Zibanejad om Karlsson: ”Om det var ett dåligt pass då jävlar fick man höra det”

Mika Zibanejad har etablerat sig i Ottawa.
Under sin tredje säsong har han klivit fram som förstacenter – en lång väg från när han som rookie knappt vågade passa Erik Karlsson.
– I början var man livrädd när man spelade med honom, säger Zibanejad om Karlsson.

(EL SEGUNDO/Hockeysverige.se)
Det har snart gått fyra år sedan den svenske JVM-guldhjälten Mika Zibanejad satte sig på ett flyg över Atlanten för att avsluta säsongen med Ottawa Senators.
Efter det följde två år där Zibanejad stundtals spelade riktigt bra, stundtals mindre bra och stundtals inte spelade alls (i NHL det vill säga, däremot i AHL).

Men den här säsongen verkar den flygande centern ha etablerat sig ordentligt i Ottawa. Efter en tung start på hösten har han trampat igång och ligger nu på 30 poäng (14+16) på 53 matcher.
– Första nio-tio matcherna var jävligt tunga, faktiskt så hittade jag inte riktigt dit jag ville förrän i december. Men sedan dess har det varit bra. Jag har fått spela med Bobby Ryan på min högerkant sedan dess och det har fungerat jäkligt bra.

Zibanejad ser fram emot att ha ett långvarigt samarbete med den pucktrollande förre Mora-forwarden Ryan.
– Det är kul att han har sajnat i sju år och förhoppningsvis är jag också en del av framtidsplanen. Det är första gången under min karriär i Ottawa som jag fått en fast ytterforward att spela med en längre tid. Det har fungerat bra och jag tror det kommer fungera bättre och bättre ju längre det går.

”DET ÄR TVÅ HÅRBOLLAR”

Livet i den kanadensiska huvudstaden har han redan kommit in i. 21 år gammal bor han sedan två år i radhus, på äkta Svensson-maner.
– Jag har hyrt radhus i två år. Lägenhet går inte, inte där vi vill bo. Speciellt när man har hund är det inte jättekul att ha lägenhet, nu har vi en bakgård där vi släpper ut dem.
– Det är två, vad ska man säga, hårbollar. Det är kul att ha något annat att tänka på när man kommer hem. Oavsett om man har gjort en bra eller en dålig match så är de glada att se en.

Även på isen börjar han bli tryggare.
– Ju mer man kommer in i det, desto mer bekväm blir man. Inte på ett dåligt sätt, men man vet hur det fungerar även om man inte tar något för givet. Man får lite trygghet i det man gör och stressar inte upp sig alltför snabbt.

Stressat var det däremot när Zibanejad var ny i Ottawa och skulle spela med tre år äldre och redan etablerade stjärnan Erik Karlsson.
– Haha, ja. Det har tagit tid att vänja sig med tanke på den stilen han spelar och den pressen han sätter på sig själv men även på sina medspelare. Man ska kunna leverera när man spelar med honom, säger Zibanejad och fortsätter:
– I början var man livrädd när man spelade med honom, man vågade nästan inte passa honom. Man visste ju att man ville göra det, men om det var ett dåligt pass då jävlar fick man höra det. Det hjälper när man blir lite närmare utanför isen och surrar mer, och får spela ihop. Det känns som det börjar bli något bra där också.

Är ni så tajta att du skäller tillbaka om han passar fel nu?
– Haha, jaja. Helt ärligt, det är inte ofta det händer men när dom passen kommer får han höra det. Men då blir det mer hån, så som han ligger på mig.
– Det är mer kul än något annat, det är inspirerande att ha en sådan storstjärna att driva med och vara polare med. Han är som vilken annan människa som helst, man kommer över den här starstrucken efter första eller andra året. Det är kul, och väldigt kul att ha svenskar i laget. Vi har rätt bra relation alla tre svenskar (Zibanejad, Karlsson och Robin Lehner), hänger en del och så. Det är grymt kul.