyettan. Underliggande statistik och allt sånt där annat lullull som coacher gärna lutar sig mot nu för tiden kan knölas ner i papperskorgen, man måste jobba på inställningen och det måste man göra nu.

Nu mötte man förvisso ett Halmstad Hammers som kom ut med frustande energi och hade maxutdelning när de gick fram till 5-0 redan i den första perioden. Men Västervik var inte tillräckligt påkopplade. De förlorade fifty-fifty-puckarna konstant och var inte vakna nog att ta upp rätt markering i egen zon. Bjuder man motståndarna på alldeles för mycket is kommer det ringa mot ett så pass skickligt lag som Halmstad och slår man bort enkla puckar innanför egen blå blir resultatet detsamma.

Rent krasst, alldeles för många av spelarna som ska vara offensivt bidragande för Västervik tummade alldeles för mycket på noggrannheten. Slarvade alldeles för mycket med puck och blev straffade därefter.

Den första perioden var väldigt mycket sämre än det mesta annat laget presterat i toppmatcherna, men den fungerar som en förstärkning av bilden av vad som inte funkar. På så sätt var kölhalningen man åkte på kanske rent av nyttig. Efter den fanns inga ursäkter längre.

Västervik måste helt enkelt sluta vara sköna och dra på sig blåstället. De hade några minuter i tredje perioden när de faktiskt spelade riktigt bra. När intensiteten fanns i skridskoåkningen och man vågade gå för det på ett helt annat sätt än tidigare i matchen (det fanns ju så att säga inte mycket att förlora). Det visade att kapaciteten finns i laget, men den måste plockas fram mer frekvent.

Efter fem raka förluster mot toppkollegorna går det inte att skylla på någon slump längre. Som matcherna har gestaltat sig är det allt mer tydligt att det nya lagbygget inte befinner sig där de vill vara rent spelmässigt. Här gäller det för Västervik att dra nytta av de läropengar man har fått.

* * *

Hammers gjorde 20 riktigt bra koncentrerade minuter. Den första perioden där laget rann iväg till 5-0 var riktig klass. En härlig kombination av inställning, energi och skicklighet. Det var ett sylvasst hemmalag som gjorde allt av de möjligheter som bjöds och briljerade.

Sen tappade man ödmjukheten och tränaren Jens Berggard har nog både en och fem synpunkter på det slarv som laget visade upp resterande del av matchen. Det var onödigt att över huvud taget släppa in Västervik till att få minsta lilla vittring och framförallt agerandet i egen zon lämnade betydligt mer att önska. Nu hade man sin stora ledning att gå på så särskilt stissigt blev det förstås aldrig, men ur en tränares ögon hade Berggard nog hellre föredragit att laget bara stängt ner matchen. Tagit 5-0 och tackat för aftonen med lite cyniskt tråkspel istället för svängdörrshockey.

Men det sprider entusiasm att se Hammers spela hockey för det ser ut som ett lag som har kul. Jag brukar tjata om Robin Dahse som ju spelar på en nivå över alla andra, men den här kvällen var det många som var med och visade upp sig offensivt. Backen Hannes Lindström gjorde förvisso några svagare ingripanden defensivt men är en gigant i offensiven, Jakub Kanka visade varför han är att betrakta som en joker i laget och nyblivne pappan Victor Gagic gjorde den mesta av den där energin han inte kommer ha om några månader. För att bara nämna några av många bra.

Insatsen som helhet var faktiskt bara så där, men när Halmstad var bra, då var de riktigt bra.