De svenska OS-pionjärerna

Berättelsen om Sveriges första OS-lag

Ishockey och sommar-OS är inga gemensamma nämnare, men när Sverige för första gången skickade ett hockeylandslag på en olympiad var det faktiskt under ett sommar-OS. Här är berättelsen om svensk ishockeys första OS-deltagande i Antwerpen 1920.

I dag börjar OS, men inte med ishockey på programmet. Självklart inte eftersom det är sommarolympiaden. Sedan spelen 1924 i franska Chamonix har ishockeyn varit en av de deltagande idrotterna i vinterolympiaden.

Från början tillhörde dock ishockeyn sommarspelen. Då talar vi alltså om 1920 och spelen som gick av stapeln i Antwerpen i Belgien. Svenska serien i ishockey, som i dag går under namnet elitserien, hade ännu inte startat upp.

Det började med att Svenska fotbollsförbundets Anton Johansson satt med en vän och drog upp planer på Dramatenterassen i Stockholm när Torsten Tegnér, ”TT” kallad, kom förbi och slog sig ner.

Tegnér har berättat att vännen bredvid var Raoul Le Mat, en gråsprängd filmdirektör. Tillsammans bestämde de sig för att skicka de bästa bandypojkarna i Stockholm och Uppsala för att representera Sverige i OS i ishockey.

Sagt och gjort, Anton Johansson trollade fram lite pengar till utrustning via fotbollsförbundet men även av miljonären Isaac Westergren från Gävle. Ishockeyn låg vid den här tiden under just fotbollsförbundet.

Stjärnan Molander spelade i Tyskland
Arne Mattsson, Erik Burman, Georg ”Fransman” Johansson, Einar ”Knatten” Lundell, Abbe Jansson, Wille Arwe, Seth Howander, Einar Lindqvist, David Säfwenberg, Einar ”Stor-Klas” Svensson samt ledarna Ernest Viberg och Raoul Le Mat satte sig på båten i Trelleborg och efter diverse turer anlände man till Antwerpen. På plats i Belgien anslöt dessutom Sveriges stora puckstjärna, Nils Molander, som spelade i tyska Berliner SC.

Målvakter fick Abbe Jansson och Seth Howander bli. Eller rättare sagt, de båda turades om. Abbe Jansson har tidigare berättat:
– Det var riskabelt att stå i mål. Jag och Seth Howander plockade på oss vad vi kom över. Själv spelade jag vanligtvis utan handskar eftersom jag kunde hantera klubban bättre då. Enligt dåtidens regler fick inte målvakterna kasta sig på isen. Alla spelare skulle befinna sig på skridskorna om man skulle spela pucken. Detta gällde även målvakterna. Det gällde att vara bra på tennis eftersom man inte fångade puckarna i något som liknade en plockhandske. Puckarna skulle i stället stoppas med klubban.

Utrustningen som utespelarna hade var även den relativt spartansk. Fotbollslandslandslagets tröjor, shorts och strumpor. Dessutom fotbollsbenskydd till det.

Turneringen spelades inomhus i Antwerpens ispalats. Det värsta med att spela där inne var att tobaksröken låg tät. Efter matcherna eller i pauserna såg man ofta ”Knatten” Lundell sticka upp på läktaren för att bomma en cigarett och stilla sitt nikotinbehov.

Bandyrör – ett problem
Premiärmatchen för Sverige stod mot värdnationen Belgien. Vinst med 8-0 och första målskytt för Sverige i ett OS var IK Götas Erik Burman. Hans stora problem var inte att sätta dit pucken bakom motståndare målvakterna utan i stället ett helt annat. Burman berättar i boken Pucken:
– Vi hade bandyrör och dom åkte man rakt framåt på tills planket eller någon motståndare tog emot.

Man kunde inte snurra på en femöring som med riktiga hockeyrör.

Foto: ARKIVBILD Frank Fredrickson.

Efter segern mot Belgien besegrades Frankrike med 4-0 innan Sverige åkte på två rejäla förluster. Kanada (Winnipeg Falcons) vann med 12-1 och USA med 7-0. Det innebar att Sverige hamnade i en märklig semifinal om bronsmedaljmatch. Där besegrades i alla fall Schweiz med 4-0 efter att bland annat Djurgårdaren Wille Arwe gjort två mål. I matchen om bronset förlorade dock ett tröttkört svensk lag mot Tjeckoslovakien med 1-0.

Kanada kom till slut att stå som olympiska mästare. I laget fanns bland andra Islandsättlingarna Harold ”Slim” Halderson som spelade i NHL för Detroit Cougars och Toronto St. Pats/Maple Leafs och lagets stora stjärna, Frank Fredrickson. Han spelade senare i NHL för Detroit Cougars, Boston Bruins, Pittsburgh Pirates och Detroit Falcons.

Kanadas vinnarlag från OS 1920 (Winnipeg Falcons).
Foto: Arkivbild

Silvermedaljen tog USA hem och bronset hamnade i Tjeckoslovakien. Sverige, som ännu inte var några Tre Kronor, slutade fyra.

Svenska laget:
Seth Howander IFK Uppsala
Albin Jansson Järva IS
Einar Lundell IK Göta
Einar Svensson IK Göta
Wilhelm Arwe, Djurgårdens IF
Georg Johansson-Brandius IK Göta
Einar Lindqvist IFK Uppsala
Erik Burman IK Göta
Arne Mattsson IFK Gävle
Nils Molander Berliner SC
David Säfwenberg IFK Uppsla

Text: Ronnie Rönnkvist