Eldebrink om sin karriär i Kloten

Kloten-tränaren om dåtid och nutid i Kloten

KLOTEN. Han är legend nästan över allt han spelat. Tillsammans med Micke Johansson tillhör Anders Eldebrink den skaran spelare som lyckats bli odödliga med tröja i taket i två olika klubbar. Idag är han tränare i Kloten sedan tre år tillbaka och berättar om det jobbet, och om sin tid som spelare i klubben.
– Schweiz passar mig bra. Jag kan klimatet, jag kan mentaliteten och hur spelarna funkar här. Dom är ju inte speciellt stabila alla gånger, säger Anders Eldebrink till Hockeysverige.se

Anders Eldebrink var i Kloten i fem år som spelare. De tre sista slutade han som mästare. Två gånger var han ligans poängbästa back.
När han ser tillbaka på karriären är han av naturliga skäl inte helt missnöjd med vad han åstadkommit.
– Jag kan ju tycka synd om en sån som Salming som lirade så många år, men inte fick vinna nåt. Jag är ju rätt lyckligt lottad. Jag har vunnit här tre gånger, jag är svensk mästare, jag har vunnit VM, tagit brons i OS, varit i final i Canada Cup. Man har ju fått uppleva vinnarkänslan, det är ju det man spelar för, säger Anders Eldebrink till Hockeysverige.se

Hur gick det till när du kom hit 1991?
– John Slettvoll tränade ju Lugano i många år, och hade ju Lill-Kenta där, och han var ju på mig i många år om att flytta dit. När jag väl bestämde mig för att flytta, så kände jag lite att Lugano kunde vara ganska mätta. Jag ville komma till ett lag som kunde vinna, och valde Kloten. Jag kände att det fanns nog nåt där, även fast dom inte hade vunnit på många, många år. Men dom hade ett par finaler på senare år och jag tyckte att det kunde vara dags för framgångar där.

Men det lossnade inte förrän efter två år?
– Det var ju där när Micke (Johansson) kom, och så fick vi ju Conny (Evensson) som tränare. Vi införde ju det här lite svenska tänkandet. Att leder man med 3-1 måste man inte nödvändigtvis göra 4-1, utan man kan slå sarg ut när det behövs.

Det var bara två utlänningar per lag på den tiden. Du och Micke måste ha varit otroligt viktiga för laget?
– Det var ju en enorm press på oss. Men vi gillade det. Vi tog in det osjälviska tänkandet i laget. Vi brydde oss inte om vi gjorde poäng… nu gjorde vi ju en del poäng ändå i och för sig, men det viktigaste var ju att det gick bra för laget.

– Micke jobbade ju som en galärslav i egen zon varje byte. När vi mötte Bykov och Khomutov spelade vi varenda byte mot dom. Dom var u grymt bra. Jag tog Khomutov på rulle och Micke tog hand om Bykov. Vi spelade man-man i försvaret och till slut kunde vi vända spelet och då var dom ju så trötta att vi kunde göra mål.

Innan Micke kom var det ju Kenta Nilsson som var den andra utlänningen. Inte riktigt samma spelartyp som Micke va?
– Hehe, Kenta var ju grym offensivt. Men allt blev ju bättre när Conny kom. Han styrde upp allt bättre än tjecken vi hade innan. Det är möjligt att vi hade kunnat vinna även om Kenta lirat istället för Micke, för han hade ju en jäkla offensiv alltså. Men å andra sidan, se hur mycket Micke har vunnit. Det är ju en ruggig vinnarskalle. Likadant med brorsan hans. Vi är ganska lika vi tre.

– Vi vann ju mycket i slutet av matcherna. Jag visste att Micke fanns där när det skulle till att avgöras. Vi litade på varandra fullt ut.

Tror du Micke kommer bli ett stort tränarnamn han också?
– Ja, det tror jag nog. Både han och Lill-Kenta är ju lugna typer som kanske inte säger så himla mycket. Som inte hetsar upp sig i onödan. Inte står där som nån jävla streber och försöker spela tuff. Det är ju viktigt att ge positiv kritik. Säga till folk vad dom gör för del och hur dom ska göra istället. Inte bara stå där och gapa och skrika.

– Jag försöker vara lugn. Men visst, jag har fått ett par riktiga frispel härnere. Men vi har så jäkla tunn trupp så det går liksom inte bänka folk för att visa missnöje. Det kan vara lite frustrerande ibland.

”Dom äter så dålig frukost här”

När vi går över till lite mer nutid, och Radek Hamr har sprungit förbi,

Foto: Robert Pettersson 32 Eldebrink, 26 Johansson. Svenska legender i Kloten.

kommer Eldebrink på de usla frukostvanor som schweizarna har.
– Dom är så dåliga på att äta frukost här. Dom har ju sina jävla gifflar som dom vägrar sluta med. Jag har försökt få dom att äta gröt, men dom lyssnar inte. Radek äter ju gröt, det lärde han sig i Sverige. Likadant med Jenni.

– Jag är inte sån att jag bryr mig om dom dricker Coca Cola eller så, men gröt hade jag gärna sett att dom hade ätit. Det var ju annorlunda när Lasse Falk och Putte Carlsson var här. Haha, dom tog ju bort allt det här med cola och fett och allting. Dom gick ju för långt. Till slut gick det ju inte längre och dom fick sparken.

Kloten kom, som dubbelt regerande mästare och med topplaceringar i tabellen, bara sjua i grundserien den säsongen.
– Men sen vann vi ju i alla fall. Alpo Suhonen kom ju in och vi kunde styra upp det där. Det var ju mitt sista år här.

Hur kom det upp med jobb i Kloten?
– Dom ville göra en förändring. Gjorde sig av med en tjeck och sen tipsade ”Figge” (Felix Hollenstein, The Legend med raka 17 säsonger som spelare i Kloten och därefter assisterande tränare under flera år) om mig och på den vägen är det.

– Figge är en härlig jävel. Lojal som fan. Det är ju annars inte helt ovanligt att andratränare kanske går bakom ryggen och snackar skit med spelare för att se till sin egen framtid eller så. Men jag vet var jag har Figge. Det är viktigt att han får vara delaktig även som andratränare. Han brukar leda en träning i veckan själv, så att han också får vara med och känna på den biten.

Hur viktigt är det att du varit i Schweiz tidigare när du kommer hit som tränare?
– Schweiz passar mig. Jag kan klimatet och mentaliteten och hur spelarna fungerar här. Dom är u väldigt annorlunda mot svenskar. Inte så speciellt stabila i psyket alla gånger.

Är det därför det är så få schweiziska tränare här?
– Äh, dom klarar inte pressen helt enkelt. Dom är rädda för att få sparken. Du har ju Weber i Langnau och Del Curto i Davos. Han har ju skrivit femårskontrakt. Men han spelar ju sin torpedhockey hela tiden. Tar dit snabba, starka jävlar som passar han spel. Så han är ju väldigt bra på det han gör.

– Det enda jag kan tycka är lite svårt med det här är att få in djupare saker och förankra dom. Saker som man har svårt att hitta ett tyskt eller engelskt ord för.

Säsongen som sådan då. Är du nöjd med den?
– Vi har ju haft en hel del problem med skador. Ett tag var ju både Radek och Axel borta plus att vi hade två backar som la av med hockeyn. En knäskada och en som hade det svårt mentalt.
Guignard, han som hade mentalt jobbigt… han är juniortränare här nu förresten… det var ett jäkla avbräck för oss. Ifjol gjorde han åtta mål på tio första matcherna.

– Utan skadorna hade vi kanske haft 7-8 poäng till. Jag har sagt att vi måste förstärka laget, men det är inte så lätt. Vi har ju redan fyllt utlänningskvoten, även om vi letar efter en utlänning till innan 31 januari.

31 januari? Stänger övergångsfönstret då?
– Dom ändrade det i år. Det har ju varit cirkus här tidigare år när lagen plockar in folk inför slutspelen. Du har ju kunnat se vissa spelare lira slutspel med ett lag, nedflyttningsspel med ett annat två dagar senare och en vecka efter det har dom spelat i ett tredje lag.

Hur sköter sig Alavaara?
– Han har ju haft problem med en nerv så benet hänger ju inte riktigt med. Men han kan ju spela nu i alla fall. Han har gjort det bra. Visst, vi hade ju kunnat ta in nån spelare av typ Magnus Johanssons eller Daniel Tjärnqvist kaliber kanske, men det är ju dubbla priset mot Axel. Men man behöver ju den typen av spelare som han är också.

Du har gått rätt bra med Kloten dina tidigare år, ifjol gjorde ni flest mål i ligan till exempel?
– Ifjol var vi ruskigt bra offensivt. Vi har ju gått till semifinal två år i rad och det är starkt med tanke på förutsättningarna. Tror vi kommit femma i serien båda åren och sen vunnit kvarten ändå. Ifjol valde man ju motstånd, och inget lag ville möta oss, så fyran Lugano fick ju ta oss. Vi var bara fem poäng från seriesegern ifjol, men jag tränade ner grabbarna rätt rejält på slutet, så vi tappade en del poäng där.

Men hur klarar ni er när ni har alla era skador?
– Det gör vi egentligen inte. Vi spelar ju nästan med bara fowards i powerplay när Axel och Radek var borta. Vi hade tre 89:or och två 88:or i truppen där ett tag. Vi har en väldigt tunn trupp och vissa träningar har vi inte ens haft fyra fulla femmor att tillgå.

– Samtidigt vet man ju förutsättningarna. Det är en liten klubb och man får jobba utifrån det. Man vi har svag konkurrens i laget. Det är lite synd. Men jag tror att vi kan börja få ordning på det här nu när Axel och Radek är tillbaka igen. Jag trivs väldigt bra här och har ett år kvar på kontraktet och det planerar jag att fullfölja, sen får vi se.

Men du ska ju ta över Modo nästa år ju?
– Haha… dom hade ringt runt till spelarna i Modo och frågat vem dom hade kunnat tänka sig att ha som tränare, och då hade dom svarat mig. Det klart att det är smickrande, men jag känner ju ”Ecke” väl, vi pratar ofta med varandra, men han har aldrig erbjudit mig något jobb. Men det klart att jag i framtiden vill träna ett elitserielag.

Kimmo Rintanen fortsätter leverera år efter år. Han är fortfarande jäkligt vass va?
– Kimmo är en gudabenådad spelare. En riktig klasslirare. Han kan göra saker på isen som jag inte sett många andra klara av att göra. Det skulle vara Kenta Nilsson isåfall. Helt underbar teknik.

Och Plüss får ni aldrig hem?
– Vi har ju försökt hela tiden, men jag tror det är nåt tjafs mellan honom och presidenten. Jag tror att han går till Zürich nästa år.

Hur mycket följer du svensk hockey härifrån?
– Jag följer allt. Jag har ju box så att jag kan se alla matcherna som spelas i Sverige. Canal Plus, TV4 Sport och allt det här. Så jag ser så mycket jag kan från Elitserien och Allsvenskan. Och landslaget förstås. Det ska bli jäkligt kul att åka med på VM sen i Quebec. Jag lirade ju ett par år där.

– Men det är ju väldig skillnad på schweizisk och svensk hockey. Det är ju ganska styrt därhemma i Sverige. Det är rätt lätt att förutsäga vad som ska hända. Härnere går det aldrig att förutspå någonting. Du måste vara väldigt snabb för att spela här. Bra på rören. Är du inte det kan du vara på väg upp i ett anfall när pucken redan hunnit tillbaka i nästa anfall.

Har ni fortfarande problem att behålla era talanger?
– Inför den här säsongen köpte ju Bern loss Patrick Bärtschi för 600.000 franc (3,6 miljoner SEK). Det var lite synd att han stack, men det var ju mycket pengar. Men han är väldigt bra.
Sen har vi ju Severin Blindenbacher i Zürich. Han är ju också härifrån. Men det är ju som det är.

Text: Robert Pettersson