Sophie Johansson om det historiska SM-guldet

I en försmak på söndagens Old School Hockey berättar Sophie Johansson om när Djurgården vann sitt historiska SM-guld. Där stockholmarna besegrade HV71 i finalen.
– Då kände hela laget att vi skulle vinna guld, berättar den tidigare backen.

Redan under Djurgårdens andra säsong i högsta serien, som då bytt namn till SDHL, vann laget SM-guld efter att besegrat HV71 i finalserien. I en intervju till serien OLD SCHOOL HOCKEY, vilken du kan läsa i sin helhet under söndagen, berättar Sophie Johansson om den historiska guldresan.
– Den säsongen var som en berg och dalbana. Vi hade en säsong som gick upp och ner. I december var vi uppe och mötte Luleå och åkte på stordäng, 11-0.
– Hela laget satt på hotellet efter matchen och sa att det här var något vi aldrig ville vara med om igen. Vi tog nya tag. Kom tillbaka efter det och blev lite bättre för varje dag. Där någonstans var vändningen på den säsongen. ”Okej, nu har vi nått botten så nu är det bara att komma uppåt igen”.
– Vi spelade ihop oss otroligt bra. Kom till slutspel där vi först slog ut Leksand och sedan Linköping. Samtidigt slog HV71 ut Luleå i semifinal. När vi fick höra det kände hela laget att vi skulle vinna guld. Jag tror att vi vid den tidpunkten aldrig tidigare hade förlorat mot HV71.
– Det blev en otrolig ”boost” i hela gruppen och alla kände att gör vi det vi kan och ska kommer guldet vara vårt.

Alexandra Cipparone, Lovisa Berndtsson och Hanna Olsson med guldmedaljerna.

Djurgården vann bortamötet med HV71 1-0 och hade då chansen att avgöra finalserien på Stora Mossens ishall i Bromma. Hallen tog 1300 åskådare och det var ”lapp på luckan”.
– Det var väldigt mycket nerver. Innan förstod jag inte riktigt att det var en final och att vi kunde gå därifrån med ett guld. När vi åkte ut på isen förstod vi att det var fullsatt och ett jäkla drag…
– Det kändes i hela gruppen hur taggade alla var på att vi skulle spela hem guldet. Dessutom blev det en väldigt spännande match. Vi ledde med ett mål när Tina (Enström) med 20 sekunder kvar valde att lägga en ”puck out”. Det blev en riktig nagelbitare, säger Sophie Johansson samtidigt som hon spricker upp i ett stort leende innan hon fortsätter:
– Många säger att det var synd att vi inte fick spela på Hovet, men jag tror att det var bra för att spela på Mossen. Vi hade spelat många matcher där innan och gillade isen. Det trycket och stämningen som blev där inne hade inte blivit den samma på Hovet.

Sophie Johansson: “Han var en stor bidragande orsak”

Coach för guldlaget var Jared Cipparone.
– Jared är en väldigt hård tränare, men samtidigt väldigt sympatisk. Han har en förmåga att kunna switcha från kompis till coach, vilket många coacher inte har. Utanför isen tog han en roll. När man sedan kom till Hovet klev han in i tränarrollen.
– Sedan är Jared kanadensare med allt vad det innebär (skratt). Det gäller att lära sig hur en kanadensare fungerar.
– Han var såklart jätteviktig för vårt lag och fick ihop gruppen otroligt bra. Nu vet jag inte hur vi skulle spelat med en annan tränare, men han var en stor bidragande orsak till att vi vann guldet.

Sophie Johansson är inte känd som någon skyttekung, men hade en stor och viktig roll på isen i guldlaget
– Som jag sa tidigare om då jag var yngre, att jag gillar det grisiga spelet, sarg ut och att spela enkelt. Det har alltid varit min roll.
– Jag har alltid tyckt min roll varit rolig, att vara nere, gräva, få ut pucken och se då motståndarna blir frustrerade. Alla lag behöver spelare med den rollen. Som lag kan du inte bara ha finlirarna.

Du är social och verbal, hur var din roll i omklädningsrummet?
– Där skulle jag säga att jag hade en ganska viktig roll. Jag har alltid varit den som peppat, hållit humöret uppe och försökt få ihop oss som en grupp.