Det satt långt inne men efter en, två och tre lägen satt pucken för Axel Sandin Pellikka. Stjärnbacken sköt då sitt första mål i turneringen – och glädjen visste inga gränser.
– Jag hade turen med mig och gudarna var med mig, säger 18-åringen till Hockeysverige.se.
– Jag hade bestämt mig, när det blir mål ska jag fanimig bli en av de första ut på isen, säger lagkamraten Oskar Pettersson.
GÖTEBORG (HOCKEYSVERIGE.SE)
Axel Sandin Pellikka blev stor hjälte för Sverige när han pricksköt in 3-2 i sudden death-spelet. Backen såg därmed till att Juniorkronorna undvek ett jättefiasko.
Och glädjen lät inte heller vänta på sig.
– Det var helt magiskt. Jätteskönt att vi kan ta hem matchen i slutändan. Jag är jätteglad för laget. Vi kommer in som storfavoriter… det är bara så jävla skönt att vi tar hem det här. Nu ser vi framemot Tjeckien i övermorgon, säger matchhjälten.
Det var backens första mål i turneringen, en välbehövlig islossning för både honom själv och för Sverige. Avgörandet kom också efter ett gäng lägen i det numerära överläget, där stortalangen hade flera bra skottlägen innan målet till slut kom.
– Det var bara ren och skär glädje. Ganska obeskrivligt. Jag sköt över tre stycken innan och tappade pucken uppe på pointen. Jag hade turen med mig och gudarna var med mig. När jag väl fick chansen var det inte hårdaste skottet men det gick in.
“Den snabbaste ruschen jag lagt denna säsongen”
Även lagkamraten Oskar Pettersson gav sina tankar efter matchen.
Var det spännande?
– Det var det väl minst sagt. Onödigt nervöst. Så hockey ska vara. Mycket känslor, vet aldrig vad som hände. Jag anser inte att vi ska städa av dem, men vi borde dödat matchen tidigare.
När avgörandet väl föll hamnade hela det svenska laget i en enda stor hög av lättnad.
– Jag vet inte om ni hann se det, men det var den snabbaste ruschen jag lagt denna säsongen. Jag var ruskigt redo och hade halva benet över sargkanten. Jag litade på Pellikkas skott där. Vi sa, jag och Pierre (Johnsson, assisterande coach), efter första skottet han tog att ”jäklar vad mycket nät det fanns till vänster”. Då sa Pierre att ”han kommer igen”. Och mycket riktigt, han kom igen. Jag hade bestämt mig, när det blir mål ska jag fanimig bli en av de första ut på isen.
Hur mådde ni i båset?
– Jag kollade till vänster på Elias Pettersson och han hade nästan tårar i ögonen, jag bara halvflinade tillbaka. Jag visste inte hur jag skulle reagera. Han var nog inte helt nöjd att jag flinade. Jag litade på våra gubbar i PP, när vi fick det var jag trygg att vi skulle avgöra.
