Landslagssatsar och pluggar på anrika Yale

Hockeysverige.se har träffat framtidstjejen Hanna Åström, som utöver att spela hockey pluggar på anrika Yales universitet i New Haven och i en lång intervju tar hon med oss i livet på skolan och om sina framtidsdrömmar inom hockeyn.
– Skolan grundades redan 1701, så det är riktigt gamla byggnaderna. Det känns ungefär som man Hogwarts och man känner sig som att man är som Harry Potter, säger Hanna Åström.

MÖRBY (HOCKEYSVERIGE.SE)
Hanna Åström, 21, är en av svensk damhockeys mest lovande spelare. I år har hon fått chansen på trainingcampen med Damkronorna under Leffe Boork och Olof Östlunds ledning. Men den SDE- fostrade forwarden har valt att i stället för att plugga och spela i Sverige tacka ja till att gå på Yale University i USA och spela hockey för Yale Bulldogs.
– Skolan har alltid varit väldigt viktig för mig. Jag började i skolan i Tyskland faktiskt eftersom vår familj bodde i närheten av München, 1996 flyttade vi dit. Jag gick ettan och halva tvåan där borta. Efter det flyttade vi tillbaka till Stockholm och då satte mamma och pappa mig i tyska skolan. Då var det väldigt mycket disciplin och mycket fokus på själva skolan. Jag pluggade alltid mer än alla andra i laget och var hela tiden väldigt mån om att få bra betyg, berättar Hanna Åström när hockeysverige.se träffar henne på ett fik i ett av många köpcentra norr Stockholm.

Hanna Åström

– När jag sedan började närma mig slutet av skoltiden började jag tänka en del på vart jag ville plugga. Jag ville ju gå på en bra skola och visste att om jag skulle plugga i Sverige skulle jag inte hinna med hockeyn. Då hade jag lite tur eftersom jag var och spelade JVM 2010. Han som är coach på Yale var coach på Harvard då och dessutom svensk, Joakim Flygh. Han var där och kollade på turneringen. När jag kom hem från JVM hörde han av sig om jag ville följa med honom till Yale. Det säger man ju inte nej till.
– Då var jag tvungen att skriva motsvarade svenska högskoleproven. Så det var ganska mycket jobb med dom, men jag klarade proven och fick åka över.

Var det ett full scholarship på Yale University?
– Nej, dom har faktiskt inte det där. Det finns sju Ivy League-skolor och dom har kommit överens om att inte ge full scholarship till atleter utan bara akademiska. Man brukar säga att scholorshippet är att komma in eftersom det är lite lättare för oss atleter att komma in.

Hur minns du första dagarna på skolan?
– (Skratt) Det var lite stressigt samtidigt som det var ganska många nya intryck. Det enklaste var nog att lära känna tjejerna i laget eftersom dom är så öppna. Amerikaner är överhuvudtaget öppnare på ett annat sätt. När man vet att man ska umgås med dom tjejerna närmsta fyra åren blir det som en ny familj.
– Första året var vi tre svenskar så jag umgicks ganska mycket med dom. Dom spelade inte hockey utan gick bara på skolan. Det var ändå en trygghet att ha några svenskar där.

Skolmiljön som är kring Yale University påminner mycket om en känd film enligt Åström.
– Jag tror det är lite olika miljöer från skola till skola. På min skola är idrotten inte det viktigaste och det märks att just det är skolarbetet som tar överhand. Om man tittar på skolorna uppe i exempelvis Minnesota så är hockeyn väldigt stor.
– I min skola kretsar kring skolarbetet och man sitter ofta i biblioteket, eller rättare sagt varje dag sitter man där. Ändå märker man att lärarna tar hänsyn till att vi spelar hockey. När vi spelar matcher missar vi ofta både torsdag och fredagen i skolan vilket lärarna förstår. Det är ganska skönt att lärarna har just den förståelsen.
– Skolan grundades redan 1701, så det är riktigt gamla byggnaderna. Det känns ungefär som man Hogwarts och man känner sig som att man är som Harry Potter, skrattar Hanna Åström

Hanna Åström

Vad pluggar du?
– Psykologi och jag tycker att det är superkul. I början tänkte jag plugga ekonomi. Jag tog några kurser men tyckte att det var hemskt tråkigt och tänkte att det här kan jag bara inte plugga. Istället läste jag en introduktionskurs i psykologi och då vart jag fast direkt.

Vilken liga spelar ni i?
– I USA finns det division 1 och division 3. Det finns ingen division 2, jag vet inte varför. Vi är i division 1. Det är olika ligor i USA och vår heter ECAC. Det är på östkusten och lirar mot alla Ivy League-skolor och några skolor utanför också.
– Sedan är det ett konstigt system där man spelar mot lag som inte alls är i serien. Vi kan exempelvis möta Minnesota, men vi kan inte räkna in dom poängen till slutspelet utan bara för rankingen i USA. Det är lite förvirrande och jag förstår inte riktigt det där, ha ha…

Hur skulle Yale Bulldogs klara sig i Riksserien tror du?
– Jag tror att vi hade klarat oss väldigt bra. Om vi hade spelat på en liten rink ska jag väl tillägga eftersom det är en ganska stor skillnad.
– Jag tycker att det är mycket högre fart där borta. Det går fortare, du måste ta beslut snabbare och man går mycket rakare mot mål. Däremot är det mindre fysiskt där borta. Många spelare är ganska korta, eller små helt enkelt, men väldigt bra med klubban och bra speluppfattning.

Hur har du som spelare utvecklats under åren i USA?
– Just det här med att vara snabbare i spelet. Att veta vad man ska göra med pucken redan innan man får den och att spela enklare. Det är ofta så att man bara chippar ut pucken i sargen för man vet att någon kommer och plockar upp den.
– Sedan är det mycket taktikträning så man vet att om pucken åker dit åker den spelaren dit och så vidare. Det är ganska skönt att veta det. Dessutom har vi också mycket videogenomgångar.

Trots att Hanna Åström bor i USA har hon bra koll på sin gamla klubb SDE.
– Jag var faktiskt hemma här i Sverige när dom spelade kvalet så jag var och tittade på det. Då hade vi ”spring breake” och jag passade på att åka hem till kalla Sverige. Dessutom brukar jag träna med SDE när jag är hemma. Dom är alltid väldigt snälla och låter mig vara med på alla träningar.

Hanna Åström har kopplingar till Örnsköldsvik och kommer just därifrån när vi ses för intervjun, men att spela för Modo i framtiden är inget som hon tänkt på eller reflekterar över ännu.
– Jag bodde bara i Örnsköldsvik två år när jag var liten och efter det bodde vi i Piteå och sedan i Tyskland. Jag är bara där uppe på somrarna och då är det ingen som spelar hockey där.
– Jag älskar ”Ö-vik” och jag älskar att vara där. Nu kanske jag inte utesluter spel i Modo, men jag tror att när jag kommer hem till Sverige igen så väljer jag nog ett Stockholmslag. Jag känner ändå att jag har rötterna här i Stockholm.

Hanna Åström

Under sommaren har Åström fått prova på landslags- camperna under Leif Boorks ledning, något som hon har upplevt som något nytt och roligt.
– Det var en väldigt intressant upplevelse. Dom vill verkligen att man ska pressa sig till sin maxgräns och verkligen vill se hur man klarar sig under dom förutsättningarna. Man tror inte att man ska klara det själv och det känns som man nästan håller på att dö där ute på isen.
– Man känner sig väldigt stark efteråt i alla fall, eller kanske inte direkt efteråt för då sov jag bara, skrattar Åström.
– I alla fall är det skönt att man känner att man klarar det. Dom här camperna har varit lite längre förut. Nu var det ändå bara under fyra dagar och väldigt intensivt.

Blev ni väckta mitt i natten för att ge er ut på promenad?
– Jag var med andra delen av veckan. Det var dom som var med första delen som fick gå ut och gå. Jag ska inte säga att det var värre för oss, men trodde hela tiden att vi  också skulle få göra det eftersom vi hört om det. Vi kom dit när första gruppen åkte hem och dom var helt slut allihop. Vi var livrädda och vaknade minst fem gånger varje natt och trodde att någon skulle komma och knacka på. När sedan klockan blev kvart över fem förstod vi att ingen skulle komma utan vi kunde sova vidare till klockan sju.

Hur tänker du kring landslagsspel när du kommer att spela i USA?
– I år hade vi en tjej från Schweiz, Phoebe Stanz, i mitt lag och som var med under OS. Hon gjorde 2-2 målet mot Sverige i bronsmatchen. Jag var inte så glad på henne då, ha ha…
– Vi spelar i samma femma och hon har klarat av att åka hem till Schweiz och spela under hela året. Det funkar med skolan så länge man gör skolarbetet.

Vad har Leif Boork sagt det?
– Det är finnkampen nu i slutet av augusti vilket är precis när skolan börjar. Då frågade man om det var okej för mig, om jag blir uttagen, att jag kan missa första dagarna i skolan. Det är helt upp till mig om jag vill göra det eller inte. Det är inte så att dom pushar mig till att hoppa av en vecka från skolan för att spela i landslaget.

Lockar VM på hemmaplan?
– Helt klart. Det skulle vara otroligt att få vara med. Jag har aldrig spelat VM med Damkronorna förut utan bara Junior-VM. Det är ett av mina bästa hockeyminnen och då tog vi brons.
– Bara att få representera Sverige i ett VM är en otrolig ära. Att dessutom få göra det på hemmaplan vore extra speciellt. Sedan vet jag att alla i laget siktar på VM-guld. Det är ganska jobbigt att hela tiden veta att USA och Kanada är bättre än oss trots att vi tränar ungefär lika mycket.
– Jag tycker ändå att vi har en chans att vinna guld på hemmaplan och då är det klart att man vill vara med och göra det.

I Kanada uppmärksammades OS-finalen stort, var det även stort intresse kring den i USA?
– Ja, det var otroligt mycket uppmärksamhet kring damhockeyn i OS även i USA. Det var en del tjejer i mitt lag som kände folk både i USA:s och Kanadas landslag.
– Jag tror att både Kanada och USA:s landslagstjejer tar ledigt ett helt år från college för att resa runt och träna med laget. Det kanske är en anledning till att dom är bättre än oss i Sverige under turneringar. Dom möttes ju flera gånger under året inför fullsatta arenor vilket visar att damhockeyn är väldigt stort.

Hur jobbar du i sommar för att bli ännu starkare och bättre inför nästa säsong?
– Vi har ett fys-program som vi fått av vår coach där borta och som innehåller träning sex gånger i veckan. Det är egentligen kul att bara få hålla igång samtidigt som man hela tiden vill bli starkare.
– I början av sommaren tränade jag med SDE på is, annars har jag mest tränat själv. Ibland har jag tränat med några andra från SDE som går på college och som kommer hem på somrarna. Dom spelar i det som heter division 3. Det är Oliva Nyström, Johanna Eidensten och Anna Tude.

Varför ska fler tjejer åka över till USA för att plugga och spela hockey?
 – Jag tror att det är en väldigt bra möjlighet att kombinera skola och ishockey. Det går inte i Sverige att både skaffa sig en bra utbildning och spela hockey på en hög nivå. Jag tycker även att nivån på hockeyn där borta är högre. Vi spelar mot kanadensiska landslagsspelare även i vår serie vilket är väldigt kul.
– Sedan är det en väldigt roligt upplevelse att få vara där i fyra år och laget blir som en stor familj när man bor och är med dom hela tiden. Jag skulle säga att alla borde prova på det någon gång. Man kan ju åka hem om man inte tycker det är kul, avslutar Hanna Åström med ett leende.