Familjen Silfverberg snackar uppväxt och minnen

GÄVLE (HOCKEYSVERIGE.SE)

Brynäs är klubben där många av klubbens tidigare storspelares söner har tagit vid. Bland annat har Mikael Lindholms son Elias haft stora framgångar i Brynäs liksom Anders Bäckströms son Nicklas, Per-Johan Jonassons son Jonas, Pär Djoos son Christian, Mats Kilströms son Lukas, Ove Molins son Emil och så vidare.

Jag har säkert glömt någon nu, men den familj hockeysverige.se åkte för att träffa på Gavlerinken i Gävle har jag inte glömt, familjen Silfverberg. Vi fick en pratstund med Anaheims NHL-stjärna, Jakob Silfverberg och hans pappa Jan-Erik Silfverberg, svensk mästare med Brynäs 1972, 1976, 1977 och 1980. Vid lunchbordet i restaurangen där Wille Löfqvist rumsterat under så många år sitter även Joakim Silfverberg, bror till Jakob och som så sent som ifjol spelade med Valbo i tvåan.

Även om vi förknippar familjen Silfverberg starkt med Gävle så var det i Hofors pappa Jan-Erik började spela hockey.
– Det var så länge sedan jag flyttade från Hofors och jag börjar bli så gammal så minnet börjar bli dåligt, skrattar Jan-Erik Silfverberg och fortsätter:
– Jag var bara 18 år då och frågan var om jag skulle flytta själv eller om föräldrarna skulle flytta med till Gävle. Förmodligen var jag inte mer självständig än att dom bestämde sig för att flytta med. Det var ju bra för Brynäs eftersom man då fick min bror Conny på köpet.
– Det som var lite kul och som man kan prata om så här efteråt är att det var fler klubbar som var intresserade. Bland annat Timrå och Mora. Det självklara valet för mig var naturligtvis ändå Brynäs.

Det var inga direkt övergångspengar som ramlade mer i Jan-Erik Silfverbergs ficka 1971 då han lämnade Hofors IK för Brynäs IF.
– Jag fick faktiskt en folkvagn 1200, 65:a så jag skulle kunna ta mig till och från träningarna. Det var en gul ny lackad och jag minns att den kostade femtusen kronor. Den var före detta krockskadad förmodligen. När jag skulle hämta ut bilen var jag tvungen att betala en registreringsavgift. Den var på femton kronor, vilket jag inte hade, men det bjöd tillslut bilfirman på.

Conny Silfverberg är sex år yngre än Jan-Erik och spelade i Brynäs mellan åren 1976 och 1989.
– Farsgubben var tränare för C-pojkarna i Hofors. A-laget i Hofors spelade i näst högsta serien vid den här tiden och jag spelade där från det jag var femton år kan man väl säga. Conny spelade längre ner i regionerna eftersom han är sex år yngre än jag och där var farsgubben tränare.

Hur stor var hockeyn i Hofors vid den här tiden?
– Vi hade femhundra åskådare på matcherna i Folkparkens ute rink. Det var som Djurgårdarna, Björn Palmqvist tror jag att det var, sa när dom skulle dit och spela kval – fan, växer det björkar i ishallen?

Du spelade i Brynäs från 1971 till 1982, vilket är ditt starkaste minne som spelare från dom åren?
– Det var nog första SM-guldet (1972). Ganska jämt skägg med det guldet skulle jag säga första träningen med Brynäs som nybliven 18-åring är.
– Vi skulle träna i Hemlingby- berget och vi bytte om i gamla bastun där. Jag kom dit i min Folkvagn 1200, 65:a och kliver in i omklädningsrummet. Jag var ganska sen och där satt dom allihop. När jag tittade mig runt omkring för att hitta en ledig plats så satt Tord Lundström där, Lars-Göran Nilsson, Stefan ”Lill-Prosten” Karlsson, Hans ”Virus” Lindberg och så vidare. Jag minns att jag tänkte att här sitter ju hela landslaget. Just den här känslan jag hade då att här skulle jag ta plats är ett starkt minne som jag alltid har haft med mig. Det gick ändå bra och jag blev ordinarie redan första året.

Jakob sajnar en Anaheim-tröja.

Jakob, hur mycket påverkade pappa ditt val av hockey?
– Jag vet egentligen inte. Jag är den yngsta av oss tre brorsor och alla vi har spelat hockey plus då att jag har en syrra. Jag spelade fotboll ganska länge, men lade av med det är jag var fjorton eller femton år på grund av att jag fick problem med knäna av någon konstig anledning.
– Det har alltid varit landhockey på gatan och framförallt har jag och Joakim alltid spelat tillsammans.
Joakim:
– Stämmer, vi har spelat tillsammans under hela uppväxten.
Jakob:
– Jag fick alltid spela med dom som var ett år äldre så att det inte skulle bli så mycket skjutsa för farsan och morsan. Man kan väl säga att det har blivit naturligt med hockeyn eftersom jag gjort som brorsorna gjorde.

Joakim, har ni haft pappa som tränare också?
– Nej, vi hade pappa som lagledare under två år. Jag tror att det var i U15 eller U16.

Jakob, om du tänker tillbaka på din första träning eller match, vad är det första du kommer att tänka på då?
– Jag vet inte om jag har något jättestarkt minne från det jag var mindre. I alla fall måste det ha varit på Brynäsvallen som jag började spela.
– Det jag kommer att tänka på är när vi spelade i Karlstad. Då var jag lite äldre, men vi förlorade mot Spånga med 14-1. Oscar Möller och några till riktiga stjärnor var med i Spånga då. Jag gjorde målet och du Joakim passade, skrattar Jakob Silfverberg och fortsätter:
– Jag kommer än idag hur målet gick till eftersom det var nästan exakt som mitt första elitseriemål. Du (Joakim) hade pucken och åkte ner nedanför tekningscirkeln. Du åkte ner till kortlinjen och passade in pucken till mig i slottet och jag sköt in den direkt i nät.

Det var inte bara Jakob Silfverberg som kom fram från samma generation i Brynäs utan även bland andra Calle Järnkrok, Simon Bertilsson, Anton Rödin, Jacob Markström, Joacim Eriksson och så vidare.
– Jag vet inte varför just vi blev så bra. Brynäs gjorde en riktig elitsatsning och man fick en heltidsanställd tränare, berättar Jakob Silfverberg.
– Två tränare som brinner för det och som skapade bra träningar så vi hade lika bra träningar på sommaren som på vintern, att vi fick en bra fys på sommaren och är bra kvalité även vintertid. Man satsade redan tidigt då på heltidsanställda tränare redan på J18. Vi hade bland andra Lars ”Lillis” Lövblom och Peter Svensson. ”Lillis” jobbar fortfarande kvar i Brynäs.

Umgicks det här gänget mycket utanför planen också och genom det skapade en stark sammanhållning?
Jakob Silfverberg:
– Jag personligen har alltid varit sådan att jag inte umgåtts så mycket med grabbarna i laget vid sidan av. Det har varit mer att man umgåtts i hallen. Vid sidan av har det mer varit barndomskompisar från området som jag umgåtts med.
– Jag vet att Calle, Bertilsson och några till umgås än idag mer eller mindre hela dagarna. Dom är riktigt tajta på så sätt.

Jan-Erik, april 2012, hur gick dina tankar när din son, Jakob, lyfte bucklan mot taket efter att Brynäs vunnit sitt senaste SM-guld.
– Jag satt här nedanför restaurangen. Andreas, min son som bor i Australien, hade åkt hem hit för att se slutspelet så alla var här. När det var avgjort kom det in en massa brickor med Champagne. Jag tog en liten slurk, men sedan åkte jag hem för då var det klart liksom. Det var party för dom flesta, men jag var så jävla slut så jag åkte hem.
– Det var mycket känslor. Bara det här med straffen i match fyra som du, Jakob, skulle sätta. Den kunde lika gärna tagit i stolpen och in. Då tänkte jag att ska det här bli det bestående minnet från när vi förlorade guldet.
– Nu kände jag i stället att det här är fantastiskt, det är kändes som att det inte var sant helt enkelt. Det var som en dröm.

Jan-Erik Silfverberg lyfte SM-bucklan som lagkapten för Brynäs 1980 och 2012 alltså Jakob Silfverberg, även han som kapten. Månne första gången en far och son lyft SM-bucklan som lagkapten för en och samma klubb?
– Jasså, är det så, kul. Det kände jag inte till, säger Jakob Silfverberg med leende.

Jan-Erik, hur minns du själv guldresan 1980? Jan-Erik
– Att vi gick till slutspel med ett nödrop i sista omgången. Den femte och avgörande finalmatchen mot Frölunda spelades på Johanneshov. Den var lite speciell och framförallt var det ingen bra match. Jag minns ju Lars-Erik Esbjörs felpass till ”Stigge” (Stig Salming) som sköt något skitskott som gick in.
– Guldet var lite överraskande och vi tyckte själva att vi inte hade ett riktigt bra lag. Vi lyckades ändå vinna.
– ”Tigern” Johansson var tränare och fick kulturpris det året. Han skulle hålla något tacktal vilket aldrig varit hans starka sida. Men han fick ur sig – Jag gjorde guld av gråsten… (skratt)

Jakob Silfverberg avgjorde SM-finalen 2012. Efter säsongen valde han att lämna Brynäs och Sverige för spel i NHL med Ottawa. Under sin första säsong i NHL svarade han för 10 mål och totalt 19 poäng på 48 matcher. Inför förra säsongen trejdades han till Anaheim där han svarade för 10 mål och totalt 23 poäng på 52 matcher.
– Rent hockeymässigt är det svårt att jämföra NHL och spel i elitserien. Det går lite fortare där borta i och med att det är lite tajtare och mindre rinkar. Du får mycket mindre tid på dig i allt det du gör. Det går mycket snabbare hela tiden. I NHL är det inte så mycket att man vänder hem och sedan kommer med alla fem i anfallen, utan det är mer pang, pang, pang och sedan ska pucken vara i mål.
– Gävle har jag alltid tyckt vara en stor stad. Det tyckte jag nog fortfarande då jag var i Ottawa. Även om Ottawa är lite större än Gävle. När man sedan dunkar in på ”LAX” Flygplatsen i Los Angeles), jag hade inte varit där tidigare eftersom det första året i Ottawa var ett lockout år så spelade vi aldrig på den sidan, fick man en annan uppfattning. I L A (Los Angeles) var det sex och sjufiliga motorvägar. Det får Gävle att kännas ganska litet ändå.
– Anaheim är ett underbart ställe att bo på. Klimatet är ett stort plus. Det är sommar året runt. Vi har fullsatt på nästa alla matcher hela säsongen och arena tar ändå 17 500 åskådare. Vi har riktigt bra med fans även om vi är i Kalifornien.

Hur bor ni i Anaheim?
– Själva hallen ligger i staden Anaheim, men det är väl ingen i laget som egentligen bor där. Dom flesta i laget bor vid något som heter Newport Beach. Man bor 10 minuter stranden, ungefär 20 minuter från Anaheim och hallen.
– Vi bor i radhus som ser exakt likadana ut. Det finns tre pooler som tillhör området och tennisplaner och lite sådant. Jag trivs väldigt bra där.

Joakim:
– Det var inte så länge sedan vi var över och hälsade på, det var under slutspelet. Det var riktigt kul måste jag säga.

Jan-Erik, som ordförande i Brynäs, vad är visionen hos klubben närmsta åren?
– Att vara topp fyra. Det är nummer ett. Vi ska nå dit genom att ha ett bra lag och en bra organisation, så det är jäkligt enkelt ha ha…