”Jag är så jävla glad”

Robin Lehners stora triumf

En revansch på alla som har misstrott på honom. Så summerar Robin Lehner sina känslor efter nattens Calder Cup-triumf.
– Det är många där hemma som har kritiserat mig, men det här kan de aldrig ta ifrån mig, säger han till hockeysverige.se efter att ha blivit utsedd till slutspelets mest värdefulla spelare.

”Dä ä’ fö jefla bra!” skrålar Robin Lehner på tillspetsad göteborgska inifrån Binghamton Senators omklädningsrum när hockeysverige.se når honom tidigt på onsdagsmorgonen.

19-åringen från Mölndal sitter där som nybakad Calder Cup-mästare efter att ”Baby Sens”, som laget kallas, besegrat Houston Aeros med 3-2 i den sjätte finalmatchen och säkrat mästartiteln nere i Texas.

Som om inte det vore nog sitter Robin där med Jack Butterfield Trophy i sitt knä, utmärkelsen som går till slutspelets mest värdefulla spelare. Han är kort och gott i en hockeyspelares himmelrike.
– Det är för jävla kul. Jag har haft en jävla säsong med många som har kritiserat mig, men nu kom jag in här i slutspelet, fick chansen och tog den. Det här kan ingen ta ifrån mig, säger han med känslomässig stämma.

”De kan alla dra någonstans”
Nej, en mästerskapstitel och ett så pass prestigefullt pris som Jack Butterfield Trophy är svårt att ta ifrån någon. Robin Lehner har upplevt en remarkabel resa genom slutspelet som han inledde på bänken när Binghamtons coach Kurt Kleindorst valde att satsa på Barry Brust. Efter fyra matcher och underläge 1-3 i matcher fick Robin komma in – och resten är historia. 14 segrar senare har den av Ottawa Senators draftade målvaktstalangen fört laget ända fram till Calder Cup-titeln.

– Det här är utan tvekan det största jag har varit med om. På klubblagsnivå är det bara Stanley Cup som kan mäta sig med det här, säger Robin Lehner innan han blir mer personlig:
– För mig är det här oerhört skönt. Speciellt efter att så många där hemma kritiserat mig och har haft åsikter hit och dit om vad jag, farsan och morsan har gjort och hur vi har arbetat. Men de kan alla dra någonstans. Jag skiter fullständigt i vad de tycker om mig.

På frågan vem han vill tillägna segern till svarar han Steve Stirling, som är Binghamtons assisterande tränare. Den tidigare New York Islanders-coachen togs in på sjukhus i helgen och tvingades genomgå en dubbel bypassoperation.
– Han ska ha en jäkla eloge för det arbete han har gjort för det här laget. Men det gäller hela laget. Jag har aldrig spelat med ett bättre gäng. Alla jobbar för varandra och även fast vi låg under inför tredje perioden i kväll visste vi att vi skulle kunna gå ut och vända på matchen. Det fanns inte att vi kunde förlora.

”Kommer att bli ett jäkla party”
Vid det här laget har Robin omringats av skrålande (och skålande?) lagkamrater som gör telfonintervjun svårgenomförd. Den svenska målvakten börjar räkna upp namn på kompisar som han vill hälsa till och meddela att ”det kommer att bli ett jäkla party” när han kommer hem till helgen. Här räcker inte riktigt journalistpennan till och jag kan bara konstatera att om du råkar bo i Göteborg och är nära vän till Robin Lehner kan du räkna med att det blir en lyckad helg.

Han passar även på att sända ett budskap till alla målvakter i Sveas avlånga rike.
– Fortsätt jobba hårt och kämpa för att nå era drömmar. Funkar det inte i Sverige så finns det andra alternativ. Att stanna hemma är det bästa och enklaste om man vill ha trygghet, men om man likt mig inte får chansen kan man välja en annan väg. Jag kan inte vara lyckligare över mitt val.

Hur ser du på dina chanser att spela NHL-hockey till hösten efter det här?
– Det vill jag inte kommentera. Nu ska jag åka hem till Sverige, umgås med min familj och mina kompisar och njuta av det här i några veckor. Sedan ska jag ta tag i träningen och börja blicka framåt. Sedan får vi se i augusti/september vad som händer.

Text: Uffe Bodin