Leksingen letar ny klubbadress – utan agent: ”Stor nog att klara det själv”

Det blir ingen fortsättning i Leksand för fysiske forwarden Viktor Mårtensson. Efter klivet upp i SHL står han utan kontrakt inför nästa säsong. Men också utan agent. 27-åringen letar ny klubbadress på egen hand.
– I slutändan handlar det ändå bara om att säga ja eller nej och det känner jag att jag är stor nog att klara av själv. Det är bara att ringa till klubbarna och säga att man vill spela där, säger Mårtensson till hockeysverige.se.

Den tuffe forwarden Viktor Mårtensson kom att göra två säsonger med två helt olika resor i Leksand. Första säsongen var han med och åkte ur SHL och andra säsongen var han med på den osannolika resan som tog Leksand tillbaka till hockeyns finrum. Men efter avancemanget stod det även klart att det inte skulle bli någon fortsättning i Leksand.

När hockeysverige.se får en intervju med Mårtensson blickar han tillbaka på tiden i Leksand som en väldigt speciell upplevelse.
– Det var en lärorik tid och det har varit kul hela tiden att få vara där. Visst var det väldigt tråkigt, eller rättare sagt en hemsk känsla att åka ur. Att jag sedan fick vara med att gå upp och vara med på den resan gjorde att det kändes som att det jämnade ut sig och lite till.

Känner du en stolthet över att du stannade kvar och i och med det fick vara med och ta tillbaka Leksand till SHL?
– Absolut! Verkligen. Jag är väldigt stolt över att fått vara med på den resan. Det var en jäkligt frän och kul upplevelse.

Kunde du tänka dig i höstas när det var som tristast kring Leksand att ni skulle ta klivet upp i SHL redan förra säsongen?
– Känslan var hela tiden att vi egentligen var ett bra lag. Vi förlorade matcher som jag inte själv kunde förstå att vi förlorade. Vi fick bara inte ihop det på något konstigt vis. Laget kändes ändå starkt och vi hade spelare för alla roller som behövs i ett lag, men vi lyckades inte vinna ändå.
– Även fast vi förlorade kände jag hela tiden att vi var ett bra lag, att det kommer lösa sig och att vi kommer börja vinna snart. Samtidigt kunde jag nog inte tro att vi skulle gå upp redan den här säsongen, men att det skulle gå bra för oss och att det skulle lossna trodde jag nog även om vi åkte på många torskar i början.

Hur ser du på vad som hände när ”Perra” Johnsson kom in som ny tränare för gruppen?
– Det blev avslappnat på ett annat sätt. Han kom in och berättade för oss att ”nu ska vi ha kul grabbar” och ”att vi spelar hockey för att det är någonting vi älskar”. Jag tror att vi var lite spända och så vidare innan. När vi fick höra det där så släppte det lite från våra axlar.
– Han gjorde hockeyn roligare och det blev, som sagt var, mer avslappnat. Det kanske ändå inte var så allvarligt och att vi spelade hockey för att det var kul. Den känslan hade vi hela vägen till det att vi gick upp. Vi kände inte att vi måste vinna hela tiden utan att ville vinna.

Mårtensson och Jens Bergenström efter ”Miraklet i Ö-vik”.
Foto: Bildbyrån/Robbin Norgren

SPELADE MED SKADAT KNÄ

Viktor Mårtensson drogs med ett krånglande knä förra säsongen, men med facit i hand tror inte 27-åringen från Borlänge att det påverkade hans utveckling som spelare speciellt mycket.
– Jag missade 20 matcher den här säsongen på grund av att menisken var väldigt trasig. Det syntes inte på röntgen att menisken var så pass trasig. Det var först när man gick in i knäet som man såg att det var så. Först trodde vi att det skulle läka av sig själv, men den enda utvägen var att gå in och plocka ut dom trasiga bitarna.
– Efter två veckor var jag tillbaka på is igen och allt kändes bra. Eftersom jag hade kört rehab, cyklat och hållit igång konditionen kändes det när jag kom tillbaka som det gjort innan jag skadade mig. Det är klart att all träning är värdefull för en idrottsman, men jag tappade nog inte speciellt mycket på den stunden.

Som junior var Viktor Mårtensson en pålitlig poängplockare i Borlänges pojklag. Men som senior har han istället klivit in i rollen som en spelare som gärna spelar på gränsen fysiskt.
– Det där började nog i juniorerna och när jag kom upp i A-laget hos Borlänge Hockey. Fram till U16 gjorde jag mycket mål. När jag sedan skulle kliva upp i juniorerna och efter det i seniorerna var det inte längre lika lätt att göra poäng och lira. Där någon gång klev jag in i den här rollen, att jag gjorde det jag var bäst på så att säga.

Valde du den rollen eller blev du tilldelad den?
– Jag blev tilldelad den. Jag har hållit på mycket med brottning när jag var yngre, upp till det att jag började spela hockey i juniorerna. Det har gjort att jag har jag haft fördelen att kunna hantera situationerna man man och så där.
– Det här utnyttjade tränarna i hockeyn, att jag hållit på med brottningen. Då blev jag tilldelad den rollen.

Kan du idag känna att ditt målskytte hämmats av att du tilldelades den här rollen?
– Jag känner ibland att det hade varit kul om jag hade fått vara med och spela mer hockey. Nu fick jag göra det den här säsongen i Leksand. Inte så att jag gjorde fler mål (tre mål säsongen 2015/16) men jag fick vara med i spelet på ett helt annat sätt än vad jag hade varit tidigare i Hockeyallsvenskan.
– Tidigare har det varit så att jag suttit en del på bänken och bara fått gått in och bara tacklats och smällt på lite då och då. Nu var jag mer mycket mer i spelet den här säsongen och jag försöker faktiskt jobba mig tillbaka sakta men säkert, men jag kommer nog aldrig bli någon riktig målskytt igen.

Vem är den tuffaste spelaren du ställts emot?
– Det är nog Jean-Luc Grand-Pierre eller (Ole-Kristian) Tollefsen kanske.

Mot just Grand-Pierre hade Viktor Mårtensson som då spelade i Västerås en ganska omtalad fight under en match i ABB Arena.
– Det var under första säsongen i Hockeyallsvenskan. Jag ville testa på vad jag stod för. Då var det bara att ge sig på den största så jag visste att jag kunde hantera det där eller åtminstone överleva. Det var en kul upplevelse.

Mårtensson stod upp bra mot den erkänt skicklige före detta NHL-fightern som faktiskt inte fick in någon smäll på Västerås-forwarden.
– Han träffade mig inte en enda gång, men det var nog inte långt ifrån att jag somnade in där. Det var lärorikt för mig. Vi vevade på lite till vi ramlade och sedan bröt domarna.
– Många som har spelat med honom säger att det är en väldigt ödmjuk person vid sidan av isen och den uppfattningen har jag fått också. Han var inte alls den som åkte runt och tjafsade. Han höll inte på med något skit utan han var renhårig. Det var mer att jag åkte fram och frågade honom om vi skulle ta en fight och han sa bara ja.

”DET ÄR TRÅKIGT NÄR MAN FÅR BESKEDET”

Nu blev det alltså ingen fortsättning i Leksand för Mårtensson och anledningen till det lär ha varit att klubben inte ansåg att man behövde hans tjänster i SHL.
– Det var egentligen inte svårare än så. Man ville väl helt enkelt ha plats för någon annan i stället.

Blev du besviken över det beskedet?
– Jo, det blev jag väl. Jag var ju med och gick upp och så vidare. Då är det tråkigt att man inte får vara med där uppe, men samtidigt är det så här det ser ut i hockeyn i dag. Spelare byts ut hit och dit och jag visste när jag gav mig in i leken att det här kunde hända. Det kan hända alla någon gång.
– Det var tråkigt när jag fick beskedet, men då gäller det istället att blicka framåt och tänka att det ska bli kul att se vad som händer nu.

Hur tänker du kring det lag som Leksand ska spela i SHL med nästa säsong?
– Man har en jäkla bra lagsammanhållning och det är riktiga krigare. Jag tror kanske inte att Leksand kommer att hamna i toppen utan jag tror dom kommer ligga lite längre ner i tabellen. Leksand kommer inte behöva kvala utan kommer att vara ett krigarlag i mitten av tabellen någonstans.

Du nämnde att du ser framåt nu, hur går dina tankar kring nästa säsong och vilken klubb du hoppas spela för?
– Jag tränar på hemma här med Borlänge Hockey. Dom har en väldigt bra fystränare så jag känner mig väldigt bra tränad. Jag har pratat med lite lag runt om, men jag vill inte stressa fram någonting. Jag har bollat lite med några klubbar så vi får se om det löser sig snart eller hur det blir.

Vilken nivå pratar vi om då?
– Jag har snackat med någon klubb i Hockeyallsvenskan och någon i SHL. Det är väl också där som jag har siktet inställt. Det är dom två högsta ligorna jag har tittat på och det är också där några lag har visat lite intresse, så jag hoppas att det ska lösa sig.

Har du fått några förfrågningar från utlandsspel?
– Nej, men jag har ingen agent heller. Jag har pratat med klubbarna helt själv och jag har ingen som ringer runt åt mig utomlands. I stället har jag ringt runt på egen känsla till bland annat lite tränare som jag känner.

Ingen agent, hur kommer det sig?
– Jag har haft agent i några år och jag kände under mina första år att det kunde vara bra att ha en agent som har lite koll på läget och kontakter. Nu har jag varit med ett tag och har fått lite kontakter inom hockeyn. I slutändan handlar det ändå bara om att säga ja eller nej och det känner jag att jag är stor nog att klara av själv. Det är bara att ringa till klubbarna och säga att man vill spela där. Om dom är intresserade får dom lägga fram sitt, svårare än så är det inte. 

Om Andreas Appelgren ringer från din tidigare klubb Västerås, skulle du lyssna på honom då?
– Västerås kommer alltid vara intressant för mig. Det är en klubb som ligger nära mitt hjärta så det skulle absolut vara intressant.