Fältherren
Fälth om elitseriens bästa defensiv
Luleå har elitseriens bästa defensiv. Men det är inte bara Jonas Rönnqvists taktiska triumfer som ligger bakom det svårforcerade försvaret, bakom stabiliteten finns även en påtaglig lagmoral.
– Du kan alltid lita på att din kompis där ute på isen ställer upp och backar upp dig till etthundraprocent, alla dagar, alla matcher, säger backen Elias Fälth till hockeysverige.se.
Luleå är inte det lag som får de riktigt stora rubrikerna den här säsongen. Trots det ligger laget trea i Elitserien och är det lag som har släppt in klart minst mål i årets serie, 79 mot tvåan i den ligan, Skellefteå, med 84 mål.
En av förklaringarna till den här staka defensiven är givetvis tränaren Jonas Rönnqvists taktiska upplägg, men en annan stor del av hemligheten är att Luleå har en väldigt bra backuppsättning.
När hockeysverige.se ber en av lagets stabilaste backar i match efter match, Elias Fälth, avslöja nyckeln till Luleås defensiv och varför laget nollade AIK senast vill han inte direkt gå in på allt för många detaljer i spelet.
– (Skratt) Nja, det kanske inte skulle passa speciellt bra om jag går ut och berättar allt för mycket om hur vi ska agera i vårt defensiva spel. Rönnqvist har arbetat fram ett spelsätt under flera år, både här men även tidigare i Almtuna, som fungerar bra.
– Vi spelar tätt och tajt, men det är även ett väldigt energikrävande spel att spela. I grunden går det ut på att ligga rätt i skottlinjen och hela tiden vara nära motståndaren och minimera motståndarnas chanser.
I fjol var Luleå i semifinal, vad har ni utvecklat under den här säsongen som kan lyfta Luleå upp ytterligare en nivå?
– Vi har ett grundspel där vi skapar väldigt mycket chanser. När vi genomför det som vi ska så ger det verkligen laget chansen att ta poäng. Det gäller att börja förvalta dom här chanserna ännu bättre och få ordning på powerplay, som har haltat en del under säsongen. Där har vi ett par grejer som vi måste jobba på att bli bättre på.
– Styrkan i laget är att du alltid vet att alla 22 spelare ger etthundra procent i varje match. Oavsett om vi har en bra eller dålig dag vet du att alla verkligen ger allt. Du kan alltid lita på att din kompis där ute på isen ställer upp och backar upp dig till etthundraprocent, alla dagar, alla matcher. Det här skapar givetvis en enorm trygghet och en skön känsla i gruppen.
Elias, du själv är fostrad i Hanviken och Huddinge, varför spelar du inte i AIK eller Djurgården?
– Jag gjorde faktiskt den mesta av tiden som ungdomsspelare i Hammarby. När jag senare flyttade över till Djurgårdens J20-lag hade dom ett samarbete med Huddinge Hockey. För mig innebar det att jag i stället för att spela juniorhockey i Djurgården kom att spela division 1-hockey ute i Björkängshallen.
Var det aldrig aktuellt att återvända till Djurgården under säsongen för att testa på Elitserien?
– Jag var uppe och tränade ett par gånger med Djurgården, men uppriktigt sagt fattades det en del hos mig då för att vara elitseriemässig.
Säsongen 2008/09 får du lite av ett genombrott i Hockeyallsvenskan under din säsong med Västerås. Varför lossnade det i ditt spel just då?
– Jag vet inte om jag kan hålla med dig om att mitt genombrott kom i Västerås. Jag skulle i stället vilja säga att det kom säsongen därpå i Almtuna.
– I Västerås gick det si så där och jag fick inte heller den speltid som jag behövde. Varför det blev så är inte speciellt väsentligt så här i efterhand.
– I stället vill jag tacka Jonas Rönnqvist och Bert Robertsson för att dom fick bitarna att falla på plats i mitt spel. Dom fick mig att förstå och hur jag ska agera i match efter match och då inte bara i offensiven, utan i stället se helheten i backspelet. Det offensiva spelet var kanske elitseriemässigt redan innan jag fick Jonas och Bert som tränare, men som elitserieback krävdes det mer och jag kan inte se att mitt spel var tillräckligt bra innan säsongen med Almtuna.
Har Jonas Rönnqvist sagt varför han ville ha med dig från Almtuna till Luleå inför fjolårssäsongen?
– Nej, eller rättare sagt kan jag inte sätta fingret på att just att det här var anledningen till att jag fick chansen i Luleå. Han uppskattar antagligen mitt sätt att spela ishockey och därför är jag här uppe i Luleå nu.
I fjol ringde även förbundskapten Pär Mårts och kallade dig till landslagsspel. Hur reagerade du på det beskedet?
– Med att bli chockad, haha…
– Det hade varit lite tissel på morgonträningen i Luleå, men jag trodde inte att det var sant så jag skakade bara av mig ryktena. Jag hade bara spelat 15 elitseriematcher och hade fullt upp med att växa i kostymen som elitseriespelare i Luleå. Jag ville ju bara visa att jag duger i här till att börja med.
– När jag sedan fick reda på att det var sant att jag skulle få den här chansen att spela Karjala Cup var det som en blixt från klarblå himmel. Jag hade inte ens på juniorlandslagslagsnivå spelat mot tjecker och ryssar tidigare. Nu skulle jag göra det med Tre Kronor. Självklart var det väldigt nervöst, men även mycket inspirerande.
Var du nöjd med din debutturnering?
– Första matchen, mot tjeckerna, var jag sjunde back och fick inte spela. Som den vinnarskalle man är blev jag tjurig för att jag inte fick spela. Jag hade dock ett löfte om att jag skulle spela mot ryssarna och Finland.
– Innan den turneringen var det många år sedan jag hade spelat boxplay. Nu fick jag reda på att jag skulle användas i just boxplay. Jag hade turen att komma rätt och fick dessutom till ett par bra ”moves” som gjorde att det fungerade bra ändå och jag är överhuvudtaget ganska nöjd med debuten.
Vem hade du som backkollega i debuten?
– I början var det Daniel Fernholm, men han fick ett skott på foten och tvingades utgå. I stället fick jag då spela med David Petrasek. Båda var lugna och riktigt bra killar att spela tillsammans med.
Har Pär Mårts pratat Tre Kronor med dig under årets säsong?
– Jag har pratat med Pär Mårts och även med Peter Popovic när vi sprungit på varandra i samband med någon match. Fast vi har inte pratat om att jag skulle vara aktuell för Tre Kronor.
I Luleå har du oftast spelat med Topi Jaakola som backkollega. Hur skulle du beskriva honom som backpartner?
– Stabil och som sällan gör några dåliga matcher. I år har han dessutom utvecklat sitt offensiva spel och skapat många bra målchanser. Därför var det extra skönt att ”Toppe” fick göra mål senast mot AIK.
– Vi båda har spelat tillsammans nästan hela säsongen och när vi har mindre lyckade matcher kan vi sätta oss ner och diskutera fram en lösning på problemet. Vi jobbar mycket med eget ansvar i Luleå och då är det viktigt att man kan ha högt till tak och en bra dialog mellan varandra.
I kväll väntar Frölunda. Vad är deras styrka som lag?
– Personligen tycker jag att Frölunda är ett jobbigt lag eftersom man spelar kompakt och inte bjuder på speciellt många målchanser. Dessutom spelar Frölunda oftast väldigt fysiskt och ger aldrig upp matcherna oavsett vad man ligger under med.
– Det brukar bli mycket kriga när Luleå och Frölunda möts, men framför allt är det väldigt roliga matcher att spela.
Kommer era fans kunna fira en Luleåseger runt 21.15 i kväll?
– Det får vi väl hoppas. Våra fans är värda det och vi har alltid som mål att vinna alla matcher. Min känsla inför kvällens match är väldigt positiv och det finns stora chanser att vi tar alla tre poängen.
Kvällens matcher
Elitserien:
Luleå – Frölunda
Hockeyallsvenskan:
Västerås – Örebro
Text: Ronnie Johansson
Den här artikeln handlar om:
