Old School – Thomas Gradin
Från spelare till scout
Thomas Gradin är idag mer känd som talangscout för Vancouver Canucks, än för sin spelarkarriär. En karriär som knappast var något att skämmas över och som bland annat innehöll spel i Canada Cup 1984 – då Sverige för första gången skakade det bästa Kanada kunde uppbringa.
– Det är mitt bästa landslagsminne, säger Gradin.
I den allra första Old School, som hockeysverige.se presenterade sista oktober 2007, fick ni bland andra stifta bekantskap med tidigare MoDo- och AIK-profilen Peter Gradin.
Idag ska ni få träffa Peters NHL-meriterade storebror Thomas Gradin, som kanske är en av de mest spelintelligenta spelare Sverige har fått fram. Som 15-åring så blev Thomas ett av våra första ettårsfall då han lämnade moderklubben Långsele för spel i MoDo.
Du var extremt ung när du debuterade i Långseles A-lag i hockey (14 år). Var det inte tufft rent fysiskt att kliva in så ung i seniorsammanhang i en fysisk sport som ishockey?
– Jo, visst! Det var naturligtvis tufft att spela så ung som jag var med seniorer, men det gick ganska bra ändå.
Var lillebror Peter Gradin en given kamrat när det skulle spelas landbandy hemma på gården i unga år eller växte du i ett sportigt kvarter?
– Det var inte bara Peter och jag som höll på med hockey och fotboll utan det var alltid folk ute och spelade hemma på gården eller på rasterna i skolan. Så visst fanns det mycket sport runt omkring mig när jag växte upp.
När du skulle lämna Långsele för spel i MoDo blev du ett ettårsfall. Varför gick det så långt?
– Det var bestämt från att början att inga pengar skulle betalas mellan föreningarna när jag skulle gå från Långsele till MoDo. Men sedan ändrade sig Långsele hel plötsligt och ville ha betalt, vilket inte MoDo accepterade och det gjorde mig till ettårsfall.
Vad gjorde du hela den vintern?
– Jag spelade pojk- och juniorhockey för MoDo men inte i seriespelet utan bara i så kallade distriktsmatcher.
Säsongen 1972/1973 blev det debut i högsta serien med MoDo, vad minns du bäst från själva debutmatchen?
– Det var i november 1972 mot Djurgården hemma i Kempis. Vi vann med 7-4 och jag gjorde två mål, varav det ena var helt matchavgörande. Tränaren Lennart Höglander hade satt mig i en kedja med landslagsforwarden Håkan Nygren och Håkan Dahllöf.
Du utsågs till JEM:s bästa forward 1974 och fick priset Sveriges bästa junior året därpå. Vad kom de här utmärkelserna att betyda för dig?
– Det var givetvis kul att man uppmärksammades som spelare. Men annars gjorde dom ingen skillnad mot tidigare utan det var bara att fortsätta träna som tidigare om jag skulle få spela.
Gradin tillhör generationen födda 1956, med Ingemar Stenmark, Linda Haglund, Björn Borg, Frank Andersson och så vidare. Men det var även en stark kull hockeyspelare födda samma år. Föruton Thomas Gradin hittar vi Kent Nilsson, Peter ”Pekka” Lindmark, Lars Molin, Göran Lindblom, Jörgen Pettersson, Björn ”Nalle” Johansson, Jan Asplund, Göte Wälitalo, ”Hasse” Edlund, Glenn Johansson, Mats Abrahamsson, Erik Stålnacke, ”Lill-Kenta” Johansson, Åke Andersson, ”Lill-Janne” Eriksson, Anders Håkansson med flera.
Varför tror du det blev en sådan explosion av ishockeystjärnor med just den här generationen?
– Jag har faktiskt ingen aning om varför just en generation kan bli så stor inom idrotten.
Kan du se någon motsvarande stark årskull som kommit fram efter 1956 årskull?
– Det skulle kanske vara 73:orna med Peter Forsberg, Markus Näslund, Magnus Wernblom, Niclas Hävelid med flera.
Trivdes i AIK
Du lämnade MoDo efter fyra säsonger för att flytta till Stockholm, hur kom det sig?
– Det var helt enkelt för mina studier skull. Jag hade kommit in på GIH
Foto: (Arkivbild)
Thomas Gradin – spelare i Vanocuer 1982 – numera scout för klubben. |
(Gymnastik och idrottshögskolan) i Stockholm, så det var bara till att flytta ner.
Varför just AIK? Det fanns även Djurgården och Södertälje att välja på antar jag?
– AIK hade ett mycket bra kamratgäng vid den här tiden och efter en trevlig middag med gänget var valet av klubb klart. Något som jag aldrig har ångrat.
Du hade totalt fem säsonger i AIK, hur trivdes du i föreningen?
– Jag trivdes mycket bra under alla mina år i AIK. Det var väldigt många bra spelare i AIK under de år jag var i klubben tillika många väldigt bra kamrater utanför isen varav flera som jag fortfarande har en bra kontakt med.
Efter VM 1978 valde du spel i NHL för Vancouver Canucks. Vad visste du om spelet i NHL innan du reste över?
– Det jag visste var väl egentligen bara att det skulle vara tufft att spela där borta och att det skulle bli många långa resor till matcherna.
Var det som du hade tänkt dig när du väl var på plats?
– Inte riktigt, spelet i NHL var vid den här tiden inte så utvecklat rent taktiskt som vi var vana med hemifrån Elitserien. Så det blev en viss omställning inledningsvis.
I Vancouver så fick du spela ihop med svenskar som ”Lasse” Lindgren, ”Lasse” Zetterström, Roland Eriksson, ”Peo” Brasar, Patrik Sundström, Anders Eldebrink och ”Lasse” Molin. Vad kom ni svenskar att betyda för deras organisation?
– Jag tror att vi svenskar kom att betyda mycket för Vancouver Canucks. Det märks om inte annat idag då det fortfarande spelar många svenska i Canucks (Alexander Edler, Mattias Öhlund, Daniel Sedin och Henrik Sedin). Vancouver har ett stort förtroende för de svenska spelarna i deras organisation.
Hur stort är ishockeyintresset i staden Vancouver?
– Intresset för hockeyn är stort där, men givetvis inte lika stort som i till exempel Toronto där traditionen från NHL-spel går längre tillbaka i tiden än vad den gör i Vancouver.
Det blev även en säsong i Boston Bruins. Var det av egen vilja du lämnade klubben då?
– Jag var så kallad free agent efter säsongen 85/86 och det betydde mer pengar till spelaren. Det står då fritt att välja mellan de anbud som du fått och det bästa anbudet i mina ögon var det från Boston Bruins så därför avslutade jag spelet i NHL med en säsong där.
Canada Cup 1984 bästa landslagsminnet
Vilken är din mest minnesvärda NHL match?
– Det var nog min NHL-debut som var mot Colorado Rockies.
Du har bara ett VM och två Canada Cup med Tre Kronor. Vilket är ditt bästa landslagsminne?
– Det är Canada Cup-silvret 1984. Leif Boork var förbundskapten och vi tog
Foto:
Thomas Gradin 1980. |
oss till final mot Kanada som hade stjärnor som Wayne Gretzky, Ray Bourque, Mike Bossy, Paul Coffey, Mark Messier, Peter Stastny och Larry Robinson i laget. I den andra finalen låg vi under med 1-5 innan vi gick upp till 5-6 i sista perioden. Men närmare än så kom vi tyvärr aldrig.
Vad betydde Tre Kronor för dig som spelare?
– För mig har det alltid varit stort att ha Tre Kronor tröja på sig!
Sju år efter din sista säsong med AIK (1990) gjorde Thomas Gradin comeback i Elitserien och spelade för Västerås. Hade du abstinens efter ishockey?
– Ha ha
kanske
Det började med att Västerås ville ha mig med som tränare vilket jag tackade nej till. I stället blev det spel med laget i slutet av säsongen då Västerås kvalade för att hålla sig kvar i Elitserien.
Vad hade utvecklats mest under dom här åren du hade uppehåll tycker du?
– Jag tror nog att jag upplevde att farten var den svåraste att brottas med.
Numera scoutar du spelare åt Vancouver Canucks. Vilken av alla dina scoutade spelare är du mest nöjd med att Vancouver tagit in i sin organisation?
– Alla! Haha
Skämt åsido är det svårt att välja ut en enskild spelare men Mattias Öhlund är i alla fall en av dom som jag själv är väldigt nöjd med att ha fått till Vancouvers organisation.
Vem ser du som Sveriges nästa stora stjärna inom ishockeyn?
– Victor Hedman!
När ni är ute och scoutar spelare runt om på turneringar, hur hemlighetsfulla är ni scouter mot varandra om de ”fynd” ni hoppas att hitta?
– Det finns inga hemligheter längre utan de flesta scouter och organisationer i NHL har bra koll på de unga spelarna som kommer fram.
Avslutningsvis Thomas – svåraste frågan – Hur skulle ditt All Star team se ut med spelare du spelat med?
MV Richard Brodeur, Vancouver Canucks
B Ray Bourque, Boston Bruins
B Anders Hagström, MoDo AIK
F Peter Gradin – AIK
F Patrik Sundström Vancouver Canucks
F Cam Neely Boston Bruins
Legenfakta
Thomas Gradin
Född: 1956
Forward
Landskamper: 76 A 51 J
VM 4:a: 1978
Canada cup Silver: 1984
Canada Cup 5:a: 1981
JVM 4:a: 1974
JVM 5:a: 1976
JEM Guld: 1974
JEM Brons: 1975
JEM:s Bästa forward: 1974
Sveriges bästa junior: 1975
Viking Award (Bästa svensk i NHL): 1982
Bor i Täby utanför Stockholm.
Text: Ronnie Johansson
Den här artikeln handlar om: