LuleĂ„s Ironman – Old School Hockey Johan Strömwall

Följ HockeySverige pÄ

Google news

I Veckans Old School Hockey möter vi en av LuleÄs allra största profiler i historien. Det rör sig om SM-guldvinnaren frÄn 1996 och VM-silvermedaljören, Johan Strömwall.

Att Johan Strömwall Àr en av LuleÄs största spelare genom alla tider rÄder inga som helst tvivel om. Han debuterade i klubbens A-lag redan 1982 och spelade sin sista match dÀr 1999, alltsÄ 17 Är senare. Han spelade Àven tvÄ VM-turneringar, 1989 och 1990. I den sistnÀmnda turneringen fick han dessutom vara med om att vinna ett VM-silver.

Numera sitter Johan Strömwall i SödertÀljes styrelse och bor i Nykvarn. Det Àr ocksÄ i Nykvarn som vi fÄr chansen att trÀffa denne store LuleÄspelare och göra den hÀr intervjun för Old School Hockey.
– Mina förĂ€ldrar Ă€r Stockholmare, men min pappa lĂ€ste i Göteborg nĂ€r jag föddes, 1964. Sedan flyttade vi ganska omgĂ„ende till Stockholm och efter det till SödertĂ€lje faktiskt. Mellan det att jag var fyra och sju Ă„r bodde jag i SödertĂ€lje. Det hĂ€r var precis dĂ„ Scaniarinken byggdes.- DĂ€r gick jag pĂ„ skridskoskola, men jag spelade Ă€ven mycket landhockey vid den hĂ€r tiden. Men jag spelade aldrig organiserad hockey i SödertĂ€lje.

NÀr flyttade ni till LuleÄ?
– Det hĂ€r var nĂ€r jag skulle börja etta sĂ„ jag kĂ€nner mig som en infödd norrbottning, sĂ€ger Johan Strömwall med ett leende.

Vid den hÀr tiden hade LuleÄ inget lag i elitserien, eller allsvenskan som det hette dÄ.
– Jag bodde inte inne i LuleĂ„ dĂ„ utan tolv kilometer utanför i det som heter Gammelstad. DĂ€r var det basket med Plannja och allt det dĂ€r som gĂ€llde, men i kvarteret dĂ€r jag bodde spelade vi hockey. Det var landhockey, kvarterslag och kvarterslagsserien. NĂ€r jag var nio Ă„r var det faktiskt ”Skuggans” (Stefan Nilsson) pappa, ”Bobban”, en legendar, som frĂ„gade om jag ville komma och spela hockey med IFK LuleĂ„.

IFK LuleÄ hade Àven ett starkt fotbollslag i början av 1970-talet och var ocksÄ upp och vÀnde i allsvenskan en sÀsong. Men nÄgon fotbollsspelare i IFK var aldrig Johan Strömwall.
– Nej, jag spelade bara i Gammelstad. Jag tror att IFK var i allsvenskan det Ă„ret vi flyttade upp, 1971.

DSC_0895

 

Johan Strömwall 002

Johan Strömwall

Hockeyn i LuleÄ lÄg mÄnga Är i gamla Division 2 och kom egentligen ingen vart. Men 1977 började hÀnda saker dÄ klubben efter en sammanslagning mellan tvÄ klubbar bildade Groko Hockey. Groko var ett maskinföretag som gick in som huvudsponsor för hockeyn i LuleÄ. Först 1979 bytte klubben namn till LuleÄ HF.
– Först var det IFK LuleĂ„ och LSK (LuleĂ„ SK). Sedan slog man ihop dom klubbarna. Dom generationerna som sedan kom upp i A-laget var lyckosamma. LSK hade starka Ă„rgĂ„ngar dĂ„ vilket gjorde att vi fick ganska starka juniorlag och sedan A-lag.
– Det började lyfta runt 1980 eller 1981. Spelarna som hade varit med och spelat JSM semifinaler och B-JSM final började komma in i A-laget. DĂ„ var det just en blandning av duktiga killar frĂ„n LSK och IFK.

Det var dĂ„ LuleĂ„ fick börja nosa pĂ„ det hĂ€r med kval och elitserien. Man fick möta Örebro med miljonkedjan och sĂ„ vidare samtidigt som det var mycket intresse pĂ„ lĂ€ktaren.
– Det blev som en successiv uppvĂ€xling. NĂ€r jag ser tillbaka sĂ„ hade jag en vĂ€ldig tur eftersom det hĂ€r passade min utveckling vĂ€ldigt bra. Först spela Division 1 norra och sedan allsvenskan en sĂ€song, men dĂ„ gick vi inte upp. SĂ€songen efter vann vi allsvenskan och spelade kval mot Hammarby och gick upp. DĂ„ var det precis rĂ€tt lĂ€ge för mig att börja spela i elitserien. Jag hade flyt som inte behövde flytta eftersom min hemmaklubb hade utvecklats precis i den takt som passade mig.

Hade du nÄgra förebilder i LuleÄ?
– Vi hade en kanadensare i LuleĂ„ som heter Tom Martin som senare gick till Modo. Han var kanske en förebild för mig. Förebilderna var annars landslagsspelarna och dĂ„ frĂ€mst Börje (Salming) givetvis.

Det LuleÄ lag som Johan Strömwall fÄr A-lagsdebutera i sÀsongen 1982/83 innehÄller en rad starka profiler som Matti Ruisma, Rolf Karlsson, Hasse Norberg med flera. Starka personligheter samtidigt som det var en helt annan hierarki i lagen vid den hÀr tiden.
– Det var en tuff jargong samtidigt som det var mĂ„nga starka vinnarskallar. Matti Ruisma lĂ€rde oss andra mycket eftersom han var en nivĂ„ över oss andra vad det gĂ€ller erfarenhet och spelsinne.
– Han var en viktig person bĂ„de för mig och för laget. Jag var center samtidigt som han var seriens bĂ€sta center i bĂ„de allsvenskan och Division 1.

Var det lÀtt att kliva in i omklÀdningsrummet och bara ta för sig direkt?
– Det var tufft och man fick vara ödmjuk, men jag hade inga problem med det. Det var en ömsesidig respekt pĂ„ nĂ„got vis. Skötte man sig som rookie sĂ„ var det okej.

Coach i det LuleÄ lag som Johan Strömwall kom upp till var tidigare mÄlvakten i Kiruna och Teg, Freddy Lindfors.
– Jag hade Freddy Lindfors i mĂ„nga Ă„r. Han var noggrann, pedagogisk och hade system i spelet. Han betydde mycket.

Han tog upp mÄnga unga spelare till A-laget.
– Ja, men vi hade inte sĂ„ mycket val heller samtidigt som det fanns mĂ„nga bra hockeyspelare i Norrbotten. Vi var ett norrbottenslag med nĂ„gra frĂ„n Kiruna, PiteĂ„, Kalix ocksĂ„ vidare. DĂ„ passade det ocksĂ„ bra med en norrbottnings-trĂ€nare.

SÀsongen 1983/84 tar LuleÄ klivet upp i elitserien efter att han vunnit kvalfinalserien mot Hammarby med 3-0 i matcher. I Hammarby spelade för övrigt Roger Melin som idag Àr trÀnare Ät Johan Strömwalls son Malte Strömwall i AIK.
– Det var mĂ„nga starka viljor i det hĂ€r laget och en stor offervilja. Det var inget lag med ballerinor direkt. Vi kom underifrĂ„n och ingen hade fĂ„tt nĂ„gonting gratis. Det tror jag prĂ€glade hela den hĂ€r gruppen.

Malte Strömwall

Inför sÀsongen 1983/84 ansluter flera starka namn till laget. Bland andra Roger Mikko, Eric StÄlnacke, Kari HeikkilÀ och Hannu Niemi. Det hÀr skulle visa sig vara viktiga och direkt avgörande spelare för
avancemanget.
– Det hĂ€r var inga storstjĂ€rnor nĂ€r dom kom till LuleĂ„ utan smarta vĂ€rvningar. Spelskickliga spelare. Det var en bra Ă„ldersfördelning pĂ„ laget dĂ€r mĂ„nga var i sina bĂ€sta Ă„r och det tror jag var en nyckel till framgĂ„ngen.
– Hela den vĂ„ren i allsvenskan var kul. Vi var en segermaskin. Det var nĂ€stan som att dom vi fĂ„ gĂ„nger förlorade hamnade i chock. Det var liksom ”Vad var det som hĂ€nde?” Vi var vana att vinna och krĂ€vde seger av varandra. Stan var oerhört euforisk efter att vi gĂ„tt upp, men för oss i laget var det mer som att jobbet var gjort. DĂ„ blev det ocksĂ„ en del spĂ€nning och nervositet eftersom vi visste att nĂ€sta sĂ€song skulle vi spela i elitserien. Alla kanske inte skulle rĂ€cka till och hur skulle laget se ut nĂ€sta sĂ€song?

Johan Strömwall var bara 20 Är nÀr LuleÄ gick upp i elitserien och kÀnde ingen direkt press över att snabbt mÄste etablera sig i elitserien.
– Jag funderade inte sĂ„ mycket. Jag tyckte bara att det skulle bli kul att spela i elitserien. Det var en utmaning att platsa i nĂ€sta sĂ€songs gĂ€ng. Det var mitt stora mĂ„l.

Hur jobbade ni den sommaren bÄde mentalt och fysiskt för att bli elitserieklara?
– Jag tycker att vi förberett under flera Ă„r för att komma upp i elitserien och klara av att spela dĂ€r. Vi var fysiskt starka och det fortsatte vi med att vara.

Johan Strömwall 001

Foto: Arkivbild.

Efter sju omgĂ„ngar i elitserien gĂ„r LuleĂ„ överraskande upp i serieledning. Per BĂ€ckman sa efter att hans AIK förlorat mot LuleĂ„ med 1-4 pĂ„ Hovet: ”Det Ă€r ingen nyhet för mig att LuleĂ„ Ă€r Sveriges bĂ€sta lag. Vi spelade den hĂ€r gĂ„ngen lika bra som mot SM-favoriten Björklöven i förra omgĂ„ngen. Och dĂ„ vann vi med 7-2”
– Vi fick en ruggigt bra start. Vi förstod att det skulle komma andra tider ocksĂ„. Det var bara att njuta av det sĂ„ lĂ€nge det varade. Kanske var det en del av dom andra lagen som underskattade vĂ„r nivĂ„, sĂ„ vi fick lite gratis i början.

LuleÄ Àr ÀndÄ starka sett över 36 omgÄngar och slutar pÄ en stark femteplats i tabellen, just utanför slutspelsplats.
– Jag hĂ„ller med dig. Vi missade precis slutspelet, men vi gjorde en hĂ€rlig sĂ€song.

Hur var omstÀllning för dig som hockeyspelare att komma frÄn ettan och Hockeyallsvenskan upp till elitserien?
– Det tog lite tid för mig ocksĂ„ att komma in i det. Jag var reserv första matchen och fick hoppa in nĂ€r en av vĂ„ra centrar, Roffe Karlsson, fick hjĂ€rnskakning. Det var mot SödertĂ€lje borta. Efter det fick jag spela kontinuerligt.

Vad Àr det som gör att ni lyckas med det ganska svÄra konststycket att etablera er i elitserien?
– Vi hade nĂ„gra ingredienser som gjorde oss bra. Vi hade en bra mĂ„lvakt (Mats Blomqvist), vi fick in Tore Öqvist som gjorde massor med mĂ„l och sedan var vi, som sagt var, i rĂ€tt Ă„lder sĂ„ mĂ„nga kunde ta ett utvecklingskliv under sĂ€songen.

Johan Strömwall 003

Johan i LuleÄtröjan.

LuleÄ gÄr till final för första gÄngen i elitserien sÀsongen 1992/93. Trots ledning med 2-0 i matcher och 1-0 med sju minuter kvar i den femte och avgörande finalmatchen förlorar LuleÄ till BrynÀs.
– Det var en sĂ€song dĂ€r vi hade det motigt. PĂ„ nĂ„got sĂ€tt i slutet av sĂ€songen fick vi ihop det. Vi kom sexa i grundserien. Sedan vĂ€xte vi verkligen under slutspelet.
– Det var en bitter finalförlust. Vi ledde sista matchen med 1-0 sĂ„ det var verkligen att falla pĂ„ mĂ„lsnöret. Det kanske Ă€r den bittraste förlusten som jag har varit med om. Vi gör nĂ„gra misstag i egen zon som vi inte borde ha gjort.
– Det rann oss hur hĂ€nderna. Vi hade nĂ€stan greppet om pokalen, sĂ„ det var smĂ€rtsamt


Det var mÄnga i LuleÄ och Norrbotten som sÄg det som nÀstintill klart nÀr ni ledde med 2-0 i matcher, men upplevde ni spelare nÄgra liknande kÀnslor?
– Det vet jag inte. Jag personligen tyckte att det var lite jobbigt och farligt att det stod ”Om LuleĂ„ vinner Ă€r det fest pĂ„ den och den nattklubben”. Det var lite av snacket som gick.
– Jag tror inte att vi spelare tog med oss det ut pĂ„ isen, vi spelade bra och det var hela tiden jĂ€mna matcher.

Osten

Osten, idag sportchef.

Freddy Lindfors lĂ€mnar trĂ€narjobbet i LuleĂ„ efter sĂ€songen och ersĂ€tts av finske Sakari PietilĂ€ tillsammans med klubbikonen Roffe Karlsson. Det slutar i fiasko och en Ă„ttondeplats i tabellen. Det blir bara en sĂ€song för duon i LuleĂ„ innan ordföranden Stig Åkerström meddelar att Lars ”Osten” Bergström, med rötterna pĂ„ Cederns hockeyrink pĂ„ Östermalm i LuleĂ„, skulle ta över som trĂ€nare. Som assistent fick han ”Brocke”, det vill sĂ€ga Thomas BĂ€ckström.
– ”Osten” Ă€r ocksĂ„ en stark personlighet som hatar att förlora. Vi hade ett bra lag som ville vĂ€ldigt mycket. Dessutom fick vi in Jarmo Myllys samtidigt som det var mĂ„nga bitar som föll pĂ„ plats. Vi trĂ€nade bra och hade mĂ„nga i laget som hade högt uppsatta mĂ„l och ville till NHL, Mikael Renberg, Thomas Holmström, Mattias Öhlund och dom hĂ€r killarna hade ju kommit in dĂ„.
– Vi lite Ă€ldre spelare ville verkligen vinna guld. Vi hade fĂ„tt smaka lite grann pĂ„ det dĂ€r och ville tillbaka dit. Vi visste vad som skulle krĂ€vas och alla var beredda att göra jobbet.
– Elitserien var vĂ€ldigt tuff dĂ„ och vi hade ett stort och tufft lag. I serien rullade vi pĂ„ fyra kedjor, men det var mycket tuffare pĂ„ trĂ€ningarna dĂ„ vi spelade tre mot tre och man fickexempelvis möta (Johan) RosĂ©n, Renberg och Öhlund.

myllys

SÀsongen 1995/96 fÄr Johan Strömwall och LuleÄ Àntligen kliva upp som Svenska MÀstare efter att ha besegrat VÀstra Frölunda med 3-1 i matcher.
– Jag tycker att vi var lite bĂ€ttre Ă€n Frölunda pĂ„ dom mesta punkterna. Det fĂ€llde avgörandet. Samtidigt var det lite taktisk kamp mellan Lasse Falk och ”Osten”. Det vart en intressant finalserie, men jag tycker att vi hade bĂ€ttre powerplay och lite bĂ€ttre ledande spelare.

Hur var relationen mellan Lars Falk och Lars ”Osten” Bergström under finalserien?
– Givetvis var dom pĂ„ varandra i media, men det var Ă€ndĂ„ en respekt mellan dom.

Kan du klÀ ord pÄ kÀnslan nÀr slutsignalen gÄr i Frölundaborg och LuleÄ Àr svenska mÀstare för första och hittills enda gÄngen?
– Det var en hĂ€ftig match, mycket folk och tufft, men Ă€ndĂ„ lyckades vi vinna dĂ€r. KĂ€nslan efterĂ„t var lite konstig. Resan hela den sĂ€songen hade varit hĂ€ftig och nu var den plötsligt slut. Det var en tomhet och jag hade lite svĂ„rt att smĂ€lta det dĂ€r.
– NĂ€r vi sedan kom hem till LuleĂ„ förstod vi hur mycket det hĂ€r betydde för mĂ„nga mĂ€nniskor, vilket man tidigare inte reflekterat över.

Om du tittar tillbaka pÄ LuleÄtiden, vilken Àr din bÀsta sÀsong i klubben?
– Det var nĂ„gra av sĂ€songerna pĂ„ 1980-talet dĂ€r jag tycker att jag betydde mest för laget. Sedan skulle jag sĂ€ga vĂ„ren 1989. FrĂ„n att jag i Izvestija-turneringen hittade formen och red pĂ„ det hela vĂ„ren, gjorde mĂ„nga mĂ„l och fick komma med till VM.

bulan Berglund

”Bulan”, idag i BrynĂ€s.

Vilken kedja har du fungerat bÀst i?
– Kanske den dĂ„ vi vann SM-guld. Jag spelade med ”Bulan” (Thomas Berglund) och Robert Nordberg.
– SM-guldĂ„ret spelade alla fyra kedjorna olika stil vilket gjorde oss svĂ„ra att möta. Vi hade en kedja med ”Skuggan” (Stefan Nilsson). Sedan hade vi Jiri Kuceras line men Ă€ven Micke Lindholms line. Den spelade mest ”köttar-hockey”. Vi var inte sĂ„ stora i vĂ„r line, men vi var intensiva och rörde oss jĂ€ttemycket.
– Sedan spelade jag med Hasse Norberg mycket och dessutom spelade jag en sĂ€song med Tore Öqvist. Det var ocksĂ„ kul.

Efter tiden i LuleÄ vÀljer Johan Strömwall att spela för PiteÄ i gamla Division 1.
– I slutet av 1980 och under delar av 90-talet drev jag ett företag som sĂ„lde profilklĂ€der tillsammans med en kompanjon. Jag kĂ€nde att det var dags att satsa pĂ„ det i stĂ€llet. Jag slutade och varvade ner, men kĂ€nde att jag inte var klar med hockeyn och kom sedan tillbaka till LuleĂ„. Jag varvade ner tvĂ„ gĂ„nger, men andra gĂ„ngen Ă„kte jag till Österrike.

Tiden i PiteÄ upplevde Johan Strömwall som nÄgot mycket positivt.
– Det var kul. Jag slappnade av och hade roligare Ă€n vad jag hade haft i LuleĂ„ mot slutet. DĂ„ hade det varit blodigt allvar samtidigt som jag hade mycket att göra med firman och sĂ„ vidare.

SĂ€songen 2000/01 fĂ„r Johan Strömwall chansen att flytta till Österrike och spela för Klagenfurt.
– Det var ”Osten” som var trĂ€nare dĂ€r. Man hade just gjort om ligan sĂ„ man fick ha fĂ€rre utlĂ€nningar. Det blev ett omtag dĂ€r nere och dĂ„ frĂ„gade ”Osten” om jag ville komma dit ner och spela under tvĂ„ sĂ€songer. Det passade bra för mig i livet just dĂ„ att testa nĂ„got annat.

I österrikiska ligan gör Johan Strömwall stor succé. Under tre sÀsonger i klubben spelar han 121 matcher, gör 72 mÄl och totalt 177 poÀng.
– Det var kul att spela hockey dĂ„, sĂ€ger Johan Strömwall med ett leende och fortsĂ€tter:
– Det var annorlunda men roligt. Vid sidan av hockeyn var det vĂ€ldigt annorlunda jĂ€mfört med hur det var att bo i LuleĂ„. Vi trivdes jĂ€ttebra i Österrike och jag har bott dĂ€r flera Ă„r efter det dĂ„ jag varit trĂ€nare dĂ€r nere.

Redan under sin första sĂ€song i klubben fĂ„r han vara med och vinna mĂ€sterskapet i Österrike.
– Det var ungefĂ€r samma sak att vinna i Österrike som det hade varit med LuleĂ„. Det betydde vĂ€ldigt mycket för Klagenfurt ocksĂ„ samtidigt som det ocksĂ„ Ă€r en hockeytokig stad. Skillnaden var att dĂ€r var man bortskĂ€mda eftersom man vunnit mĂ„nga gĂ„nger tidigare.

Johan Strömwall 005

Johan Strömwall fick chansen att spela sin första VM-turnering dĂ„ förbundskaptenen Tommy Sandlin plockade med honom till hemma VM 1989 – ”Going for gold” som slutade i en fjĂ€rdeplats.
– Vi spelade bra under gruppspelet. Sedan fick vi nĂ„gra olyckliga baklĂ€ngesmĂ„l i slutspelsserien som sĂ€nkte oss. Det var mycket press pĂ„ laget, att vi skulle ta guld samtidigt som vi hade ett bra lag med (Börje) Salming hemma, invigningen av Globen och allt det hĂ€r. Det var som upplagt för att det hĂ€r skulle bli guld.
– Nu Ă„kte vi pĂ„ nĂ„gra olyckliga baklĂ€ngesmĂ„l mot Finland och Tjeckien. Sedan var vi helt plötsligt utanför chansen att ta guld. Det var ocksĂ„ tufft.

Upplevde ni mycket press utifrÄn eller var det mest i gruppen som ni satte press pÄ varandra?
– Vi ville naturligtvis sjĂ€lva ocksĂ„, men jag tycker att det var mycket press utifrĂ„n ocksĂ„.

Hur upplevde du att spela med Börje Salming?
– Kul och vi umgicks en hel del. Jag tror att det var en höjdare för alla att han kom hem och spelade.

Tommy Sandlin var coach under VM 1989 och Àven under VM 1990, som vi strax Äterkommer till, hur upplevde du honom som coach?
– Han gjorde det stora jobbet före matcherna, pĂ„ trĂ€ning och med mentala förberedelser. PĂ„ matcherna gjorde han inte sĂ„ mycket förĂ€ndringar. Det Ă€r en helt annan coaching idag jĂ€mfört med den Tommy hade.
– Jag har egentligen bara gott att sĂ€ga om Tommy och han trodde jĂ€mt pĂ„ mig. En sĂ„dan trĂ€nare gillar man som spelare.

Vid VM 1990 i Schweiz Àr Johan Strömwall med och spelar hem ett svenskt silver.
– DĂ€r gör vi en bra turnering. Jag tycker dĂ€remot inte att jag sjĂ€lv hade samma form eller flyt som Ă„ret innan. DĂ€r spelade jag mycket boxplay och fjĂ€rdelinan. Just i fjĂ€rdeliann spelade jag mycket med Mats Sundin faktiskt.
– Det Ă€r smĂ„ marginaler, men vi hade mer flyt helt enkelt 1990 jĂ€mfört med 1989.

Hur högt vÀrdesÀtter du det hÀr VM-silvret?
– Jag tĂ€nker i sĂ„ ofta pĂ„ det, men jag vĂ€rdesĂ€tter det högt. Jag hade gĂ€rna haft ett guld. DĂ„ tĂ€nker jag nĂ€stan oftare pĂ„ Ă„ret efter, 1991, nĂ€r jag fick Ă„ka hem tre dagar innan turneringen började dĂ„ Johan Garpenlöv och Calle Johansson kom hem frĂ„n NHL. DĂ„ blev det guld, sĂ„ att jag fick lĂ€mna smĂ€rtar lite grann.

Var det en stor besvikelse redan före turneringen att du tvingades lÀmna laget?
– Jag tyckte inte att jag spelat speciellt bra förutom sista tvĂ„ matcherna före VM dĂ„ jag började hitta formen. Jag visste att jag var i riskzonen för att bli petad sĂ„ det var inte sĂ„ smĂ€rtsamt just dĂ„. NĂ€r dom sedan tog guld sĂ„ gjorde det ont eftersom det var nĂ„got som jag gĂ€rna hade velat vara med pĂ„.

Det blev bara tvÄ VM-turneringar för Johan Strömwall. SÀsongen 1991/92 spelar han bara tre landskamper (Deutschland Cup), vilket ocksÄ kom att bli hans sista.
– Jag spelade inte tillrĂ€ckligt bra. En lite förklaring till det var att jag fick lite hudproblem och inte kunde trĂ€na lika mycket. Jag fick helt enkelt eksem av hockeyskydden. Det var nĂ„gra Ă„r som jag hade det tufft.
– SĂ„ hĂ€r i efterhand har jag förstĂ„tt att jag inte vilade tillrĂ€ckligt. Jag trĂ€nade mycket samtidigt som vi hade vĂ„rt lilla företag och jag var nog lite för mycket i farten med olika grejer. Det blev en stress och jag kom inte upp i rĂ€tt standard efter det dĂ€r.

Efter karriĂ€ren som spelare slog sig Johan Strömwall pĂ„ en karriĂ€r som trĂ€nare i Österrike och Italien innan han Ă„tervĂ€nde till Sverige för att coacha SödertĂ€lje i Hockeyallsvenskan.
– Jag var först klubbdirektör i LuleĂ„ under tvĂ„ sĂ€songer. Det var en intressant tid att komma in eftersom det var dĂ„ som klubbarna började göras om till bolag. Vi satte igĂ„ng mĂ„nga processer som LuleĂ„ sedan genomförde. OcksĂ„ ett stressigt jobb och knappast ett Ă„tta till fem jobb. Lite Ă€r det samma sak idag eftersom ledningen i klubbarna Ă€r underbemannade. Det Ă€r inte mĂ„nga som har tillrĂ€ckligt mĂ„nga mĂ€nniskor som jobbar med dom olika frĂ„gorna.
– Min fru, som Ă€r frĂ„n Österrike, trivdes inte sĂ€rskilt bra uppe i LuleĂ„. Samtidigt var jag sugen pĂ„ att komma nĂ€rmare hockeyaction igen Ă€ven om det var kul att vara direktör. Det hade nog varit bĂ€ttre med den omvĂ€nda ordningen att första vara trĂ€nare och nu bli klubbdirektör.

Efter tvÄ Är som klubbdirektör i LuleÄ gick flytten till Italien.
– Jag fick ett erbjudande att bli trĂ€nare för Bolzano nere i Italien. DĂ„ tog jag chansen.

Hur var kÀnslan att stÄ nÀra hockeyaction igen?
– Kul, men svĂ„rare Ă€n jag trodde. I Italien Ă€r man dessutom ensam. Du har inte en massa assisterande trĂ€nare eller sĂ„dana som sköter statistik. DĂ€r fick man göra allting sjĂ€lv, men jag trivdes bra i Italien.
– Bolzano var ett fint stĂ€lle att bo pĂ„, men jag gillar nĂ€r det Ă€r ordning och reda och det saknades lite grann dĂ€r. Det var Ă€ven vĂ€ldigt fint att bo i Zell am See och i Villach. Det Ă€r en bra livskvalitĂ© att jobba dĂ€r nere Ă€ven om det Ă€r osĂ€kert.

Var det skönt att inte behöva följa det som stod i media pÄ samma sÀtt som du kanske gör hÀr i Sverige?
– Jag lĂ€rde mig tyska dĂ€r nere sĂ„ visst följde jag det som stod i media. I Villach, som spelade i högsta ligan, ringde bĂ„da lokala tidningarna varje dag. Man ville höra om det var nĂ„got nytt och man skrev olika smĂ„ artiklar. Dom försökte fiska upp grejer och leta skandaler.

Johan Strömwall

Inför sÀsongen 2011/12 presenterade SödertÀlje Johan Strömwall som ny trÀnare i klubben. Ett jobb som han skulle tvingas att lÀmna efter tvÄ och en halv sÀsong.
– Det var Stefan Jonsson som tog mig till SödertĂ€lje, men sedan slutade han. Jag skrev kontrakt med SSK nĂ€r man fortfarande var i SHL, men sedan Ă„kte man ur. Hade jag vetat att det var Hockeyallsvenskan sĂ„ vet jag inte om jag hade Ă„kt hem.
– FrĂ„n österrikiska ligan och ett bra lag dĂ€r sĂ„ sĂ„g jag det som ett perfekt karriĂ€rsteg som hockeytrĂ€nare att komma till SHL. Hockeyallsvenskan var mer ett sidledssteg. Vi var instĂ€llda pĂ„ att flytta hem till Sverige och nĂ€r sedan SödertĂ€lje Ă„kte ur i slutet av april fanns det inte sĂ„ mĂ„nga andra trĂ€narjobb lediga. DĂ„ tĂ€nkte jag att vi kör i alla fall.
– Första sĂ€songen hade vi inte nĂ„got bra lag. Vi hade nĂ€stan inga spelare i maj. MĂ„nga bröt kontraktet och sĂ„ vidare. Första och andra sĂ€songen hade vi Ă€ndĂ„ en riktigt bra verksamhet. Andra sĂ€songen började vi fĂ„ ihop det och dĂ„ kom NHL-killarna hem och spelade. Det blev för mycket fokus pĂ„ NHL-spelarna. Den som spelade mest av dom spelade bara runt 20 matcher av 52.
– Tredje sĂ€songen tycker jag ocksĂ„ att vi hade bra verksamhet, men vi fick en olycklig start med nĂ„gra uddamĂ„lsförluster. DĂ„ lĂ„g vi Ă„tta efter elva omgĂ„ngar. Det var inte vĂ€rst men dĂ„ fick jag gĂ„.

Hur tog du den ”kĂ€ftsmĂ€llen”?
– Man vet som hockeytrĂ€nare att det kan hĂ€nda, men jag tycker inte att jag har fĂ„tt nĂ„gon bra förklaring Ă€nnu. Det Ă€r jag naturligtvis lite bitter pĂ„.

Hur motiverade man det just dÄ?
– Resultat och att man inte lyssnade pĂ„ mig lĂ€ngre. DĂ„ tog Anders Sörensen över och dĂ„ gick det Ă€nnu sĂ€mre. Sedan tog man in Andreas Johansson.

Andreas Johansson.

Andreas Johansson.

– Veckan efter jag fick gĂ„ tog SödertĂ€lje in fyra nya spelare. DĂ„ visar man samtidigt att laget inte Ă€r tillrĂ€ckligt bra och dĂ„ kanske man inte behöver byta trĂ€nare. Jag och Anders Sörensen fungerade bra ihop. Sedan kom Andreas in och gjorde ett bra jobb, men han fick Ă€ven in William Nylander dĂ„, seriens bĂ€sta forward. Det gĂ„r inte att jĂ€mföra eftersom vi hade olika lag alla tre egentligen.

Upplevde du sjÀlv att spelarna inte lyssnade pÄ dig?
– Nej! Jag hade kunnat ta en saklig förklaring varför och det hade kĂ€nts mycket bĂ€ttre, om jag hade gjort ett dĂ„ligt jobb och sĂ„ vidare, men jag fick ingen bra förklaring. Samtidigt Ă€r det sĂ„ att dom som ledde föreningen dĂ„ Ă€r inte kvar heller idag, sĂ„ dom gjorde tydligen inte heller nĂ„got bra jobb.

Men Johan Strömwall har ÄtervÀnt till SödertÀlje SK.
– Jag fick förfrĂ„gan i somras om jag ville sitta i styrelsen som suppleant. Det Ă€r kul att vara med och ha kontakt med hockeyn pĂ„ nĂ„got sĂ€tt.

Hur mycket följer du din som Malte Strömwall i AIK?
– Malte och jag pratar nĂ€stan varje dag. Ärligt talat Ă€r det viktigaste för mig att han mĂ„r bra och har kul. Det spelar inte sĂ„ stor roll i vilken serie han spelar. SjĂ€lvklart Ă€r det trevligt att han spelar i AIK för dĂ„ Ă€r det nĂ€ra att Ă„ka och titta pĂ„ matcherna.

Hur ser Johan Strömwalls liv ut idag?
– Jag Ă€r konsult med nĂ„gra olika uppdrag. Jag hjĂ€lper en fastighetsĂ€gare med affĂ€rsutveckling, marknadsföring och att hitta nya hyresgĂ€ster. Sedan förelĂ€ser jag. Dels i egen regi och dels Ă„t ett Stockholmsföretag som heter Inner.

Lockar det att komma tillbaka som trÀnare?
– Det gör det ibland, faktiskt. Nu har jag distans till det eftersom det snart Ă€r tvĂ„ Ă„r sedan jag slutade med SSK. Vissa grejer skulle jag göra annorlunda och bĂ€ttre, tror jag, nu nĂ€r jag funderat över vad som var bra och mindre bra av det jag gjorde.
– Det skulle vara en utmaning att komma in igen och testa mina idĂ©er, men dĂ„ ska det vara pĂ„ en hög nivĂ„ och med en klubb som vill satsa och har professionell verksamhet.

Cykling blÄtt hav 1

Vid sidan av hockeyn har Johan Strömwall ett annat stort intresse.
– Det hĂ€r med Triathlon fastnade jag för dels för att jag sĂ„g pĂ„ Ironman frĂ„n Hawaii pĂ„ TV och dels för att vi som barmarkstrĂ€ning i LuleĂ„ hade Triathlon. Jag tyckte det var kul.
– NĂ€r jag slutade spela 2003 sĂ„ började jag trĂ€na Triathlon liknande trĂ€ning och 2007 gjorde jag min första tĂ€vling och fick blodad tand.
– Sedan har jag gjort lite TriathlontĂ€vlingar. I fjol höstas var jag med pĂ„ Ironman i Kalmar. Det gick bra


Hur bra?
– Jag var bĂ€ste svensk över 50 Ă„r och kom tvĂ„a i min klass. DĂ€r var det tre platser till Ironman pĂ„ Hawaii sĂ„ jag fick Ă„ka dit och tĂ€vla i oktober.
– Det gick bra dĂ€r ocksĂ„. Grejen Ă€r att komma dit. Sedan handlar det om att genomföra det dĂ„ man vĂ€l Ă€r dĂ€r och insupa alla intryck. DĂ„ tog jag det medvetet lugnt pĂ„ simningen, springningen och cyklingen för att hĂ„lla ihop det och inte bryta. Men jag klarade mig i mĂ„l, avslutar Johan Strömwall med ett leende.

Den hÀr artikeln handlar om:

Dela artikel: