En vacker karriär är över – och avslutade med Håkan Loob-klass

Igår var en helt vanlig dag i mars här på västkusten. Dagen inledde med snö. Vinden slog mot fönstren som den så ofta gjort den senaste tiden.
Snön regnade till slut bort och dagen gick. Idag när jag vaknade gick solen upp och fick en chans att lysa igenom molnen. Det fick den inte igår.

En som solen också gick upp för idag, men på ett helt annat sätt än för mig, är tjeckiske veteranen och tidigare stjärnspelaren Petr Čajánek.
När solen gick upp i Zlín, en ganska liten stad i storlek med Luleå i östra Tjeckien, vaknade han för första gången på många, många år som icke-hockeyspelare.

Igår förlorade Zlín den sjunde kvartsfinalen mot Brno, småhet derbybatalj lagen emellan. Det är bara en timme mellan städerna, med 0-5. Efter matchen förkunnade Čajánek att karriären är över.
Och då är han bara ändå 39 år.

Ja, det är en anmärkningsvärt låg ålder att lägga ner på när man är tjeckisk hockeyspelare. Speciellt med tanke på att Čajánek fortfarande håller hög inhemsk klass och har varit lagets bästa spelare under säsongen.

I motståndarna Brno håller Petr Ton fortfarande igång. Han är 41. Pavel Patera, 43, spelar fortfarande. Pavel Kolařík, 42, likaså.
Martin Ručinský var en av ligans bästa spelare under säsongen. Han är 44. Jaromír Jágr är 43.
Petr Nedvěd lade av efter förra säsongen vid 42 och Martin Straka gjorde det samma vid 41.
Bara för att nämna några exempel på att man ofta ser just tjecker köra vidare. Nära på in i oändligheten.

Petr Čajánek karriär är ändå vacker. Han har vunnit tre VM med Tjeckien och tagit ett OS-brons. Han fick som relativt gammal göra fyra NHL-säsonger med St. Louis och han har varit och tjänat fina pengar under några år i ryska storklubbar.

Men framförallt har han utöver det varit Zlín trogen. Han är född där och inledde så klart också hockeykarriären där.
Ifjol var han med och lotsade klubben till dess andra mästartitel genom tiderna. Han gjorde det som kapten, slutspelets poängkung och MVP och i ett lag där runt halva truppen kom från staden.

Inte för att jag har några problem med att klubbar värvar in alla sina spelare utifrån: Men det finns något vackert över mästarlag som till såpass stor del består av egna produkter.

Mästartiteln var Čajáneks första med ett klubblag. Han fick det vid 38 års ålder och han fick det på revanschmässigt bästa möjliga sätt.
Man förlorade nämligen finalen året innan mot Plzeň. I en sjunde finalmatch. På hemmaplan.
En match som gav Martin Straka sitt första klubblagstitel vid 40 års ålder och som gjorde att han med gott samvete kunde sluta en säsong senare. Straka hade ju en liknande karriär som Čajánek, bortsett från att han hade en betydligt längre och bättre NHL-karriär. Men det han inte spenderade där spenderade han i Plzeň och slet på många år för att få vinna den där titeln. Som kapten. Och klubbägare. Och sportchef.

Det är väl kanske också därför Čajánek hade så lätt att sluta spela efter den här säsongen. Han missade ju klubbens första mästartitel. Det kom 2004, två år efter att han hade valt att göra NHL-karriär.

Han har 14 säsonger som seniorspelare i Zlín, trots fyra säsonger i NHL och fyra i Ryssland.
Han fick avsluta karriären med att precis nå upp till prick 500 poäng i tjeckiska ligan. Bara en sådan sak.
Det är Håkan Loob-klass det.

Ja, de där 500 poängen alltså. För att avsluta med Håkan Loob-klass fullt ut ska man helst avsluta karriären med att dra en stenhård slashing över på Tomas Holmström-typ i frustration och få matchstraff i sista slutspelsmatchen.

Čajánek var med hela matchen igenom. Trots något förnedrande 0-5 i en match som var över redan inför tredje perioden.
Men man kan inte få allt.