Lindberg – den dubble mästaren: ”Folk grät, det var parader och totalt kaos”

Mästare i både OHL och Memorial Cup. Ex-djurgårdaren Tobias Lindberg hade en säsong han sent ska glömma. Men det var nära att det aldrig blev några mästerskapstitlar och succérubriker. När han anlände till Oshawa utanför Toronto hade han till en början stora problem att finna sig till rätta.
– Socialt var det väldigt tufft. Jag kände att jag gärna skulle vilja åka hem till kompisarna och föräldrarna, berättar Lindberg för hockeysverige.se.

SOLLENTUNA (HOCKEYSVERIGE.SE)
Tobias Lindberg lämnade Djurgården inför säsongen efter att inte fått speciellt mycket speltid i A-laget. I stället valde han på inrådan av den klubb som draftat honom i NHL, Ottawa Senators, att åka över och spela juniorhockey i Kanada. Ny klubbadress blev Oshawa Generals. Där fick han den gångna säsongen vara med om sitt livs upplevelser i en hockeyrink då han fick vara med och vinna både OHL och Memorial Cup.
– Det är svårt att förklara sina känslor när man vunnit eftersom det är få svenskar som förstår hur svårt det är att vinna det vi vann den här säsongen. Jag har hört från killarna där borta att det är en av dom svåraste pokaler att vinna i hela världen. Anledningen till det är att 64 lag slåss om att vinna titeln och du kan bara spela juniorhockey i ungefär fyra säsonger, säger Tobias Lindberg när hockeysverige.se träffar honom vid Rösjöbadet i Sollentuna.
– Det är heller inte ofta man hamnar i ett lag som har chansen att vinna och det var helt overkligt att få göra det med det här laget.

Memorial Cup spelades den här säsongen i Québec City. Därför var det lokala juniorlaget Québec Remparts med svensken Dmytro Timashov i laget representerade i turneringen tillsammans med vinnarna från de tre stora juniorligorna i CHL (Canadian Hockey League). Från WHL kom Kelowna Rockets, från QMJHL Rimouski Océanic och från OHL alltså Oshawa Generals.

Oshawa tog sig obesegrade genom turneringen innan man vann den dramatiska finalen mot Kelowna efter förlängning. Tobias Lindberg hade assist på Anthony Cirellis övertidsmål.
– Det var helt overkligt… helt, helt otroligt. Man ser dom här killarna i laget som försökt vinna den här pokalen under tre, fyra år. Så kommer jag in och vinner den redan efter ett år. Folk grät, det var parader i stan och totalt kaos efter vi hade vunnit.

Hur stort var det här för Oshawa som stad?
– Vi hade, som sagt var, en parad dagen efter att vi kommit hem från Quebec. Då satt vi två och två i pick-up trucks och åkte runt i stan. Det var säkert 25 000 människor ute på gatorna. Dom skrek och grät. Vuxna män kom fram och sa ”Snälla, får jag skaka din hand” och ”Ni ska aldrig någonsin mer behöva betala för mat och dricka här i Oshawa”. Det är visserligen juniorhockey, men dom tar det på fullaste allvar, vilket är häftigt.

Foto: Ronnie Rönnkvist

”KÄNDE ATT JAG GÄRNA VILLE ÅKA HEM”

Oshawa Generals gjorde en fantastisk säsong som lyckades vinna både OHL och Memorial Cup och givetvis är det en nöjd Tobias Lindberg som sammanfattar lagets säsong.
– Innan säsongen sa D.J. (Smith), vår coach, att vi kommer satsa på att vinna allt. Vi började säsongen med ett riktigt bra lag och var också rankade etta i Kanada första tio veckorna. Sedan kom trejd deadline där vi skaffade ytterligare fyra, fem riktigt bra spelare till. Då fattade man att i år skulle vi verkligen försöka vinna.
– Vi fortsatte att tugga på och slutade etta i vår konferens och tvåa i OHL efter ordinarie säsongen. Vi satte poängrekord för Oshawa genom alla tider i grundserien.
– För egen del var det också en riktigt bra säsong med poäng och mål (32 mål och totalt 78 poäng på 67 matcher i grundserien) samtidigt som jag kände att jag blivit både starkare och snabbare. I slutspelet gick vi sedan ihop som ett lag och sa att alla verkligen måste vara på tårna, annars kommer vi inte vinna det här. Sedan tycker jag vi gör ett helt otroligt slutspel och Memorial Cup.

När Tobias Lindberg kom över till Oshawa kändes inte allt helt okej och han hade en ganska lång startsträcka innan han hittade rätt i sin nya miljö.
– Jag lyckades inte ha en perfekt sommarträning eftersom jag skadade ryggen tidigt i augusti. Det innebar att jag egentligen inte hann komma dit i någon bra form. Det var ny rink, nytt spel och det tog säkert 15 matcher innan jag kände att jag visste vad jag skulle göra.
– Det är ändå annorlunda att spela där borta. Speciellt om man har spelat i Sverige hela sitt liv och van med vissa saker som man måste helt ändra på. Vår coach var väldigt hård, men det behövdes för att jag skulle lära mig.

Var det på den nivån att du ville kasta in handduken och återvända till Sverige?
– Det var mest socialt som jag kände att det var väldigt tufft. När jag kom dit kände jag inte en enda person. Jag bodde i en ny familj och språket var inte flytande ännu. Då kände jag att jag gärna skulle vilja åka hem till kompisarna och föräldrarna. Jag ringde mamma och pappa, men det dom sa vara att jag kommer ångra mig om jag åker hem och att det kommer bli bättre när jag lär känna killarna.
– Det tog två, tre månader att verkligen komma in i laget och känna att jag hade kompisar och kunde snacka med folk.

Jag antar att du inte ångrar att du stannade kvar?
– (Skratt) Nej, absolut inte. Det har varit en jätterolig säsong med alla killar i laget som jag blev jättebra kompis med. Det var svårt att lämna dom nu då jag skulle åka hem.

Hur ofta hängde Martin Brodeur nere vid rinken med tanke på att hans son Jeremy Brodeur vaktade kassen i Oshawa?
– Jag såg honom ett par gånger. Det var häftigt att se eftersom han var killen som var på NHL-fodralet. Det var en speciell känsla.

Hur talangfull är Jeremy Brodeur?
– Han är en stor talang och kommer nog ta förstaspaden nästa säsong. Vi hade den här säsongen en jättebra och lite äldre målvakt än Brodeur (Ken Appleby) som hade en fantastisk säsong.
– Jeremy har också en stor potential, men det kan vara svårt att överträffa sin pappa. Förhoppningsvis får han också en god NHL-karriär.

Foto: instagram.com/lindberg7

”VORE EN DRÖM ATT FÅ KONTRAKT MED OTTAWA”

Oshawa, en industristad 45 minuter utanför Toronto, är en hockeyort av rang och givetvis har Tobias Lindberg uppmärksammats medialt, vilket han inte riktigt är van med från Sverige.
– Så här mycket media som det var förra säsongen har jag aldrig någonsin upplevt. Det var intervjuer före och efter varje match i OHL. I slutspelet var vi på TSN:s huvudkanal.
– När vi sedan mötte Connor McDavid och Erie i finalen var det orimligt mycket media. Sedan blev det ännu mer då vi vann Memorial Cup. Man märker att Kanada är helt hockeytokigt. Tillexempel går det inte fem minuter på TV:n utan att du ser McDavids ansikte.  Han är överallt samtidigt som det är hockey överallt också. Intresset är sjuk stort.

Trivdes du med den mediala bevakningen?
– Ja, det gjorde jag. När jag lärde mig språket riktigt bra så tyckte jag att det var kul. I början var det lite jobbigare. Man kanske kom in i en periodpaus och var lite halvirriterad och skulle börja prata engelska. Då var det lite tufft, skrattar Tobias Lindberg.

Tobias Lindberg draftades av Ottawa Senators 2013 och givetvis har organisationen uppmärksammat hans fina spel och poängskörd i OHL. Nu talas det om att man vill skriva kontrakt med honom inom en mycket snar framtid.
– Jag vet ingenting säkert ännu. Man gratulerade mig efter vinsten och sa att jag hade haft en helt fantastisk säsong. Man sa också att man varit lite oroliga för mig efter min förra säsong i Djurgården som även jag tyckte var tuff och där jag inte fick spela så mycket. Nu sa man att jag hade tagit stora steg och att det märktes att jag trivdes på liten rink.
– Självklart vore det en dröm om jag skulle få kontrakt med Ottawa, men jag har fortfarande hört någonting. Nu åker jag över dit till campen första veckan i juli. Förhoppningsvis får jag veta något där.

Har Ottawas lagkapten Erik Karlsson hört av sig?
– Nej, det har han inte. Jag är däremot kompis med Mika (Zibanejad) från Djurgårdsdagarna samtidigt som vi har gemensamma kompisar. Han tog hand om mig bra senast jag var på campen i Ottawa. Visst hälsade jag på Erik och Robin Lehner, men det är inte så att vi känner varandra.

Du hade ingen lyckad säsong i Djurgården, men nu gör du succé i Kanadas juniorliga. Passar ditt sätt att spela hockey bättre i Nordamerika?
– När jag lärde mig att anpassa mig till vissa situationer så tycker jag det. Mitt starkaste kort är min skridskoåkning och den kan man verkligen använda där borta. När du väl kommer ner i anfallszonen är det bara att skjuta.
– När man väl lärt sig att inte passa en gång för mycket, vilket ofta kan hända i Sverige och som jag hade lite problem med, tycker jag att den amerikanska spelstilen passade mig väldigt bra. Vi spelar mycket matcher vilket jag tycker är roligt. Den här säsongen spelade jag närmare 100 matcher jämfört med ungefär 50 som jag spelade förra säsongen.

Varför blev du inte kvar i Djurgården utan valde att åka över till Oshawa?
– Det var mest Ottawa som sa att man förstod att jag var missnöjd men även att dom var missnöjda med min säsong. Nu hade man bra relationer med OHL och då sa man att jag var nära dom och att man kunde kolla på mig regelbundet, mer än när jag spelade i Europa.
– Man sa också att det var bra för mig att visa att jag är tuff en tuff spelare och kan spela nordamerikansk hockey. Om jag var med på det så ville Ottawa se mig i OHL. Då ville jag visa att jag var beredd att göra vad som krävs för att spela i NHL en dag, avslutar Tobias Lindberg.