Old School – Leif Holmqvist

Flest landskamper av alla målvakter

Leif ”Honken” Holmqvist är en av de största målvaktslegenderna i svensk hockeyhistoria. Med sina 202 landskamper, har han gjort flest av alla svenska målvakter. Tacka nej var inte ett alternativ för honom.
– Jag åkte till och med i väg på julafton. Tror du det skulle gå idag, berättar Holmqvist.

I dagens Old School-del ska hockeysverige.se ta er med till Husqvarna och låta er möta Sveriges kanske mest folkkära målvakt, Leif ”Honken” Holmqvist.

”Honken” blev utsedd till världens bästa målvakt 1969 och med 202 A-landskamper är han Sveriges genom tiderna meste landslagsmålvakt. Numera bor Gävlefödde Holmqvist alltså i Småland och han har egentligen aldrig lämnat ishockeyn riktigt utan jobbat vidare inom Sweden Hockey Pool och numera Event House, med profilering av Tre Kronor.

Gävle GIK var den starka klubben i Gävle när du växte upp – varför föll valet för dig på Strömsbro?
– Jag växte upp i Strömsbro och det var så att vi killar därifrån inte ville spela med dom på andra sidan ”Testeboriver” (Testeboån). På den här tiden så var rivaliteten mellan klubbarna i Gävle väldigt stark och Brynäs hade väl inte blivit så stora ännu. Men just rivaliteten sporrade oss unga killar till att bli bra hockeyspelare.

Var det några av barndomskamraterna som kom upp i Strömsbros A-lag?
– Börje ”Molla” Molander och jag umgicks mycket som barn och det var senare jag som tog ner honom till Stockholm och AIK. Vi har alltid haft en fin kontakt och håller fortfarande kontakten vid liv. Han har flyttat hem till Gävle för många år sedan.

Vad minns du av debuten i Strömsbros A-lag?
– Vi mötte Skellefteå och vi vann väl som vanligt haha… jag minns inte så väl själva debuten men jag var väl 16-17 år och det måste ha varit 1958, det är 50 år sedan så…

Följer du hockeyn i Strömsbro något idag?
– Jag pratar med Börje Molander lite grann till och från om hur bra ungdomsverksamhet vår gamla klubb har idag (sex ungdomslag samt hockeyskola). Jag tror också att man fortfarande har ett a-lag men dom spelar väl i division tre om jag minns rätt.

”Wille” Löfqvist tog över efter dig i Strömsbro och liksom dig så blev det Tre Kronor även för honom. Vad är ditt första minne av honom som spelare?
– Han kom upp i a-laget efter mig 1964, så vi tränade väl aldrig ihop i Strömsbro. Men jag kände ”Willes” föräldrar väldigt väl som vi bodde alldeles intill varandra. ”Wille” är en härlig kille som jag har mycket kontakt med fortfarande. Vi talades vid för bara någon vecka sedan. En bra målvakt och en lätt kille att ha och göra med.

Vad kommer förresten smeknamnet ”Honken” i från?
– Det kommer efter min pappa (Erik). Han hade ett åkeri och jag älskade att åka med honom efter skolan och då när vi kom åkande så sa folket i Gävle att där kommer ”Stor-Honken” och ”Lill-Honken” ha ha… Pappa hade fått namnet sedan sin tid som ytter i Brynäs fotbollslag då han ”hankade” sig fram på kanten.

Varför tog du klivet över till AIK?
– Helge Bemer som var värvar bas i AIK ringde mig 1963 eller 1964 och undrade om jag ville vara med i deras satsning. Strömsbro hade inte dom ekonomiska resurserna för att satsa och Brynäs hade börjat satsa hårt i Gävle. Det passade mig bra då att testa på något nytt och AIK:s förstemålvakt Ove Andersson hade just flyttat till IFK Umeå.

Trives i AIK

Hur bemöttes du av killarna i storstaden (AIK) när du kom ner?
– Bra, och jag skulle aldrig ha stannat i AIK i tio år om jag inte hade trivts

Foto: ”Honken” 1969.

så bra där. Det var inte bara jag som kom till AIK vid den här tiden utan även Bert-Ola Nordlander och ”Eje” Lindström hade kommit från Wifsta/Östrands IF.

Fanns det flera klubbar som var intresserade då du lämnade Strömsbro?
– Det var när att det blev Djurgården faktiskt men idag känns det fint att jag valde AIK. Att spela för Brynäs var som ni förstår aldrig aktuellt då klubbarna var som hund och katt på varandra.

Landslagsdebuten?
– Det var säsongen 1962/1963 då jag fortfarande var i Strömsbro. Vi skulle möta Schweiz i en dubbellandskamp. Jag tror Kjell Svensson stod den första matchen och jag den andra. Vi vann båda matcherna men det jag minns bäst från debuten var hur varmt och skönt det var på uterinken i Schweiz och att jag fick sota ögonen för att inte bli bländad av solen.

VM-debuten?
VM 1965 i Tammerfors. Jag fick hoppa in efter en period mot tjeckerna i stället för Kjell Svensson. Jag höll nollan och fick även stå i den sista matchen som var mot Norge. Vi vann visst med 10-0 så det innebar att jag höll nollan i hela VM, haha…

Vid VM 1969 på Hovet blev du utsedd till VM:s bästa målvakt. Var det din spelmässigt bästa VM-turnering?
– Både VM 1969 och 1970 var två fantastiska turneringar och båda gick på gamla Hovet i Stockholm. Vi hade fantastiskt bra lag då och vi slog både tjecker och ryssar. Det man minns ganska väl var den hatstämning som var mellan Sovjet och Tjeckoslovakien efter invasion av Tjeckoslovakien, 1968. Spelmässigt så höll jag nollan två matcher mot tjeckerna och dom hade ett fantastiskt fint lag då med Josef Golonka, Vaclav Nedomansky, Richard Farda, Jan Suschy, bröderna Holik med flera.

Kommer du någonsin att glömma när hela Hovet skandera ”Honken”, ”Honken”?
– När man står där på isen så hör man det bara lite i bakgrunden men före och efter matcherna samt i periodpauserna så kunde man inte undvika att höra det. Det var helt otroligt, något att berätta om för mina barnbarn.

Inga ”nej tack” – ens på julafton

Idag tackar många nej till spel i Tre Kronor av olika anledningar, var det någon gång aktuellt att du skulle tack nej?
– Under mina år tackade jag aldrig nej om jag inte var skadad vill säga. Jag

Foto: ”Honken” 1961.

har alltid sett det som en stor ära att få spela med Tre Kronor. Jag var till och med på två resor till USA med Tre Kronor då vi åkte iväg från Stockholm på självaste julafton och det var ingen som tackade nej till dom resorna. Tror du vi skulle få ihop ett landslag idag om dom skulle åka på julafton?

Första proffssejouren för dig gick till England och spel för London Lions.
– Ja det är riktigt. Det var 1973/1974 som jag Tord Lundström och Ulf Sterner var i Detroit Red Wings Europa organisation. Jag tror vi bodde bortåt 250 nätter på hotell och min fru Lotta var med hela tiden. Jag tror inte vi bäddade eller gjorde frukost en ända dag utan det var ”roomservice” som gällde ha ha…

Hur blev det aktuellt med proffsspel för Indianapolis Racers i WHA?
– Det var Tommie Bergman, han hade en advokat i Detroit Red Wings som ringde mig och frågade om jag var intresserad. Jag var 33-34 år då så det var bara att slå till när chansen kom. Jag fick spela i samma lag som bland andra Pat Stapleton (sonen Mike Stapleton spelade för Leksand 02/03) som gjort 10 säsonger med Chicago Blackhawks.

Var det stor skillnad mellan WHA och Allsvenskan hemma i Sverige?
– Jo visst var det skillnad. Det var mer eller mindre slagsmål varje match och vi målvakter kom inte undan vi heller. Jag och Christer Abris slogs mot varandra vi med ha ha… Han spelade i New England Whalers så vi åkte fram till varandra och låtsades slåss men åkte mest omkring och snackade skit och höll varandra i tröjan. Vi var jättebra kompisar hemifrån Sverige så det blev mycket skratt under ”slagsmålen” mellan oss.

Hur blev det aktuellt med HV 71?
– HV 71 var ett bra division ett-lag men dom tog sig aldrig upp i Elitserien och då ringde Ove Jungåker och frågade om jag ville vara med och spela för HV. Det kändes kul att få prova något nytt även om vi inte gick upp när jag spelade där heller. Men det var två väldigt roliga säsonger och sedan tränade jag Stavanger och Tranås, men tränaryrket var inget för mig.

Du gjorde comeback som 40-åring också.
– Det är riktigt. Min gode vän från Tre Kronor, ”Nicke” Johansson tränade Hanhals då i division ett och dom fick målvaktskris. Då ringde han och frågade om jag kunde hjälpa Hanhals i tio matcher. Men redan efter sex matcher så skadade jag mig också och efter det så har det bara blivit spel i gamla Tre Kronor.

Hur ser ditt liv ut idag?
– Jag bor i Husqvarna och jobbar med event för Tre Kronor tillsammans med min gamla vän Arne Norberg. Jag trivs med att träffa folk och få vara med och se och uppleva ishockey. Det går väl aldrig ur mig, haha…

Av alla spelare som passerat genom Honkens liv, vem har varit den största talangen?
– Ja du… Har ni en aning om hur många stora talanger jag har spelat med att ha ha… Men två jag tänker å direkt är ”Uffe” Sterner och Lars-Göran Nilsson.

Kan vi få slutligen höra ditt All Star team från alla du spelat med?
– Det är nästan en omöjlig uppgift… Men jag vill vara med själv i det laget. Backar får bli Tommie Bergman och Thommy Abrahamsson. Sedan ska vi ha en kedja… ”Uffe”, Tumba, ”Nisse” Nilsson, ”Tordan”, Lars-Göran… Det får bli ”Uffe” Sterner, ”Sura-Pelle” Pettersson och Tord Lundström.

Legendfakta

Leif ”Honken” Holmqvist
Född: 1942
Målvakt
Landskamper: 202 A – 7 B – 6 J
OS 4:a: 1968, 1972
VM-silver: 1967, 1969, 1970
VM-brons: 1965, 1971, 1972, 1975
VM 5:a: 1966
Sveriges bästa junior: 1962
Guldpucken: 1968, 1970
VM:s bästa målvakt: 1969
Sveriges All Star Team: 1965, 1966, 1967, 1968, 1969, 1970, 1971
Klubbar som spelare: Strömsbro IF, AIK, London Lions, Indianapolis Racers, Hanhals IF
Bor i Husqvarna

Text: Jante Abrahamsson