Återkomst från NHL – forwarden om sin nya roll: ”Ville få tillbaka glädjen med hockeyn”

Efter att ha fastnat som en spelare i fjärdekedjor med en annars stark offensiv kaliber valde Viktor Stålberg att flytta hem igen till Europa från Nordamerika. 
Och denna säsong har han äntligen fått sin offensiva roll tillbaka. Med Zug i NLA har det lossnat ordentligt för honom. 
– Om man jämför med att spela 12-13 minuter i Nordamerika så är det här mycket roligare, berättar 31-åringen för hockeysverige.se. 

STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)

Det har gått många år sedan man kunde se Viktor Stålberg spela ishockey i Europa. Förutom säsongen 2013/14, då det var lockout i NHL, så har han inte synts till en full säsong sedan 2005 i ett europeiskt klubblag. Den gången i Frölundas J20-lag.

Men efter många säsonger i Nordamerika, med spel i lag som Toronto Maple Leafs, Chicago Blackhawks, Nashville Predators, New York Rangers, Carolina Hurricanes och Ottawa Senators, så har Göteborgsfostrade 31-åringen återvänt till rätt sida Atlanten igen.

Schweiziska klubben EV Zug var det som norpade Stålberg när han blev fri på marknaden. NLA-klubben lär nog inte ångra sitt val. Forwarden har nämligen fått sin offensiva roll tillbaka och har gjort 32 poäng (15+17) på 28 matcher.
– Ja, det har fungerat jättebra. Jag har inte riktigt haft en offensiv roll de två senaste säsongerna i NHL, så det har blivit en omställning nu när man spelar i Europa och ska producera lite mer poäng. Det var lite annorlunda i början, men produktionen har varit där och laget har spelat bra. Det har varit kul, berättar han för hockeysverige.se.

Rollen är som sagt offensiv, men Stålberg får agera mycket på hela isen.
– Jag gör nog allt möjligt. Men det är mer offensivt jag ska bidra. Jag spelar i första powerplayuppställningen, men också första i boxplay. Så det är inget snack om att jag får spela mycket. Vissa matcher är det uppemot 25-26 minuters speltid. Det kanske är lite i överkant för en forward, men ibland är det lite press på att vinna. Då måste man låta de bästa spelarna lira. De har inte samma djup i lagen i Schweiz.
– Om man jämför med att spela 12-13 minuter i Nordamerika så är det här mycket roligare. Man får lite mer puck också, när man spelar så här mycket.

FAMILJESITUATIONEN SPELADE IN I SORTIN FRÅN NORDAMERIKA

Viktor Stålberg fastnade i en begränsad roll i slutet på sin tid i Nordamerika. Foto: Bildbyrån/Joel Marklund.

Anledningen till varför han, efter så många år, lämnade världens bästa liga handlade om dels familjesituationen, dels hans minimerade istid i lagen han spelade för på slutet.
– Det var olika faktorer som spelade in. För det första så väntade vi barn, så vi sade att om vi ska stanna i Nordamerika vill vi vara kvar på samma ställe i minst två år. Sedan så tyckte jag att kontraktet jag fick från Schweiz var tillräckligt bra. Pengarna var mer eller mindre densamma, men situationen med familjen var mycket bättre.

Stålberg förklarar också att hans ålder hade med saken att göra.
– Jag hade inte så mycket prestige kring att stanna kvar i Nordamerika längre heller. Hade jag varit 23 år, så är det klart att jag hade stannat. Men nu är jag 32 snart, och har spelat där i åtta år och vunnit en massa. Det var mycket en familjesituation och även för att få lite glädje med hockeyn igen. Att få spela mycket igen, och du vet, vara den bästa spelaren i laget istället för den som spelar minst.

Känner du att du blev lite inkilad i ett fack där du bara dödade utvisningar och inte fick ut något av ditt offensiva spel?
– Det blev lite så. Men samtidigt var jag inte tillräckligt bra för att ha den där offensiva rollen. Jag hade mina chanser i Chicago och vara en offensiv spelare, och det var jag också. Jag gjorde 22-23 mål en säsong där och då fungerar det att vara en andra- eller tredjekedjespelare. Då är det kul där borta. Sedan fungerade det inte alls i Nashville och i New York och Carolina var jag bara en spelare i fjärde kedjan.

Känner du dig klar med NHL?
– Ja. Men man ska väl aldrig stänga några dörrar. Vi trivs väldigt bra i Schweiz och jag har svårt att se att det skulle finnas någon annan situation som skulle vara så bra att man skulle lämna. Men man vet aldrig. Det är dumt att säga att man inte skulle ta chansen om den kommer.

”KAN MAN SLÅ RYSSARNA I ETT OS HADE DET VARIT ETT VÄLDIGT BRA OS-GULD”

Nu väntar en del landslagsuppdrag för den storvuxne forwarden. Med NHL-spelare ur leken om platserna i ett OS-lag ökar Stålbergs chanser att komma med. Men trots hans fina produktion i år tar han det verkligen inte för givet att hans plats är gjuten.
– Nej (skratt), det tror jag nog inte. Jag tycker att jag har goda chanser, men det gäller att göra det bra här och visa att man hör hemma. Det är annorlunda att spela internationell hockey i landslaget. Det blir kul att mäta sig med spelare från andra ställen, framför allt ryssarna. De har väl mer eller mindre sitt OS-lag nu på torsdag.

Just den dagen (torsdag) sparkas alltså Channel One Cup i gång, en turnering som i sig kanske inte är den viktigaste, men Stålberg är väl medveten om vad som står på spel.
– Det betyder väl inte något speciellt så där, men det betyder att man får chansen att visa upp sig. Det handlar om att visa att man hör hemma här och i ett OS-lag.

Hur skulle det vara för dig att spela i OS för Sverige?
– Det hade varit kul. Jag hade en chans inför förra OS:et, men gjorde ett ganska dåligt år i Nashville så den chansen försvann fort. Det är klart att jag inte hade tagit en plats till OS nästa år om NHL-spelarna skulle få varit med, så jag får se det positivt. Det vore kul att säga om 30 år att man har spelat OS. Det är en sådan grej man kommer att komma ihåg hela livet.

Känns det som att du glider in på ett bananskal nu när NHL-spelarna inte får vara med?
– Ja, det är klart att det känns så. Men samtidigt kan man inte be om ursäkt för det. Nu är det som det är. Jag tycker att de borde få vara med, hade det gjort att inte jag varit med så hade det varit fine. Det är lika förutsättningar för alla länder. Ser man på ryssarna, som är favoriter i ett OS, så har de ett minst lika bra lag utan NHL-spelare. Kan man slå dem tycker jag att det hade varit ett väldigt bra OS-guld.