Datsiuk om straffvarianterna och framtiden – planerar spela när han är 40

Nästa sommar fyller Pavel Datsiuk 40 år. Han är nu inne på sin sista säsong på sitt tvåårskontrakt med storlaget SKA, men funderar redan nu lite smått på framtiden. Han vill gärna avsluta karriären hemma i Jekaterinburg. Om det och om sina världsberömde straffar berättar han i en intervju med Sovjetskij Sport.

Pavel Datsiuk är inne på sitt sista år av det pengastinna tvåårskontrakt han skrev med SKA i Sankt Petersburg när han återvände till Ryssland inför förra säsongen.
Han har startat säsongen ganska bra och svarat för två mål och sex assist på sju matcher. Han spelar ihop med Ilja Kovaltjuk och skapar vad tränaren – och tillika förbundskaptenen – Oleg Znarok hoppas ska kunna bli det som blir tungan på vågen i OS-hockeyn i februari.

Datsiuk är 39 år. Han fyller 40 nästa sommar. Han planerar att spela vidare även efter att ha klivit över till 40.
Han drömmer om att få avsluta karriären hemma i Jekaterinburg för Avtomobilist. Han lämnade staden för 17 år sedan som en ganska okänd 22-åring. Efter ett år i Ak Bars var han ordinarie NHL-spelare direkt när han stack över till Detroit. Resten är historia.
– Min dröm är att spela i Jekaterinburg. Hittills snackar vi nog bara om en säsong. Men låt oss se hur mycket Gud kommer att ge mig i hälsa, säger Datsiuk till tidningen Sovjetskij Sport.

”Jag gör det inte för att visa upp mig själv eller underhålla någon”

Att Datsiuk har stor kärlek till sin födelsestad är ingen större hemlighet. Han har under de tio senaste åren hållit en egen hockeyskola i staden på somrarna, där han själv varit med i princip dygnet runt och styrt saker.

Under sin karriär har Datsiuk gjort sig känd för sina många läckra straffvarianter. Något som han också tar upp i reportaget i Sovjetskij Sport.
– Vet du vad jag inte gillar? Att straffmål inte räknas in i statistiken. Varför ska det inte räknas när man gör mål, frågar sig Datsiuk innan han får frågor om sina uppseendeväckande och publikfriande straffvarianter.

– Det måste finnas situationer som gör att dragningarna man gör får en mening. Det är inte så att jag vaknar upp på morgonen och tänker att jag ska göra diverse dragningar. Jag gör det inte för att visa upp mig själv eller för att underhålla någon. Det viktigaste är att det ger mig en större chans att göra mål. Är det så, då gör jag en dragning, säger Datsiuk.