Connor McDavid-effekten – ett NHL-lags och en stads uppgång

Hur stor påverkan kan en enskild spelare ha på ett NHL-lag? Jag åkte till Edmonton för att få svaret – och fick det redan på flygplatsen. Här är berättelsen om hur Connor McDavid snabbt klättrade till toppen och gjorde Edmonton Oilers till en NHL-klubb att räkna med igen.

Den här texten publicerades ursprungligen 14 februari 2017.

Att resa i 18 timmar kan vara utmattande för både kropp och själ. När jag landar i Edmonton efter ett par timmars dålig sömn på flyget, är mitt huvud inte där det borde vara. Därför tror jag att jag hallucinerar när jag anländer till bagagebandet och ser ett mycket bekant ansikte rakt framför mig.

”Kan det vara …? Nej … Hur skulle det vara möjligt?” 

Vid det här laget är Connor McDavid förmodligen van vid att bli uttittad, men förmodligen inte av en skäggig svensk med öppen mun och en skeptisk blick i ansiktet. McDavid är tillbaka från en kort semester med sin flickvän på Bahamas och har en huva över huvudet för att försöka dölja sin identitet så gott det går. 

Det hjälper inte särskilt mycket. 

Så snart folk på flygplatsen märker att stadens största kändis är i byggnaden börjar de viska och peka. Några vågar gå fram och be om en selfie eller en autograf. Jag själv undrar bara hur jag kunde vara så ignorant att jag inte ens insåg att jag var på samma flygplan som en av världens bästa hockeyspelare.

Att Connor McDavid är ett av de första ansiktena jag ser i Edmonton kan inte vara mer symboliskt. För att vara ärlig, skulle jag förmodligen inte vara här om det inte vore för honom. Det kan låta drastiskt att påstå att en enda spelare kan göra så stor skillnad för ett hockeylag, men det är precis vad McDavid har gjort för Edmonton Oilers.

“McDavid-effekten” genomsyrar hela Edmonton

Det är ett argument som bekräftas för mig nästa morgon. 

På det mysiga caféet Little Brick, beläget strax utanför centrala Edmonton, där teamet bakom OilersNation.com har sitt huvudkontor, äter jag frukost med Jay Downton och Adam Mandryk. De är två av drivkrafterna bakom Nation Network, företaget som driver OilersNation och flera andra webbplatser som Daily Faceoff och hockeyfights.com. 

När jag frågar dem om ”McDavid-effekten” skrattar Jay:

– Visste du att det är titeln på en bok om Edmonton? Den handlar om hur allt förändrades för hela staden när Oilers vann lotteriet och draftade Connor.

Med ”allt” menar Jay Downton bokstavligen ALLT, inte bara hockeymässigt.

Han hävdar att McDavid var början på ett förändrat sinnestillstånd i hela Edmonton. Inte nog med att Oilers hade det tufft i många år, staden har också tvingats genomleva sin beskärda del av ekonomiska motgångar på grund av sjunkande oljepriser och en svag kanadensisk dollar. Det var, åtminstone, tills en ung hockeyspelare gav staden ett nytt hopp. 

– Det är en sådan sak där alla minns var de var när Oilers vann lotteriet, säger Adam Mandryk och hänvisar till den 18 april 2015 när klubben drog vinstlotten i draftlotteriet och fick möjlighet att välja McDavid.

Jay Downton var hemma hos sina föräldrar när de goda nyheterna kom. 

– Jag bara skrek. Min pappa undrade vad som pågick och jag förklarade för honom att vi hade vunnit lotteriet. Han frågade: ’Åh, kommer Oilers att välja honom?’” 

“McJesus”

Det tog inte lång tid för OilersNation-gänget att ta tillvara på det momentum som deras nya, unga fenomen gav dem. De tryckte en t-shirt med lotterireferensen i form av en gyllene biljett där det stod ”McJesus.” På en dag sålde de 700 t-shirts.

– När vi organiserade vår årliga draftfest, hade vi 400 personer där och vi lyckades samla in 12 000 dollar till välgörenhet. Det var galet, säger Jay Downton. 

Adam blir nästan känslosam när ämnet tas upp. 

– Jag minns att jag sa till en vän att ’Det här förändrar mitt liv. All skit vi har gått igenom de senaste tio åren spelar ingen roll längre’. Så mycket betydde det faktiskt för mig. Det är början på en ny era.
– Jag kan bara gå till mig själv och säga att det finns ett direkt samband mellan hur Oilers presterar och hur lycklig jag är. Du kan kalla det 'Oilers Happiness Index', och jag är säker på att det finns många som känner exakt samma sak.

Edmonton Oilers rika historia har inte alltid skapat de bästa förutsättningarna för framgång. På 1980-talet skämde spelare som Wayne Gretzky, Mark Messier, Jari Kurri och Paul Coffey bort fansen i Albertas provinshuvudstad med en hockeydynasti som är nästan oöverträffad. 

Efter att ha vunnit fem Stanley Cup-titlar på sju säsonger från 1984 till 1990, fick Edmonton smeknamnet ”City of Champions” och satte ribban på en omänskligt hög nivå för framtida lag. Nedgången de senaste åren har gjort att mästerskapsepitetet har förvandlats till ett öknamn med en ironisk klang.

– Den fantastiska historien ger dig något att leva upp till, säger Oscar Klefbom, en av Oilers tre svenskar, när jag träffar honom efter ett morgonpass. 
– Än idag kan du möta människor som säger 'Fan, ni är dåliga. Det var mycket bättre på 80-talet'. Men den typen av känslor gör det roligare om vi kan ta oss till slutspel nu. Det är lagets självklara mål.

Klefboms hyllning: “Han är otrolig”

Med en superstjärna som Connor McDavid i laget ser det verkligen ut som om saker och ting håller på att förändras. När jag frågar Oscar Klefbom hur stor påverkan han tycker att McDavid har haft på Oilers den här säsongen, skakar han nästan på huvudet i misstro: 

– Han är otrolig, säger Karlstadsonen. 
– Han bidrar med något varje kväll. Även om han kanske har en dålig match går han ändå därifrån med två assists och hjälper oss att få en eller två poäng. De andra lagen sätter sina bästa spelare på honom, men han lyckas ändå skapa tid och utrymme för sig själv och sina kedjekamrater. För backarna i det här laget är det otroligt värdefullt att kunna träna mot en sådan spelare också. Att bara försöka matcha hans snabbhet och tävla med någon som honom dagligen är väldigt hjälpsamt.

Innan den här säsongen blev Connor McDavid den yngsta kaptenen i NHL:s historia. Trots att han är den yngsta spelaren i omklädningsrummet, med endast cirka 100 NHL-matcher under bältet, har han redan förtjänat respekt bland sina lagkamrater. 

– Han går ut på isen och sätter tonen med sitt spel. Han gör alltid de enkla sakerna först och gör dem rätt så att vi har en bra grund för vårt spel. Han är fortfarande så ung att man inte kan förvänta sig att han ska skrika på en kille som Milan Lucic. Det skulle vara lite extremt. Men han är en mycket bra ledare på sitt eget sätt. 

Att Connor McDavid kom till staden, och den framgång som följt, har också gjort Edmonton till en mer attraktiv plats för andra spelare. Oilers brukade vara ett lag som hade problem att locka till sig free agents och ibland till och med svårt att behålla sina egna stjärnor. 

Adam använder exempel som Chris Pronger – eller ”He who shall not be named”, vilket är vad han faktiskt kallar honom – som bad om att bli bortbytt, eller Michael Nylander och Dany Heatley, som båda tackade nej till möjligheten att spela för Oilers vid olika tillfällen.

Sommarens prestigefyllda värvning av Milan Lucic visar att tiderna har förändrats.

– Jag minns när Lucic besökte staden precis innan han blev en free agent och någon fotograferade honom på flygplatsen iklädd en McDavid-tröja. Jag trodde först att någon hade photoshoppat bilden, men det visade sig vara äkta och det säger en hel del om hur det har förändrats, säger Jay. 
– Tidigare har det pratats mycket skit om att den här staden är för kall för att locka någon, men det är inte vad det handlar om. Killar vill vinna och det är det de tittar på när de väljer sina lag. Titta bara på Detroit Red Wings och de lag de ställde på isen när de var som bäst, trots att staden var i riktigt dåligt skick. Nu när Connor är här, skapar han lite av samma mentalitet. Spelare vill komma hit, spela med honom och vinna.

Connor McDavid lyfter den lokala ekonomin

Men precis som hockey anses ha lyft stadens invånares allmänna stämning, har det också haft en positiv inverkan på ekonomin. Jay och Adam säger att turismen också har fått ett uppsving. Allt fler människor kommer till Edmonton för att se hockey, och det är inte bara kanadensare. Även européer blir mer lockade att flyga hit för att få chansen att se McDavid och Oilers i aktion.

Om du är anpassningsbar kan du ta dig från Stockholm till Edmonton på drygt tio timmar. Ett kort stopp på Island är allt som krävs. 

– De började flyga hit för tre eller fyra år sedan och det är helt klart det bästa alternativet när man vill åka hit eller åka hem. Det är det enda sättet vi flyger nuförtiden. Väldigt enkelt, säger Anton Lander, som har tillhört Oilers sedan han blev draftad 2009 och har spelat med laget sedan 2011.

McDavid och Oilers är inte den enda anledningen till att Edmonton mår bra just nu. Den helt nya arenan, Rogers Place, i stadens centrum har också mycket med det att göra. Arenan, som kostade 650 miljoner kanadensiska dollar att färdigställa, ser ut som ett enormt rymdskepp från Star Trek som har landat mitt i staden. Det är utan tvekan den mest imponerande hockeybyggnad jag har satt fot i. Den rymmer 18 641 åskådare, och när jag fick en rundtur i arenan, blir jag slagen av hur bra sikt det är, oavsett var man befinner sig. 

Spelarna kan inte heller klaga.

– Jag sticker ut hakan och säger att vi har det bästa omklädningsrummet i NHL, säger Lander stolt. 
– Allt är fantastiskt. Nu har du inte sett gymmet eller loungen, men det är något utöver det vanliga. Det är otroligt roligt att ha dessa förutsättningar. Du kan inte klaga på att du inte har verktygen för att utvecklas. Denna anläggning har allt du behöver, från egen kock, kök och så vidare. Det är otroligt.

Rogers Place - “ett rymdskepp” i centrala Edmonton

Rogers Place ligger i en del av centrala Edmonton som tidigare var på dekis – en plats man vanligtvis undvek under sena kvällar och nätter. Under en promenad till arenan berättar Adam Mandryk några skräckhistorier om hur området brukade vara. Bland annat fanns det en busstation där före detta fångar släpptes av när de frigavs från fängelset. Barerna i området blev till nästen för kriminella. Idag är samma område en byggarbetsplats. Precis bredvid Rogers Place byggs nya hotell och bostadshus, medan de gamla förfallna byggnaderna som inte har rivits renoveras, uppdateras och förvandlas till trendiga barer och butiker. Tidpunkten kunde inte ha varit bättre.

– Under en femårsperiod kommer de att bygga byggnader för cirka fyra miljarder dollar här. Det har skapat många jobb som har skyddat oss nu när oljepriserna, som är så viktiga för oss, har sjunkit. Du kan jämföra det med Calgary, som har haft det mycket tuffare av samma anledning, förklarar Adam.

Innan rundturen i centrala Edmonton var över tar Jay och Adam mig till en stor replika av Stanley Cup, som ligger precis bredvid den stora sportbutiken United Cycle, strax söder om floden som delar staden i två. Trofén, som har de flesta av vinnarlagens spelarnamn ingraverade, glänser vackert i vintersolen. Jag retar mina värdar lite genom att säga att "det är hit ni kommer för att minnas hur det kändes att vinna något." 

Jay skrattar: 

– Ge laget några år så tror jag att vi kan vinna igen, säger han. 

Adam är också hoppfull. 

– 2019 eller 2020, det är då jag tror att vi kan kämpa om det igen. Det känns faktiskt realistiskt. 

Vem kunde tro att en Edmonton Oilers-fan skulle utropa det för ett par år sedan?

Det råder inte längre något tvivel hos mig om att självförtroendet har återvänt till "City of Champions." 

Ett självförtroende som bär nummer 97 på ryggen.

TV: McDavids höjdpunkter i Stanley Cup-slutspelet