Emmy Alasalmi om klubbytet: "Fan, jag är inte klar"

När Emmy Alasalmi förklarade att hon skulle lämna AIK trodde många att karriären var över. Så blev det inte. Istället blev det en flytt till Linköping.
– Jag kanske har en 30-årskris, skämtar den tidigare landslagsbacken i en stor intervju med hockeysverige.se.

SOLNA (hockeysverige.se)

Efter en säsong med spel i NDHL för Färjestad vände inför säsongen 2023/24 Emmy Alasalmi hem till AIK och SHL. Att säga “hem” är inte att ta i efter att hon spelat över 15 säsonger i klubben och dessutom vunnit ett SM-guld i gulsvarta tröjan. Dessutom vände hon hem till en tjänst som assisterande sportchef. Nu blev återkomsten inte alls vad hon eller laget hoppats på.

AIK degraderades till NDHL och efter säsongen valde 30-åringen från Täby att lämna.
– Mina förväntningar var att jag till exempel skulle få ett bra avslut, men också komma hem och knyta ihop säcken, berättar Emmy Alasalmi då hockeysverige.se träffar henne för en intervju i Mall of Scandinavia bara några hundra meter från Ritorp där hon växt upp som hockeyspelare.
– Efter Färjestad var min känsla att jag närmade mig slutet på karriären och såg andra kapitel i livet som familj eller vad det nu kunde vara. Nu ville jag göra en sista säsong i SDHL.
– Vid sidan av var jag dessutom assisterande sportchef. Jag bollade mycket med Conny Olausson, som var sportchef, vilken approach vi skulle ha, men också hur jag hade det i AIK under storhetstiden, då jag gick på gymnasiet här och hur vi skulle locka spelare att få den utbildningen i AIK.

Hur blev det?
– Den rollen fungerade ändå bra. Jag tycker att vi hade en bra dialog och den tog inte över och påverkade mig som spelare. Det var verkligen utanför isen och omklädningsrummet, många kvällar… Framför allt var det mycket under försäsongen. Under säsongen kunde jag agera mer att bara vara spelare.

Samtidigt som Alasalmi var spelare och assisterande sportchef kombinerade hon det med jobbet på CCM.
– Jag tycker att även det har fungerat bra eftersom CCM och Ritorp bara ligger ett stenkast från varandra. Kanske att det är en kilometer emellan så det är gångavstånd.

AIK:s fiasko - åkte ur SDHL

AIK:s säsong blev ett stort misslyckande och laget rasade ihop och ner i NDHL efter att förlorat kvalet mot Skellefteå.
– Säsongen var inte bra. Jag tyckte ändå på försäsongen att vi hade en spännande trupp. Otroligt många duktiga spelare, men med motgång på motgång på motgång bröts vi ner totalt. Vi hittade inte något sätt att komma ur det, tyvärr.

På vilket sätt kom motgångarna i rad?
– Framför allt tog förlusterna hårt. Även spelsättet och allt annat nytt. Vi var väldigt många nya i laget och flera som var uppflyttade till SDHL från NDHL. Det var tufft.

Hade AIK ett för ungt lag för att spela i SDHL?
– Både ja och nej. Däremot var det många unga som fick en större roll än dom var helt redo att anamma.

Hur ser du på din roll under säsongen?
– Både bra och dålig. Klart att jag ville bidra ännu mer och producera, men jag fick växa mycket på andra plan.

“Jag har svårt att förstå det”

Under säsongen valde AIK att flytta på Conny Olausson till att enbart jobba som sportchef. In tog man i stället Olle Öhrqvist som senast coachade Uppsala. Emmy Alasalmi kunde efter tränarbytet trots allt se en liten förbättring och förändring.
– Olle kom in med ganska mycket glädje, men det var en svår uppgift att lyfta och bygga självförtroende hos ett så sargat lag.
– Klart att det också fanns ljusglimtar. Vi spelade bra, var nära många gånger och det var en hel del uddamålsförluster. Det tog hårt på oss, säger Emmy Alasalmi som ändå tyckte att gruppen jobbade på bra och höll stämningen i laget uppe. Vi hade verkligen jättekul tillsammans. Vi sporrade varandra, tränade bra och gladdes åt varandra när det var landslagsläger och sådana saker. Underbara människor. Så har det alltid varit inom hockeyn, att man får träffa så många härliga människor.

Om du ser till det faktum att AIK varit ledande inom hockeyn till att idag vara i NDHL, hur ser du då på klubbens satsning på SDHL-laget?
– Bra och dåligt där också. Jag vill att klubben ska göra så otroligt mycket mer. Just nu har AIK gått ut med att klubbens ska göra en ombyggnation. Den ska bli väldigt spännande att följa den.
– Klart att jag önskar AIK all lycka för det är ändå på ett sätt klubben i mitt hjärta. Jag har så mycket historia där och följer både hockeyn och fotbollen i AIK.
– I slutändan hamnar allt på den ekonomiska frågan och det har tyvärr blivit tufft för AIK att konkurrera med andra klubbarna.

Du har vunnit SM-guld med AIK och, som du säger, har ett hjärta i klubben, hur är då känslorna då AIK kommande säsong är degraderade till NDHL?
– Jag har fortfarande svårt att förstå det, vilket jag också haft jättelänge. Antagligen var jag i en förnekelse. Vi förlorade 35 av 36 matcher under säsongen, kom till kvalet och förlorade två matcher till. Jag förstod nog aldrig innebörden i allt eftersom vi hela säsongen bara förlorat.
– Det var svårt att få allt att landa. Nu, när det börjar dra i gång och ser att AIK:s märke inte är med utan Skellefteås börjar det landa lite mer. Det är nog ändå inte helt där innan säsongen startat.

Lämnar AIK för Linköping

Nu lämnar alltså Emmy Alasalmi AIK för fortsatt spel i SDHL, men för Linköping.
– Till en början skulle jag lägga av och inte spela något mer. Men så här ville jag ändå inte avsluta min hockeykarriär.
– Sedan är det mycket annat som hänt. Bland annat med en separation i privatlivet under säsongen. Jag fyllde 30 år och kanske har en 30-års kris, skrattar LHC-backen och fortsätter:
– Jag började tänka på ”vem är jag?”. Mycket trygghet försvann. Dessutom hade jag pratat med Sabina (Eriksson) redan under säsongen. Det var när Linköping hade många skador. Då ville hon att jag skulle komma ner dit redan under säsongen.
– Jag visste att det fanns ett intresse och vi pratade igen direkt efter säsongen. Jag sa också att tanken var att jag skulle lägga av, men också att jag har en nyfikenhet så jag var beredd att lyssna. Sabina och jag började prata lite mer samtidigt som andra klubbar började höra av sig. Jag kände då att ”fan, jag är inte klar”. Jag fick en rejäl nytändning.

Du som landslagsspelare kunde väl välja och vraka bland klubbarna, varför föll valet på just Linköping?
– Jag kan inte säga att jag kunde välja lite som jag ville. Många klubbar trodde nog inte att jag skulle fortsätta spela.
– Att det lutade mot Linköping berodde bland annat på närheten till Stockholm. Jag tycker det är skönt att ha nära hem till familj, men även att det blir nära för dom att åka och titta. Linköping är en CCM-klubb. För mig betyder det lite extra då jag jobbar på CCM. Jag tycker också att Linköping gör en väldigt intressant satsning.

Vilka förväntningar ska man ha på laget kommande säsong?
– Det ser väldigt spännande ut med väldigt många nya som kommer in. Den svåra biten blir att få ihop det och alla ska hitta sina roller. Det är något jag tycker ska bli jättespännande. Garanterat bli LHC att räkna med.

Du tar med dig Felicia Levin och Felicia Öhrqvist från AIK…
– Jajamän. Eller det är dom som tar med sig mig (skratt).

Vad hoppas du Levin och Öhrqvist kan tillföra den här gruppen?
– Rutin tror jag nog ändå. Nu har dom haft några säsonger i SDHL och båda hade otroligt mycket speltid förra säsongen.
– Med bra spelare runtomkring sig kan båda blomstra väldigt mycket. Sedan blir det ett stort steg för dom att flytta hemifrån och så vidare. Jag tror det kommer gå jättebra och känns ganska tryggt att ha dom i LHC. Även att få spela med ”Hjalle” (Sara Hjalmarsson) igen.

Jessica Adolfsson stack till HV71, blir det nu du som ska kliva in i hennes skridskor och roll i Linköping?
– Som jag fått det förklarat för mig är det tanken. När jag haft dialogen med tränarna och Sabina delar vi samma bild, att jag sitter på mycket erfarenhet och rutin.
– Jag kanske inte är den spelare som ”shit nu ska jag spela, prestera och göra mål”. På träningarna lägger jag mig gärna i och vill bidra med mina kunskaper. Ser jag mina medspelare växa växer även jag. Gör jag mina medspelare bättre gör jag samtidigt laget bättre.

Du är 30 år, siktar du på en plats i Damkronorna?
– Nej, det skulle jag inte säga. Skulle Uffe (Lundberg) ringa och vi inleder en dialog skulle jag eventuellt öppna upp för det, men det är inget jag strävar efter. Jag ser bara otroligt mycket fram emot att komma till Linköping, spela hockey och tycka det är kul. Och bara vara hockeyspelare. Jag ska verkligen njuta, avslutar Emmy Alasalmi.