Han drömmer om att ta Mora tillbaka till finrummet

MORA (HOCKEYSVERIGE.SE)

April 2004, Mora tar äntligen steget upp till elitserien. Mannen bakom lagbygget då hette Janne Simons. Legendarisk ledare i klubben sedan många år tillbaka. Idag heter klubbens starke man Peter Hermodsson. En man med, precis som Simons, stort hjärta för Mora IK.
– Den dagen Mora gick upp? Den minns jag mycket väl eftersom min fru blev chockad. Jag bodde i Skåne då och vi hade ett gäng kompisar hemma på middag. Då började några kompisar skicka sms där det stod att vi var på väg upp till elitserien, berättar Peter Hermodsson för hockeysverige.se när vi träffar honom i FM Mattsson Arena för en pratstund.
Hermodsson fortsätter:
– Jag sprang fram och tillbaka till TV:n, men Moras match var inte huvudmatchen utan det var Leksand mot Skellefteå som gick på TV. Jag sprang ifrån middagen med våra gäster som inte var något hockeyintresserade. Min fru sa- Vad håller du på med? Det är stort, du förstår inte det här svarade jag.
– Jag minns så väl när det var klart och jag kom upp till våra gäster. Tårarna rann eftersom det var så känsligt. Vi var kanske 13-14 killkompisar från Mora som bodde i Malmö och runt om i Skåne vid den här tiden. Vi bestämde att vi skulle fira det här. Så jag lämnade våra vänner under vilda protester från min fru. Hon förstod ingenting, men jag hittade en gammal Hasse Hansson tröja som jag drog på mig. Sedan var vi ute och firade hela natten. Min fru förstod ett bra tag efteråt hur stort det här vad.

Hur var din relation till Mora IK innan du började jobba i föreningen?
– Jag var ett ”rå-fans” när jag var liten och var till och med på bortaresor. Dessutom har jag suttit i hallen och sätt FM Mattsson Cup, Aspelin Cup och så vidare. Jag var helt enkelt en supersupporter.
– Det blev lite för mycket misslyckanden och tillslut tröttnade man ur. Vi var alltid så nära på 1970-talet och även någon gång på 1980-talet. När jag bodde i Skåne under 26 år kom ofta Mora ner och mötte Malmö, Rögle eller Troja. Då åkte vi alltid dit och tittade, men vi var aldrig riktigt heta att gå upp. Jag har ändå följt Mora stenhårt.

Trots ett stort hjärta för Mora IK ser inte Peter Hermodsson några problem i att ta, från hans utsatta position, beslut med hjärnan mer än hjärtat. Många beslut som dessutom varit rejält obekväma att ta.
– Jag jobbar utifrån fakta när jag tar beslut och tänker hela tiden på vad som är bäst för klubben. Jag styr inte klubben med känslor och jag har tagit många tuffa beslut under den här resan.

Är det inte svårt att sortera upp det här med vad som är känslor och vad som är det mest praktiska?
– Nej, jag tycker inte att det är svårt. Däremot kan det vara svårt för dom som drabbas av besluten eller folk i bygden. Man har svårt att förstå varför man tar bort vissa människor som i bygden framställs som legendarer eller vad det nu kan vara.
– Jag märker att många funderar över en del beslut, vad fan gör han egentligen, om ni förstår vad jag menar? Hur man kan ta bort någon som varit i klubben under många år och som folk utifrån tycker är fantastisk medan jag kanske tycker inte håller måttet.
– Jag tycker inte att det är svårt, men konsekvensen av tuffa beslut kräver mycket förklaring. Många undrar vad jag håller på med, men dom ser inte alltid hela bilden. Det kanske kan vara baksidan av det här jobbet många gånger.

Hur ofta tänker du på hur Mora ska hitta tillbaka till SHL?
– Varje dag. Det är en del av mitt uppdrag. Sedan måste vi också vara realistiska. Jag tror att vi budgetmässigt ligger på elfte eller tolfte plats i Hockeyallsvenskan. Hur det än är, det är därför vi går till jobbet, för vi har drömmen att gå till SHL. Det är ju vad som är triggen.
– Man måste ändå vara realistisk och inse att det är ett väldigt tufft mål att lyckas med för Mora IK. Sedan finns det andra ingredienser som är charmiga och på sikt kan hjälpa oss, att vi blir bättre på ungdom och juniorsidan. Få fram flera egna produkter.
– Vi har fått fram några bra backar senaste åren som har gått vidare, men jag hade önskat att vi varje år lyckades som Skellefteå där fyra, fem spelare kommer upp underifrån och som dessutom är riktigt bra och inte utfyllnadsspelare.

Ni har haft problem med kontinuiteten bland spelarna i truppen, hur ska ni hitta den?
– Det håller jag med dig om och där har vi varit dåliga. Det finns inte bara ett svar på den frågan, men jag tror att en av anledningarna till att vi inte haft kontinuiteten är att vi inte kunnat fylla på underifrån på det sättet som vi önskat.
– Dom spelarna vi velat behålla har vi inte alla gånger kunnat behålla av ekonomiska skäl oftast. Du blir hela tiden av med topparna samtidigt som det inte kommer någonting underifrån. Då blir det stor omsättning.
– Det här är jättesvårt, men från förra året har vi fått behålla kärnan. Det är faktiskt första gången sedan jag tog vid och det känns jättebra. I Hockeyallsvenskan är det svårt att få kontinuitet. Till och med våra egna produkter, som exempelvis Daniel Viksten, vill vidare och prova vingarna. Han gick till Malmö. Även om han har ett stort Mora-hjärta så känner Daniel att han måste få utvecklas vidare som människa. Det finns för övrigt flera exempel på det.

Lukas Bengtsson

Med tanke på det, hur viktigt var det att få behålla Lukas Bengtsson?
– Det var jätteviktigt för oss så klart. Jag tror också att det var bra för Lukas att få ha ett år där han kan känna att han får dominera.

Det här måste väl ändå ge bra signaler ner i leden?
– Absolut, men det är en utmaning. Jag tror att första året visste nog inte Patric Wener hur bra den här ligan var. Det var en hel del nyförvärv här som kanske inte höll måtten.
– Första året hade vi för stor spelaromsättning på grund av, tycker jag, bland annat dålig scouting. Plus då att Anze Kopitar och Bobby Ryan kom hit vilket gjorde att vi var tvungna att skicka spelare. I fjol var inte ambitionen att vi skulle ha en så stor spelaromsättning. I stället fick vi ett år som var helt otroroligt…, Hermodsson skakar på huvudet och fortsätter:
– Vi hade sjutton hjärnskakningar och dessutom fem frakturer av ett allvarligare slag. Då blir det en stor spelaromsättning mot vår vilja. Vi har en ganska tunn spelartrupp när vi går in på hösten och ifjol fick vi byta nästan hela laget på grund av skador. Hade vi haft en bättre ekonomi hade vi kanske kunnat behålla fem eller sex extraspelare redan från början. Nu blev det i stället att vi exempelvis saknade tre forwards. Då fick vi ringa runt till SHL-klubbarna för att fråga om vi fick låna spelare.
– Visst, det har varit för stor spelaromsättning och det är jag så klart huvudansvarig för.

Mora har satsat på ett oprövat kort på tränarsidan. Det handlar om 29-åriga Jeremy Colliton som hoppade in redan förra säsongen då han själv skadat sig och inte kunde spela längre samtidigt som Patric Wener valde att kliva åtsidan då kombinationen som sportchef och tränarjobbet inte fungerade optimalt.
– Jag tror att Colliton föddes lillgammal faktiskt, skrattar Hermodsson och fortsätter:
– Jag känner mig nästan yngre än honom när vi pratar med varandra. När han går in i ett rum för att prata då lyssnar alla. Så var det från dag ett då han kom hit. Redan som spelare såg man när han ställde sig upp i rummet, när han pratar lyssnar man aktivt. När han fick sin skada hade vi många samtal om livet i allmänhet, om Mora, bygden, träningar och ledarskap.
– Det känns som att han varit med under många år och har det här naturligt i sig. Han är en naturlig ledare som inte behöver göra sig till samtidigt som han är analytisk, lyssnar och inte jobbar så mycket med känslor. Han får med sig killarna så det var inget svårt val för oss.

Klev Patric Wener åt sidan självmant?
– Ja, det kan man väl säga, eller självmant och självmant. Det hade gått lite i stå och vi hade fem raka förluster. Styrelsen ville ha till en förändring och vi tappade folk på läktarna.
– Patric gjorde ett bra jobb och han jobbade stenhårt, men ibland är det bara så att någonting måste göras. Han hade dessutom det inte lätt med att dom här skadorna. Det blev svårt för honom att ta sig ur det här. Men han var delaktig i beslutet eftersom han var både sportchef och headcoach då.
– Vi ville ha en ny röst, en nystart i säsongen. Det blev lite väl mycket ursäkter med skador, även spelarna själva började ta skadorna som ursäkter för sin egen prestation. Vi hade nästan mer folk i fikarummet än i omklädningsrummet ett tag. Jag tror att den här förändringen blev naturligt för alla och med facit i hand så blev det också rätt.

Trots att det finns möjlighet för fyra lag att ta sig upp till SHL kommande säsong menar Peter Hermodsson att Mora inte satsar extra mycket på att gå upp just den här säsongen.
– Nej, det gör vi inte. Vi i Mora IK kommer att satsa extra om sponsorerna inte satsar extra. Vi har faktiskt sänkt vår spelabudget från 8.2 till 7.5 miljoner. Då räknar vi inklusive sociala avgifter. Det har att göra med att vi haft några bråkiga år bakom oss. Vi kan inte komma med ett minusresultat.
– Vi har startat ett projekt som heter stjärnspelaren där privatpersoner och företag kan gå in och stödja oss utöver sin vanliga sponsring. Genom det har vi värvat Brett Palin. Vi hoppas att i höst även värva en center till, men då vill det till att företagarna ställer upp på det.
– För att kunna ha ett så bra lag som möjligt i år har vi skrivit många 7 (månader) + 1 (år) kontrakt. Vi har fått många spelare att gå med på det, allt för att vi ska kunna ha ett bra lag.

Peter Hermodsson

Kan du på ett kortfattat sätt sammanfatta hur ekonomin i Mora IK mår idag?
– Den är betydligt bättre idag än vad den har varit under senaste två åren, men det är fortfarande så att vi har en del att bevisa. I år måste vi hamna på ett plusresultat så det gäller att hålla i kostnaderna och hoppas att det går bra för loket, det vill säga A-laget, så att publiken kommer.
– Det är en skör tråd, plus eller minus, för en klubb som Mora. Vi behöver publikintäkterna och dom är svåra att prognosera. Gör vi ett bra år och är med där uppe så har vi också möjligheten att göra ett plusresultat.
– Vi kommer inte att värva spelare utöver den budget vi har för att vara med och kriga.

Mora IK var också mycket nära konkurs under förra säsongen?
– Om vi inte hade fått arenan såld, ja. Vi var en timme ifrån att skicka in papperna till bolagsverket eftersom vi behövde lägga tjugo miljoner i arenan. Dom pengarna hade vi inte och det fanns ingen kreditgivare som var villiga att låna ut ytterligare så mycket pengar. Vi hade redan 35 miljoner i lån på arenan.
– Då köpte kommunen tillbaka arenan, men det var under förutsättning att jag lyckades nå ett ackord med kreditgivarna. Där var det förhandlingar intill den sista minuten med den sista banken som till sist gav med sig och gav oss ett tioprocentigt ackord.
– Idag har Mora IK inga skulder och inga lån alls, men vi var, som sagt var, en timme ifrån att skicka in papperna på grund av arenan. Åren innan hade vi fått pumpa in från klubbens sponsorpengar ett par miljoner varje år för att klistra och lappa. Kommunen har snart lagt tjugo ”millar” sedan man tog över arenan. Det syns inte utan det är på styrsystem, ventilation och sådana saker. Infrastrukturen i arenan skulle man kunna säga som vi behöver för att kunna spela hockey.

Varför behöver Mora ett lag i SHL?
– Vi har historiken och kulturen. Jag tycker att det är charmen med hockeyn i Sverige, att småorterna kan vara med och tävla i SHL. Det här alla vurmar för, att det bara ska vara lag från storstäderna, tycker jag tar död på svensk hockey.
– Charmen med hockeyn i Sverige bygger på drömmen för mindre bygderna att kunna gå upp i SHL . Samtidigt är Mora en bra plantskola och vi har visat innan under fyra år då vi spelade i elitserien att vi gör det bra.